Att vara beroende av sina barn

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Men vad då sunt, vad är det som säger att beoendebubblan är mer osund är den "frihetsbubbla" som så många pratar om? Jag bor i min lilla bubbla, med mina barn, och mår alldeles utmärkt utan barnvakter, bortlämnade barn och egna rum till barnen. Vad säger att just du har rätt när du säger att min bubbla är osund? Den har pågått i över tre år, och jag är väldigt social, medveten och med i samhället. Trots att jag varken jobbar eller har något annat, som inte inbegriper mina barn, för mig på dagarna.

Och för att ingen ska tro nåt annat nu, så har jag häst, jag är där flera dagar i veckan. Jag ska precis börja en kurs i zumba, där kommer jag också vara utan barnen. de är hemma hos sin pappa då, och det fungerar alldeles utmärkt för oss.



Om jag ändå ska berätta vad jag tänker så kan jag tycka att dagis är, om man använder ditt ordval, "osunt", att lämna sina små så pass tidigt till främmande människor känns inte alls som min grej. Att låta barnen sova i eget rum från deras allra första månader är inte heller nåt jag vill prova, eller att mata dem med flaska.

MEN, observera - jag dömer ingen som gör så här, vi gör alla ett eget val och bör få stå för dem utan att någon kallar det osunt.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Men vad då sunt, vad är det som säger att beoendebubblan är mer osund är den "frihetsbubbla" som så många pratar om?.

Jag har svårt att få ihop bilden av att "vara med i samhället" och samtidigt inte ha ett jobb eller utbilda sig, eftersom det är en stor del av vad samhället handlar om. Det är där vi hämtar intryck, erfarenheter, sociala kontakter, kunskaper etc etc. Jag har varit utanför jobbet i snart två månader och det är stor skillnad, trots att jag fortfarande är anställd. Ännu svårare att få ihop bilden har jag när du kallar förskolepersonal för 'främmande människor'. Människor är bara främmande tills du lär känna dem. Och för mig är att lära känna människor är en av de viktigaste förmågorna du kan skaffa dig livet. Det är nyckeln till att ta sig fram i kärlek, vänskap, arbete, fritid - ja, överallt. Dina barn kanske lär sig det ändå, men det kan inte vara en nackdel att möta 'främmande' personer tidigt. Det är trots allt det första bebisen prioriterar - att ta kontakt med mänskliga ansikten.

 

[cirkus]

Sv: Att vara beroende av sina barn

och min familj var just inte en kärnfamilj.
Från dag 1 så var pappan och hans nya hemma hos oss med bebisarna misnt 2 kvällar/nätter i veckan (då jag var nån annanstans)
De flesta kvällar hade jag besökav någon kompis eller mina föräldrar eller så och av naturlilga skäl så tog barnen rätt stor plats.
Faktum var att delar av detta var liksom inte ens någon särskilt genomtänkt strategi utan det blev så och det blev bra för mig.

 

[mino]

Sv: Att vara beroende av sina barn

*kl*
vad jag vet finns det inga som helst belägg för att samsovning skulle skapa otrygga barn. Inte heller några belägg för att barn som sover ensamma bättre skulle klara en natt ensamma på sjukhus, jag ser inte att det skulle vara en självklar slutsats. Snarare kan jag tänka mig att en unge som får sina sociala behov tillfredsställda har lättare att ta en otrygg situation.

Däremot blir jag lite bekymrad när vuxna har ett så stort behov av sina barn att de "tvingar" barnen att samsova (detta anser jag inte gäller TS som har ett så litet barn). Läste nyligen på ett annat forum om en mamma som kröp ner i sängen och sov hos sin 8-åring för att *hon* behövde det, då tycker jag att man ska fundera ett varv till på hur man ser på sina barn. Vuxna är till för barnens behov men barnen är inte till för vuxnas behov, det måste man vara noga med på sikt.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Vuxna är till för barnens behov men barnen är inte till för vuxnas behov, det måste man vara noga med på sikt.

Ja, så känner jag också. Det är något som skaver med det där, ungefär på samma sätt som när en part i ett kärleksförhållande lever för den andre, utan att behoven är desamma. Det är förstås oerhört viktigt med anknytning, men när den inte längre egentligen servar barnets behov känns det lite snett. Men som du påpekar, blir det nog ett större problem främst om de där känslorna kvarstår i och med att barnet blir äldre.

 

[Mabuse]

Sv: Att vara beroende av sina barn

J
Andra metoder är väl det som diskuteras i tråden, eller är jag helt ute på fel is nu? Det har pratats om att "lära" barnen trygghet genom att lämna bort dem tidigt.

Ja, du har fattat fel. Jag har skrivit är att jag tror det är bra för barn att redan från första början ha flera människor i sitt liv som de känner sig trygga med, inte enbart mamman.

Lämpliga sådana människor är t ex pappan.

Jag ser inte på vilket sätt man gör sina barn en tjänst genom att det första året enbart låta dem vara med mamman, att få mat bara från mamman och sova enbart med mamman. Dels berövar man barnet nära relationer till t ex sin pappa, som det skulle kunna ha, dels blir det väldigt sårbart: om mamman av någon anledning inte kan ha barnet (exempelvis pga sjukdom) så finns det ingen annan barnet känner sig trygg med.

Varför ska man förneka sitt barn en nära och trygg relation till pappa och släkt, för att man som mamma inte står ut med att skiljas från barnet?

Vårt barn sover i vår säng, men det innebär inte att jag sovit där varenda natt sen bebisen föddes. En del nätter har jag behövt få sova, och lagt mig i ett annat rum, en del nätter har pappan behövt få sova, och sovit i ett annat rum. Det vore hemskt om bebisen bara var trygg med mig på nätterna, så att jag var tvungen att ta varenda natt, oavsett hur trött jag var. På vilket sätt vore det bra för barnet?

 

[cirkus]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag håller med dig i varenda stavelse !

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Om jag ändå ska berätta vad jag tänker så kan jag tycka att dagis är, om man använder ditt ordval, "osunt", att lämna sina små så pass tidigt till främmande människor känns inte alls som min grej. Att låta barnen sova i eget rum från deras allra första månader är inte heller nåt jag vill prova, eller att mata dem med flaska.

MEN, observera - jag dömer ingen som gör så här, vi gör alla ett eget val och bör få stå för dem utan att någon kallar det osunt.

Jag håller med dig i allt du säger.

Hiddeous tycker du inte att det låter osunt att det enda sättet du har att vara med i samhället på är att jobba? Och att du inte ens kan föreställa dig några andra sätt att vara med i samhället?

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag håller med dig i allt du säger.

Hiddeous tycker du inte att det låter osunt att det enda sättet du har att vara med i samhället på är att jobba? Och att du inte ens kan föreställa dig några andra sätt att vara med i samhället?

Det är klart att du är en del av samhället även om du saknar arbete, men per automatik står du ju utanför den sfär som de flesta lever i 8 timmar om dagen. Dessutom bor du ju inte gratis, så du är beroende av någon annans försörjning. Är det kontroversiellt tycker du? Sossarna hade en slogan för några år sedan som löd "alla ska med", vilket sammanfattar det ganska bra. Att vara utan jobb är ett utanförskap, like it or not. Även föräldraledighet blir ett slags isolering, inte minst ekonomiskt.

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Så att ta en paus för att göra sina barn till trygga, starka och smarta medborgare räknas inte som ett jobb? Jag skaffar inte barn för att någon annan ska få njuta av dem de viktigaste åren, det är som att lämna bort en häst på inridning till någon som du inte vet hur bra de är på att rida, eller ännu värre, en stab av 14 ryttare som alla gör på sitt sätt. Nä tack, jag startar både hästar och barn själv. När barnen är så stora att de uppskattar det sociala utbyte som en förskola ger så kan jag visst tänka mig att lämna dem där, men helst på deras premisser. Och det tänker jag och sambon se till att det blir.

Samhället väntar. Det gör inte mina barn. Dessutom kan socialdemokraterna gräva ner sig i en håla.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Så att ta en paus för att göra sina barn till trygga, starka och smarta medborgare räknas inte som ett jobb? Jag skaffar inte barn för att någon annan ska få njuta av dem de viktigaste åren, det är som att lämna bort en häst på inridning till någon som du inte vet hur bra de är på att rida, eller ännu värre, en stab av 14 ryttare som alla gör på sitt sätt. Nä tack, jag startar både hästar och barn själv. När barnen är så stora att de uppskattar det sociala utbyte som en förskola ger så kan jag visst tänka mig att lämna dem där, men helst på deras premisser. Och det tänker jag och sambon se till att det blir.

Okej, barn blir alltså tryggare och - utropstecken! - smartare av att gå hemma med mamma några år? Det var ett intressant påstående.

Inridningsparallellen är rätt skruvad och jag får nog lov att säga att du sätter dig själv på en väldigt hög piedestal. Och det tror jag är kärnan i den här diskussionen - mamma är viktigast och bäst. Tycker mamma.

Själv har jag jag fullt förtroende för att andra människor tillför ett viktigt och inte minst nödvändigt komplement till mig. De behöver inte alls vara perfekta, jag är inte själv perfekt. Det är mångfalden och olikheterna som är det viktiga! Jag vill utöver det hemskt gärna att mitt barn ska få umgås mycket med sina morföräldrar; det är den finaste gåva jag kan tänka mig. Det är det bästa av min egen uppväxt som jag vill ge honom. Att jag kan gå på bio under tiden är bara en bonus.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Samhället väntar.

Gör det verkligen? De flesta siffror tyder på att mammor som går hemma rätt snart blir omsprungna i karriären. Eller vad menar du?

 

[Pallas]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och det var precis vad jag menade i min sista mening, kan man inte ha sex på fler ställen än där barnet sover kanske man får börja använda sin fantasi lite.

Knullmadrass är underskattat!

 

[Petruska]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Så att ta en paus för att göra sina barn till trygga, starka och smarta medborgare räknas inte som ett jobb?

Jag uppfattar det där som en lite underlig självöverskattning och självunderskattning samtidigt.

Självöverskattningen ligger i tron att du är den enda vuxna dina barn behöver, att du ensam kan göra dem både tryggare och smartare än vad regelbundna, betydelsefulla kontakter med och influenser från flera vuxna hade kunnat göra. Studier tyder dessutom på att barn som gått på dagis klarar sig bättre i skolan än de som inte har gjort det. Du vet ju inte om du kan ge dina barn de de behöver, det vet ingen av oss om vi kan. Släpper man in flera vuxna i barnens liv, ökar ju chansen att fler av barnens behov blir sedda.

Självunderskattningen tycker jag ligger i att se det som ett jobb. Hur många barn har du? Vanligen har man ju ca två stycken, vilket det faktiskt inte är ett fullt dagsverke för en kompetent vuxen person att ta hand om, i normalfallet. Öht är det underligt att betrakta umgänget med och omsorgen om sin familj som ett jobb, tycker jag. Jag är glad att mina föräldrar inte såg mig som sitt jobb när jag var liten.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Du vet ju faktiskt inte hur många personer vi träffar, dagligen. Du vet heller inte hur högt utbildad jag är. Inte heller vet du hur vi gör för att ge våra barn den erfarenhet de behöver för att bli fullvärdiga, trygga medborgare i det här landet.


Man MÅSTE inte gå i barnomsorgen för att träffa folk, eller lära sig umgås. Man kan MYCKET väl få den erfarenheten på annat håll, som vi gör tex.

För informationens skull kan jag nämna för dig att jag är både högutbildad, och har haft jäkligt bra jobb fram till D föddes. För att uppfylla mitt behov av stimulans från vuxna umgås jag väldigt mycket med både människor i yrkeskarriär, samt andra föräldrar som liksom jag är hemma med våra barn för att ge dem vad vi anser vara den bästa starten i livet.

Att vara med i samhället betyder inte att jag måste jobba, det kan man vara på andra sätt, om du anser att enbart ett jobb, med lämnande av barn på omsorgen är det enda sättet att få del i samhället är du helt ute och cyklar.

Nog, jag ska gå och lägga mig innan jag blir irriterad och säger något dumt.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag har ALDRIG någonstans på varken det här forumet, eller något annat sagt att mina barn förvägras sin pappa och släkt. Någon gång.

Här hemma var vi hemma både pappa och jag, fram till minsta killen var 1,5 år, vi sov alla tillsammans fram till nyåret. L var då nyligen 2 fyllda, han och hans bror har nu flyttat in i eget rum för att de ville det.



Jag har heller aldrig sagt att jag tar alla nätter. Mina barn är lika trygga med pappa, eller om så krävs någon nära kompis eller släkting.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det är klart att du är en del av samhället även om du saknar arbete, men per automatik står du ju utanför den sfär som de flesta lever i 8 timmar om dagen. Dessutom bor du ju inte gratis, så du är beroende av någon annans försörjning. Är det kontroversiellt tycker du? Sossarna hade en slogan för några år sedan som löd "alla ska med", vilket sammanfattar det ganska bra. Att vara utan jobb är ett utanförskap, like it or not. Även föräldraledighet blir ett slags isolering, inte minst ekonomiskt.

Den sfären du talar om, är den verkligen till för att utveckla oss människor? Jag trodde att AG betalade oss för att utföra ett jobb, inte att socialisera oss och utveckla oss, så vi är med i samhället.

FL behöver inte alls betyda att du hamnar utanför, bara att du måste hitta nya vägar till att utveckla dig. Jag är inte ensam att vara hemma med mina barn: jag umgås med en tjej som är kemiingenjör, en som är PA, en chef för ett större företag..... Och en hel del helt vanliga människor som valt att vara hemma med sina små några år. Hur mycket tror du man förlorar egentligen?

Ekonomin lider lite ja, men vad gör egentligen det? Jag är hemma med mina värdefullaste "tillgångar", det är mer värt än pengar för mig. För att ge mig en framtida trygghet sparar jag en del på ett bra konto, det kommer nog hinna se till att jag inte hamnar på gatan sen....

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag kan inte annat än att skriva under på det här, och speciellt det sista!

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

För att uppfylla mitt behov av stimulans från vuxna umgås jag väldigt mycket med både människor i yrkeskarriär, samt andra föräldrar som liksom jag är hemma med våra barn för att ge dem vad vi anser vara den bästa starten i livet.

Not really the point. Du jobbar inte, alltså jobbar du inte. Du är inte delaktig i den sfären. Och det kan man inte heller bli genom att dricka kaffe med någon som är det. Jag är också högutbildad och har jobbat fram till nu, men jag är ändå inte "med" på samma sätt som jag var innan. Jag har ingen närmare kontakt med mina arbetskamrater (de hinner inte) eller något som har med jobbet att göra. Jag har inte heller möjlighet att påverka min karriär, min inkomst, var och vad jag kommer att göra när jag är tillbaka, och får inte samma intellektuella utmaning eller input.

Vad gäller barnet så är det lite samma sak som jag skrev till Vindvissla - hur det nu än är binder du barnen väldigt starkt till dig som mamma. Vad är egentligen fördelen med det? Jag ser ju vad fördelarna är för dig, känslomässigt, men varför skulle det vara så bra för barnen?

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Okej, barn blir alltså tryggare och - utropstecken! - smartare av att gå hemma med mamma några år? Det var ett intressant påstående.

Inridningsparallellen är rätt skruvad och jag får nog lov att säga att du sätter dig själv på en väldigt hög piedestal. Och det tror jag är kärnan i den här diskussionen - mamma är viktigast och bäst. Tycker mamma.

Själv har jag jag fullt förtroende för att andra människor tillför ett viktigt och inte minst nödvändigt komplement till mig. De behöver inte alls vara perfekta, jag är inte själv perfekt. Det är mångfalden och olikheterna som är det viktiga! Jag vill utöver det hemskt gärna att mitt barn ska få umgås mycket med sina morföräldrar; det är den finaste gåva jag kan tänka mig. Det är det bästa av min egen uppväxt som jag vill ge honom. Att jag kan gå på bio under tiden är bara en bonus.

Men herregud, nu får du nog tagga ner lite, varför skulle någon annan vara bättre än jag att ta hand om MINA barn... Jisses, nu måste jag verkligen sluta sitta här innan jag säger nåt som får mig bannad!