Att tvångsköna någon

Om dom ær trygga i sin identitet som "transperson", en som kan kryssa i "annat" om det finns ett alternativ till kvinna eller man, så borde det væl inte vara så førnedrande att uppsøka vården æn om de kallar patienten før det som denna rent fysiskt och medicinskt ær? Så længe personalen ær vænlig och behandlar alla patienter lika så hur kan det vara så hemskt att transpersonerna inte vill uppsøka vård? Har någon till ex magsår, hjærtbesvær eller gallsten så har det ju inte ett dugg med kønet att gøra. Manliga transpersoner drabbas antaligen av prostatacancer precis som så många andra som har en prostata, men i så fall ær det ju den som behandlas!
 
Om dom ær trygga i sin identitet som "transperson", en som kan kryssa i "annat" om det finns ett alternativ till kvinna eller man, så borde det væl inte vara så førnedrande att uppsøka vården æn om de kallar patienten før det som denna rent fysiskt och medicinskt ær? Så længe personalen ær vænlig och behandlar alla patienter lika så hur kan det vara så hemskt att transpersonerna inte vill uppsøka vård? Har någon till ex magsår, hjærtbesvær eller gallsten så har det ju inte ett dugg med kønet att gøra. Manliga transpersoner drabbas antaligen av prostatacancer precis som så många andra som har en prostata, men i så fall ær det ju den som behandlas!

Jag antar att du själv är cis? Tänk att hela tiden bli ifrågasatt och felkönad. Även om du är trygg med dig själv så är det ju förnedrande att inte bli sedd. Ofta så finns det ju inte ens fler alternativ att kryssa i vad gäller formulärer och sånt.
 
Nu tar jag mig friheten att svara för @Gry , men jag tror att hon menade detsamma som jag påpekade - det finns gott om folk som tar illa upp om man inte uppfattar och bekräftar det kön de (vill) kommunicera(r), utan istället frågar.

Hm, du menar att de tar illa upp om en frågar? Typ "förlåt, men jag vet inte hur jag ska tilltala dig, hur vill du bli tilltalad?"
 
Jag kan tycka att det är okej att förmoda saker i livet, i synnerhet när det kommer till stora majoriteter. Med förmoda menar jag då att man förmodar någonting fram tills att någon säger någonting annat. Det skulle bli väldigt påfrestande om vi gick varje steg genom livet utan att bli tillåtna att göra förmodanden om vår omgivning och människor omkring oss. Det är lite en mekanism vi människor har för att sortera tillvaron på ett praktiskt sätt, men visst kan den bli problematisk ibland i form av fördomar. Det skulle fick också vara problematiskt om varje människa framför oss var ett blankt papper varje gång vi träffar någon ny. Det skulle helt enkelt ta upp för stor del av vår hjärnkapacitet ifall vi inte blir tillåtna att, till viss del, sortera in folk i fack.

Jag säger han och hon fram tills att jag får en anledning att säga någonting annat, och då är jag oerhört lyhörd på personens egna önskemål och har absolut noll skrupler med att kalla en person precis vad personen än vill bli kallad.
 
Gör du det även fast du är medveten om att du kan såra andra? Alltså, varför tar du för givet att personen är en hon eller han?
Jag gör det. Jag kommer inte att börja samtal med att fråga vilket pronomen en person föredrar, eller genomgående omnämna personer som hen. Givetvis har jag dock fingertoppskänsla och visar hänsyn och får jag någon som helst indikation på att jag är ute cyklar så rättar jag mig själv.

Det jag är mest noga med är att inte förutsätta att någon är straight utan frågar alltid om partner istället för pojk- och flickvän .
 
Jag kan tycka att det är okej att förmoda saker i livet, i synnerhet när det kommer till stora majoriteter. Med förmoda menar jag då att man förmodar någonting fram tills att någon säger någonting annat. Det skulle bli väldigt påfrestande om vi gick varje steg genom livet utan att bli tillåtna att göra förmodanden om vår omgivning och människor omkring oss. Det är lite en mekanism vi människor har för att sortera tillvaron på ett praktiskt sätt, men visst kan den bli problematisk ibland i form av fördomar. Det skulle fick också vara problematiskt om varje människa framför oss var ett blankt papper varje gång vi träffar någon ny. Det skulle helt enkelt ta upp för stor del av vår hjärnkapacitet ifall vi inte blir tillåtna att, till viss del, sortera in folk i fack.

Jag säger han och hon fram tills att jag får en anledning att säga någonting annat, och då är jag oerhört lyhörd på personens egna önskemål och har absolut noll skrupler med att kalla en person precis vad personen än vill bli kallad.

Jag förstår hur du tänker. Men just det där med att se varje ny person som ett vitt papper, det gör faktiskt jag. Eller jag försöker göra det så gott jag kan.
Varför använder du isåfall inte "hen" eller personens namn? Istället för att förmoda att det antingen är en hon eller han?
 
Jag gör det. Jag kommer inte att börja samtal med att fråga vilket pronomen en person föredrar, eller genomgående omnämna personer som hen. Givetvis har jag dock fingertoppskänsla och visar hänsyn och får jag någon som helst indikation på att jag är ute cyklar så rättar jag mig själv.

Det jag är mest noga med är att inte förutsätta att någon är straight utan frågar alltid om partner istället för pojk- och flickvän .

Det är ju iallafall ett steg i rätt riktning kan jag tycka, att säga partner istället för flick eller pojkvän.
Varför är du fast vid att du inte kommer fråga vad personen vill bli kallad?
 
Kön och könsidentitet är båda ord med etablerade betydelser och du använder ordet kön till att betyda könsidentitet när de betyder två olika saker. Det är inte min gamla inskränkta åsikt utan det är så orden används inom forskningen såväl som inom normalt språkbruk.

Jo, jag är med på det du säger. Men samtidigt så utvecklas ju språk och samhälle (förhoppningsvis till det bättre) och könsorgan är inte kopplat till ett kön.
 
I övrigt tror jag synsättet att det är en djup kränkning att "felköna" någon av misstag snarare riskerar förvärra måendet hos personerna det berör. Dagens retorik som man ofta hör om att detta skulle "förneka transpersoners deras rätt att existera" m.m bidrar sannolikt till fördjupade upplevelser om konstanta kränkningar och i förlängningen försämrad psykisk hälsa. Det föreslagna lösningen på detta är ju att alla ska börja fråga alla hur de vill bli tilltalade men jag tror helt enkelt inte att det kommer hända. Att öka förståelsen för att andra människor inte använder begreppen på samma sätt och att de inte menar någonting illa när de "felkönar" någon av misstag vore ett bättre alternativ.
 
Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och pojknamn", och så finns det namn som både flickor och pojkar kan heta.

Om det pratas om en person som heter "Marie" i en diskussion så tar folk för givet (ja, jag tror att det flesta gör det) att det är en hon. Och om det pratas om en "Martin" så är det en han. Det är ju såklart inte konstigt att det sitter så djupt i oss eftersom vi är uppväxta med att det liksom bara är så.

Ett annat exempel är inom vården. Där blir folk tvångskönade hela tiden. Det är iallafall aldrig någon som har frågat mig vad jag är för kön eller ickekön. Det är något en själv måste påpeka. Folk tar för givet att jag är en kvinna eftersom jag har ett kvinnligt namn, har bröst, fitta och helt enkelt "ser kvinnlig ut". Nu är jag ju kvinna, så det är inget som drabbat mig personligen. Men jag har folk i min omgivning som faktiskt, på riktigt, inte vill uppsöka vård, just pga deras kön. Att bli tvångskönad som exempelvis man eller kvinna kan orsaka så mycket lidande och förnedring att det helt enkelt inte är värt att söka vård. Och att vissa personer har det så är ju fruktansvärt. Att avstå från läkarvård (även akut sådan) för att de blir stämplade som antingen kvinna eller man samt att de inte känner sig accepterade gör mig så ledsen och det är något som vården måste jobba på.

Sen måste jag såklart tillägga att även fast några av de ickebinära och/eller transpersoner som jag har i min närhet påpekar gång på gång vilket kön de har, så blir de ändå inte lyssnade på. Nu ska en ju såklart inte behöva påpeka det, en ska få bli lika accepterad och få finnas lika mycket som en cis-person. Men ändå förekommer det väldigt ofta att läkare (och såklart andra inom vården) fortsätter prata om dessa personer som "hon eller han" eller "kvinna eller man", när de pratar om (eller med) personen.

Jag själv måste rätta mig hela tiden för att inte köna någon vilket är otroligt svårt. Nu försöker jag att helt enkelt inte använda "hon och han" när jag pratar om någon, utan istället försöker jag att antingen säga personens namn eller hen, om jag inte vet hur personen vill bli kallad. Men det är som sagt skitsvårt.

Hur gör och tänker ni gällande det här? Det är ju trots allt väldigt viktigt och något som faktiskt kan göra en person väldigt väldigt illa, bara för att en själv inte tänker efter. För vi lever ju inte i ett binärt samhälle där alla är cis.

(Jag antar att jag måste påpeka att könsorgan inte hör ihop med kön. Så om diskussionen spårar (vilket den säkert kommer göra relativt fort) så vore det enklast och bäst för alla om snoppbärare inte automatiskt nämns som ett manligt kön och livmoderbärare inte nämns som ett kvinnligt kön, tack!)

Menar du att det är fel att ge någon vård efter vad som är bäst anpassat efter deras genetik/fysik i stället för vad de själva tycker? :confused: Låter helt orimligt i mina ögon. Klä dig, het och bete dig precis som du vill och självklart ska alla bli bemötta med respekt och bli kallade för det de vill men om jag ska försöka hjälpa någon med ett fysiskt problem så görs det effektivast med metoder som är anpassade efter de fysiska och ibland genetiska förutsättningar som finns enligt vetenskapen. Allt annat är både etiskt och ekonomiskt oförsvarbart och gäller i många fler situationer än just relaterat till kön som vikt, ålder osv.
 
Menar du att det är fel att ge någon vård efter vad som är bäst anpassat efter deras genetik/fysik i stället för vad de själva tycker? :confused: Låter helt orimligt i mina ögon. Klä dig, het och bete dig precis som du vill och självklart ska alla bli bemötta med respekt och bli kallade för det de vill men om jag ska försöka hjälpa någon med ett fysiskt problem så görs det effektivast med metoder som är anpassade efter de fysiska och ibland genetiska förutsättningar som finns enligt vetenskapen. Allt annat är både etiskt och ekonomiskt oförsvarbart och gäller i många fler situationer än just relaterat till kön som vikt, ålder osv.
Fast studier visar ju att män får bättre vård än kvinnor, att det inte forskas i samma grad på kvinnor, att typ allt är anpassat efter män så det ser ju ändå inte ut så idag som du skriver.
 
Det är ju iallafall ett steg i rätt riktning kan jag tycka, att säga partner istället för flick eller pojkvän.
Du behöver inte gradera hur bra jag gör ifrån mig.
Varför är du fast vid att du inte kommer fråga vad personen vill bli kallad?
För att jag hittills inte upplevt att det varit nödvändigt men framförallt för att jag inte ser hur jag kan göra det på ett smidigt sätt. När jag talar med personer så talar jag ju inte om dem, varför pronomen är onödiga. Om jag talar om en person som jag uppfattar eventuellt har en könsöverskridande identitet så använder jag personens namn, eller hen.
 
Fast studier visar ju att män får bättre vård än kvinnor, att det inte forskas i samma grad på kvinnor, att typ allt är anpassat efter män så det ser ju ändå inte ut så idag som du skriver.
Självklart har det forskats mer på män då drt har varit lätt att få tag i försökspersoner i militären och i fängelser. Som tur är börjar forskningen komma ikapp och förstå att det finns skillnader på hur man bör behandla män och kvinnor för att få bäst resultat och att de ibland till och med behövs helt olika mediciner.

Jag tror att i det här fallet så måste man bortse från vad folk vill och helt enkelt behandla efter de förutsättningar som finns men att det är bemötandet som man måste öva på.
 
Enligt mig finns det bra mycket värre saker vi människor gör mot varandra än att råka ta fel på folks könsidentitet, om det nu är nåt annat än vad det ser ut som.

Därmed inte sagt att jag inte rättar mig och respekterar om det visar sig att de identifierar sig som nåt annat. Men hur lustigt blir det inte att fråga varenda person hur de identifierar sig?
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
4 021
Senast: skiesabove
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 324
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 043
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
884
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp