Sv: - Att "kommunicera" med en häst.
Långt och rörigt inlägg, som kanske egentligen inte hör till trådskaparens fundering. Men ändå...
Jag har aldrig behövt skrämma en häst, genom att jaga den för att få dess uppmärksamhet och förtroende. Jag kommer heller aldrig att göra det. Jag har bara varit konsekvent och gjort likadant med alla hästar jag träffat och umgåtts med, vare sig det gällt ridskolehästar, sköthästar, kompisars hästar eller egen häst.
Att vara konsekvent, visa och be om tillit, visa och be om respekt, samt ha ett otroligt tålamod har varit mina arbetsredskap.
Som det är nu när jag kommer till stallet, börjar jag med att stanna bilen, sitta kvar en stund och titta på hästarna i hagen. De slutar att äta, tittar mot bilen och en av hästarna brukar alltid börja röra sig mot grinden.
Jag går ut ur bilen och hojtar "hej hästarna, allt bra?" och tittar på alla tre. Två av hästarna brukar fortsätta mot grinden, en äldre valack och ett sto. Stoet brukar svarshälsa med ett gnägg. Min häst, äldre sto brukar gnägga, äta två tuggor gå ner i hagen en bit och kissa, samt sen fortsätta titta på mig och långsamt gå upp mot grinden.
Ska jag mocka och greja en stund, brukar jag alltid göra i ordning en ikeakasse med hö och gå ut till hagen. Då gnäggar alla tre, stona brukar skrapa med hovarna och sen ställer de sig längs med staketet på lagom avstånd mellan varandra och stirrar ner på backen. Jag fluffar ut tre lagom stora högar och njuter av att se dem äta en stund. Jag brukar passa på att mumla några ord till var och en, samt klia dem i pannan och på halsen, innan jag går mot grinden. Den äldre valacken är så fixerad vid hinkar och kassar att han brukar följa efter mig mot grinden för att se om det finns något mer. Men han kommer snart på misstaget och går tillbaka. Jag kontrollerar också vattenhinkarna i hagen innan jag går in och sätter igång med mockning.
Jag lägger in hö i boxarna och öppnar boxen till "yngre stoet", tar med mig grimman och går ut i hagen. Det slår aldrig fel, hon och den äldre valacken står alltid innanför grinden och mitt sto står en bit längre in, med öronen på topp. Jag nämner "yngre stoet" vid namn, håller fram grimman och hon sticker in huvudet i den. Jag knäpper grimman, hakar av tråden och vrider mig så att stoet kan gå ut och jag hinner stänga innan valacken hänger på. Jag klappar stoet i pannan och kliar lite på halsen, tittar efter trafik, går längs stallbacken, så att vi kan gå rakt över vägen. Känner jag att det är något på gång, att stoet blåser lite, steppar eller något, stannar jag och då SKA hon stanna innan jag stannar, annars går jag ett par steg till och stannar igen. Stoet får beröm och jag mumlar lite, innan vi svänger över vägen och går in i stallet. Jag svänger till vänster in på hovslagargången för att byta täcke och stoet följer snällt med. Hästens ägare binder alltid upp henne i stolparna, eller hänger i krokig harm i grimskaft eller grimma, så att hon slår upp huvudet, steppar runt och gnäggar oroligt efter de andra hästarna. Jag ställer henne lös på stallgången, med grimskaftet hängande på golvet. Hon sänker huvudet och kan titta ut genom den öppna stalldörren i lugn och ro, fast bilar, bussar och annat passerar i 50 knyck eller snabbare. Jag byter täcken i lugn och ro, klappar om stoet igen, bjuder på en morot och sen tar jag grimskaftet och går före in i själva stallet. Strax före hennes box, stannar vi och jag knäpper av grimman. Där säger jag "varsågod" med rösten och en klapp på halsen, varpå stoet går in i sin box, kissar och sen sätter igång att äta i lugn och ro.
Då stänger jag den boxdörren, öppnar dörren till min hästs box, tar hennes grimma, samt valackens grimma på vägen ut.
Nu står min häst och valacken i hagen och väntar lite otåligt. Det går fort att ta på dem grimmorna, öppna hagen, gå ut, vända dem så jag kan haka på tråden igen och gå mot stallet. Valacken som är äldst är lite klumpig och kan lalla iväg lite. men jag gör ingen stor affär av det, utan jag vet var jag har dem och att inget kan hända. Vi går över vägen och vid stalldörren knäpper jag av grimman på min häst och släpper henne så hon går raka vägen in i sin box.
Valacken måste jag se till att han kommer rakt in i dörren, då han är stor, stel och lite klumpig. Han har halkat utanför ett par gånger. Men när vi kommit in, svänger jag åt vänster och ställer honom på samma sätt som "yngre stoet" på gången och han står lika tryggt och stilla medan jag byter täcket, kliar, klappar, pratar och ger morot. Sen går vi till hans box, där jag får se till att dörren är helt öppen, ta av grimman och backa undan, så han kan manövrera sig in i boxen.
Mitt sto går jag in till och byter täcke på, klappar om, pratar med och pysslar en stund innan jag går in i sadelkammaren, tar en kopp kaffe och läser en tidning.
Sedan borstar jag min häst och gör i ordning henne för ridning, oftast i boxen, då hon har lite sadeltvång och blir lite orolig på stallgången. Jag går ut med vår uppsittningspall, hämtar min häst går ut på stallplan, drar åt sista hålen på sadelgjorden, ser till att utrustningen sitter som den ska i övrigt och sitter upp.
Allt detta är alltså utan att skrämmas, vifta med snören, spön eller annat. Bara lugn, ro, tillit och respekt för hästen. Jag vill att hästarna själva ska komma till mig, för att de litar på mig, tycker om mig och känner att jag är trygghet.
Att ta hand om och fostra en häst, är lite som att ta hand om och fostra ett barn, eller varför inte en hund.