Sv: Att vara blind
Först vill jag beklaga att du har fått en ögonsjukdom och riskerar att bli blind. Det måste vara som en hemsk mardröm för dig just nu. Gilla läget får man ju göra, men vägen dit har för mig tagit många år, för dig har det just börjat och jag förstår att du har svårt för att förstå hur jag tänker. Vad är det för sjukdom du har?
Jag vet inte om jag kan förklara så någon förstår egentligen, men jag gör ett försök.
Jag har haft 33 år på mig att se, det är hela mitt liv ju. Jag har sett mina barn sedan de var nyfödda, sett alla deras förändringar i livet, Jag har sett soluppgångar, solnedgångar och allt däremellan, lekaqnde barn, lekande hundar, vackra hästar och som nu lövtäckta gräsmattor alldeles gult i det gröna, Enyas viloplats och Enya själv (världens vackraste hund). Det har hunnit bli massor och visst njuter jag av fina saker som tilltalar ögonen på ett så själviskt vis som bara något vackert kan göra.
Men hörseln. Det är något speciellt med barns skratt, speciellt sina egna. Barnens första skrik, barnens första joller och sedan första ord. Det är speciellt att höra vinden, vad säger den egentligen?
För en musikälskare som jag är så är det en stor del av mitt liv. Jag fick aldrig som barn lära mig spela ett instrument, jag skulle vilja men har inte tid till sådant nu, men har du lyssnat på ett instruments rena klara toner? Eller kombinationen av tonerna, det som gör musik till vad det är, vad det borde vara.
Jag är hörselskadad, mest på vänster öra så jag vet hur det är att inte höra så bra. Det har fått mig att förstå vad som är viktigt i mitt liv. Mina barns ansikte kommer jag kunna känna, men musik går inte att enbart känna, man måste höra det. Man måste uppleva det. Jag blir alldeles salig när jag hör bra musik. Jag tror mina vänner på facebook suckar både en och två gånger när jag lägger in låtar som får mig att rysa över hur bra de är. De tycker inte som jag.
http://www.youtube.com/watch?v=8Af372EQLck
En av mina favoriter. Jag kan fråga mig ibland: Hur kan man INTE tycka om denna? Lyssna 1:42 in i låten. Det är min favoritdel av låten!
http://www.youtube.com/watch?v=74uhX7vLsB4
Jag snubblade över de här för några dagar sedan och kan verkligen njuta av deras musik. Hur gör man för att få det är låta så underbart?
Jag kan skriva, använda orden och det har jag fått höra sedan barnsben (Simon Beckett kan konsten att göra skrivspråket till musik för hjärnan), jag är bra på att lyssna och sedan lära mig musik (jag skulle ha lätt för att lära mig spela instrument just genom att höra och göra), jag är bra på förstå musik och tycker att latin är ett lätt språk. Skriva och lyssna på musik och njuta av det latinska språket kommer jag kunna göra som blind.
Jag älska bilen Mini Cooper, drömmer om en Volvo 245a i toppskick, Top Gear är mitt favoritprogram, pappa var bilmekaniker mer än gärna delade med sig av bilälskargenerna till favoritbarnet och jag ville som liten gå samma väg. Tänk sorgen över att inte få ta körkort, över att få stå och titta på när andra har roligt, över att ha övningskört och KUNNA köra bil, över att varje månad betala för en bil som jag och mamma äger tillsammans, som jag aldrig har kört en meter med. Att titta på våra nyköpta vinterdäck och känna sorg över att jag inte får vara med i den gemenskapen en bil innebär. Att inse som 18 åring att det jag längtat efter sedan barnsben aldrig kommer ske. Att det som pappa längtat efter också. Han dog när jag var 14 och, missförstår mig inte nu, på sätt och vis var det tur då han ju slapp att bli besviken över mig för att jag inte kan dela hans intresse på det viset han önskade sig.
Nästa person som tänker att man kan allt man vill, att det bara är viljan som fattas tycker jag gott kan titta sig i spegeln på morgonen och tänka på vad den personen ser och dessutom titta riktigt, riktigt noga på sitt körkort.
Så jag känner sorg över att inte ha ögonen på min sida, över att bli blind. Och jag FÖRSTÅR verkligen hur du känner dig just nu. Men jag har haft många år på mig att acceptera det att istället älska mina öron för visst finns det inget val? Gilla läget låter lite dumt, men det är så det är ju. Du kan inte förändra din syn med viljan, men du kan förändra din inställning till det och till allt det andra du har kvar. Sorgen över det du inte har får inte ta över glädjen och njutningen över det du har. Våga gråta över att du inte kommer att kunna se, våga känna sorg över det, men våga också njuta över att du kan se nu, passa på, och rikta sedan uppmärksamheten och tankarna på vad du kan göra istället. Hur kommer ditt liv som synskadad att funka. VAD kan du fortfarande göra? Det är skitsvårt! Men det är klart att du också kommer att kunna gå vidare även utan ögon. Med hjärtat känner du med, med hjärnan tänker du med. När hjärtat har bearbetat allt tar hjärnan över och tänker logiska tankar.
Nu blev det lite väl långt och säkert alldeles svamligt. Hoppas jag någorlunda förklarade lite hur jag tänker.