Att komma upp på morgonen

[Motacilla]

Nu ska jag vara lite jobbig, men ändå. Vissa saker är det lättare att anpassa sig till än att kämpa emot.
T.ex årstider och mörker.

Jag är definitivt ingen vän av vare sig mörka kvällar eller vintern, men eftersom det just nu kräver för mycket ansträngning att flytta så pass långt söderut att det är sommar stor del av året är mitt alternativ att ANPASSA mig till årstiderna.

Jag brukar dra för gardinerna och tända flera mindre lampor (istället för en taklampa). Bränner värmeljus när jag/vi äter middag för att det ska vara lite mysigare.

Försöker pynta och fixa så det ska vara lite extra trevligt hemma eftersom hösten annars är jobbig för mig.

Jag använder en klarljuslampa på morgonen när jag jobbar hemifrån och har precis som nån annan en wake-up-lampa så att det är ljust i rummet när jag vaknar.

Tycker det blir lättare när det blir december och julpyntet kom fram, ljusslingor ute och stjärnor i fönstret osv hjälper till att pigga upp.

 

[Wille]

Nu ska jag vara lite jobbig, men ändå. Vissa saker är det lättare att anpassa sig till än att kämpa emot.
T.ex årstider och mörker.

Jag är definitivt ingen vän av vare sig mörka kvällar eller vintern, men eftersom det just nu kräver för mycket ansträngning att flytta så pass långt söderut att det är sommar stor del av året är mitt alternativ att ANPASSA mig till årstiderna.

Jag brukar dra för gardinerna och tända flera mindre lampor (istället för en taklampa). Bränner värmeljus när jag/vi äter middag för att det ska vara lite mysigare.

Försöker pynta och fixa så det ska vara lite extra trevligt hemma eftersom hösten annars är jobbig för mig.

Jag använder en klarljuslampa på morgonen när jag jobbar hemifrån och har precis som nån annan en wake-up-lampa så att det är ljust i rummet när jag vaknar.

Tycker det blir lättare när det blir december och julpyntet kom fram, ljusslingor ute och stjärnor i fönstret osv hjälper till att pigga upp.

Jag har det aldrig mysigt hos mig. Det är alltid stökigt och jag har alla lampor tända för att få ljus.

 

[Motacilla]

Kanske du kunde testa en annan strategi i ditt hem och se hur det inverkar på ditt mående?

 

[skiesabove]

Jag tror dig inte.

Och kbt var fruktansvärt. Var som att springa ett maraton varje gång. Och hypnosen, var helt verkningslöst. Och emdr begrep jag mig inte på. Jag var bara förvirrad och visste inte vad jag kände. Så jag försökte prestera känslor och gissa mig till vad som förväntades av mig.


Den som är medveten. Den som känner. Den som ser.

Förresten, jag kan inte hela din historia, men är du autistisk?

"Prestera känslor och gissa mig till vad som förväntades av mig"... Maskning/kamoflage.

 

[skiesabove]

Den som är medveten. Den som känner. Den som ser.

Den som känner, alltså hjärnan som plockar upp nervsignalerna? Nerverna dina kan inte klockan.

Den som ser, alltså signalerna som hjärnan tolkar från ögonen? Ögonen har ingen åsikt om vad klockan är.

Den som är medveten, alltså medvetandet som är genererat av din hjärna? Vilken del av det jaget? Är det möjligtvis det jaget som har en väldigt bestämd berättelse om Jag Är Si och Så? Det är den delen Freud kallade egot. Och egot är inte allt du är.

 

[Wille]

Kanske du kunde testa en annan strategi i ditt hem och se hur det inverkar på ditt mående?

Vilken strategi skulle det vara? Jag tycker jag gör mitt bästa redan nu för att härda ut.

Förresten, jag kan inte hela din historia, men är du autistisk?

"Prestera känslor och gissa mig till vad som förväntades av mig"... Maskning/kamoflage.

Jag är utredd för autism och add. Jag fick ingen diagnos. Men min förra psykolog tyckte det fanns fog för en second opinion. Men remissgruppen har inte återkommit om svar. De har haft rätt många månader på sig.

Den som känner, alltså hjärnan som plockar upp nervsignalerna? Nerverna dina kan inte klockan.

Den som ser, alltså signalerna som hjärnan tolkar från ögonen? Ögonen har ingen åsikt om vad klockan är.

Den som är medveten, alltså medvetandet som är genererat av din hjärna? Vilken del av det jaget? Är det möjligtvis det jaget som har en väldigt bestämd berättelse om Jag Är Si och Så? Det är den delen Freud kallade egot. Och egot är inte allt du är.

Jag orkar inte med sånt här snack. Har läst tillräckligt om det och även upplevt det som kallas upplysning eller frälsning under en kort stund. Beror på vem du frågar vad det heter. Men upplevelsen har nu nästan tonat bort. Jag har dock inga ambitioner på att uppleva det igen, trots att det var behagligt.

 

[skiesabove]

Vilken strategi skulle det vara? Jag tycker jag gör mitt bästa redan nu för att härda ut.

Jag är utredd för autism och add. Jag fick ingen diagnos. Men min förra psykolog tyckte det fanns fog för en second opinion. Men remissgruppen har inte återkommit om svar. De har haft rätt många månader på sig.



Jag orkar inte med sånt här snack. Har läst tillräckligt om det och även upplevt det som kallas upplysning eller frälsning under en kort stund. Beror på vem du frågar vad det heter. Men upplevelsen har nu nästan tonat bort. Jag har dock inga ambitioner på att uppleva det igen, trots att det var behagligt.

Jagar du alltid efter det som är behagligt, och flyr från det som är obehagligt?

Och tycker du själv att berättelser av kvinnliga autister känns bekanta för dig?

 

[Motacilla]

Jag har det aldrig mysigt hos mig. Det är alltid stökigt och jag har alla lampor tända för att få ljus.

Jag menar att om du aldrig har det mysigt så kanske ett förslag kunde vara att testa att försöka göra det lite mysigare hemma?

Jag har givetvis ingen aning om hur det ser ut hos dig. För mig är det bara så att jag trivs bättre om jag fixar till det lite hemma - med små medel — och gör så gott jag kan för att få det trivsamt.

Men det var bara ett förslag, du ska förstås göra det som känns bäst för dig.

 

[Wille]

Jagar du alltid efter det som är behagligt, och flyr från det som är obehagligt?

Och tycker du själv att berättelser av kvinnliga autister känns bekanta för dig?

Vem tusan vill plågas? Inte jag i alla fall.

Nej, jag känner inte igen mig i vad kvinnliga autister berättar. Eller ja, en person som berättade, var rätt lik mig i hur hon fungerade, men det var inte typiskt. Många symptom fattades, liksom det gör för mig. Men man behöver å andra sidan inte alla symptom för att vara autistisk.

Jag menar att om du aldrig har det mysigt så kanske ett förslag kunde vara att testa att försöka göra det lite mysigare hemma?

Jag har givetvis ingen aning om hur det ser ut hos dig. För mig är det bara så att jag trivs bättre om jag fixar till det lite hemma - med små medel — och gör så gott jag kan för att få det trivsamt.

Men det var bara ett förslag, du ska förstås göra det som känns bäst för dig.

Jag kan inte. Så enkelt är det. Boendestöd hjälper mig att få ordning, men sen blir det snabbt kaos igen. Och vi hinner aldrig allt under den tid jag har stödet. Jag har försökt göra det fint och trivsamt i mitt hem i hela mitt liv men aldrig lyckats.

 

[skiesabove]

Vem tusan vill plågas? Inte jag i alla fall.

Mmm, men du kanske måste ta itu med det plågsamma för att ta dig till en framtid där du har mindre plågor?

Annars kommer du bara sitta fast i en spiral av dåligt mående och gnäll.

 

[skiesabove]

Angående städning så är mina heta tips Marie Kondo och positiv förstärkning.

Jag konditionerade bort en stor mängd städångest hos mig själv med hjälp av godis, tålamod och små steg, det funkar väldigt bra. Jag brukade börja kallsvettas bara av att tänka på disken. Jag fick göra andningsövningar medans jag tog en tallrik om dagen i början.

Och Marie Kondo, vad man än tycker om hennes estetik, är någon sorts geni på hur man faktiskt lyckas rensa ett hem och få det funktionellt.

 

[Wille]

Angående städning så är mina heta tips Marie Kondo och positiv förstärkning.

Jag konditionerade bort en stor mängd städångest hos mig själv med hjälp av godis, tålamod och små steg, det funkar väldigt bra. Jag brukade börja kallsvettas bara av att tänka på disken. Jag fick göra andningsövningar medans jag tog en tallrik om dagen i början.

Och Marie Kondo, vad man än tycker om hennes estetik, är någon sorts geni på hur man faktiskt lyckas rensa ett hem och få det funktionellt.

Belöning har aldrig fungerat för mig.

Lyckades i alla fall laga mat på egen hand igår.

Annars är det en utmaning att vika och lägga undan ren torr tvätt, att dammsuga eller lägga undan högen med reklam.

 

[skiesabove]

Belöning har aldrig fungerat för mig.

Lyckades i alla fall laga mat på egen hand igår.

Annars är det en utmaning att vika och lägga undan ren torr tvätt, att dammsuga eller lägga undan högen med reklam.

Ja men det är väl klart det är en utmaning när du är på spektrumet? Inget konstigt med det.

Sånt man inte kan, får man lära sig, om man vill leva självständigt och inte på ett hem / med personlig assistans.

Belöningssystemet är lite annorlunda för autister. Det krävs betydligt mer för att ge en positiv förstärkning, och mindre för en negativ eller bestraffning.

Men du har en hjärna med ett dopaminsystem, annars hade du inte levt. Så du kan absolut hitta ett sätt att använda hjärnans belöningssystem för att lära dig själv livskunskaper (life skills). Lättast är, oavsett hurdan hjärna man har, att gå via smaklökarna/munnen.

Men jag ska erkänna att jag faktiskt använde alkohol för diskmaskinen . Inte det hälsosammaste, och inget man ska prova om man har beroendeproblematik, men om du gillar alkohol OCH kan handskas med det så kan det vara en metod. Jag använde 1 glas dock, jag menar inte att man ska supa medans, utan det är för att dra om kopplingarna i hjärnan med något jag såg som en belöning. En liten klunk före start, för motkonditionera. Sen en per tallrik, tills glaset var slut, och då var övningen klar för dagen, även om diskmaskinen inte var fylld/tömd. Efter några dagar kunde jag ta många tallrikar per klunk. Veckan efter blev hela maskinen fylld, eller tömd. Veckan efter det räckte det med att slå på en mysig podcast och ta ett gott glas juice till. Numera får jag inte ångestpåslag alls av att handskas med diskmaskinen.

För att ta itu med min brevlådefobi behövde jag en body double, alltså en människa som stöttade mig. Rent fysiskt höll handen! Numera kan jag tömma brevlådan regelbundet själv .

 

[Wille]

Ja men det är väl klart det är en utmaning när du är på spektrumet? Inget konstigt med det.

Sånt man inte kan, får man lära sig, om man vill leva självständigt och inte på ett hem / med personlig assistans.

Belöningssystemet är lite annorlunda för autister. Det krävs betydligt mer för att ge en positiv förstärkning, och mindre för en negativ eller bestraffning.

Men du har en hjärna med ett dopaminsystem, annars hade du inte levt. Så du kan absolut hitta ett sätt att använda hjärnans belöningssystem för att lära dig själv livskunskaper (life skills). Lättast är, oavsett hurdan hjärna man har, att gå via smaklökarna/munnen.

Men jag ska erkänna att jag faktiskt använde alkohol för diskmaskinen . Inte det hälsosammaste, och inget man ska prova om man har beroendeproblematik, men om du gillar alkohol OCH kan handskas med det så kan det vara en metod. Jag använde 1 glas dock, jag menar inte att man ska supa medans, utan det är för att dra om kopplingarna i hjärnan med något jag såg som en belöning. En liten klunk före start, för motkonditionera. Sen en per tallrik, tills glaset var slut, och då var övningen klar för dagen, även om diskmaskinen inte var fylld/tömd. Efter några dagar kunde jag ta många tallrikar per klunk. Veckan efter blev hela maskinen fylld, eller tömd. Veckan efter det räckte det med att slå på en mysig podcast och ta ett gott glas juice till. Numera får jag inte ångestpåslag alls av att handskas med diskmaskinen.

För att ta itu med min brevlådefobi behövde jag en body double, alltså en människa som stöttade mig. Rent fysiskt höll handen! Numera kan jag tömma brevlådan regelbundet själv .

Det går inte att säga att jag är på spektrumet, för det är inte bekräftat.

Jag har försökt lära mig städa, laga mat och diska, i hela mitt vuxna liv. Och det går inte, annat än i undantagsfall. Jag kommer inte igång eller så gör jag inte klart.

Alkohol klarar jag inte alls. Är skiträdd för att svimma om jag dricker något. Har nästan hänt två gånger.

Chokladkakor är bättre, men jag tenderar att äta dem redan innan jag presterat något. Så då funkar det inte så bra.

 

[manda]

Jag menar att om din kropp är i obalans, tillexempel om du har hypotyreos, så kan kroppen signalera att den vill sova hela hela tiden och är supertrött. Men det blir en ond cirkel, om du lyssnar alltför mycket på det, för ju mer du sover extra i det läget ju högre risk är det att ämnesomsättningen sjunker ytterligare.

Kroppen är som ett barn, den är alltid ärlig, men det gäller att kunna förstå om "jag vill ha godis" verkligen betyder att det är rimligt att ge den godis. Som det vuxna tänkande självet, måste du kunna känna igen att "jag vill ha godis" betyder antingen lågt blodsocker eller lågt dopamin, och fatta ett rimligt beslut om åtgärd.

Så, att sova 12 timmar per dag kan vara helt normalt för en person och det kan vara det som behövs. Speciellt om man håller på att läka ut en skada, förkylning, etc. Men det är också ganska troligt att den mentala och fysiska hälsan skulle bli bättre av att minska det till 9-10 timmar.

Kroppen behöver få röra på sig istället för att ligga still, och hjärnan behöver lagom med stimulans istället för att tugga på i drömvärlden alltför ofta.

Själv mår jag bäst på ungefär 9 timmars sömn. Jag är en kvällsmänniska och min föredragna tid i sängen är ca 00:30-10:00.

Fattar hur du menar. För mig är detta ändå på gränsen mot trötthetsskammande och del av samhällets tendens att premiera pigghet, allerthet, vakenhet, prestation, medan trötthet, stort sömnbehov (vilket kan vara sunt för att hjärnan bara kan städa sig i sömn) ofta anses som sämre karaktärsdrag. Därför frågade jag. I ditt första inlägg fanns ingen referens till en specifik namngiven sjukdom.

Kvarstår att kroppen alltid är logisk och klok. I de fall där vi tror att vårt sinne måste tala kroppen tillrätta, skulle jag vilja påstå att vi intellektuellt inte greppat kroppens intelligens och att normer går före kroppens behov i många lägen.

Dvs jag ville egentligen bara säga att det inte per definition är fel att sova mycket. Kroppen är inte ett barn som behöver talas tillrätta av ett vuxet intellekt. Det förutsätter att all sjukdom är psykosomatisk.

Den som känner, alltså hjärnan som plockar upp nervsignalerna? Nerverna dina kan inte klockan.

Den som ser, alltså signalerna som hjärnan tolkar från ögonen? Ögonen har ingen åsikt om vad klockan är.

Den som är medveten, alltså medvetandet som är genererat av din hjärna? Vilken del av det jaget? Är det möjligtvis det jaget som har en väldigt bestämd berättelse om Jag Är Si och Så? Det är den delen Freud kallade egot. Och egot är inte allt du är.

Ojojoj! Här skriver du in enormt mycket egen världsbild och tolkning mellan inlägget du svarar på och vad du skriver. Var någonstans läser du att @Wille anser att hjärnan genererar medvetande, bara till exempel? Nu tyckte hon hur som helst det var ett ointressant spår att följa, men i en sådan filosofisk diskussion blir det i mina ögon extremt vanskligt att hoppa till så många slutsatser som du gör. Hur kom du ens i ett stycke från medvetande till jaget? Varför tycker du jaget är relevant som svar på hur TS definierar sig själv som medvetande? (För mig är det något mycket annorlunda än att identifiera sig med jag eller självet.) allt det här behöver du inte svara på, men du målar snabbt och brett med yviga penseldrag och i det jag citerade ovan så är det väldigt lite i det du målar som jag kan härröra till TS, vilket jag egentligen bara vill påpeka.

 

[Tualma]

Man slutar bortförklara och leta problem, och börjar jobbet inuti sig själv med att hitta förklaringar och skapa lösningar.

Steg 1 är acceptans.

Till exempel med sömnen. Följ ditt naturliga sömnmönster, och börja fundera över *varför* du får ångest av mörker, och vad du kan göra för att du ska klara av att sitta med mörkret.

Att försöka tvinga dig själv att gå och lägga dig onaturligt tidigt för att du är rädd för mörkret, är en väg som bara leder till värre mående.

Å

 

[Tualma]

Å

Jaha, jag sov nog när jag lyckades skriva en bokstav här. Har tyvärr inget klokt att bidra med i tråden.

 

[skiesabove]

Fattar hur du menar. För mig är detta ändå på gränsen mot trötthetsskammande och del av samhällets tendens att premiera pigghet, allerthet, vakenhet, prestation, medan trötthet, stort sömnbehov (vilket kan vara sunt för att hjärnan bara kan städa sig i sömn) ofta anses som sämre karaktärsdrag. Därför frågade jag. I ditt första inlägg fanns ingen referens till en specifik namngiven sjukdom.

Kvarstår att kroppen alltid är logisk och klok. I de fall där vi tror att vårt sinne måste tala kroppen tillrätta, skulle jag vilja påstå att vi intellektuellt inte greppat kroppens intelligens och att normer går före kroppens behov i många lägen.

Dvs jag ville egentligen bara säga att det inte per definition är fel att sova mycket. Kroppen är inte ett barn som behöver talas tillrätta av ett vuxet intellekt. Det förutsätter att all sjukdom är psykosomatisk.


Ojojoj! Här skriver du in enormt mycket egen världsbild och tolkning mellan inlägget du svarar på och vad du skriver. Var någonstans läser du att @Wille anser att hjärnan genererar medvetande, bara till exempel? Nu tyckte hon hur som helst det var ett ointressant spår att följa, men i en sådan filosofisk diskussion blir det i mina ögon extremt vanskligt att hoppa till så många slutsatser som du gör. Hur kom du ens i ett stycke från medvetande till jaget? Varför tycker du jaget är relevant som svar på hur TS definierar sig själv som medvetande? (För mig är det något mycket annorlunda än att identifiera sig med jag eller självet.) allt det här behöver du inte svara på, men du målar snabbt och brett med yviga penseldrag och i det jag citerade ovan så är det väldigt lite i det du målar som jag kan härröra till TS, vilket jag egentligen bara vill påpeka.

Många punkter här, men kroppen skickar signaler som hjärnan sen tolkar. Olika människor är olika bra på att tolka "korrekt", det är en tränings/kalibreringsfråga. En del har extremt bra och korrekt interoception, andra kan knappt känna hunger.

Med obalans så menar jag att kroppen inte är i personens normalläge, dvs det hjärnan är kalibrerad för att tolka signalerna som stämmer inte längre. Sjukdomar som påverkar signalsubstanser och hormoner kan störa tolkningen rejält. Ett annat exempel är stress, skyhögt kortisol får det att spöka en hel del för hjärnan.

Här är en vetenskaplig artikel som stämmer med min "livsåskådning" om jaget, och den är baserad på samma indoeuropeiska modell som många västerländska filosofer (från Plato till Freud) använt:

https://www.nature.com/articles/s41398-022-01790-8

Ang vars jag försökte nå med diskussionen med TS, så kan det sammanfattas: den enda som kan hjälpa dig, är du själv. Hur träligt jobbet än är, så måste det göras, om man vill ha en förändring. Och förändringen som behövs är inte den som egot/narrativa självet just nu verkar tro.

 

[Wille]

Många punkter här, men kroppen skickar signaler som hjärnan sen tolkar. Olika människor är olika bra på att tolka "korrekt", det är en tränings/kalibreringsfråga. En del har extremt bra och korrekt interoception, andra kan knappt känna hunger.

Med obalans så menar jag att kroppen inte är i personens normalläge, dvs det hjärnan är kalibrerad för att tolka signalerna som stämmer inte längre. Sjukdomar som påverkar signalsubstanser och hormoner kan störa tolkningen rejält. Ett annat exempel är stress, skyhögt kortisol får det att spöka en hel del för hjärnan.

Här är en vetenskaplig artikel som stämmer med min "livsåskådning" om jaget, och den är baserad på samma indoeuropeiska modell som många västerländska filosofer (från Plato till Freud) använt:

https://www.nature.com/articles/s41398-022-01790-8

Ang vars jag försökte nå med diskussionen med TS, så kan det sammanfattas: den enda som kan hjälpa dig, är du själv. Hur träligt jobbet än är, så måste det göras, om man vill ha en förändring. Och förändringen som behövs är inte den som egot/narrativa självet just nu verkar tro.

Jag kan inte hjälpa mig själv. Jag vet inte hur man gör och jag har för många trauman. Jag behöver hjälp, men har inte råd med psykolog. Så det är liksom kört.

 

[skiesabove]

Jag kan inte hjälpa mig själv. Jag vet inte hur man gör och jag har för många trauman. Jag behöver hjälp, men har inte råd med psykolog. Så det är liksom kört.

Du motsätter dig att försöka med alla snälla tips som folk kommer med, och verkar tro att det finns magiska lösningar. Det finns det inte. Du har gått i terapi massor redan, inklusive KBT, så jag antar att du redan kan metoderna. Du har fått både hammare och skruvdragare, men den som måste snickra är du.

Du verkar vilja bli någon annan än den du är, som genom ett trollslag. Så funkar det inte.

Det finns hårt jobb och små steg, bit för bit. En sak i taget. En utmaning i taget. En destruktiv tankebana i taget. Det är skitjobbigt, det är extremt tufft, men det är enda sättet om man VILL ändra sitt mående.

Du kan inte backa tiden och o-traumatisera dig själv. Traumabehandling är jättesvårt. Men du kan, som den du är nu, med trauman och allt, lära dig att handskas med dig själv. Att vara snäll mot dig själv. Att ta hand om dig själv. Som den du är.