Min häst hade innan han kom till mig gått ensam i ca 7 år, dock hade han gått på ngt bete som 4 o 5åring men det är ju väldans länge sedan.
Han verkar aldrig ha lärt sig hur hästar är mot varandra. När han första gången kom ut i stora hagen med de andra valackerna (inte ens en och en fick de hälsa, alla på en gång, pang bom, underbara stallägare) så vart han så lycklig att han skrämde de andra hästarna
Han är väldigt ranghög utan att förstå det, han vill busa och leka men alla andra hästar springer och gömmer sig. Det slutade med att han sprang ner sig 50 kg ungefär, lycklig häst? Njaae...
Sedan flyttade vi efter sommaren till ett stall med mindre hagar fast blandade med ston, varav ett som brunstar så rejält som det bara går, VARJE gång
Detta gjorde honom även rejält hingstig. Och de andra valackerna som gick där åkte på rejält med stryk innan vi särade på dem så han fick gå med sina ston.
Han vart så störd av alla hästar. Tills nu, nu går han med två små valacker i en relativt stor hage som det hela tiden är gräs i och bara njuter!
Så man kan säga att han klarar av att gå i en hage själv och kan vara glad, han slipper springa av sig allt då. Men han klarar av att gå med hästar om det bara är en eller två. Sånt här är så svårt, alla hästar är så olika. Ponnyn min skulle förgås utan kompisar. Han passar likabra i små som stora flockar. Här hemma gick han med ca 7 andra valacker som mest nu går han bara med en.