Att vara blind

Sv: Att vara blind

Jag vet inte exakt hur hästen jag red gjorde, jag såg ju inte vad han gjorde, jag bara kände det såååå tydligt!

Varför skulle inte en blind kunna "se" vägen i sitt huvud? Har den ridit där så är det väl självklart att den kommer ihåg precis hur stigen/vägen går, även om personen inte "ser" på samma sätt som vi seende gör.

Jag vet inte vad du håller på med för hästar, men för mig som håller på med araber som har växt upp i tält med stora familjer i flera tusen år så kan jag nog absolut säga att de har den omhändertagande instinkten som du pratar om. Nästan varenda människa som har haft araber kan vittna om det tror jag.

Hästen jag beskrev var en arab.

Jag förstår inte hur du menar när du skriver att hästen automatiskt ska se hur lång ryttaren är, den har väl för tusan ögon att titta med? Vrider den bara lite på huvudet så ser den ju! Min häst redde ju ut det, då kan andra hästar med göra det.

Jag tror visst jag kan jämföra med att blunda, jag känner ju exakt vad för underlag hästen går på! Gör inte du det när du rider? Man både känner OCH hör vad för underlag man är på tycker jag.
 
Sv: Att vara blind

kl

Har funderat lite på detta att rida ut som blind på en häst, ensam utan sällskap. Ni pratar om att lära hästen de olika saker. Det skulle kanske vara möjligt, men hur vet man att det är rätt häst man tränar?

Jag kan nog tycka ändå, efter lite funderande, att rida ut som blind ensam utan sällskap nog är något som har större risker än fördelar. Jag skulle avstå. Med sällskap skulle vara en annan sak.

Jag vet inte om jag skulle vilja utsätta en häst för det ansvaret egentligen. För det är ett ansvar, att Alltid göra rätt och aldrig kunna bryta mot reglerna en enda gång, för om den gör det är det ju stora risker för ryttaren. Det är också trots allt en häst, ett stort flyktdjur, som kan fly i panik om det vill sig illa. Bör man ta en sådan risk? Hundar är ju inte flyktdjur, de har inte den instinkten på samma vis. Det går inte att jämföra tycker jag. Dessutom är tydligen ledarhundar av raserna labbe och schäfer, väldigt förarveka och lojala hundar utan så mycket eget tänk.

Nej, i ärlighetens namn får man sätta säkerheten först helt enkelt. I alla fall ifall man har barn som man inte vill göra föräldralösa.
 
Sv: Att vara blind

Det ar AMD ... Jag hoppas att det tar tid innan den helt forsvinner. Jag kan ju inte trana och tavla hund med horseln:( Jag behover min syn for att gora det jag gor idag. (Och trots debatten om att rida i skogen som blind ... nagra langa skona gallopper efter skogs stigar lar det inte bli. Sarskilt inte pa min hast:crazy:)
Mitt storsta problem med att det ar just synen ar just for att jag ar sa visuell. Jag har svart att uppfatta och komma ihag namn, nummer och instructioner jag hor ... ser jag det ar det en annan sak. Men, men ... nu ar det som det ar ... jag behover bara smalta det och hitta alternativa satt att gora det mesta jag vill.

Det kommer säkert bli bra för dig ändå, du kommer att hitta andra sätt att komma ihåg nummer och att träna hund kanske du kommer på andra saker att träna med hunden? veti nte vad som finns att träna egentligen då jag inte gillar att träna hundar.

Min katt har en pingla i sitt halsband trots att han är innekatt helt. Detta då jag hör dåligt och inte är van vid små djur om benen så när han rör sig i närheten hör jag hans pingla och förstår att han är i närheten. Kanske skulle det funka på hundar också när man tränar. Jag vet inte vad du tränar men agility kanske man kan träna? Som sagt, jag vet inte. Men jag tror du kommer på vad du kan göra istället utan ögonens samarbete med dig.
 
Sv: Att vara blind

Det finns ju som sagt hästar som är ledarhundar.

Givetvis är det en större risk, men jag tror absolut att det går! Och det är lite det som är poängen, det går, om man vågar/är beredd att ta risken känns lite orelevant just för mig iaf. Jag har haft några hästar där jag lätt skulle kunna ha fortsatt rida ut ensam om jag var blind. Dessa hästar kände jag så väl! Jag har tillomed övat på att hoppa och blunda samtidigt med flera hästar, och det går alldeles utmärkt om man har en bra och ärlig häst. Visst, man kanske inte hoppar 140, men 90 cm klarade jag utan problem, och då är jag som sagt inte blind. Däremot hade jag en otroligt sjysst och ärlig häst.

Av dessa 2 hästar där jag skulle kunna göra så med så finns en kvar i livet. Hon har aldrig någonsin blivit rädd för något, hon är 8 år idag och jag har haft henne sen hon var 1.

Att det är rätt häst man tränar vet man nog inte förens efter att man har haft den ett tag, däremot är det nog ganska lätt att hitta en hyfsat lämplig iaf. Hästen behöver vara lugn, orädd, modig, kunna ta egna beslut men ändå ha en stor vilja att vara ryttaren till lags.
 
Sv: Att vara blind

Jag tror inte alls att man kan jämföra blunda med att vara blind. När du blundar ser du ändå ljus och mörker genom ögonlocken och du VET vad du hade sett om du öppnat ögonen. Du har också förmågan ATT kuna öppna ögonen när du känner att du behöver. En blind kan inte det, vilket jag tror skulle påverka ridningen negativt. För en person som bara blundar så ligger det trygghet i att veta att man kan öppna ögonen igen. Den tryggheten saknar en blind och dne måste lita på sina andra sinnen istället för ögonen. Jag tror att det kan vara svårt att höra hästens olika ljud på hovslagen samtidigt som man måste vara på helspänn mot att höra alla andra saker. Jag tror helt enkelt att man tappar alldeles för mycket trygghet när man ger sig ut helt ensam.
 
Sv: Att vara blind

I början, ja absolut! Första veckan som blind ska man nog inte ge sig ut. ;) Men efter några år, beroende på hur aktiv man är så lär man absolut inte ha några som helst problem med att känna sånt. Man håller ju koll på det helatiden ändå! Dessutom har man ett sinne mindre att fokusera på, det lämnar utrymme i hjärnan.

Men som sagt, hur trygg man känner sig är ju personligt och har egentligen inte med blindheten att göra i sig. En del är ju väldigt handikappade om de förlorar ett ben/hörsel/syn/osv, medans andra bestiger berg (bokstavligt talat och bildligt talat). Det är så stor skillnad mellan människor, och jag tror att om man verkligen verkligen vill, och ger sig fan på det så går det! Men jag säger inte att det skulle vara lätt.

Sen förstår jag absolut jämförelsen när man har barn. Man har ett större ansvar mot dem helt klart. Jag tror oxå att det är skillnad mot en som alltid har varit blind och en som blir blind som vuxen. Och föds man blind så beror nog väldigt mkt på vilka föräldrar man har! Om de lindar in en i bomull eller om de uppmuntrar "äventyr".
 
Sv: Att vara blind

Jag delar inte hela ditt resonemng, men jag håller med om att man kan rida ut i skogen helt själv. Det är ju bara att göra det, till och med första vecka om man så vill. Det jag dock själv tycker, tror jag, är att det är dumdristigt att göra det.

Det är klart att man kan bestiga berg och göra allt man vill, men jag tror helt och fullt att man med vissa saker sätter säkerheten åt sidan istället för att resonera med den. Inget behöver hända, men ska man ta större risker än vad som är vettigt, när riskerna kan vara större än fördelarna? Vad gör man när det kommer en traktor och vägen till skogen inte är bred nog just där? Eller hur förstår man att anledningen till att hästen går åt sidan plötsligt beror på en mamma med en barnvagn som kommer i vägen? Vill man inte ha så stort avstånd som möjligt till det, så inget oförutsätt händer som kan skada mamman och barnet? Min häst skulle tex inte själv räkna ut säkerhetsavståndet, hon är inte rädd för barnvagnar och skulle bara gå förbi rätt nära. Hon skulle inte förstå behovet av ett visst avstånd helt enkelt.

Min häst är en klok gammal dam och trafiksäker som få och till tusen och en gång, en trygg tant helt enkelt, men hon ÄR en häst. Jag vet att när någon plötsligt händer, som när vi red förbi ett dagis så studsade ett barn plötsligt en boll mot en husvägg så hoppade min häst till av ljudet. Eller när jag skulle ha över henne över en bro, hon var skiträdd och darrade hela hon, men hon gorde det. Men jag tyckeri inte det är rätt att överlåta ansvaret på en häst helt och fullt.Man får dela det.

Sedan funderar jag på huruvida du har rätt i att om man har ett sinne mindre ger man mer plats för de andra. Jag tror inte det funkar så för alla. Och jag tror inte det har med mod eller att ge sig fan på något, jag tror det är fysiskt för vissa. Det är nog lätt att tro att det funkar att alla andra sinnen förstärks, speciellt om man är seende själv. Jag själv känner inte att mina andra sinnen, förutom hörseln och synen har större plats än annat i hjärnan. Borde det nte vara så att det skulle funka även om man inte ännu är blind eller döv?

Så om jag ser till mig själv, vilket ju också borde vara en aspekt av diskussionen, så är det inget jag borde göra. Visst kan jag envisa med att åsidosätta säkerheten och göra saker som kan anses vara farliga just för att det är möjligt, men just detta tror inte jag skulle funka. Jag hör illa och dagens bilar låter inte så mycket. Jag överraskas ofta av bilar när jag rider (red) och säger ofta halvt på skämt att jag behöver speglar på hästen, för att kunna observera bilen innan den är i häcken på hästen, som visserligen inte bryr sig alls.:D

Det är ju klart inte helt omöjligt att jag blir en sådan där sjukt envis sate som ska överbevisa alla om att bara för att jag är blind betyder inte det att jag inte kan allt. Det kan mycket väl vara så att jag blir som en trotsig unge för självklart komemr det finnas människor i min närhet som har åsikter om att man inget kan som blind. Jag hoppas dock att jag tänker på säkerheten först innan jag ger mig in i saker som kan gå fel :p

Nu är mycket av mitt inlägg alltså funderingar och tankar och alltså inget som är direkt riktat till dig att svara på. Bara funderingar och frågor jag ställer mig själv. :)
 
Sv: Att vara blind

Det ar AMD ....
Det kanske är en klen tröst, men AMD-patienter blir sällan helt blinda, det är det centrala seendet (det som gula fläcken/makula ser) som blir påverkat. Är det den torra varianten du drabbats av? Den utvecklar sig väldigt långsamt och det skulle inte förvåna mig om det snart kommer något läkemedel som åtminstone stoppar progressen, det forskas väldigt mycket på just AMD.
 
Sv: Att vara blind

Jag förstår vad du menar, men jag diskuterar inte just dig som person, vilket du säkert har förstått. Jag har full förståelse för om man inte vågar, men att säga att man inte kan, det är att ljuga tror jag ;)

Jag vet ju att jag har lättare att koncentrera mig på känslan när jag blundar, att mina andra sinnen förstärks då, men övning borde det gå för andra med då. Hjärnan är ju egentligen som "vilken muskel som helst" och går att träna upp till olika saker. Givetvis kommer man vara helt slut i skallen första tiden, alla konstiga intryck som upplevs helt annorlunda, men efterhand så vänjer man sig. Precis som när man kör bil, i början är det ruskigt jobbigt! Man tar in alla intryck medvetet och det tar massor energi. Medans nu när jag har kört "några" år så kan jag både prata i telefon, köra, pilla på PDA:n när det går larm och hålla pejl på trafiken utan att det händer nåt. Och det är inte ens det minsta jobbigt.

Körningen går på så rutin att det faktiskt har hänt att jag har glömt bort att det är jag som kör :o Nu gör det ju inte jätte mkt eftersom man ändå inte kan kliva av i farten, och hålla koll på vägen osv går på reflex.

Fast att hästen hoppar till är ju inte farligt? Inte heller att hästen blir så rädd att den darrar är farligt! Det tycker jag är helt acceptabla reaktioner, och jag tycker inte att en blind ryttare borde bli mer nervös av det än vad du och jag blir. För jag antar att du inte såg bollen som skulle studsa? Såg du den inte så var du i ganska exakt samma situation som en blind skulle vara, något oförutsett händer som du inte ser och hästen hoppar till.

Sen kanske man inte ska ge sig ut på lååånga äventyr själv, men några bestämda rundor lär man ju kunna lära sig i huvudet.
 
Sv: Att vara blind

kl

Har funderat lite på detta att rida ut som blind på en häst, ensam utan sällskap. Ni pratar om att lära hästen de olika saker. Det skulle kanske vara möjligt, men hur vet man att det är rätt häst man tränar?
Tvärtom tycker jag, den blindes häst som står där jag har min häst har inte en tränad häst, det är en gammal galoppör som är ganska het. Dock så följer han andra hästar och han är känslig och lydig. Alltså kan hon rida ensam med honom i paddocken och vara ute och leda honom även på trafikerade vägar.
Jag kan nog tycka ändå, efter lite funderande, att rida ut som blind ensam utan sällskap nog är något som har större risker än fördelar. Jag skulle avstå. Med sällskap skulle vara en annan sak.
Det är otroligt dumt att rida ut ensam som blind annat än på en väldigt välkänd skogsslinga där hästen mer eller mindre kommer tillbaka till stallet om man följer den. Problemet är ju mycket att det är svårt att orientera åt vilket håll tex hästen står åt osv. Ifall hästen hade blivit rädd och hoppat till/vänt om osv så är det svårt att hitta tillbaka till stigen.
Det är också trots allt en häst, ett stort flyktdjur, som kan fly i panik om det vill sig illa. Bör man ta en sådan risk? Hundar är ju inte flyktdjur, de har inte den instinkten på samma vis. Det går inte att jämföra tycker jag. Dessutom är tydligen ledarhundar av raserna labbe och schäfer, väldigt förarveka och lojala hundar utan så mycket eget tänk.
Precis så jag tänker med. Hästar är alltid hästar även om dom är snälla och lugna många av dom. Rider man dock ut med en kompis så är det inte alls några problem, då går det att rida med överallt i alla gångarter.

Men som sagt, har man ett stall med direktanslutning till stigar i skogen som leder runt och tillbaka till stallet så visst går det att rida där själv ifall hästen gått där innan och bara följer.
 
Sv: Att vara blind

Fast att hästen hoppar till är ju inte farligt? Inte heller att hästen blir så rädd att den darrar är farligt! Det tycker jag är helt acceptabla reaktioner, och jag tycker inte att en blind ryttare borde bli mer nervös av det än vad du och jag blir. För jag antar att du inte såg bollen som skulle studsa? Såg du den inte så var du i ganska exakt samma situation som en blind skulle vara, något oförutsett händer som du inte ser och hästen hoppar till.

Fast det är en otrolig skillnad i dom ögonblicken att se och inte. Tänk om det står något på stigen, en älg eller vad som helst som hästen stannar för och börjar fnysa på. Att bara driva på då älgen eller vad det nu är står i vägen kan bli livsfarligt för båda parter. Och om hästen skulle vända och sticka så är det också svårt att se och hinna med vart det är man hamnar.

Fördelarna med blinda som rider är ju just att dom förutsätter att dom inte möter något "farligt" och tittar aldrig efter något som hästen kan bli rädd för som många seende gör. Detta gör ju att hästen automatiskt blir mycket mindre rädd eftersom den inte smittas av ryttarens nervösitet eller kikande efter saker hästen kanske hoppar för.

Men som sagt, det går inte att låtsas vara blind, eller att jämföra ridning med en ledarhund eller en ledarhäst som inte rids. Det är stor skillnad. Jag tror alla ryttare nångång då och då blundar när dom rider ute sålänge dom vet om hur vägen framför dom ser ut.

Att rida med sällskap, inga problem oavsett terräng eller gångart eller rida i paddock eller manege inte heller några problem, rida ut själv som blind är bara dumt även om det är möjligt. Och visst, man ska inte begränsa sig, men då är det bra att se till att stå i stall med säkra vägar där man inte möter någon eller något. Där det är korta stigar direktanslutna till stallet.
 
Senast ändrad:
Sv: Att vara blind

Jag är blind, typ. Och hänger på Buke ;)
Skämt åsido, jag ser knappt 5 %, vilket är var gränsen går för att räknas som blind i Sverige.
Jag rider, både på banan och ut i skogen ( så det går visst! ) Rider även in unghästar, promenerar med hunden ( inte ledarhund), pluggar åker kollektivt osv.

Jag har inte läst tråden nu, men välkommen att komma med frågor här eller via PM.
 
Sv: Att vara blind

En spontan kommentar angående att rida ut själv som blind bara.
Man lär sig ganska snabbt exakt hur vägarna går, var det är grenar, var man ska svänga osv.
Mina hästar är inte tränade på något särskilt sätt mer än att jag uppmuntrat dem att själva välja bästa ställena att gå på när det är dåligt underlag. Följa stigar gör de flesta av sig själva.
underskatta inte hörseln! möter vi en älg, vilket händer regelbundet, så hör jag det. likaså om vi möter en mamma med barnvagn, jag hör att någon kommer och hälsar och ber dom stå stilla medan jag rider förbi.
kommer det en traktor på en för smal väg så väljer nog de flesta hästar själva att gå ner i diket eller upp ett par steg i skogen.
Och att säga att man lägger för mycket ansvar på hästen är helt fel tycker jag! om min häst blir skrämd, bockar, stegrar sig eller kastar sig åt sidan för något plötsligt så klarar jag det precis lika bra som en seende! Jag kan tillrättavisa eller kontrollera eller lugna ner en häst utan problem. Tänk på att det är ögonen som inte funkar, man blir inte automatiskt hjälplös och skör för att man är blind!
 
Sv: Att vara blind

Jag jobbar med dövblinda elever, och har gjort några år.
Det finns så mycket hjälpmedel att man kan klara sig i princip som vanligt.

För att räknas som dövblind behöver man inte vara helt döv och helt blind utan att man har en kombinerad syn och hörselskada.

Ang. Punktskrift, så är det inte så svårt, bara man lär sig tänket så är det ganska lätt att skriva. Det som kan vara svårt, är att läsa. Är man född blind, utvecklar man ju en lite annan känsel i fingrarna, och jag som ser, har inte alls samma förmåga eller finkänslighet i mina fingrar.

Nu förtiden finns det ju tillochmed talsyntes på iPhonen, då läser den upp sms osv. Datorn pratar, surfplattan pratar osv.. De finns en hel uppsjö av hjälpmedel :)
 
Sv: Att vara blind

En spontan kommentar angående att rida ut själv som blind bara.
Man lär sig ganska snabbt exakt hur vägarna går, var det är grenar, var man ska svänga osv.
Mina hästar är inte tränade på något särskilt sätt mer än att jag uppmuntrat dem att själva välja bästa ställena att gå på när det är dåligt underlag. Följa stigar gör de flesta av sig själva.
underskatta inte hörseln! möter vi en älg, vilket händer regelbundet, så hör jag det. likaså om vi möter en mamma med barnvagn, jag hör att någon kommer och hälsar och ber dom stå stilla medan jag rider förbi.
kommer det en traktor på en för smal väg så väljer nog de flesta hästar själva att gå ner i diket eller upp ett par steg i skogen.
Och att säga att man lägger för mycket ansvar på hästen är helt fel tycker jag! om min häst blir skrämd, bockar, stegrar sig eller kastar sig åt sidan för något plötsligt så klarar jag det precis lika bra som en seende! Jag kan tillrättavisa eller kontrollera eller lugna ner en häst utan problem. Tänk på att det är ögonen som inte funkar, man blir inte automatiskt hjälplös och skör för att man är blind!

Precis det jag har försökt säga! Det är som sagt BARA ögonen som inte fungerar, vad roligt att det inte bara är en teori för mig, utan en verklighet för dig!
Skulle jag få ett barn som är blind så skulle jag uppmana det att prova så mkt som möjligt, att testa gränserna! Och verkligen inte låta att ögonen inte fungerar styra dennes liv!
 
Sv: Att vara blind

Jag kan tillrättavisa eller kontrollera eller lugna ner en häst utan problem. Tänk på att det är ögonen som inte funkar, man blir inte automatiskt hjälplös och skör för att man är blind!

Det är ingen som påstått heller att man blir hjälplös och skör som blind, tvärtom. Jag är grymt imponerad att min blinde vän hittar hästen i en stor hage, dock så hittar hon inte tillbaka utan en knäppande grej som låter vid grinden, jag har själv sett problemen som min blinde vän har ute under ridningen. Hon har ändå varit helt blind och ridit hela sitt liv så hon bör ju även känna till farorna med det.

Sen är det långt ifrån alla gånger älgar rör sig när man kommer tex, finns en del statyer som står blickstilla. Att höra en älg dundra fram annars är ju svårt att missa oavsett, dom är ju inte direkt diskreta när dom vandrar fram.

Och som sagt, att utsätta sig för ren fara är bara dumt. Men som skrivet innan, att rida på en säkrare skogsväg hästen känner till och liknande är inte särskilt stora problem. Även om det är dumt att ge sig ut själv. Och tanken att ramla av som blind ute. Det är inte alltid lätt att hitta tillbaka till stigen då och följa den hem. Eller om man åker av på en åker eller liknande. Inte lätt att orientera sig rätt då.

Det är inte ens säkert att rida ut ensam som seende, dock orimligt att alltid ha någon med sig.
 
Sv: Att vara blind

Fast ärligt talat, med dagens hjälpmedel är det knappast speciellt relevant. Alla kan vi ramla av, det är alltid en risk att ens befinna sig i närheten av hästar.

Vi har dels telefoner, vi har GPS sändare, man kan sätta en på både häst och ryttare, så ser man ganska tydligt om tex ryttarens GPS skulle gå sönder i fallet vart de avvek från stigen/vägen. I dagsläget finns ingen anledning att hålla sig "hemma", utom ifall man själv vill det.

På jobbet har jag GPS sändare som dessutom går att prata om jag trycker på det. Den spelar in allt man säger dessutom. Samtalet går direkt till larmcentral.

Man kan inte gå runt och vara rädd för alla "tänk om" även om man är blind. Blinda människor är oxå människor, och de vill vara ute och göra saker lika mkt som alla oss andra.

Och varför skulle det tvunget vara en väg som hästen känner? Det viktiga är väl att ryttaren kan vägen?
 
Sv: Att vara blind

Det är ingen som påstått heller att man blir hjälplös och skör som blind, tvärtom. Jag är grymt imponerad att min blinde vän hittar hästen i en stor hage, dock så hittar hon inte tillbaka utan en knäppande grej som låter vid grinden,
Så, man är inte hjälplös som blind, men du imponeras över att din blinda vän klarar av att hämta sin egen häst i en hage, en syssla som i princip vem som helst som kan gå och knäppa en grimma skulle kunna göra? Lite motsägelsefullt om du frågar mig...

Sen är det långt ifrån alla gånger älgar rör sig när man kommer tex, finns en del statyer som står blickstilla. Att höra en älg dundra fram annars är ju svårt att missa oavsett, dom är ju inte direkt diskreta när dom vandrar fram.
Ja, men du tänker inte på att hästar ser helt okej. En häst som oväntat möter något stannar upp och markerar det ganska tydligt. Om man då står still ett tag är det ju ganska rimligt att älgen rör sig något - dvs hörs, eller hur?

Och tanken att ramla av som blind ute. Det är inte alltid lätt att hitta tillbaka till stigen då och följa den hem. Eller om man åker av på en åker eller liknande. Inte lätt att orientera sig rätt då.

Jag tror att problemet för dig är att du lite letar problem... Om jag ramlar av så har jag en telefon, så jag kan ringa någon och säga var jag är. OM jag mot förmodan inte själv skulle kunna orientera mig exempelvis att jag red hemifrån med solen i ryggen eller så och alltså kan gå mot solen tills vägen kommer...

jag har själv sett problemen som min blinde vän har ute under ridningen. Hon har ändå varit helt blind och ridit hela sitt liv så hon bör ju även känna till farorna med det.
Jag är också blind. Jag är 23 år och har ridit i 20. Så jaa, jag är också medveten om riskerna. Men ridning innebär alltid en risk. Och tänk på att alla blinda inte klarar sig lika bra eller på samma sätt, precis som det gäller för seende alltså :)

Det är inte ens säkert att rida ut ensam som seende, dock orimligt att alltid ha någon med sig.
Precis samma som gäller för mig alltså! :) Det är inte säkert att rida ut ensam, men det är orimligt att jag alltid skulle ha någon med mig.
Jag har någon med mig om jag rider på nya ställen där jag inte hittar, det funkar fint för mig och har gjort de senaste 11 åren sen jag fick egen häst och har ridit ut 4-5 dagar i veckan...
Jag har för övrigt hoppat mindre terränghinder typ stockar med hästen också, ska vi ta den diskussionen också?;) För det är minsann jättefarligt, även om man ser, men ni seende gör det ändå!:D
 
Sv: Att vara blind

Jag vet inte vad du håller på med för hästar, men för mig som håller på med araber som har växt upp i tält med stora familjer i flera tusen år så kan jag nog absolut säga att de har den omhändertagande instinkten som du pratar om. Nästan varenda människa som har haft araber kan vittna om det tror jag.
Ja, jag håller med! Dock tror jag inte att folk som inte har haft araber fattar det :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 530
Senast: Twihard
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 068
Kropp & Själ Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar? För att börja från början… Jag har varit...
2
Svar
29
· Visningar
4 229
Senast: skiesabove
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 739
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp