Att vara beroende av sina barn

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Fast om jag inte har legat på sjukhus de senaste 30 åren (förutom när jag födde barn) så verkar det helt knasigt att tvinga mitt barn att sova i egen säng för att det skulle kunna bli så? Varför inte låta bli att lära känna barnet öht, ifall man skulle dö? Eller helt enkelt ge ersättning och låta olika personer mata varje gång för att det ska lära sig att "vara tryggt överallt"/inte ha någon trygghet. Amning gör ju barnet otroligt beroende av mamman, speciellt om det inte vill ha flaska. Eller vi kanske ska låta det svälta tills det tar flaska också, för att det är bra om den gör det?

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag är mer beroende av Milton, än vad han är av mig. hade stora planer på att Milton skulle vara hos farmor 3 gånger i veckan, ca 3 timmar per gång så hästarna kunde få lite motion. Och visst har han varit där flera gånger och det fungerar verkligen så himla bra! Men jag har sååå svårt för att lämna iväg honom och jag vill vara med honom hela tiden.

Shit vad folk är olika! Jag skulle verkligen dö av tristess och understimulans om jag tvingades umgås med mitt spädbarn 24/7. Jag värderar mina 2 timmar om dagen då pappa tar över och jag får fritt spelrum oerhört högt. Jag har ingen aning om detta gör en bättre eller sämre förälder, men det bevisar ju verkligen vilket spektrum av olika uppfostringsmodeller det finns.

En förskolelärare som jag träffade i julas menade för övrigt att barn som är hemma länge med mestadels sin mamma har mycket större problem att acklimatisera sig när de börjar på dagis. Hon såg bara fördelar med att lämna barnen till andra, så att de tidigt vänjer sig vid det.

 

[Mabuse]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Fast om jag inte har legat på sjukhus de senaste 30 åren (förutom när jag födde barn) så verkar det helt knasigt att tvinga mitt barn att sova i egen säng för att det skulle kunna bli så? Varför inte låta bli att lära känna barnet öht, ifall man skulle dö? Eller helt enkelt ge ersättning och låta olika personer mata varje gång för att det ska lära sig att "vara tryggt överallt"/inte ha någon trygghet. Amning gör ju barnet otroligt beroende av mamman, speciellt om det inte vill ha flaska. Eller vi kanske ska låta det svälta tills det tar flaska också, för att det är bra om den gör det?

Jag såg till att mitt barn tog flaska, ja. Ifall jag skulle bli sjuk. Min mamma höll på att dö som spädbarn för att hennes mamma blev sjuk, och hon inte var van vid flaska utan bara blivit ammad. De trodde inte hon skulle klara sig, men det gick precis.

En olycka kan hända vem som helst, ta Cyllene exempelvis här i tråden, det kan man inte gardera sig mot.

Sen verkar det extremt överdrivet att göra som du föreslår att låta olika människor mata varje gång och inte ge barnet någon trygghet alls. Det räcker gott om barnet känner sig trygg med t ex pappan och kanske någon vuxen till.

Det måste väl ändå finnas mellanting att låta barnet ha sin enda trygghet i sin mamma, och att inte låta barnet ha någon trygghet alls? Varför skulle inte pappan kunna vara trygghet också - barnet måste ju inte sova i egen säng, men det kanske kan sova med pappan någon natt, och inte enbart alltid med bara mamma? Eller bli matad av pappan någon gång, och inte enbart av mamman?

Jag tror det finns många fördelar för både mamma, barn och pappa med att låta pappan bli delaktig i föräldraskapet redan från början. Att som du hårddra det och mena på att då borde inte mamman hantera barnet alls verkar överdrivet och svartvitt. Måste föräldraskap vara allt eller inget i dina ögon?

 

[zazzarazz]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och för mig är det tvärtom... Här ifrågasätter människor hur jag kan lämna bort min lilla sjumånaders så himla mycket.... Hon är hos morfar eller en kompis till mig ca fyra ggr/veckan 3-4 timmar. Ibland är min kompis med i stallet och hon är med. Var på 60-årsfest igår och alla undrade var vår lilla tjej var, och jag fick konstiga blickar när jag sa att hon var med morfar... Jag lämnade ju henne tre timmar själv hos morfar för första gången när hon var sju veckor... Och innan det hade hon varit ensam med farmor och farfar i 45min- 1 timme...

Jag känner dock ändå igen mig i det saga skriver. Jag skulle nog hellre alltid vara med henne. Men inser att det inte alltid funkar, för jag vill inte vara en sån mamma som ger upp allt annat som jag också tycker om. Sen prioriterar jag såklart lilltjejen i första hand, men jag vill även ha kvar delar av livet jag hade innan hon föddes.

Personligen fick jag aldrig sova hos mina föräldrar, vilket gjort att jag varit extremt otrygg i många situationer som äldre. Visserligen har andra faktorer också spelat in. Så just när det gäller sovningen så får T sova där hon vill sova och kommer alltid få göra det

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Nej det måste inte vara allt eller inget i min värld, Jag kunde faktiskt inte i min vildaste fantasi tro att någon skulle svara ja. det är såklart jättebra om barnet tar både bröst och flaska, men inte med motiveringen "jag kan hamna pa sjukhus" eller "barnet behöver härdas".

Mitt andra barn har vägrat både napp och flaska och Jag gav upp försöken efter ett par dagar, det var verkligen inte så viktigt.

Jag har inte heller lämnat dem till någon barnvakt mer än vid enstaka tillfällen, har verkligen inget behov. (barnen har ju en pappa också)

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Shit vad folk är olika! Jag skulle verkligen dö av tristess och understimulans om jag tvingades umgås med mitt spädbarn 24/7. Jag värderar mina 2 timmar om dagen då pappa tar över och jag får fritt spelrum oerhört högt. Jag har ingen aning om detta gör en bättre eller sämre förälder, men det bevisar ju verkligen vilket spektrum av olika uppfostringsmodeller det finns.

En förskolelärare som jag träffade i julas menade för övrigt att barn som är hemma länge med mestadels sin mamma har mycket större problem att acklimatisera sig när de börjar på dagis. Hon såg bara fördelar med att lämna barnen till andra, så att de tidigt vänjer sig vid det.

Det är klart att det är lättare för föräldrarna om barnet blir institutionaliserat vid en låg ålder, men det betyder verkligen inte att det är det bästa för barnet. Ett litet barn vill vara med sina föräldrar.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det är klart att det är lättare för föräldrarna om barnet blir institutionaliserat vid en låg ålder, men det betyder verkligen inte att det är det bästa för barnet. Ett litet barn vill vara med sina föräldrar.

Men i den här tråden handlar det ju om att föräldrarna vill vara med sin barn och inte klarar sig utan dem.

Sedan vet jag inte vad du menar med institutionaliserat. Hur hänger det ihop med vad jag skrev att göra?

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag menade små barn som går på förskola, du skrev att det var nyttigt för ett spädbarn att vänja sig vid andra.

Jag anser inte att ts inte klarar sig utan sitt barn, men att hon aktivt väljer att vara med sin nyfödda bebis. Det är för mig mycket enklare att förstå än att man vill lämna bort barnet.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag menade små barn som går på förskola, du skrev att det var nyttigt för ett spädbarn att vänja sig vid andra.

Jag anser inte att ts inte klarar sig utan sitt barn, men att hon aktivt väljer att vara med sin nyfödda bebis. Det är för mig mycket enklare att förstå än att man vill lämna bort barnet.

Jag har inte skrivit att spädbarn ska gå i förskola. Jag skrev att det är bra att lämna dem till andra ibland - typ släktingar. Så de vänjer sig vid att vara trygga med andra.

För egen del skulle jag inte ha något emot att lämna bort min bebis ett par timmar för att kunna gå på bio med min man, tex. Men h*n är lite för liten ännu för att det skulle fungera. För bebins skull borde det inte ha någon betydelse alls, eftersom h*n fortfarande sover 3 timmar i streck mellan matningarna.

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och jag tror inte alls att man ska vänja dem vid att vara trygga med andra. Jag tror att de första två åren klarar de sig utmärkt med mamma och pappa. däremot förstår jag om man ändå väljer att ha barnvakt av egoistiska skäl, typ för att gå på bio. men att inbilla sig själv att det är för barnets skull finns inte med i min värld.

Mitt yngsta barn sov i två veckor, sen skrek han i fyra månader. de första 6 månaderna kunde inte ens pappan hålla honom mitt äldsta barn har aldrig varit ett dugg mammig.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och jag tror inte alls att man ska vänja dem vid att vara trygga med andra. Jag tror att de första två åren klarar de sig utmärkt med mamma och pappa. däremot förstår jag om man ändå väljer att ha barnvakt av egoistiska skäl, typ för att gå på bio. men att inbilla sig själv att det är för barnets skull finns inte med i min värld.

Men det var just för barnets bästa, ansåg hon. De flesta skolar in sina barn när de är 1,5 år gamla och det blir ett större trauma för de små om de inte upplevt att bli omhändertagna av någon annan än mamma. Och hon hade troligen fler barn att jämföra med än vad du har.

Mitt barn tas omhand av pappa halva natten och 50/50 på helger. Har aldrig upplevt att det skulle vara någon skillnad i hans relation mellan mamma och pappa. Helt klart en vanesak, skulle jag säga.

 

[MamaJustify]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag är mamma till världens underbaraste lilla 9 månaders tjej som jag också är hemma med framtills dagisstart i augusti-september nånting.

Min dotter är ganska mammig och pappig, framförallt kvällstid så duger mest bara jag.
Jag upplever att andra människor utanför min familj tycker att jag "daltar" med henne. expempelvis så samsover vi och min tjej har aldrig sovit i sin egna säng. Detta påpekas och jag får pikar överallt ifrån att,
"nu är det dags att låta henne sova själv, annars kommer hon aldrig sova själv"

Jag är övertygad om att hon skulle kunna sova själv - men jag vill inte det.
Jag vill sova brevid henne, kunna pussa henne på huvudet, amma om hon vill, känna hennes mjuka hud mot min!
Det är ju knappast så att man kan skämma bort sitt barn med närhet och kärlek?

Jag känner ett behov av att ha henne hos mig, jag har försökt lägga henne i sin säng men det slutar med att jag står och tittar på henne istället för att sova själv.
Jag jobbar varannan helg och är borta ca 7 timmar från henne, och när jag kommer hem igen så är det så underbart att komma hem och träffa min tjej! Då leker vi hela dagen och på kvällen när vi går och lägger oss så är det så mysigt att kramas med min tjej!
(Fast om det ska erkännas, är det skönt att komma hemifrån också och bara vara jag, inte mamma några timmar!)

Ja, visst vore det väl skönt att ha sin säng för sig själv - en stund då och då om jag skulle vilja mysa med hennes pappa - men annars förstår jag inte varför hon MÅSTE sova i sin säng?

Ett argument för att sova i egen säng: Så hon kan sova hos någon annan.
Sova borta? Varför då? Det tar jag om det behovet skulle komma, både jag och sambon jobbar dagtid i vanliga fall och vi är inte ute på krogen eller annat heller.

Jag kommer fortsätta låta henne sova i våran säng, men tjänar man på det själv som förälder att "släppa" sitt beroende av barnen?
Inte bara det att samsova och ha närheten där, för hon sover nästan på mig, utan även i andra situationer såsom tex barnvakt eller annat? För det tar mig emot, jag ser inget tillfälle då hon inte kan vara med.
Den enda gången hon haft barnvakt var när jag var på min lillebrors begravning när hon var ca 7 månader..

Jag tror på att ha barnen nära men också kunna släppa när dom signalerar det, vilket kommer i olika åldrar.

 

[Calazirya]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och jag tror inte alls att man ska vänja dem vid att vara trygga med andra. Jag tror att de första två åren klarar de sig utmärkt med mamma och pappa. däremot förstår jag om man ändå väljer att ha barnvakt av egoistiska skäl, typ för att gå på bio. men att inbilla sig själv att det är för barnets skull finns inte med i min värld.

Vi ( jag och pappan) har aldrig behövt vänja min dotter vid andra vuxna. Under hennes första levnadsår hade vi inte tillgång till barnvakt ( förutom 1 gång alá 2 timmar ) och hon har alltid varit tryggheten själv.
Att vara med andra vuxna har kommit automatiskt med åldern och det har inte varit några problem, det kanske är för att hon har fått finna tryggheten hos oss först?

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag har inte skrivit att spädbarn ska gå i förskola. Jag skrev att det är bra att lämna dem till andra ibland - typ släktingar. Så de vänjer sig vid att vara trygga med andra.

För egen del skulle jag inte ha något emot att lämna bort min bebis ett par timmar för att kunna gå på bio med min man, tex. Men h*n är lite för liten ännu för att det skulle fungera. För bebins skull borde det inte ha någon betydelse alls, eftersom h*n fortfarande sover 3 timmar i streck mellan matningarna.

Det är lite kul, minns min tråd för ett tag sen om just det här och lite till. Mina barn har väldigt sällan varit "bortlämnade" men är EXTREMT trygga med både oss och andra ändå. Konstigt hur det kan vara....

 

[Petruska]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag kommer fortsätta låta henne sova i våran säng, men tjänar man på det själv som förälder att "släppa" sitt beroende av barnen?

Pappan, då? Har han någon möjlighet att ha kontakt med bebisen alls? Han och barnet tjänar ju på om du tillåter dem att ha en lika stark kontakt som du och bebisen har. Eftersom du skriver att bara du duger på kvällarna, så verkar de ju inte ha det.

Sen tror jag att barnet tjänar väldigt mycket på att du inte mår dåligt av separationsångest och oro vid inskolningen på dagis, vilket det inte är helt ovanligt att mammor gör.

Sen tror jag att dina inkomster och din utveckling i yrket riskerar att bli lidande om du aldrig under de närmaste tio åren klarar av att prioritera jobbet. Om du tex jobbar halvtid för att du vill vara med barnet, så har ju det ett pris.

 

[cirkus]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det är ju det som är det finurliga, alla barn är olika. Dina barn är inte norm och inte heller mina som var med andra vuxna extremt mycket redan som mycket små.

Själv så tycker jag att det är barnen som skall få styra, inte föräldrarnas separationsångest...

 

[vindvissla]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Å andra sidan vet ju inte du vad jag har för erfarenheter eller hur?

det handlar inte om att vänja dem, det handlar om att lyssna på barnet. mmin äldste hade säkert skolans in utan problem, vinkar. och sagt Hej då. för min yngste hade det varit katastrof just nu, och som tur är kan vi ta hand om honom utan hjälp av andra.

Jag tycker der låter hjärtlöst a la anna wahlgren att tvinga små bebisar till helt onödiga saker.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Å andra sidan vet ju inte du vad jag har för erfarenheter eller hur?

Du är fri att redogöra för dem, om du tycker att de är relevanta.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det är lite kul, minns min tråd för ett tag sen om just det här och lite till. Mina barn har väldigt sällan varit "bortlämnade" men är EXTREMT trygga med både oss och andra ändå. Konstigt hur det kan vara....

Inte konstigt alls. Även barn är individer.

 

[Calazirya]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det är ju det som är det finurliga, alla barn är olika. Dina barn är inte norm och inte heller mina som var med andra vuxna extremt mycket redan som mycket små.

Själv så tycker jag att det är barnen som skall få styra, inte föräldrarnas separationsångest...

Jag tror kanske att MamaJustify slog huvudet på spiken? :

Jag tror på att ha barnen nära men också kunna släppa när dom signalerar det, vilket kommer i olika åldrar.