Håller helt med om att det är just den mentala biten av projektledandet som är jobbig! Jag projektleder här hemma, försöker verkligen att släppa på vissa saker. Min sambo jobbar som chef med 20 anställda, han kan projektleda men ändå har jag så svårt att släppa kontrollen till honom. Han jobbar dessutom ofta även hemma och har lätt att bli disträ och inte riktigt kunna fokusera på saker för att han måste svara på ett mail eller fundera på någon lösning till jobbet osv.
Jag försöker att lösa fler och fler situationer med att helt enkelt släppa och säga till honom ”lös det”. Han får väl själv prova sig fram med trail and error, framförallt nu med barnet. Jag har varit hemma med barnet i snart nio månader så jag har ju testat mig fram till vad som fungerar och inte, vet att jag kommer behöva med mig ett extra ombyte i väskan nu eftersom det inte varit någon bajsblöja idag osv.
Förut var det nästan alltid jag som handlade mat, nu sedan barnet föddes gör vi det tillsammans. Jag lagar dock all mat, orkar jag inte laga mat så köper sambon något färdigt. Han hatar matlagning.
Vissa tjänster köper vi för att slippa dem, tex fönsterputsning, kommer också börja betala för hjälp med städning när jag börjar jobba igen efter föräldraledighet.
Jag städar nog oftast eftersom jag har högre krav på städningen, han plockar undan mer eftersom han inte tål att saker ligger framme.
Han klipper oftast gräset eftersom jag inte klipper rakt nog i hans ögon.
Vi är rätt petiga båda två men med olika saker
Jag vägrar att göra vissa saker eftersom att jag vet att han ändå inte kommer bli nöjd med resultatet, han slipper därför göra vissa grejer där jag vet att jag ändå kommer vilja göra om det på mitt vis.
Mitt tidiga nyårslöfte till mig själv är att släppa lite på projektledandet, what if saker inte blir exakt som jag tänkt mig/vill ha dem ibland? Det mesta löser sig ändå och ibland är det faktiskt jäkligt skönt att sätta sig och äta glass istället för att tvätta när barnet sover.
