Att somna själv (2 mån bebis)

[evis]

Min bebis på 2 månader måste vyssjas (bäras) eller ammas för att hon ska kunna somna. Ibland kan hon somna i mitt knä utan att vyssjas, alltså "av sej själv", men att lägga ner henne när hon verkar trött, och låta henne somna på egen hand - funkar inte, då blir hon ledsen och blir helt enkelt rejält skrikig rätt fort.
Kanske för att hon vant sej vid att jag vyssjar eller ammar henne till sömns, men jag har ju upplevt det som att hon BEHÖVT det för att kunna somna - hela tiden (?).

När jag vyssjar henne till sömns är det dessutom väldigt svårt att lägga ner henne utan att hon vaknar eller "sover ryckigt" när jag lagt ner henne. Om nätterna somnar hon oftast när hon liggammas.

Kan jag förändra detta på något vis? "Lära" henne att somna på egen hand?
Är bebisar olika på detta eller har jag helt enkelt vant henne vid det och får därför förvänta mej att det kommer fortsätta vara så här?

 

[zesel]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Jag tycker det låter helt normalt. Bebisar är olika och behöver olika mycket hjälp att somna. Amma, vagga, vyssja eller dylikt gör nog de flesta med sina bebisar? Det låter inte som att du har "vant" henne utan som att du varit lyhörd mamma och lyssnat på hennes behov tycker jag .

Först vid 3-4 mån ålder säger expertisen att man kan börja införa sömnrutiner då blir bebisarna mogna för det.

För lite tips kan jag rekommendera "somna utan gråt" av Elisabeth Pantley, där finns en del "tips" och saker att tänka på för att införa sömnrutiner på ett skonsamt sätt. Jag höll inte med om allt jag läste i den men det fanns en hel del matnyttigt och saker att tänka på inför perioden som kommer nu i bebisarnas liv.

 

[voltis]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Känner igen mig i dig och dina funderingar.
Min dotter kunde bara somna om jag ammade eller körde henne i vagnen eller bilen. Hon somnade aldrig av sig själv i sängen eller famnen.
Hon fick helt enkelt samsova med oss och amma bäst hon ville, då fick vi också mer sömn. Det kändes som att det var det hon behövde för att känna sig trygg, ammas och ligga nära, och då fick hon det. Kändes inte rätt att "bråka" eller "träna" henne till ngt annat.
Trodde aaaaldrig det skulle gå över och ibland kändes det rätt hopplöst.
Men, jag tror att hon var runt 7-8 månader så fick hon börja sova i egen säng i eget rum. Det tog några nätter, först vaggade jag henne i famnen utan att amma och sedan lade ner henne. Funkade ok, men fick så ont i ryggen och hon kunde vakna ett par gånger på natten och så fick man upp och vagga igen.
Så jag började natta henne direkt i spjälsängen, stryka på ryggen och sen gå ut när hon somnat.
Hon är idag 16 månader och sover hela nätterna, nattas i sin egen säng (behöver en hand på ryggen men somnar rätt snabbt).

Så, ta det lugnt och gör det som känns bäst och rätt för er. Hon är fortfarande så liten, och även om det känns jobbigt från och till så kommer tiden bara svisha iväg och oftast löser sig det mesta av sig själv.

Lycka till!

 

[vindvissla]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Som de andra säger, vänta ett tag med rutiner. För det mesta ordnar det sig själv. Har du en bärsjal? Det är guld värt, bebisen sover länge och tryggt och du kan göra andra saker ( i alla fall enkla saker som att gå en promenad, göra en macka, sitta vid buke)

 

[kpist]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Jag tycker det låter helt normalt. Bebisar är olika och behöver olika mycket hjälp att somna. Amma, vagga, vyssja eller dylikt gör nog de flesta med sina bebisar? Det låter inte som att du har "vant" henne utan som att du varit lyhörd mamma och lyssnat på hennes behov tycker jag .

Håller helt med.

Instämmer även i Vindvisslas råd om bärsjal. Helt suveränt.

 

[evis]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Egentligen är jag inte alls besvärad av våra "rutiner" som de ser ut nu, alltså med vyssjande och amning. Men jag är extremt känslig för socialt tryck just nu (varför förvarnade ingen mej om detta?!) och blev väldigt fundersam när min far yttrade något om att vi minsann alltid somnade "av oss själva", och att det handlar om vad man vänjer dem vid. Nu var det ju ett tag sedan så jag vet inte hur hög sanningshalten är i det (han kan ju minnas fel), men hursomhelst är ju barn olika, som ni säger...

Ja jag är sjalfrälst! Det är guld värt! Har en WBS som jag använt flitigt sen en vecka tillbaka. Har en Beco Butterfly II också som jag använde mycket inomhus innan men nu mer utomhus. Sjalen är mycket mysigare inne

Vi samsover och jag liggammar henne hela nätterna, ibland liggammar jag henne också på dagen när jag vill kunna sova en stund (somnar oftast när jag liggammar och hon ammar nästan alltid minst 40 min så jag får mej en powernap).

Nu ligger hon på min bröstkorg och sover. 2 vändor upp och ner i trappen tog det från gallskrik till att hon sov, men jag kan inte lägga ifrån mej henne utan att hon blir ryckig och "vaknar till". Vid nästa amning på typ 45 min eller så, kommer hon somna i sängen eftersom jag liggammar henne då. Så jag vet ju att det här "funkar", friktionsfritt och hon är nöjd (och jag också egentligen).

 

[vindvissla]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Sådär har jag också gjort. Det som funkar bra är bäst! Jag liggammar för då får jag sova och jag har koll på bebisen hela nätterna. Jag bär dem när de vill bli burna och släpper ner dem när de vill ner. De får äta när de är hungriga och slipper när de inte vill ha mer. Du låter som en vettig mamma. Lycka till med lilla sjalungen!

 

[Jegra]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Det är DU som är mamma, du känner DIN dotter och hon är fortfarande en liten skrutt som behöver sin mamma (eller pappa, eller annan person som hon känner sig trygg hos) nära, nära för att veta att allt är som det ska. Vad andra säger ska du försöka strunta i.

Jag hade gått på det där med att man ska etablera sovrutiner för de små när de är tre månader men min dotter sket fullständigt i vad som stod i böckerna och talade om med all önskvärd tydlighet att hon behövde oss nära. När jag till slut gav upp och struntade vad man "skulle göra" och lyssnade på henne hittade vi lugnet och rytmen i tillvaron.

Kör på ditt race, ni trivs ju med det!

 

[jerseyko]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Låt henne sova med er och ta den tid HON behöver för att somna själv. Jag har 2 barn som är helt olika, sonen sover överallt och jämt. Dottern är jättesvår att få att somna och vaknar av att man bara spolar lite vatten på natten!

Det kommer visa sig när hon vill sova själv.

 

[viv]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Jag kände precis som du och blev stressad över omgivningens alla åsikter. Man får försöka strunta i vad alla tycker och tänker. Nu är sonen snart 10 mån och jag tycker jag har blivit mer trygg i min mammaroll. Men i början blev jag superstressad över vad man "skulle" göra. Här hemma har vi lyssnat på Iggy för att göra vardagen så smidig som möjlig. Och inte göra allt till en kamp bara för att de måste tex somna själv. Det kommer när de är mogma för det. Han har fått äta när han är hungrig, sova när han är trött, närhet när han velat ha det osv. Han har sovit och sover med oss fortfarande för då får vi allihop sova bäst. Han bärs fortfarande väldigt mycket, vi lever lite efter mottot: 9 månader i magen och 9 månader på magen

 

[Smulu]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

När Frida var liten och jag behövde lägga ner henne efter att hon somnat i famnen såg jag till att innan värma upp hennes sovplats (hon sov i vagnsinsatsen, som stod på golvet, de första månaderna) med en vete kudde. Då fungerade det att lugnt lägga ner henne och hon kunde sova vidare.

 

[Badger]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Det finns säkert bebisar som somnar av sig själva när man lägger ned dem när de är 2 månader gamla. Men det lär väl rimligen snarare ha med personlighet än "uppfostran" att göra vad föräldrarna än trodde.

Har också hört att man kan börja träna dem på att somna själva i sängen vid 5-6 månaders ålder. Ett sätt var att lägga ned bebin mätt och nästan sovandes i sängen. Fungerade jättebra för oss tills han blev 8 månader och kunde krypa och sedan ställa sig upp, vilket han omedelbart gjorde när vi la ned honom oavsett sömnighet. Så nu vaggar vi igen, antar det går i perioder.

Bra tips med vetekudde! A vaknade ofta till för att lakanen var kalla, vi hade yllefilt i botten till slut.

 

[vindvissla]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Om man vet att bebisen ska somna kan man lägga det i en filt, jag har jättebra filtar i bomullstyg som inte är så jättevarma. Lägg ner bebisen som en korv i ett korvbröd. Vagga till sömns. Sen är det liksom bara att lägga ner hela paketet. Inga fastklistrade armveck i bebisens kind, varmt och gosigt redan.

Har inte funkat så länge på mina dock, men jag tyckte det var bra den tiden det funkade

 

[Diplomaten]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Alla barn är olika. Och du skall följa ditt hjärta och råd och tips som du känner är trygga för dig. Du och din dotter ska trivas med era sömnrutiner, det är det enda som betyder något.

Ja, det verkar som att människor verkligen bara måste få säga " med mitt barn var det minsann så enkelt. Kanske du kan testa så här?" Inte så konstigt om man funderar på om man verkligen är född till att vara mamma.

Min lilla (nu åtta månader) har inte alls gått efter "standardmallen" och eftersom jag också är ensamstående förälder så har jag helt enkelt arbetat på att sluta ta åt mig av människors kommentarer. Jag t.o.m. biter ifrån - ofta med kommentaren; "och exakt vad av det du säger nu, skulle få mig att må bra?". in syster sade åt mig att följa mitt hjärta - och det känns också rätt för mig.

Vi stressas allt för mycket av att det ska "göras rätt". Att barn direkt skall introduceras intill den värld där det skall sövas av sig själv, klara sig bra ensamt osv osv. Jag är arg på skrämselpropagandan som ofta hojtas iväg om att GÖR DETTA NU FÖR ANNARS BLIR DET SI OCH SÅ I FRAMTIDEN!! *suck*

 

[Diplomaten]

Sv: Att somna själv (2 mån bebis)

Jag kände precis som du och blev stressad över omgivningens alla åsikter. Man får försöka strunta i vad alla tycker och tänker. Nu är sonen snart 10 mån och jag tycker jag har blivit mer trygg i min mammaroll. Men i början blev jag superstressad över vad man "skulle" göra. Här hemma har vi lyssnat på Iggy för att göra vardagen så smidig som möjlig. Och inte göra allt till en kamp bara för att de måste tex somna själv. Det kommer när de är mogma för det. Han har fått äta när han är hungrig, sova när han är trött, närhet när han velat ha det osv. Han har sovit och sover med oss fortfarande för då får vi allihop sova bäst. Han bärs fortfarande väldigt mycket, vi lever lite efter mottot: 9 månader i magen och 9 månader på magen