Att vara kär - vad innebär det?

[Singoalla]

Jag pratade med en vän för inte så länge sen som är 37 år gammal och säger att hen aldrig har varit kär i någon. Hen vill få uppleva det i sitt liv, men det har hittills inte hänt trots seriösa försök till relationer med personer som hen tyckt väldigt mycket om. När jag berättade det här för en annan vän så blev reaktionen: "Aldrig varit kär?! Men.. vad förväntar sig hen sig att det ska innebära egentligen?" Den vännen trodde att min andra vän kanske visst har upplevt vad vi andra kallar kärlek, men har högre förväntningar än så vilka är orimliga. Min egen spontana tanke har alltid varit att min vän kanske har ett tidigare trauma i bagaget, familjeproblem eller liknande så påverkat henom att inte våga släppa in känslorna.

Själv har jag även upplevt på sistone att jag älskar en person, men inte är kär. Vilket har fått mig att fundera på vad som egentligen är vad? Så jag skulle hemskt gärna vilja ha era tankar på följande frågor:

1. Det går såklart enbart att spekulera i, men vad tänker ni spontant när en vuxen människa aldrig har varit kär? Trots både mindre och mer seriösa relationer genom sitt liv. Vad kan en sådan sak bero på? Har hen helt enkelt inte träffat rätt person, eller kan problemet ligga betydligt djupare än då?
2. Vad innebär det för er att vara kär?
3. Vad innebär det för er att älska någon?

Nyfiken på era tankar

 

[sillysinta]

Trevlig frågeställning tycker jag.

Spontant känner jag att vara kär är mer en fysisk reaktion som man inte kan hjälpa. Pirr i magen och sådant där. Man kan bli kär i vem som helst hur fort, eller långsamt som helst, lite närsom. Det kan man inte rå för.

Medan att älska någon går mer in på djupet och kan ta tid. Så som man älskar familj (inklusive husdjur), vänner eller en långvarig partner.

Varför din vän inte varit kär vet jag däremot inte. Tycker samtliga hypoteser har sina meriter där.

 

[Singoalla]

Trevlig frågeställning tycker jag.

Spontant känner jag att vara kär är mer en fysisk reaktion som man inte kan hjälpa. Pirr i magen och sådant där. Man kan bli kär i vem som helst hur fort, eller långsamt som helst, lite närsom. Det kan man inte rå för.

Medan att älska någon går mer in på djupet och kan ta tid. Så som man älskar familj (inklusive husdjur), vänner eller en långvarig partner.

Varför din vän inte varit kär vet jag däremot inte. Tycker samtliga hypoteser har sina meriter där.

Intressant, jag tänker nog att det du beskriver som kär i mina ögon mer är förälskelse eller attraktion. Så kan jag känna för killar jag träffat ibland, men att det svalnar efter bara en liten stund. Jag tror att jag tänker att kärlek är någonstans mitt emellan förälskelse/attraktion och att älska någon.

 

[starcraft]

Jag trodde jag var kär när jag var tillsammans med min första pojkvän, men sen när jag blev kär på riktigt insåg jag att jag bara kände attraktion, tyckte om och så småningom älskade, men kär var jag inte.

Nu vet vi ju inte varför din bekant inte känt att hen varit kär, men jag tror absolut att man kan leva ett liv utan att vara kär. Det kan ju bero på att man inte tillåter sig känna såna känslor, att man inte träffat någon som får en att känna så eller tex som du misstänker att man har en orimlig föreställning om vad kär ska innebära så det aldrig uppnås.

Kär för mig är ett konstant bubblande och pirrande inom mig, jag vill bara vara med den personen, blir alldeles varm av att höra dennes röst. Att jag är fullkomligt nöjd med att bara vara intill personen. Svårt att förklara en sån känsla exakt, men för mig håller den i sig ett bra tag och är den besvarad går över till att älska någon. Att vara kär tycker jag är mer förbehållet en blivande eller nuvarande partner och inget jag skulle uttrycka att jag kände för vänner.

Att älska är djupare. Älska tycker jag också man kan göra gentemot partner, vänner, familj, husdjur mm. Och ser lite olika ut beroende på vem/vad som är motparten.

 

[Fjordfrälst]

Spännande, såhär ser jag på saken i alla fall Jag skiljer på att vara förälskad och kär (älska är också ytterligare något annat).

Förälskelse; det där konstanta pirrandet/fjärilarna i magen som kan göra en nervös inför en viss person osv. samtidigt som det är en underbar känsla är den ändå väldigt påfrestande. Vill vara nära personen konstant, tänker inte på något annat typ ja men ni vet...

Kär; då har känslorna lugnat sig till en djup kärlek där ändå det där pirret kan dyka upp då och då men dominerar inte längre så att säga. Tänker inte på personen konstant som vid förälskelse, hjärnan fungerar igen , men då och då varje dag såklart, och känner sån enorm värme vid tankarna.

Men visst, vem är jag att säga så; har vart förälskad en 15 gånger i mitt liv och kär EN ( i min första och enda partner hitills) . Men så är det jag känner i alla fall...Lixom vid en förälskelse så ser du inte den andres brister, totalt förblindad! Men när man är kär; då stör man sig på den andres brister men ta mig fan så kan man inte leva utan personen likt förbaskat .

Nu har jag och min sambo hängt ihop i drygt 4 år, och de sista månaderna som förlovade och jag älskar denna kille den där djupa känslan jag även känner mot mina djur, familj osv, de lixom betyder allt för mig!), räcker att han bländar av sitt charmiga leende med sina glittrande ögon så pirrar det till igen, får känslan att "fan du är så jäkla fin så jag vet inte vart jag tar vägen"

 

[starcraft]

Lixom vid en förälskelse så ser du inte den andres brister, totalt förblindad! Men när man är kär; då stör man sig på den andres brister men ta mig fan så kan man inte leva utan personen likt förbaskat .

Det där tycker jag var en ganska bra beskrivning på skillnaden av kär och förälskad (fast jag inte tyckerman behöver störa sig på bristerna, räcker med att man vet att de finns och accepterar dem). De där rosa skimrade glasögonen är avtagna, men pirret och värmen finns fortfarande där.

 

[Fjordfrälst]

Det där tycker jag var en ganska bra beskrivning på skillnaden av kär och förälskad (fast jag inte tyckerman behöver störa sig på bristerna, räcker med att man vet att de finns och accepterar dem). De där rosa skimrade glasögonen är avtagna, men pirret och värmen finns fortfarande där.

Ja eller störa sig är väl dumt ord men man som du säger, man finner sig i att de finns lixom! .

 

[Singoalla]

Spännande, såhär ser jag på saken i alla fall Jag skiljer på att vara förälskad och kär (älska är också ytterligare något annat).

Förälskelse; det där konstanta pirrandet/fjärilarna i magen som kan göra en nervös inför en viss person osv. samtidigt som det är en underbar känsla är den ändå väldigt påfrestande. Vill vara nära personen konstant, tänker inte på något annat typ ja men ni vet...

Kär; då har känslorna lugnat sig till en djup kärlek där ändå det där pirret kan dyka upp då och då men dominerar inte längre så att säga. Tänker inte på personen konstant som vid förälskelse, hjärnan fungerar igen , men då och då varje dag såklart, och känner sån enorm värme vid tankarna.

Men visst, vem är jag att säga så; har vart förälskad en 15 gånger i mitt liv och kär EN ( i min första och enda partner hitills) . Men så är det jag känner i alla fall...Lixom vid en förälskelse så ser du inte den andres brister, totalt förblindad! Men när man är kär; då stör man sig på den andres brister men ta mig fan så kan man inte leva utan personen likt förbaskat .

Nu har jag och min sambo hängt ihop i drygt 4 år, och de sista månaderna som förlovade och jag älskar denna kille den där djupa känslan jag även känner mot mina djur, familj osv, de lixom betyder allt för mig!), räcker att han bländar av sitt charmiga leende med sina glittrande ögon så pirrar det till igen, får känslan att "fan du är så jäkla fin så jag vet inte vart jag tar vägen"

Tänker nog lite som du! Att kärlek är mer värme och lugn än vad förälskelse är. Kan tillägga också att jag tänker att både förälskelse och kärlek innehåller attraktion, medan att älska inte alls behöver göra det. Som ni säger, man kan älska familj, vänner och djur också.

Jag älskar mitt ex exempelvis. Jag kan le lite när jag tänker på honom, och alla hans egenheter. Jag tänker på allt vi har gått igenom tillsammans och hur mycket han kämpade för oss trots sina psykiska sjukdomar. Jag vill honom verkligen väl, att han ska få ett bra liv och vara lycklig och då och då känner jag mig helt varm i kroppen när jag tänker på den tiden som vi fick. Jag älskar honom, verkligen. Men jag vill inte vara när honom fysiskt, tanken på att sova i hans famn eller kyssa honom känns obehaglig. Sex kan jag inte ens tänka på, det känns så sjukt främmande och konstigt att vi någonsin ens har legat med varandra Så ja, ett exempel på hur jag tänker att älska utan kärlek eller attraktion kan se ut.

 

[Singoalla]

Jag var så jävla (förlåt uttrycket) förälskad för ungefär 1,5 år sen. Det var hemskt Jag tänkte bara på honom, och blev helt dum i huvudet. Jag kände mig konstant lätt illamående, och fick jag ett SMS som tappade jag allt som jag höll i. På riktigt alltså, en gång släppte jag ett glas vin rakt i knät när jag såg att mobilen lyste upp med hans namn. Glömde helt bort vem jag själv var och blev den personen som han ville ha utan att jag ens märkte det. Just där och då hade jag sagt upp hela mitt liv för att få vara med honom. Snacka om total hjärntvätt

När rosa glasögonen kom av så fattade jag ingenting.

 

[Tass]

För mig finns det ingen skillnad mellan kär eller förälskelse, det är två olika ord för samma sak. Jag funderar på om det helt enkelt beror på var i landet man kommer ifrån, om det är en dialektsak.

 

[kakan89]

Förälskad för mig handlar mer om ens egna känslor. Personen man är förälskad i har inte så stor betydelse, man bygger upp en fantasi typ. Om den fantasin sen stämmer så kan förälskelsen övergå i att man blir kär. Då är det den andra personen det handlar om. Man vill göra allt för den. Om de känslorna djupnar så börjar man älska den personen.

Förälskad har jag blivit några gånger. Men kär har jag bara blivit en gång.

 

[corzette]

Jag var så jävla (förlåt uttrycket) förälskad för ungefär 1,5 år sen. Det var hemskt Jag tänkte bara på honom, och blev helt dum i huvudet. Jag kände mig konstant lätt illamående, och fick jag ett SMS som tappade jag allt som jag höll i. På riktigt alltså, en gång släppte jag ett glas vin rakt i knät när jag såg att mobilen lyste upp med hans namn. Glömde helt bort vem jag själv var och blev den personen som han ville ha utan att jag ens märkte det. Just där och då hade jag sagt upp hela mitt liv för att få vara med honom. Snacka om total hjärntvätt

När rosa glasögonen kom av så fattade jag ingenting.

Har fortfarande en sån... När han hör av sej blir jag alltid nästan "kallsvettig"... Men de går nog över (hoppas jag)

 

[corzette]

Jag ser också 3 stadier (fler om man sen delar in intresse, lust och attraktion)

Förälskad - behöver inte ens va i en "riktig" person.
Kär - då behöver det däremot va någon jag känner (lärt känna)
Älskar - vänner och bekanta. Har inte alls med sex att göra som sååå

Så för mej som vill ha "rosa skimret" så letar jag efter någon som får mej att känna alla 3 på en gång (inte sagt vid första ögonkastet, men alla "3" ska finnas i ett förhållande enligt mej...

Sen som sagt kan jag va bara intresserad av någon utan att för den sakens skull va förälskad eller kär... Eller bara känna "jag vill ha sex"