Att komma upp på morgonen

[Wille]

Du motsätter dig att försöka med alla snälla tips som folk kommer med, och verkar tro att det finns magiska lösningar. Det finns det inte. Du har gått i terapi massor redan, inklusive KBT, så jag antar att du redan kan metoderna. Du har fått både hammare och skruvdragare, men den som måste snickra är du.

Du verkar vilja bli någon annan än den du är, som genom ett trollslag. Så funkar det inte.

Det finns hårt jobb och små steg, bit för bit. En sak i taget. En utmaning i taget. En destruktiv tankebana i taget. Det är skitjobbigt, det är extremt tufft, men det är enda sättet om man VILL ändra sitt mående.

Du kan inte backa tiden och o-traumatisera dig själv. Traumabehandling är jättesvårt. Men du kan, som den du är nu, med trauman och allt, lära dig att handskas med dig själv. Att vara snäll mot dig själv. Att ta hand om dig själv. Som den du är.

Jag har kämpat hårt när jag gått i terapi, men resultatet har uteblivit. Jag kan inte göra mer.

Och att vara snäll mot sig själv kommer inte att hjälpa.

 

[Masqueradee]

Och att vara snäll mot sig själv kommer inte att hjälpa.

Jo!

 

[Wille]

Jo!

På vilket sätt? Det blir ju inget gjort om jag inte kämpar utan bara klappar mig på huvudet och lägger mig på soffan. Och kämpande är inget snällt. Det är tuffa puckar.

 

[nullo-modo]

På vilket sätt? Det blir ju inget gjort om jag inte kämpar utan bara klappar mig på huvudet och lägger mig på soffan. Och kämpande är inget snällt. Det är tuffa puckar.

Har ju inte funkat så bra att nedvärdera dej själv så kan ju vara dags att testa nytt.

Att vara snäll mot dig själv är inte att klappa dig själv på huvudet utan att se det du gjort och inte fokusera på det som inte blev gjort.

 

[manda]

Många punkter här, men kroppen skickar signaler som hjärnan sen tolkar. Olika människor är olika bra på att tolka "korrekt", det är en tränings/kalibreringsfråga. En del har extremt bra och korrekt interoception, andra kan knappt känna hunger.

Med obalans så menar jag att kroppen inte är i personens normalläge, dvs det hjärnan är kalibrerad för att tolka signalerna som stämmer inte längre. Sjukdomar som påverkar signalsubstanser och hormoner kan störa tolkningen rejält. Ett annat exempel är stress, skyhögt kortisol får det att spöka en hel del för hjärnan.

Här är en vetenskaplig artikel som stämmer med min "livsåskådning" om jaget, och den är baserad på samma indoeuropeiska modell som många västerländska filosofer (från Plato till Freud) använt:

https://www.nature.com/articles/s41398-022-01790-8

Ang vars jag försökte nå med diskussionen med TS, så kan det sammanfattas: den enda som kan hjälpa dig, är du själv. Hur träligt jobbet än är, så måste det göras, om man vill ha en förändring. Och förändringen som behövs är inte den som egot/narrativa självet just nu verkar tro.

Det är fortfarande ot, men jag behöver ändå fråga om du verkligen menar att vissa hjärnor tolkar kroppen ”fel”? Att vissa tillstånd i kroppen är ”fel? Det låter nämligen funkofobt rent ut sagt.

Och angående sista stycket så tror jag inte du når det genom att förneka de svar TS ger dig. Varken med sådan spretighet i diskursen som varit hittills eller undertonen att du är mer expert på ts liv och situation än hon själv som jag tyvärr får av dina inlägg, fast där också finns massa iver att hjälpa. För mig ser det ut som du hittar en nyckel som funkar för dig (härligt!) men det gör det inte självklart att samtal om det (som om det nödvändigtvis ska hjälpa alla andra också) skapar samma förändring. Men jag ska inte kommentera dina inlägg i denna tråden mer. Jag vet ju inte ens om TS uppfattar dem lika gränslösa som jag. Och jag fattar att det är av välvilja.

Varför prata utifrån ditt perspektiv om jaget? Varför inte möta TS när hon faktiskt svarar på dina frågor, tex om vad hon tycker sig vara; medvetenhet?

 

[Wille]

Har ju inte funkat så bra att nedvärdera dej själv så kan ju vara dags att testa nytt.

Att vara snäll mot dig själv är inte att klappa dig själv på huvudet utan att se det du gjort och inte fokusera på det som inte blev gjort.

Jag känner ofta att livet är övermäktigt och att jag knappt har näsan över vattenytan. Då är det svårt att inte se det som inte är gjort.

 

[Masqueradee]

På vilket sätt? Det blir ju inget gjort om jag inte kämpar utan bara klappar mig på huvudet och lägger mig på soffan. Och kämpande är inget snällt. Det är tuffa puckar.

Därför att du kommer må mycket bättre om du faktiskt är snäll mot dig själv, och det verkar ju inte få något gjort när du är dum mot dig själv heller?
Varför är det bättre att straffa dig för att du "bara" lagat mat när du borde diska också, istället för att vara nöjd över att du fick någonting överhuvudtaget att göra idag? Att bara ha negativa tankar är otroligt energikrävande, och att arbeta med positiva tankar kan ge energi. Att känna sig nöjd över sin prestation leder ju inte till att man aldrig gör någonting annat och blir lat, snarare "fan va nice att jag fick maten gjord idag" lev och frodas i den känslan. Klart som tusan att du vill uppleva det igen, vilket antagligen kommer leda till att du kanske lagar mat och även sköljer av kastrullen bara i farten nästa gång.
Inget blir bra eller bättre av att bara älta och se ned på sig själv. Finns INGEN anledning att sitta och vältra sig i sin egen olycka då inget positivt kommer ur det.
Är det lätt b att bara svänga om i sitt tankemönster? Nej, absolut inte, men det är värt det!!

 

[Wille]

Därför att du kommer må mycket bättre om du faktiskt är snäll mot dig själv, och det verkar ju inte få något gjort när du är dum mot dig själv heller?
Varför är det bättre att straffa dig för att du "bara" lagat mat när du borde diska också, istället för att vara nöjd över att du fick någonting överhuvudtaget att göra idag? Att bara ha negativa tankar är otroligt energikrävande, och att arbeta med positiva tankar kan ge energi. Att känna sig nöjd över sin prestation leder ju inte till att man aldrig gör någonting annat och blir lat, snarare "fan va nice att jag fick maten gjord idag" lev och frodas i den känslan. Klart som tusan att du vill uppleva det igen, vilket antagligen kommer leda till att du kanske lagar mat och även sköljer av kastrullen bara i farten nästa gång.
Inget blir bra eller bättre av att bara älta och se ned på sig själv. Finns INGEN anledning att sitta och vältra sig i sin egen olycka då inget positivt kommer ur det.
Är det lätt b att bara svänga om i sitt tankemönster? Nej, absolut inte, men det är värt det!!

Jag är nöjd när jag lagat mat. En stund i alla fall.

 

[Görel]

Därför att du kommer må mycket bättre om du faktiskt är snäll mot dig själv, och det verkar ju inte få något gjort när du är dum mot dig själv heller?
Varför är det bättre att straffa dig för att du "bara" lagat mat när du borde diska också, istället för att vara nöjd över att du fick någonting överhuvudtaget att göra idag? Att bara ha negativa tankar är otroligt energikrävande, och att arbeta med positiva tankar kan ge energi. Att känna sig nöjd över sin prestation leder ju inte till att man aldrig gör någonting annat och blir lat, snarare "fan va nice att jag fick maten gjord idag" lev och frodas i den känslan. Klart som tusan att du vill uppleva det igen, vilket antagligen kommer leda till att du kanske lagar mat och även sköljer av kastrullen bara i farten nästa gång.
Inget blir bra eller bättre av att bara älta och se ned på sig själv. Finns INGEN anledning att sitta och vältra sig i sin egen olycka då inget positivt kommer ur det.
Är det lätt b att bara svänga om i sitt tankemönster? Nej, absolut inte, men det är värt det!!

Jag läste för flera år sen "Man är sin egen största mobbare" och det hjälpte mig mycket att börja bli snällare mot mig själv.

 

[Wille]

Jag läste för flera år sen "Man är sin egen största mobbare" och det hjälpte mig mycket att börja bli snällare mot mig själv.

Tycker ju inte att jag mobbar mig själv men har blivit något hårdhudad och bitter när livet hela tiden kräver mer än jag klarar av. Så jag biter ihop och kämpar.

 

[nullo-modo]

Jag känner ofta att livet är övermäktigt och att jag knappt har näsan över vattenytan. Då är det svårt att inte se det som inte är gjort.

Hjälper inte att se allt du inte klarar när du har svårt att ha näsan över vattenytan, snarare tvärtom.

Att det är lätt att ändra tankemönster är det nog ingen som tycker.
Som jag skrev innan så kan det vara dags att byta taktik och sluta slå dej för det du inte gör då det inte har funkat trots många år av den taktiken.

 

[Wille]

Hjälper inte att se allt du inte klarar när du har svårt att ha näsan över vattenytan, snarare tvärtom.

Att det är lätt att ändra tankemönster är det nog ingen som tycker.
Som jag skrev innan så kan det vara dags att byta taktik och sluta slå dej för det du inte gör då det inte har funkat trots många år av den taktiken.

Ser inte att jag har så mycket alternativ faktiskt. Det blir inte bättre om jag slutar bry mig om att laga mat, att försöka hålla städat och diskat.

 

[nullo-modo]

Ser inte att jag har så mycket alternativ faktiskt. Det blir inte bättre om jag slutar bry mig om att laga mat, att försöka hålla städat och diskat.

Åter igen så handlar det inte om att ligga på soffan och inte bry sig som är att vara snäll mot sig själv.

 

[gammalek]

Ser inte att jag har så mycket alternativ faktiskt. Det blir inte bättre om jag slutar bry mig om att laga mat, att försöka hålla städat och diskat.

Jag undrar vad du tror att vara snäll innebär?

 

[Wille]

Jag undrar vad du tror att vara snäll innebär?

Att t.ex. tillåta lättja. Släppa på kraven.

 

[gammalek]

Att t.ex. tillåta lättja. Släppa på kraven.

Så tänker inte jag.

 

[Sel]

Att t.ex. tillåta lättja. Släppa på kraven.

Jag ser det mer som att erkänna det som Blir gjort istället för att klanka ned på det som kanske inte blev gjort idag- se det positiva. Våga känna sig nöjd av att ha kommit en bit på väg.
Jag blir så glad när jag ser folk som kämpar och lyckas, även om det bara är små steg. Blir inte du det? Kan du inte bli det för dig själv?

 

[Motacilla]

Kanske du skulle kunna försöka läsa på om självmedkänsla.
Agneta Lagercrantz har skrivit väldigt uppskattade böcker i ämnet.
Här ett blogginlägg av henne, bild och namn på hennes bok finns på sidan:
http://agnetalagercrantz.se/sjalvmedkansla-vanliga-nyheter/

Det skulle förvåna mig om boken inte finns på biblioteket.

Det du testat hittills verkar ju inte funka så jättebra för att du ska må bättre (om du ursäktar att jag skriver så här). Då tycker jag att det är dags att prova ett annat angreppssätt.

Att vara mer medkännande med sig själv FUNKAR.
Det är inte det samma som ett kravlöst liv. Det är att acceptera att man gör så gott man kan utgående från sin position, och är nöjd med vad man faktiskt åstadkommer.

(Och jag tror personligen att det är viktigt att ge upp önskan om att det plötsligt ska bli bättre av "sig självt" /man ska förvandlas till något man inte alls är. Däremot tror jag på att jobba på sin acceptans för sig själv.)

 

[Wille]

Jag ser det mer som att erkänna det som Blir gjort istället för att klanka ned på det som kanske inte blev gjort idag- se det positiva. Våga känna sig nöjd av att ha kommit en bit på väg.
Jag blir så glad när jag ser folk som kämpar och lyckas, även om det bara är små steg. Blir inte du det? Kan du inte bli det för dig själv?

Jo, det kan jag bli. Det betyder dock inte att jag inte ser det som ännu inte är gjort. Och jag måste ställa krav på mig för att det ska bli gjort. Jag måste bita ihop. Och att ställa krav och bita ihop är inget jag kan slippa, men det bidrar inte till mitt välmående. Men så ser det ut. Önskar att det vore lättare för mig att få saker gjorda, att jag slapp de hårda krav jag måste ställa på mig själv. Men inget blir gjort ö.h.t. om jag inte biter ihop och tar mig i kragen och då finns absolut inget att glädja sig åt.

 

[Sel]

Jo, det kan jag bli. Det betyder dock inte att jag inte ser det som ännu inte är gjort. Och jag måste ställa krav på mig för att det ska bli gjort. Jag måste bita ihop. Och att ställa krav och bita ihop är inget jag kan slippa, men det bidrar inte till mitt välmående. Men så ser det ut. Önskar att det vore lättare för mig att få saker gjorda, att jag slapp de hårda krav jag måste ställa på mig själv. Men inget blir gjort ö.h.t. om jag inte biter ihop och tar mig i kragen och då finns absolut inget att glädja sig åt.

Jag tror inte det finns en enda människa som inte måste pusha och ställa krav på sig varje dag - vissa mer och vissa mindre. Mitt hem skulle vara en katastrof om jag inte gjorde det, och djur skulle jag inte kunna ha, men när det väl är gjort och även om ALLT inte blir gjort till perfektion varje gång hjälper det (för mig i alla fall) om jag kan sluta en dag då och då med att låta mig vara nöjd med att jag diskat, eller att jag bytt sängkläder, eller... Istället för att straffa mig själv för det jag Inte gjort.
Ibland mår jag skit och då blir det basic, det är okej. Ibland mår jag bättre och då får jag bli nöjd även om inte Allt som släpat efter blir gjort.
För mig är frånvaron av krav inte det snälla, utan att bejaka det en klarat av trots att det var svårt och jobbigt.