Att kommunicera

[Sharpless]

Hur kan det komma sig att det är så svårt att kommunicera?

Jag kan sitta länge och försöka fundera på hur jag ska uttrycka mig så att jag får fram det jag vill, men ändå bli missförstådd. Och trots att jag sliter hårt för att hitta rätt när jag säger eller skriver något, så slarvar jag och misstolkar vad andra uttrycker regelbundet.

Hur kan något som borde vara så lätt, vara så svårt egentligen?

 

[bettysmatte]

Hur kan det komma sig att det är så svårt att kommunicera?

Jag kan sitta länge och försöka fundera på hur jag ska uttrycka mig så att jag får fram det jag vill, men ändå bli missförstådd. Och trots att jag sliter hårt för att hitta rätt när jag säger eller skriver något, så slarvar jag och misstolkar vad andra uttrycker regelbundet.

Hur kan något som borde vara så lätt, vara så svårt egentligen?

Varför borde det vara lätt? Kommunikation handlar ju om hur många faktorer som helst, hos både sändare och mottagare!

 

[stjarnhimmel]

Hur kan det komma sig att det är så svårt att kommunicera?

Jag kan sitta länge och försöka fundera på hur jag ska uttrycka mig så att jag får fram det jag vill, men ändå bli missförstådd. Och trots att jag sliter hårt för att hitta rätt när jag säger eller skriver något, så slarvar jag och misstolkar vad andra uttrycker regelbundet.

Hur kan något som borde vara så lätt, vara så svårt egentligen?

Jag tänker att det beror på att vi alla tolkar saker olika. Det räcker ju ibland att bara säga ett ord så kommer folk tycka att det betyder olika saker och vissa tycker det är något positivt och andra något negativt. Dessutom finns det också saker som tonfall och kroppsspråk som vi tolkar olika. Och vi gör de olika tolkningar utifrån våra olika erfarenheter, vad vi varit med om tidigare, vilken kultur vi är uppväxta i och en rad olika saker.

 

[animalasia]

Hur kan det komma sig att det är så svårt att kommunicera?

Jag kan sitta länge och försöka fundera på hur jag ska uttrycka mig så att jag får fram det jag vill, men ändå bli missförstådd. Och trots att jag sliter hårt för att hitta rätt när jag säger eller skriver något, så slarvar jag och misstolkar vad andra uttrycker regelbundet.

Hur kan något som borde vara så lätt, vara så svårt egentligen?

Att kommunicera är jättesvårt. Dels beror det på att man drar likhetstecken mellan vad författaren menar och vad författaren skriver. Därför är det intressant att få feedback på sina texter så man lär sig att vara supertydlig så man inte blir missförstådd.

 

[Angel]

Alla människor har med sig sin livstid av att uttrycka sig och tolka input kombinerat med dagligt mående, personlighetstyp osv. Det gör det hela enormt komplicerat eftersom man för att vara en duktig kommunikatör också måste förstå sig på människan som är mottagare. Att lyssna och förstå det som förmedlas är också någonting man måste öva på och lära sig. Båda krävs för att kommunikationen ska fungera och det är inte enkelt.

 

[Sharpless]

Varför borde det vara lätt? Kommunikation handlar ju om hur många faktorer som helst, hos både sändare och mottagare!

Borde som i att vi har ju ett gemensamt språk, varför finns det så många olika varianter av vad ord och uttryck betyder eller tolkas?

Jag tänker att det beror på att vi alla tolkar saker olika. Det räcker ju ibland att bara säga ett ord så kommer folk tycka att det betyder olika saker och vissa tycker det är något positivt och andra något negativt. Dessutom finns det också saker som tonfall och kroppsspråk som vi tolkar olika. Och vi gör de olika tolkningar utifrån våra olika erfarenheter, vad vi varit med om tidigare, vilken kultur vi är uppväxta i och en rad olika saker.

Du har säkert rätt, samma uttryck tolkas olika, beroende på vad mottagaren har för egna tolkningar av ord, kroppsspråk och även avsändaren. Med det sista menar jag att samma ord och kroppsspråk kan tolkas olika beroende på vad man har för uppfattning om personerna som säger orden.

Att kommunicera är jättesvårt. Dels beror det på att man drar likhetstecken mellan vad författaren menar och vad författaren skriver. Därför är det intressant att få feedback på sina texter så man lär sig att vara supertydlig så man inte blir missförstådd.

Och just att vara supertydlig är ju en uppfattningsfråga. Någon tycker att något är supertydligt, men någon annan misstolkar det hela. Lite började mitt inlägg av just anledningen att jag ville försöka få fram vad jag menade, men att svaren jag fick i den diskussionen lät som att jag inte nådde mitt mål.

Alla människor har med sig sin livstid av att uttrycka sig och tolka input kombinerat med dagligt mående, personlighetstyp osv. Det gör det hela enormt komplicerat eftersom man för att vara en duktig kommunikatör också måste förstå sig på människan som är mottagare. Att lyssna och förstå det som förmedlas är också någonting man måste öva på och lära sig. Båda krävs för att kommunikationen ska fungera och det är inte enkelt.

Och det är väl lite där problemet ligger, när mottagare och avsändare inte känner varandra tillräckligt väl, då kan det vara svårt att nå en gemensam bild av budskapet.


Lite allmänt vidarefunderande, kanske är det bara jag som är känslig kring detta, tar det för hårt när jag upplever att jag blir missförstådd, och backar undan istället för att försöka förbättra mig, av rädsla för att göra saker värre istället. Och just ren text ökar ju risken, man tappar både kroppsspråk och tonläge. Men även sådant misstolkas, och samma om man använder emojis, de har också olika betydelser.

(Och nu kommer jag oroa mig och ha ångest över att jag säkerligen misslyckas att få fram vad jag tror att jag menar )

 

[the_connemara]

Borde som i att vi har ju ett gemensamt språk, varför finns det så många olika varianter av vad ord och uttryck betyder eller tolkas?

Du har säkert rätt, samma uttryck tolkas olika, beroende på vad mottagaren har för egna tolkningar av ord, kroppsspråk och även avsändaren. Med det sista menar jag att samma ord och kroppsspråk kan tolkas olika beroende på vad man har för uppfattning om personerna som säger orden.

Och just att vara supertydlig är ju en uppfattningsfråga. Någon tycker att något är supertydligt, men någon annan misstolkar det hela. Lite började mitt inlägg av just anledningen att jag ville försöka få fram vad jag menade, men att svaren jag fick i den diskussionen lät som att jag inte nådde mitt mål.


Och det är väl lite där problemet ligger, när mottagare och avsändare inte känner varandra tillräckligt väl, då kan det vara svårt att nå en gemensam bild av budskapet.


Lite allmänt vidarefunderande, kanske är det bara jag som är känslig kring detta, tar det för hårt när jag upplever att jag blir missförstådd, och backar undan istället för att försöka förbättra mig, av rädsla för att göra saker värre istället. Och just ren text ökar ju risken, man tappar både kroppsspråk och tonläge. Men även sådant misstolkas, och samma om man använder emojis, de har också olika betydelser.

(Och nu kommer jag oroa mig och ha ångest över att jag säkerligen misslyckas att få fram vad jag tror att jag menar )

Jag tycker det är otroligt intressant irl! Har några kollegor som ofta hamnar på någon sorts kollisionskurs pga de uppfattar varandra på något annat vis än jag ser dem utifrån. Ibland lägger jag mig i och försöker gjuta lite olja på vågorna men det är fascinerande för mig. Jag är normalt sett nog bättre på att förstå utifrån än att uttrycka mig vilket känns väldigt jobbigt i vissa situationer.

 

[Araminta]

Lite allmänt vidarefunderande, kanske är det bara jag som är känslig kring detta, tar det för hårt när jag upplever att jag blir missförstådd, och backar undan istället för att försöka förbättra mig, av rädsla för att göra saker värre istället. Och just ren text ökar ju risken, man tappar både kroppsspråk och tonläge. Men även sådant misstolkas, och samma om man använder emojis, de har också olika betydelser.

(Och nu kommer jag oroa mig och ha ångest över att jag säkerligen misslyckas att få fram vad jag tror att jag menar )

De bästa kommunikatörerna är inte uppfinnare. De bästa kommunikatörerna är reparatörer. Missförstånd är normalt och vanligt. Det är vår identifiering och hantering av missförstånd som ibland ställer till det för oss. I samtal så är vi ständigt alerta på lyssnarens signaler och anpassar oss blixtsnabbt (och ibland omedvetet) därefter. Textkommunikation är svårt för att ledtrådarna om att något behöver repareras ofta kommer för sent.

Kommunikation börjar inte med språk och tal. Kommunikation börjar med lyssnande och förståelse. Om jag gör mitt bästa för att förstå min samtalspartner så kommer min samtalspartner automagiskt få det lättare att förstå mig. Genom att lyssna och förstå så tillåter jag mina egna uttryck att formas utifrån vad min samtalspartner behöver.


/Logopedens filosofiska funderingar

 

[Krystalline]

Lite allmänt vidarefunderande, kanske är det bara jag som är känslig kring detta, tar det för hårt när jag upplever att jag blir missförstådd, och backar undan istället för att försöka förbättra mig, av rädsla för att göra saker värre istället. Och just ren text ökar ju risken, man tappar både kroppsspråk och tonläge. Men även sådant misstolkas, och samma om man använder emojis, de har också olika betydelser.

(Och nu kommer jag oroa mig och ha ångest över att jag säkerligen misslyckas att få fram vad jag tror att jag menar )

Jag förstår i alla fall exakt vad du menar. Jag har blivit missförstådd i hela mitt liv. Jag förklarar helt rakt, i detalj, vad det är jag vill få fram, och ändå är det sällan någon som fattar. Det är som att folk inte vill något hellre än att missförstå.

Har förstått att det är väldigt vanligt hos de som (som mig) inte är neurotypiska. Kanske förväntas man väva in massa skumma grejer i det man säger eller nåt, inte vet jag. Men att förklara jättetydligt rakt ut funkar i alla fall icke

 

[the_connemara]

Men att förklara jättetydligt rakt ut funkar i alla fall icke

Nej, jag har blivit kallad till HR för det Hoppas iaf vi hade ett bra samtal där för det har funkat bättre efter det. Jag förstod inte HRs synvinkel alls och HR förstod inte alls min i ursprungsuttrycket liksom.

 

[Sharpless]

Jag tycker det är otroligt intressant irl! Har några kollegor som ofta hamnar på någon sorts kollisionskurs pga de uppfattar varandra på något annat vis än jag ser dem utifrån. Ibland lägger jag mig i och försöker gjuta lite olja på vågorna men det är fascinerande för mig. Jag är normalt sett nog bättre på att förstå utifrån än att uttrycka mig vilket känns väldigt jobbigt i vissa situationer.

Tycker mig känna igen det du beskriver, även jag inte har några kollegor som konstant hamnar på kollisionskurs, som tur är.

De bästa kommunikatörerna är inte uppfinnare. De bästa kommunikatörerna är reparatörer. Missförstånd är normalt och vanligt. Det är vår identifiering och hantering av missförstånd som ibland ställer till det för oss. I samtal så är vi ständigt alerta på lyssnarens signaler och anpassar oss blixtsnabbt (och ibland omedvetet) därefter. Textkommunikation är svårt för att ledtrådarna om att något behöver repareras ofta kommer för sent.

Kommunikation börjar inte med språk och tal. Kommunikation börjar med lyssnande och förståelse. Om jag gör mitt bästa för att förstå min samtalspartner så kommer min samtalspartner automagiskt få det lättare att förstå mig. Genom att lyssna och förstå så tillåter jag mina egna uttryck att formas utifrån vad min samtalspartner behöver.


/Logopedens filosofiska funderingar

Hänger med på vad du menar, och har haft liknande tankar själv. Dock, för egen del, tror jag att jag är för långsam även vid samtal öga mot öga, så i många fall har diskussionen gått på grund, när jag väl börjat korrigera kursen.

Jag förstår i alla fall exakt vad du menar. Jag har blivit missförstådd i hela mitt liv. Jag förklarar helt rakt, i detalj, vad det är jag vill få fram, och ändå är det sällan någon som fattar. Det är som att folk inte vill något hellre än att missförstå.

Har förstått att det är väldigt vanligt hos de som (som mig) inte är neurotypiska. Kanske förväntas man väva in massa skumma grejer i det man säger eller nåt, inte vet jag. Men att förklara jättetydligt rakt ut funkar i alla fall icke

Inte helt omöjligt att det är något som kan påverka, på något sätt. Hade säkert varit positivt för mig att få en diagnos lite tidigare, men det är som det är.

 

[tanten]

Jag förstår i alla fall exakt vad du menar. Jag har blivit missförstådd i hela mitt liv. Jag förklarar helt rakt, i detalj, vad det är jag vill få fram, och ändå är det sällan någon som fattar. Det är som att folk inte vill något hellre än att missförstå.

Har förstått att det är väldigt vanligt hos de som (som mig) inte är neurotypiska. Kanske förväntas man väva in massa skumma grejer i det man säger eller nåt, inte vet jag. Men att förklara jättetydligt rakt ut funkar i alla fall icke

Jag är neurotypisk men missförstås irriterande ofta.
Jag uttrycker mig rakt och direkt. Och folk uppfattar -hon sa A m,en menar säkert B istället.

Jag menar vadj ag säger och säöger det jag menar
T.o.m exet missförstod ofta. Jag frågade -skulle du ha möjlighet att hjälpa mig med X vilket han uppfattade som ett kommande och jag fick en utskällning tillbaka. Det tog många ledsna år för mig att fatta att han inte alls hörde vad jag sa.

Generellt tror jag också att ju ordrikt ett budskap är desto svårare att begripa.

Jag är precis hemkommen från en utbildningskväll inför årets konstutställning. Förra året undervisade en rar men väldigt omständlig person. Så väldigt mån om att vi skulle fatta allt att jag blev helt gråtfärdig då jag inte kunde hitta den röda tråden jag skulle följa sen när jag guidade.
Årets kursledare är konkret och levererar inte tusen smådetaljer och associationer. Och jag är glad och längtar till sommarsäsongen.

 

[Krystalline]

Jag uttrycker mig rakt och direkt. Och folk uppfattar -hon sa A m,en menar säkert B istället.

JAAAA, precis det här menar jag!
Om jag säger till någon (påhittat exempel) att jag har fått en ny blå tröja, så är de helt övertygade om att den de facto är gul.
Om den var gul hade jag väl sagt det?

Eller om jag förklarar mycket ingående till någon varför jag inte kan svara i telefon, utan vill att de skriver till mig om de vill nå mig, så ringer de lik förbannat. Varje. Gång.

Samma med familj, till och med min make ibland. Jag har faktiskt gett upp. Det är ganska skönt. Jag försöker inte ens bli förstådd längre.

Antingen är alla runt mig dumma i huvudet (inte troligt), eller så är det något stort fel i hur jag kommunicerar. Men eftersom jag fortfarande inte lärt mig hur man gör efter nästan 40 år, får jag se det slaget som förlorat tror jag.

 

[Sharpless]

Jag är neurotypisk men missförstås irriterande ofta.
Jag uttrycker mig rakt och direkt. Och folk uppfattar -hon sa A m,en menar säkert B istället.

Blev lite inspirerad av det du och @Krystalline skrev.

Missförstå mig rätt nu, men jag undrar om inte "neurotypiskt" är något som inte riktigt finns, på samma sätt som att den genomsnittliga människan inte finns. Men däremot är det vanligaste att inte vara så rak i kommunikationen, att just det draget är neuroatypiskt, även om du i övrigt ligger närmare det neurotypiska, om du hänger med på vad jag menar?

 

[Capybara]

Det är svårt för att vi människor har jättesvårt att kliva ur vårt eget perspektiv, och det gäller alla. I text blir det extra svårt. Jag jobbar med folk vars yrke det är att kommunicera, och även de blir förvånade när de inser att det som är självklart för dem/i deras huvuden, inte alls är det för andra. Man kan testa att läsa igenom nåt som man själv skrivit, ett mejl till exempel, som är några veckor gammalt. Det som var helt självklart när man skrev det kan framstå som jätterörigt med distans.

Och jag som jobbar med det här är inte bättre. När jag stod i kollektivstall var det i flera år min uppgift att fixa instruktion till nya personer i vår lösdrift. Att i skrift förmedla rutiner som man utför varenda dag, som är så självklara att de sitter i ryggmärgen på en själv - det är jättesvårt.

 

[tanten]

Det är svårt för att vi människor har jättesvårt att kliva ur vårt eget perspektiv, och det gäller alla. I text blir det extra svårt. Jag jobbar med folk vars yrke det är att kommunicera, och även de blir förvånade när de inser att det som är självklart för dem/i deras huvuden, inte alls är det för andra. Man kan testa att läsa igenom nåt som man själv skrivit, ett mejl till exempel, som är några veckor gammalt. Det som var helt självklart när man skrev det kan framstå som jätterörigt med distans.

Och jag som jobbar med det här är inte bättre. När jag stod i kollektivstall var det i flera år min uppgift att fixa instruktion till nya personer i vår lösdrift. Att i skrift förmedla rutiner som man utför varenda dag, som är så självklara att de sitter i ryggmärgen på en själv - det är jättesvårt.

"det som är självklart är klart bara för en själv"