Att vara beroende av sina barn

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Den sfären du talar om, är den verkligen till för att utveckla oss människor? Jag trodde att AG betalade oss för att utföra ett jobb, inte att socialisera oss och utveckla oss, så vi är med i samhället.

Det låter inte som du har haft ett särskilt kul jobb.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Men herregud, nu får du nog tagga ner lite, varför skulle någon annan vara bättre än jag att ta hand om MINA barn...

Ja, varför inte? Jag antar att de som tar hand om dina barn för det första har erfarenhet av långt fler barn än du har - vilket är en fördel. Det ger andra perspektiv. För det andra är de troligen utbildade inom bland annat pedagogik. De har alltså professionella yrkesmeriter - vilket också kan vara en fördel. För det tredje - varför skulle du vara bäst på att ta hand om dina barn? Det förstår jag inte alls, helt ärligt. Vad gör dig unik? Jag anser inte att jag är den bästa föräldern till mitt barn. Hur ska jag kunna slå fast det? Jag har ingenting att jämföra med.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Nej du, nu svimmar jag nästan - sitter jag och dricker kaffe hela dagarna tror du???

VAD exakt är det som gör att man är mera med på ett jobb? VAD exakt kan jobbet ge mig, och mina barn? VAD exakt är det som gör att jag INTE kan få bra stimulans på annat ställe, med intellektuella utmaningar och input?

Min utbildning är hög nog, mina intellektuella utmaningar har du ingen aning om och vad jag gör på dagarna vet du inte ett skvatt om.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Mitt JOBB var extremt kul, och väldigt utvecklande. Som just jobb, och som en intellektuell utmaning bland andra. Men jag kan inte säga att jag fick ut mer i det sociala livet på mitt jobb, än jag kan få nu när jag är hemma.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Vem säger att jag inte har pedagogik i min utbildning?

Och jo, jag lär vara den som är bäst lämpad att ta hand om mina barn, jag har fött dem, sett dem växa upp och jag har den största insikten i hur de fungerar. Varför skulle jag vilja sätta dem i barnomsorgen innan de behöver det?

Tids nog ska de i i rullarna, till dess är jag och min omgivning deras förebilder och det de lär sig av.


För övrigt vill jag önska dig en god natt, och hopp om en fantastisk vecka! På riktigt, jag gillar att diskutera, det ger mig en del av den stimulans jag behöver, även om det just i det här fallet är på ett simpelt forum.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

VAD exakt är det som gör att man är mera med på ett jobb? VAD exakt kan jobbet ge mig, och mina barn? VAD exakt är det som gör att jag INTE kan få bra stimulans på annat ställe, med intellektuella utmaningar och input?

Min utbildning är hög nog, mina intellektuella utmaningar har du ingen aning om och vad jag gör på dagarna vet du inte ett skvatt om.

Nej, jag antar att du ägnar dina dagar åt dina barn? Det är ju vad du har argumenterat för genom hela tråden - och gör det dessutom bättre än någon annan någonsin kan. Hur kan man hinna med så mycket egen utveckling då? Nu blir du säkert skitförbannad, men jag fattar verkligen inte hur du får ihop den ekvationen.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Oj, jag hann se det här med, och nej, förbannad är jag inte. Det är en bra fråga.

Ja, jag har mina barn med mig i stort sett jämt,. men det betyder väl inte att jag inte gör mer än bygger lego och sörplar kaffe, eller hur? Man kan göra rätt mycket med barnen med, vi sitter inte direkt hemma på soffan hela dagarna....

Om du är intresserad på riktigt, kan jag berätta imorgon vad vi gör, nu måste jag verkligen sova.

 

[Mabuse]

Sv: Att vara beroende av sina barn

VAD exakt är det som gör att jag INTE kan få bra stimulans på annat ställe, med intellektuella utmaningar och input?

Nu har jag ingen aning om vad just du jobbar med, men normalt så är det så att man genom sitt arbete och den organisation man jobbar med får tillgång till resurser man inte skulle fått annars, vilket gör det möjligt att utvecklas i arbetet på sätt man inte kan göra hemma på kammaren eller som privatperson.

Det gäller alla möjliga yrken, allt från busschauffören som förmodligen inte skulle ha råd med en egen buss att utveckla sina körkunskaper med, till läkaren som inte skulle kunna utvecklas i sin kunskap utan patienter, till forskaren som inte kan lära sig mer om sitt ämne utan artikeldatabaser som är vansinnigt dyra att betala själv, eller rekryteraren som inte kan utveckla sin intervjuteknik om man inte har några tjänster att rekrytera till.

Det är en av anledningarna till att människor går med i organisationer, att få tillgång till de resurser som organisationen tillhandahåller.

Att vara föräldraledig har t ex gjort att jag blivit väldigt mycket bättre på att ta hand om små barn, men inte ett smul för min förmåga att undervisa, skriva artiklar, och annat jag kan utveckla genom mitt arbete. Så är det nog för de flesta, såvida man inte råkar jobba just med barn. Då kan möjligen föräldraledigheten göra att man utvecklar samma färdigheter man annars skulle gjort på arbetet.

 

[ako]

Sv: Att vara beroende av sina barn

*kl*

Kan man inte bara göra så som alla mår bäst av? Vissa verkar må toppen av att samsova, medans jag som har svårt att sova med människor för nära kanske inte alls mår bra av det och kommer att avstyra det?

Vill man inte ha barnvakt så har man inte det? När jag var liten hade jag barnvakt väldigt sällan eftersom vi inte har någon släkt alls på orten, och jag blev alldeles normalt socialt begåvad iaf och hade inga problem att vara på förskola.

Jag tycker inte ens att det här är något att diskutera? Om alla är glada och nöjda så finns det väl inget problem?

word !

 

[ako]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag hugger bara sista knappen.

Ni som anser att Nevin, Vindvissla m fl gör fel som är hemma helt med sina barn och att även vi som samsover och/ eller inte utnyttjar barnvakt särskilt ofta också är ute och cyklar; ni inser att det här är SMÅ barn det handlar om va? Det handlar ju inte om att de inte ska gå i skolan eller umgås och så småningom få sova över hemma hos kompisar, utan det handlar som riktigt små barn. Sedan undrar jag var ni får "bundenhet till mamman" i från? Bara för att man inte lämnar ungen till barnvakt stup i kvarten betyder det ju inte att föräldrarna skulle vara mer ojämställda än andra, och samsover gör ju ofta hela familjen i de fall det förekommer.

Vår tvåårige son går på dagis ca 20 h per vecka. För honom är det TOPPEN, men för den skull behöver det ju inte vara lika toppen för alla barn. Han har varit fullkomligt trygg där sedan starten i augusti och trivs som sagt super - och detta trots att han inte hade varit ifrån oss mer än kanske 5*3 h tidigare.

 

[Mabuse]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Om mamman är med bebisen 24/7 hela första året, så ser jag inte riktigt hur någon annan skulle kunna bygga upp den där nära relationen till bebisen? Om mamman är där hela tiden, tar alla nätter och alla matningar - var är då utrymmet för någon annan att lära känna bebisen, och för bebisen att bli lika trygg med någon annan?

Det handlar ju inte om att lämna bebisen hos barnvakt "stup i kvarten", utan om att man kanske någon gång låter pappan vara ensam med bebis, någon gång låter pappan mata, någon gång låter pappan vyssa på natten.

Jag har svårt att tro annat än att ett barn som tillbringar all sin tid med sin mamma, och aldrig med någon annan, borde bli väldigt bunden till sin mamma efter en tid.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Oj, jag hann se det här med, och nej, förbannad är jag inte. Det är en bra fråga.

Ja, jag har mina barn med mig i stort sett jämt,. men det betyder väl inte att jag inte gör mer än bygger lego och sörplar kaffe, eller hur? Man kan göra rätt mycket med barnen med, vi sitter inte direkt hemma på soffan hela dagarna....

Om du är intresserad på riktigt, kan jag berätta imorgon vad vi gör, nu måste jag verkligen sova.

ja, berätta gärna, för jag får som sagt var inte ihop bilden riktigt.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Att vara föräldraledig har t ex gjort att jag blivit väldigt mycket bättre på att ta hand om små barn, men inte ett smul för min förmåga att undervisa, skriva artiklar, och annat jag kan utveckla genom mitt arbete. Så är det nog för de flesta, såvida man inte råkar jobba just med barn. Då kan möjligen föräldraledigheten göra att man utvecklar samma färdigheter man annars skulle gjort på arbetet.

Ja, precis så tänker jag också. Jag har lärt mig att ta hand om mitt barn, det är väl den enda kompetensen. Om inte såpor som "days of our lives" och tvins reklam för rakmaskiner räknas till intellektuell utmaning, förstås...

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Bara för att man inte lämnar ungen till barnvakt stup i kvarten betyder det ju inte att föräldrarna skulle vara mer ojämställda än andra

Men det är ju inte pappan som passar barnen på dagarna? Någon måste väl dessutom dra in pengar - eller är båda lediga och bara umgås med sina barn hela tiden?

 

[Björk]

Sv: Att vara beroende av sina barn

*kl*

Kan man inte bara göra så som alla mår bäst av? Vissa verkar må toppen av att samsova, medans jag som har svårt att sova med människor för nära kanske inte alls mår bra av det och kommer att avstyra det?

Vill man inte ha barnvakt så har man inte det? När jag var liten hade jag barnvakt väldigt sällan eftersom vi inte har någon släkt alls på orten, och jag blev alldeles normalt socialt begåvad iaf och hade inga problem att vara på förskola.

Jag tycker inte ens att det här är något att diskutera? Om alla är glada och nöjda så finns det väl inget problem?

*har läst i tråden, men inte skrivit*
Håller HELT med dig!!



TS > gör som ni känner fungerar för ER!

Vår son har samsovit av och till med oss. I samma sovrum sov han tills i somras när han var 2,5 (i egen säng ibland och i vår ibland). Nu sover han i eget rum, men knallar ofta över till oss; ibland vid tolvtiden på natten ibland vid kl 5 och ibland sover han hela natten i sitt rum. Så länge vi känner att det känns bra så kör vi på det som känns bra.

Av och till är jag irriterad på hans sparkande och härjande när han ligger bredvid, men andra gånger är jag så glad och tacksam för "goset" vi får.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Självöverskattningen ligger i tron att du är den enda vuxna dina barn behöver, att du ensam kan göra dem både tryggare och smartare än vad regelbundna, betydelsefulla kontakter med och influenser från flera vuxna hade kunnat göra.

Det där är en av prylarna med föräldraskapet som jag fortfarande inte greppar. Innan jag fick barn fick jag höra en massa klämkäcka tillrop i stil med "och glöm inte att du är den bästa mamma åt ditt barn!" och jag tänkte: hur sjuttsingen vet de det? Måste vara ironi. Men uppenbarligen finns det många där ute som på fullaste allvar tänker så, att de är allt för sina barn och det enda barnen behöver. Jag gör mitt bästa, men är ödmjukt medveten om att min bebis inte valde mig. Han tydde sig till mig för att han inte hade något val, han följde sin instinkt och hoppades på att jag skulle ge honom det han behövde, precis som alla andra små nyfödda tvingas göra. Det gör mig inte till en perfekt förälder, men förhoppningsvis en tillräckligt bra förälder. Men jag tar villigt emot den stöttning som annan expertis, släkt och vänner erbjuder.

 

[zazzarazz]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Precis mina egna tankar När jag lämnade T tre timmar hos morfar när han var sju veckor så gjorde jag det för att jag vet att min pappa, som själv har fyra döttrar, och hans fru tar hand om min bebis lina bra eller bättre än vad jag och min sambo gör. Dom har sjukt mkt mer erfarenhet och vet alla rutiner. Nu när hon är dryga sju månader blir hon dessutom mer stimulerad hemma hos dom, då mina två småsystrar bor hemma. Så istället för att bas vara med mig får hon leka/busa/mysa/äta/kramas/sjunga osv med 4-5 personer till. Hon älskar att vara där! Är mindre gnällig än om hon bara hänger med mig en dag. Ibland är hon och jag där tillsammans, typ när min sambo är på jobbresor, tränar eller annat. Så himla mysigt för oss allihopa!

 

[Tarantino]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag blir trött på folk som ska berätta för andra hur de ska göra med sina barn och vad man ska göra.
Gör det som känns bra för dig!
Ett barn kan inte få för mycket kärlek och hon lär ju inte må dåligt för att hon får sova med er, snarare tvärtom. Sover hon bra så är väl allt bra?!

Min son fyller snart ett år och sover i våran säng. han sover i sin säng allt från en till ett par timmar i sin egen säng innan han vaknar och vill komma upp till oss. Jag tycker att det är det mysigaste som finns att ha honom sovandes intill mig så jag tar glatt upp honom i sängen.
Jag har lämnat bort honom ett antal gånger till min mamma som varit barnvakt då både jag och sambon har jobbat och hon kan söva honom utan problem och han har sovit gott även i hennes säng. Dock har jag aldrig lämnat honom en hel natt men under en kväll.

Jag förstår dig precis...jag är helt kär i min unge och tror inte han tar skada av det. Låter som att ni har ett mysigt förhållande. så strunta i vad folk tycker att du borde göra!

 

[Petruska]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det där är en av prylarna med föräldraskapet som jag fortfarande inte greppar. Innan jag fick barn fick jag höra en massa klämkäcka tillrop i stil med "och glöm inte att du är den bästa mamma åt ditt barn!" och jag tänkte: hur sjuttsingen vet de det? Måste vara ironi.

Nej, det är ofattbart. Jag ser det som en floskel, mest. Ungefär som "Man ska vara närvarande i nuet", "Låt hjärtat vara med", "DU är den bästa mamman till dina barn".

Vad bygger man det på? Har saken studerats ingående med tillförlitliga metoder?

Det kanske hade blivit mycket bättre för barnen om du fått min och jag din? Däremot är säkert de flesta mest motiverade att ta hand om sitt eget barn, och det är så klart en viktig aspekt av det hela. Men vare sig barn eller förälder (mamma, givetvis, mamma) har ju valt på individnivå, varför jag inte tror att matchningen är så perfekt som den där floskeln antyder.

En sak som gör en själv snarast svagare just gentemot de egna barnen, är att man ofta har samma svaga sidor (om av genetiska eller sociala skäl kan vi lämna därhän). Det blir lite av två blinda leder varandra, ofrånkomligen, i svåra stunder. I sådana lägen kan stöd av någon annan vara helt avgörande, detta gäller både i stort och smått.

Man ser ju även i tråden att ifrågasättande av det där uttrycket väcker starka känslor:

Men herregud, nu får du nog tagga ner lite, varför skulle någon annan vara bättre än jag att ta hand om MINA barn... Jisses, nu måste jag verkligen sluta sitta här innan jag säger nåt som får mig bannad!

Vad bygger du den där tron på? Jag fattar verkligen inte. Alltså, det är ju inte särskilt svårt att ta hand om små barn på ett helt ok sätt, men varför skulle just du vara den bästa för just dina barn?

 

[mino]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Ingen förutom du och din ev partner kommer att ha ett lika stort fokus på er son som ni, det gör att ni kommer att ha ett försprång framför andra. Jag märker tydligt att jag är mycket bättre på att läsa mina barn än tex dagispersonalen är som ska fokusera på så många. Jag kan se när det är läge att lirka och locka och det är läge att backa. Jag vet också väl vad de är mogna för och vad de fixar utan att behöva ta hänsyn till nån generell norm om vad tex 2-åringar ska fixa. Om du är högt utbildad kommer du säkert också känna att det kommer tillfällen när du skulle vara oerhört mycket bättre för ditt barns utveckling än personalen är av kunskapsmässiga skäl. Sen är jag inte så säker på att den bästa tiden att ösa på med föräldrakontakt är när de är små, jag tror att det kan vara viktigare med föräldrarna när de är lite äldre. Jag tror å andra sidan inte heller att varken barn eller vuxna skadas nämnvärt av att vara hemma i tre år så länge man upprätthåller jämställdheten och båda är hemma. Jag har börjat bli alltmer tveksam till "självklarheten" att alla ska satsa på jobbet och att det är just där man ska utvecklas, när en norm är så stark så kan det finnas anledning att vända och vrida på den och ifrågasätta den.