Att kämpa för jämställdhet

[grodan21]

Det är sjukt svårt att inte vara projektledare! Speciellt då jag tycker om att planera och sambon inte gör det.

 

[cirkus]

Ja, man får se till att göra arbetet själv om man har högre krav än sin partner.

Annars så tycker jag att jämställdhet lätt går till överdrift. Vad spelar det för roll vem som gör vad så länge båda trivs?

Hur menar du att jämställdhet kan gå till överdrift? Det kan jag inte begripa. Antingen är det jämställd eller så är det inte. Hur kan det gå till överdrift att det är jämställt?

 

[Petruska]

Jag funderar mycket på projektlederiet. Eftersom en familj oftast består av två till fem personer, sällan fler än så, är det ju rätt uppenbart att det inte behövs någon projektledare egentligen. Ändå blir väldigt många kvinnor projektledare i hemmet.

Jag tänker så klart att det har med könsroller och normer att göra på så sätt att kvinnor fastnar mer än vad som är praktiskt nödvändigt i att hemmet (och barnen och djuren etc) är deras ansvar, medan män i lägre grad än vad som är praktiskt nödvändigt tar ansvar för hemmet (och barnen och djuren etc).

Det enda sätt jag har hittat att komma ifrån det, är genom att diskutera frågan utifrån den ståndpunkten. Det funkar någorlunda i mitt/vårt fall.

 

[Petruska]

Ja, man får se till att göra arbetet själv om man har högre krav än sin partner.

Annars så tycker jag att jämställdhet lätt går till överdrift. Vad spelar det för roll vem som gör vad så länge båda trivs?

Därför att jämställdhet är en sak och trivsel en annan. Och den här tråden handlar om jämställdhet.

 

[MiniLi]

Jag funderar mycket på projektlederiet. Eftersom en familj oftast består av två till fem personer, sällan fler än så, är det ju rätt uppenbart att det inte behövs någon projektledare egentligen. Ändå blir väldigt många kvinnor projektledare i hemmet.

Jag tänker så klart att det har med könsroller och normer att göra på så sätt att kvinnor fastnar mer än vad som är praktiskt nödvändigt i att hemmet (och barnen och djuren etc) är deras ansvar, medan män i lägre grad än vad som är praktiskt nödvändigt tar ansvar för hemmet (och barnen och djuren etc).

Det enda sätt jag har hittat att komma ifrån det, är genom att diskutera frågan utifrån den ståndpunkten. Det funkar någorlunda i mitt/vårt fall.

Tror också det är så. Projektledandet är helt onödigt om båda tar rimligt ansvar. Ändå håller man på med det, trots att det inte ens behövs..

 

[Petruska]

Tror också det är så. Projektledandet är helt onödigt om båda tar rimligt ansvar. Ändå håller man på med det, trots att det inte ens behövs..

Fast av vårt resonemang följer ju att det behövs, eller i alla fall kan behövas, när inte båda tar rimligt ansvar. Men då organiserar man ju också, som kvinna, sitt liv på sätt som gör att man själv förlorar på sin normerade könsroll medan ens man drar nytta av sin - och gör det på kvinnans bekostnad.

(Sen är det ju inte jättekonstigt att man håller på med något som man är socialiserad in i. Det gäller ju dessvärre både män och kvinnor.)

 

[Petruska]

Hur menar du att jämställdhet kan gå till överdrift? Det kan jag inte begripa. Antingen är det jämställd eller så är det inte. Hur kan det gå till överdrift att det är jämställt?

Det där att jämställdheten kan gå till överdrift, är ju bland de konstigaste saker som överhuvudtaget sägs av folk när det gäller jämställdhet. Jag undrar om de som säger så ens själva fattar vad de menar.

Som att något är för rättvist, ungefär. Det är helt enkelt för rättvist att du får två bullar och jag får två bullar, om det finns fyra bullar. Mer rimligt vore att en av oss fick en bulle och den andra tre. Eller?

 

[Klonim]

Det där att jämställdheten kan gå till överdrift, är ju bland de konstigaste saker som överhuvudtaget sägs av folk när det gäller jämställdhet. Jag undrar om de som säger så ens själva fattar vad de menar.

Som att något är för rättvist, ungefär. Det är helt enkelt för rättvist att du får två bullar och jag får två bullar, om det finns fyra bullar. Mer rimligt vore att en av oss fick en bulle och den andra tre. Eller?

Snarare som så att vi har en bulle och ett wienerbröd. Först åker vi till ett laboratorium så att vi på milligrammet gör två exakt lika stora bitar av varje. Kostnad 400:-. Sedan måste vi äta en bullhalva och en wienerbrödshalva var trots att jag gillar wienerbröd och du gillar kanelbullar.

Överdrift?

 

[Jenka]

Innan vi fick barn upplever jag att vi levde mycket jämställt. Det blev väldigt mycket enklare att falla in i olika roller när barnet kom. Första tiden var vi båda hemma tillsammans i ca 2,5 månad, då var det inga problem och vi hjälptes åt. Sedan började sambon arbeta igen och jag var föräldraledig, det var då skillnaderna började märkas. När sambon jobbar så jobbar han mer än heltid fem dagar i veckan och har även andra arbetsrelaterade projekt på kvällar och helger ibland och han har en oerhört hög arbetsmoral. På något sätt så var väl en jämn uppdelning av hushållsarbete så pass rotat i oss båda att han fortsatte att sköta minst "sin del" av det, men det med att ta ansvar över barnet föll mer på mig. Inte självklara saker som blöjbyten och mat, sånt gör han, men just det där extra som också behöver göras, typ se till så att barnet har kläder, handla annat som behövs, kontakt med BVC, packa skötväskan när vi ska iväg osv. Inte jättestora poster, men ändå. Det mest irriterande är dock att det ibland kan kännas som att jag behöver "be om lov" om jag vill åka iväg utan barnet nån kväll, medan han mest säger till att då och då så kommer han vara borta. Vet inte om det gör någon skillnad att det för mig handlar om rena nöjen, typ att jag vill gå på bio/träffa kompisar/rida medan hans saker i princip alltid är arbetsrelaterade, dock utanför ordinarie arbetstid.

En liten lista för att göra det tydligt (för mig själv om inte annat!):
Städning delar vi på, men han är slarvigare än mig (jag vill städa inför att vi får besök t ex, medan han tycker att det är att göra sig till ). Nu när jag är höggravid städar han.
Matlagning är det mest han som gör, han är utbildad kock och lagar så himla god mat jämt
Handlar gör jag mest.
Tvätt och disk delar vi nog ganska rakt av på. Även trädgårdsarbete delar vi på.
Övrigt pyssel i huset är det nog mest han som gör. Han fixar även mest med bilarna, men det har jag noll intresse av och har tidigare alltid lämnat in till verkstad, betalar gärna för den tjänsten så slipper jag göra det själv. Han tycker att detta är onödigt så då gör han det istället.
Och slutligen då, roddar det mesta kring barnet, definitivt jag. Ska bli spännande att se hur det blir nu när han ska vara föräldraledig i höst. Kommer vara jättesvårt för mig att släppa, men ska verkligen göra mitt bästa.

Det där med att lämna eller ta med barnet märkte vi också att det hamnade skevt, men det har blivit bättre med åldern och sen vi uppmärksammade det. Tidigare var grundinställningen att jag tog med (det äldre) barnet om jag skulle iväg om inget annat sagts, och om sambon skulle iväg antog vi båda att han åkte själv om det inte var något särskilt.

 

[cirkus]

Snarare som så att vi har en bulle och ett wienerbröd. Först åker vi till ett laboratorium så att vi på milligrammet gör två exakt lika stora bitar av varje. Kostnad 400:-. Sedan måste vi äta en bullhalva och en wienerbrödshalva var trots att jag gillar wienerbröd och du gillar kanelbullar.

Överdrift?

Sorry - men det där är bredvid målet.

För att använda din metafor.

Ingen gillar Wienerbröd. Den ena tar bullen och säger att du får ta wienerbrödet då blir det rättvist.
Delar man på bägge så blir det rättivst.

 

[Klonim]

Sorry - men det där är bredvid målet.

För att använda din metafor.

Ingen gillar Wienerbröd. Den ena tar bullen och säger att du får ta wienerbrödet då blir det rättvist.
Delar man på bägge så blir det rättivst.

I alla förhållanden gillar man inte att göra exakt samma saker. Så frågan är varför du ska göra något som du tycker är tråkigt och jag tycker är roligt och vice versa.

 

[cirkus]

I alla förhållanden gillar man inte att göra exakt samma saker. Så frågan är varför du ska göra något som du tycker är tråkigt och jag tycker är roligt och vice versa.

Nej frågan är inte alls den. Frågan är varför man inte ska dela lika på det som bägge tycker är tråkigt.

 

[Klonim]

Nej frågan är inte alls den. Frågan är varför man inte ska dela lika på det som bägge tycker är tråkigt.

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag bara förklarade att jämställdhet, precis som allting kan gå till överdrift, om prioriteringarna blir destruktiva.

 

[Petruska]

Snarare som så att vi har en bulle och ett wienerbröd. Först åker vi till ett laboratorium så att vi på milligrammet gör två exakt lika stora bitar av varje. Kostnad 400:-. Sedan måste vi äta en bullhalva och en wienerbrödshalva var trots att jag gillar wienerbröd och du gillar kanelbullar.

Överdrift?

Jag har aldrig någonsin sett något som på något enda vis liknar din metafor. Och definitivt inte i jämställdhetens namn.

Och som du ser i tråden, är det inte alls så diskussionen går, och olika exempel liknar inte det där.

 

[Raderad medlem 6459]

Hoppas den här intressanta tråden kan överleva trots trollförsök att deraila den! Do not feed etc.

 

[sjoberga]

Jag har aldrig någonsin sett något som på något enda vis liknar din metafor. Och definitivt inte i jämställdhetens namn.

Och som du ser i tråden, är det inte alls så diskussionen går, och olika exempel liknar inte det där.

Fast det är en typisk SD-metafor i ämnet, partiet som inte förstått vare sig feminism eller hbtq. Jag har hört det ett par ggr förut.

 

[Klonim]

Hoppas den här intressanta tråden kan överleva trots trollförsök att deraila den! Do not feed etc.

Jag trollar inte utan är genuint intresserad av ämnet. Däremot ska jag lämna tråden eftersom vi hamnar offtopic med diskussionen jag efterfrågar.

 

[Amha]

Vi hade ett bekymmer tidigare att kommunikationen runt detta inte riktigt fanns. Det tog flera år innan vi kunde konstatera att jag hatar att plocka ur diskmaskinen men gillar att plocka i medan han är tvärtom t.ex. den kommunikation som fanns innan var när det fanns irritation i luften. Ingen av oss är på särskilt bra humör när vi städar. Tråkig ton och fel läge att försöka fördela på riktigt så att säga. Då var det mer "jag gör si, vad gör du?", vilket passar för den aktiviteten just där och då men inte på sikt. Mycket har fallit på plats längs vägen sedan vi pratat om det innan irritationen kommer men det finns ju alltid saker att justera på den punkten. Idag innebär detta i alla fall att maken nog faktiskt gör mer med hemmet än mig, åtminstone när vi är hemma båda två. När han jobbar och jag går hemma ser jag ingen anledning till att låta bli att göra massa saker jag ser behövs för att det är "hans jobb". Känner jag för städning ordnar jag det helt enkelt. Om inte låter jag bli.

Jag gillar att vi har lite uppdelat vem som sköter vad. Det passar oss ganska bra i dagsläget, mycket för att man inte bara går och blundar förbi dessa delar och hoppas den andra gör, gäller nog oss båda. De delar som ingen uppskattar, t.ex leta fram golven under leksaker/kläder/skor och dammsuga dessa försöker vi samarbeta med hela familjen.

 

[Killaloe]

Vi lever rätt ojämställt och det är så himla irriterande stundtals - jag jobbar mindre ich har alltså mer tid för (samt större intresse av och högre krav på ) matlagning vilket gör att jag planerar och lagar mat typ 80% av våra middagar. Sambon handlar dock oftare av olika anledningar, men är ju verkligen inte så engagerad.

Med städning är det lite likadant - jag har mer tid plus har valt att ha hund som skräpar ner, alltså dammsuger jag oftare samt står för tvättandet (dock en vikandet).

Det är verkligen så himla svårt att dels inte hamna i ”jag har mer tid” men också i fällan ”jag tjänar mindre, sambon betalar mer så därför borde jag göra mer hemma” och då få dåligt samvete dom gångerna jag låter bli att göra något och låter sambon sköta det. För visst, jag jobbar deltid men samtidigt så gör jag det av en anledning och jag har svårt att dels hantera mina egna känslor kring att inte orka med samt att jag ofta reagerar på vad jag tror att sambon tycker och försöker kompensera för det genom att göra mer innan sambon säger något. Så mycket tid hemma pga deltidsarbete eller sjukskrivning samt begränsad ork har varit rena döden för jämställdheten hos oss.

Sen är det såklart mycket som är bra också och relativt jämställt, men det här med hushållsarbete är nog ett av våra största problem.

Förut projektledde jag mycket också men har slutat med det så länge jag själv inte är involverad. Sambon får hålla koll på sitt liv så håller jag koll på mitt (sen pratar vi såklart med varandra om vad vi gör osv men jag tänker icke rodda hans planer, familj och åtaganden) men det har tagit rätt många år och för att komma hit.

Ytterligare en sak som jag är väldigt glad över är att vi har varsin bil - han sköter sin, jag sköter min, så det blir aldrig att någon av oss tar bilansvar och tycker att det är jämförbart med typ all städning i ett halvår samt att vi slipper allt tjafs om vad som ska göras när med bilen (och en sak mindre att projektledare).

Är dock rätt glad över att vi inte har barn för jag tror att projektledning av det skulle kunna bli ett stort problem, både sett till relation och jämställdhet men också sett till min mentala hälsa.

 

[Hyacinth]

Jag projektleder, dvs jag ser vad som ska göras, partner utför. Jag är sån, enda som får mig att sluta är ett aktivt beslut att låta bli eller en annan bättre projektledare. Jag är en bra projektledare, partner usel. Vi försöker vara jämställda, men skulle inte jag projektleda skulle inget hända. Jag är helt ok med det, men jag Gör inte allt jobb. Jag är katalysatorn.