Att ha småbarn - hur är det?

[gadriel]

Sista tiden har jag haft stora funderingar om det här med barn, ena dagen vill jag så förtvivlat gärna ha en liten och andra dagen känner jag att jag vill avstå. Jag förstår inte hur folk kan ta de här stora beslutet, jag tycker det är så svårt. Jag vet att jag inte behöver bestämma mig nu men jag känner att jag nog vill börja ställa in mig på om vi ska ha ett liv utan barn eller med.

Ett av skälen till att jag funderar på att avstå är när jag hör om allt bråk på skolan som börjar bli våldsamma, jag ser på dagisbarnen att dom inte hinns med, många bor mer eller mindre på dagis och jag funderar på om man ska sätta barn till den här världen.

När man läser i böcker så skildras alltid småbarnslivet som stressigt, att relationen kraschar och att man är konstant trött. Är det så? Jag har själv inga vänner med barn så jag har ingen att prata med om det här.

Jag och sambon har ett underbart liv nu, vi har roligt ihop och en trygg vardag. Jag har mina intressen och nystartat företag och trivs väldigt bra med mitt liv precis som det är. Jag inser att livet inte kan vara likadant när man skaffat barn och jag är rädd att relationen kan bli förstörd och att jag måste släppa både företaget och mina intressen.

Finns det möjlighet att kunna jobba hemifrån med ett litet barn hemma? Jag vet att alla barn är olika men över lag.. Att det inte blir lika effektivt är ju en sak men går det överhuvudtaget att få något gjort? Jag tror jag skulle bli väldigt nere om jag inte fick jobba med mitt, om än bara på halvtid.

Flummigt det här men jag vill bara få ur mig lite tankar och funderingar, kanske ni vill berätta helt ärligt om hur det verkligen är första 2-3 åren med barn, särskilt ni med egna företag.

Jag vet ju vad jag har men inte vad jag får...det är bara så svårt..

 

[Minna86]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Jag har ju själv stora barnfunderingar och har haft en hel del ångest över detta länge. Mina funderingar har varit väldigt lika dina och jag är fortfarande orolig men jag tänker nu köra på "jag kan flyga jag är inte rädd"-principen. Jag tror dock inte att de är de första åren som är de stressigaste utan att den jobbigaste perioden är när de börjar med skolan och olika aktiviteter efter skolan. Vi kommer inte bo i de centrala delarna av orten vilket gör att vårt barn kommer behöva köras överrallt.

Ska följa tråden med stort intresse, hoppas du får bra svar!

 

[Calazirya]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Ett av skälen till att jag funderar på att avstå är när jag hör om allt bråk på skolan som börjar bli våldsamma, jag ser på dagisbarnen att dom inte hinns med, många bor mer eller mindre på dagis och jag funderar på om man ska sätta barn till den här världen.

Men dethär med dagistid är ju upp till var förälder att besluta om. Jag och min sambo ( Es pappa ) har bestämt att vi inte båda två ska arbeta heltid medan E är liten. Högst troligt blir det jag som jobbar 50% eftersom jag har nedatt arbetsförmåga. Hade det inte varit så hade vi delat på tiden. Man har ju rätt att gå ned till 75% när man har barn.

När man läser i böcker så skildras alltid småbarnslivet som stressigt, att relationen kraschar och att man är konstant trött. Är det så? Jag har själv inga vänner med barn så jag har ingen att prata med om det här.

Nu är ju E liten fortfarande.
Jag tror dock det har lite att göra med hur förhållandet var innan och vad man får för barn. Barn är individer och jätteolika ( vissa är mer känsliga etc ). E är social så jag har i princip kunnat göra det jag vill göra fast med henne ( krävs ju lite mer planering ), hon har sovit helt okej från första början så konstant trött är jag absolut inte.

Jag och sambon har ett underbart liv nu, vi har roligt ihop och en trygg vardag. Jag har mina intressen och nystartat företag och trivs väldigt bra med mitt liv precis som det är. Jag inser att livet inte kan vara likadant när man skaffat barn och jag är rädd att relationen kan bli förstörd och att jag måste släppa både företaget och mina intressen.

Jag ser inte varför du ska släppa dina intressen?
Jag och min sambo hade också ett underbart liv tillsammans innan E kom, men det har inte ändrats öht. Det är fortfarande lika underbart


Finns det möjlighet att kunna jobba hemifrån med ett litet barn hemma? Jag vet att alla barn är olika men över lag.. Att det inte blir lika effektivt är ju en sak men går det överhuvudtaget att få något gjort? Jag tror jag skulle bli väldigt nere om jag inte fick jobba med mitt, om än bara på halvtid.

Jag kan bara utgå ifrån mig själv. I början när E var nyfödd hade jag inte tid för något annat än henne och så ville jag ha det. Jag var så uppe i att lära mig att vara mamma, lära känna min dotter osv..
Nu ska jag börja studera på distans och Es pappa ska vara hemma, men efter att föräldradagarna tagit slut så ska jag försöka kombinera och ha henne hemma några månader innan hon får börja på dagis, jag tror det kommer fungera med bra planering


Nu har du fått en syn på hur det är att ha smått, men det finns dom som upplever det annorlunda.

........................................

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Jag har ju själv stora barnfunderingar och har haft en hel del ångest över detta länge. Mina funderingar har varit väldigt lika dina och jag är fortfarande orolig men jag tänker nu köra på "jag kan flyga jag är inte rädd"-principen. Jag tror dock inte att de är de första åren som är de stressigaste utan att den jobbigaste perioden är när de börjar med skolan och olika aktiviteter efter skolan. Vi kommer inte bo i de centrala delarna av orten vilket gör att vårt barn kommer behöva köras överrallt.

Ska följa tråden med stort intresse, hoppas du får bra svar!

När dom väl börjat skolan är jag inte så orolig, då kan jag jobba under tiden de är i skolan. Vi bor också på landet så vi lär också få köra men på em/kvällen är sambon hemma och vi kan hjälpas åt.

Det är mest innan skolan jag funderar på,ska jag ha barn vill jag inte att de ska vara på dagis så mycket. Eftersom min lön kommer vara oregelbunden så kan inte sambon gå ner i tid hur mycket som helst heller.

Blir det att vi satsar fullt ut på jordbruket kommer sambon troligtvis jobba en hel timmar hemifrån även om det inte är så lätt att ha med ett barn i dom sysslorna. Men visst, vi har kompisar där mamman tagit mjölkningarna varje dag kort efter förlossningen och har då haft den lilla i vagnen med sig, men det är ju inte så lätt när barnet blir äldre och har spring i benen.

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Finns det möjlighet att kunna jobba hemifrån med ett litet barn hemma? Jag vet att alla barn är olika men över lag.. Att det inte blir lika effektivt är ju en sak men går det överhuvudtaget att få något gjort? Jag tror jag skulle bli väldigt nere om jag inte fick jobba med mitt, om än bara på halvtid.

Såhär långt kommen i föräldraskapet (en snart 2åring hemma) så kan jag reflektera över hur det hade kunnat funka för mig/oss att jobba hemifrån. Under första månaderna så sov bebis mycket. Han hade inga kolikproblem eller annat utan var i princip rätt lugn och lätt att ha att göra med. Dock ammade jag ju, typ varannan timme de första två månaderna och sen drog det ut till var trejde- var fjärde timma uppåt 4-5 6- månaders ålder.

Jag hade nog rent tidsmässigt kunnat jobba en del när han var liten och jag var hemma. När han sov och var "tillfreds". Dock är det fullt upp med "planering" ändå. Det var svårt att ta sig an några "större" projekt, allt måste gå att släppa direkt när/om bebis blir ledsen, vaknar, är hungrig, behöver blöja osv.

F r o m krypåldern och fram till nu hade det varit mycket mycket svårare att jobba på dagar med barnet intill sig. Just NU i den ålder som han är skulle jag nog vilja kalla det smått omöjligt. När vi gör hushållsgöromål så kan han visst acceptera det (och vill gärna hjälpa till), men om jag skulle sätta mig framför datorn 1-2 timmar om jag var själv hemma med honom så skulle han bli gaaaalen! Det ska lekas, uppmärksammas, pratas osv. Han sover 1 timme varje dag så den timmen skulle man ju kunna arbeta.

Men; om det gäller det rent praktiska med ditt jobb och att du vill jobba deltid så visst går sånt att ordna! Ni kan ju dela på föräldraledigheten! Då kan du jobba de timmar som din sambo är föräldraledig och kanske även ta några små arbetspass under dagen när barnet sover osv. När barnet är stort nog att få gå i barnomsorg (från 1 års ålder) så fixar det sig ju fullt ut.

Sen är det såhär: du har inte en aaaaning om vilken slags barn du får innan det kommer ut. Inga garantier kan lämnas. Och det är också möjligt att du plötsligt känner att det inte gör ett dugg att jobbet får "ligga nere" några månader direkt när barnet kommer.

För övrigt FÅR du inte ta ut föräldraledighetsersättning om du jobbar samtidigt. Men det är ju rätt självklart.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Tack för ditt svar! Det känns hoppingivande

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Nä
Det är mest innan skolan jag funderar på,ska jag ha barn vill jag inte att de ska vara på dagis så mycket. Eftersom min lön kommer vara oregelbunden så kan inte sambon gå ner i tid hur mycket som helst heller.

Men, då är ju frågan denan: är det bättre för barnet att vara hemma och få "ta hand om sig själv" för att mamma ska arbeta eller att få vara på förskola/dagmamma och bli sysselsatt/omhändertagen under samma tid?

Jag hade/har också en önskan om att barnet inte ska behöva så mycket barnomsorg. Men; det är en omöjlig ekvation att i längden jobba heltid och ha hand om ett barn samtidigt. Det beror ju också på vad du jobbar med. Är det inte nödvändigt att jobba just dagtid så kan du ju jobba när barnet lagt sig för kvällen. Frågan är hur du och familjen pallar med det?

Att ta hand om en 2åring hela dagen och vid 16-17 får pappa ta över och du går och stänger in dig i "jobbrummet" till kl 22-24 på kvällen... ?? Orkar DU det? Orkar barnets pappa? När ska NI ses/umgås som familj?

Handlar det om att du kan jobba 50% under de närmsta 5 åren (från 6 år är det ju obligatoriskt med förskoleklass) så kanske det kan funka... att jobba när barnet sover och när pappan är hemma. Men att jobba heltid utan att anlita barnomsorg tror jag är svårt, om inte annat för samvetet. Ens 4åring vill leka, fråga, prata, hjälpa till och man själv som förälder har inte tid för att man ska arbeta.... det tror jag inte är bra för barnet eller en själv som förälder.

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Man skulle ju kunna säga såhär: det finns ju en anledning till att vi har föräldraledighet. Att det bedöms vara ett "heltidsjobb" att ta hand om små barn. Och att det är mycket svårt att arbeta med sitt barn närvarande. För annars skulle ju inte barnomsorgen existera om barn var så "enkla" att man bara kunde låta dem vara med på jobbet hela dagarna...

Men, som sagt; det mesta går om man vill! Jag vill inte ge någon super-negativ bild av det hela. Jag tror dock det för de allra flesta är väldigt svårt att få till heltidsarbete i eget företag om man samtidigt har små barn hemma. Jag tror du/ni vinner mer på att i så fall nyttja barnomsorgen när ni väl delat på fl under de första 1-2 åren. Du skulle ju kunna ha barnet i barnomsorg bara halva dagar t ex. Och sen jobba de övriga timmarna när barnet sover/när pappan är hemma.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Tack för bra svar.

Det är väl ungefär lite så jag tänkt, att det kanske funkar så länge de är riktigt små men sen när de komemr i krypa åldern så kräver det mer.

Jobbet är ju iof lätt att släppa, jag jobbar vid skrivbordet eller på datorn så det går att springa ifrån även om det inte blir lika effektivt.

Ja de är ju sant, det går ju att dela Fast jag vill ju inte ha in barnet på dagis vid 1 år, hade helst velat ha hemma så mycket som möjligt.

Man ja, det går kanske att pussla ändå, jag har en på jobbet som har liten och de har lyckats lösa det med arbetstider så att han bara är 15 timmar på dagis. Sambon kan flexa och börja oftast tidigt på morgonen och skulle han gå ner till 80-90% skulle han komma hem i vettig tid på em så jag kunde få några timmar att jobba.

Grejen är den att jag driver företaget ihop med en annan och därför kan jag inte släppa allt hur mycket som helst. Men jag hade inte behövt lägga en heltid men iaf hinna träffas, ta beslut, hjälpa till med bokföring och sköta det på datorn, det kräver inte lika mycket tid och koncentration som själva tecknandet. Jag tror att min kollega hade accepterat att jag la ner det produktiva ett tag så länge jag är närvarande och ha kvar ansvaret.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Man skulle ju kunna säga såhär: det finns ju en anledning till att vi har föräldraledighet. Att det bedöms vara ett "heltidsjobb" att ta hand om små barn. Och att det är mycket svårt att arbeta med sitt barn närvarande. För annars skulle ju inte barnomsorgen existera om barn var så "enkla" att man bara kunde låta dem vara med på jobbet hela dagarna...

Men, som sagt; det mesta går om man vill! Jag vill inte ge någon super-negativ bild av det hela. Jag tror dock det för de allra flesta är väldigt svårt att få till heltidsarbete i eget företag om man samtidigt har små barn hemma. Jag tror du/ni vinner mer på att i så fall nyttja barnomsorgen när ni väl delat på fl under de första 1-2 åren. Du skulle ju kunna ha barnet i barnomsorg bara halva dagar t ex. Och sen jobba de övriga timmarna när barnet sover/när pappan är hemma.

Ja precis, 15-20 timmar på dagis hade känts ok. Jag hade velat ha hos dagmamma men här finns bara en kvar och det är ju inte säkert att man får det. Det är alldeles för mycket barn på för liten plats på dagisen här, tempot är högt och jag tycker inte att det känns bra för små barn. Hade grupperna varit lagom och bullernivån lägre hade jag inte varit lika mycket emot det.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Heltid hade jag inte tänkt, ska vi ha barn tänkte jag att jag kunde jobba halvtid under första åren, jag vill hinna vara mamma om vi väl ska ha barn.

Förutsatt att vi klarar oss ekonomiskt men jag tror vi skulle kunna göra det.

Det gör inget om det låter negativt, jag tycker inte att det är negativt att inte kunna jobba samtidigt, då får man anpassa och fundera efter det. Jag ville mest bara veta vad man ska ställa in sig på. Då är det bättre att räkna med att man inte kan jobba alls och lösa det runt omkring på andra sätt.

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Ja de är ju sant, det går ju att dela Fast jag vill ju inte ha in barnet på dagis vid 1 år, hade helst velat ha hemma så mycket som möjligt.

Alltså, jag är ju en evig propagandamaskin för delad föräldraledighet!
Speciellt om du tycker ditt jobb och dina intressen är en viktig del av ditt liv så är det viktigt att dela lika med pappan! Det ger MYCKET bättre förutsättningar för relationen, det delade föräldraskapet (att han ska kunna ta lika mycket ansvar som du, även när barnet blir större) och att barnet får en nära kontakt och trygghet hos båda föräldrarna. Det är inte omöjligt att uppnå ändå, men jag (och en hel del forskning) tror att det helt klart är lättare att det "kommer av sig självt" om man delar lika!

Vi delade lika på fl.
Jag var ledig i 7 månader på heltid (pga amningen huvudsakligen)
Sambon var sen hemma i ca 7-8 månader.
Därefter jobbade vi 50% var i ytterligare drygt 6 månader.
Vi tog ut max 5 föräldradagar/vecka för att få en så lång fl som möjligt. Det ger lite sämre ekonomi dock.
(Jag helammade till 4 månader och delammade tills han var 14 månader)

Vår son började hos dagmamma (som ju också är ett alternativ att fundera över ist f förskolan om man känner att den är "för stor") när han var 1 år och 9 månader. Först gick han halvtid en månad och nu går han ca 75%.

Nu jobbar jag heltid och sambon jobbar 75%. Sonen går tis-tors hos dagmamman kl 7.45 - 16.15. På fredagar går han 8.15 - 15.15.

Visst vill man gärna vara hemma så mycket som möjligt med sitt lilla barn. Men jag måste säga att sonen trivs vääääldigt bra hos dagmamman. Bättre än någon av oss förväntade sig!

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Ja precis, 15-20 timmar på dagis hade känts ok. Jag hade velat ha hos dagmamma men här finns bara en kvar och det är ju inte säkert att man får det. Det är alldeles för mycket barn på för liten plats på dagisen här, tempot är högt och jag tycker inte att det känns bra för små barn. Hade grupperna varit lagom och bullernivån lägre hade jag inte varit lika mycket emot det.

Förstår din tanke... det var också orsaken till att vi valde dagmamma nu när han är liten. När de är 3-4-5 år är det skillnad.

Dagmammorna är på utdöende. Fick nyligen veta att i vår kommun fanns för 20 år sen 68 st. Nu finns 3 kvar....

 

[jerseyko]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Min son är ju bara 2 år, men jag kan ju svara på hur de här 2 åren har varit och jag upplever det som småbarnsförälder.

Ett av skälen till att jag funderar på att avstå är när jag hör om allt bråk på skolan som börjar bli våldsamma, jag ser på dagisbarnen att dom inte hinns med, många bor mer eller mindre på dagis och jag funderar på om man ska sätta barn till den här världen.

Tiden på dagis och fritids är ju bestämt av barnets föräldrar. Själv tycker jag det är hemskt att barnen ska få anpassa sig efter föräldrarna. De vill/kan inte ändra sina arbetstider/byta jobb och väljer då hellre att låta barnen gå 6-17 om inte ännu längre dagar!

Jag tror även det lite är grunden till bråkiga barn. Vad gör man om man inte får uppmärksamhet eller känner att ens föräldrar bryr sig? Lättast är ju att göra något dumt, tyvärr. Tror inga barn gör det med flit, de vet bara inte bättre.

Jag bor i en liten håla, 2000 pers bor det här. Bråken i skolan såg likadana ut idag som när min svärmor växte upp här. Det tragiska är ju att barnen som bråkade när svärmor gick i skolan är föräldrar till barnen som bråkar idag.

Mamma jobbar heltid för att få det att gå runt, pappa sitter på kåken eller är borta med mc-gänget. Ungarna slår sönder bilar, fönster, busskurer. Eldar lite här och där.

När man läser i böcker så skildras alltid småbarnslivet som stressigt, att relationen kraschar och att man är konstant trött. Är det så? Jag har själv inga vänner med barn så jag har ingen att prata med om det här.

Det är jätte vanligt att relationen kraschar under första året.
Både jag och maken sa till varandra när jag var gravid att nu det här kommande året kommer vi säkert ha ett helvete men det ska inte få oss att gå isär. Vi måste se framåt och inte tjura ner oss.

Med den inställningen blev det helt tvärt om, vi t.om gifte oss

Stress och trötthet hör nog ihop. Man vaktar sitt barn 24/7 man slappnar inte ens av när man sover som djupast. Man oroar sig, kanske för relationen, att det ska hända barnet något, pengar!

Jag och sambon har ett underbart liv nu, vi har roligt ihop och en trygg vardag. Jag har mina intressen och nystartat företag och trivs väldigt bra med mitt liv precis som det är. Jag inser att livet inte kan vara likadant när man skaffat barn och jag är rädd att relationen kan bli förstörd och att jag måste släppa både företaget och mina intressen.

Detta kan endast ni som föräldrar påverka. Vill du inte släppa ditt företag så gör du inte det. Vill du ha kvar dina intressen så har du det.
Det är ju perfekt att du kanske åker till stallet några timmar medans barnet är med pappan. Egen tid med bara mamma/pappa är ju jätteviktig för barnet.

Vi gör faktiskt mer nu än innan vi skaffade barn! Kanske för man lär sig att verkligen planera, prioritera och verkligen ta vara på tiden.
Vår son har fått åka med på allt redan från början.

Finns det möjlighet att kunna jobba hemifrån med ett litet barn hemma? Jag vet att alla barn är olika men över lag.. Att det inte blir lika effektivt är ju en sak men går det överhuvudtaget att få något gjort? Jag tror jag skulle bli väldigt nere om jag inte fick jobba med mitt, om än bara på halvtid.

När min mamma fick mig så jobbade hon och alla hon kände till hemifrån medans barnen var små!
Minns att min bästa kompis mamma jobbade hemma även när vi blev större. Och vi tyckte de var askul att hjälpa henne, hon sa inte nej

Klart du får saker gjort om du ger dig f*n på det. Men du kanske inte kan jobba 4 timmar i sträck utan de 4 timmarsjobbet kanske tar 7-8 timmar att utföra beroende på hur mkt barnet sover och leker själv.

Rasmus accepterar t.ex. inte att jag sitter vid datorn eller tv'n när han är vaken, korta stunder går bra men inte längre. Men skulle jag däremot dammsuga, torka, vika tvätt och skura golvet så sitter han på sitt rum och leker hela tiden. Kommer ibland och vill ha hjälp med något eller att jag ska bygga tågbana, sjunga eller läsa en bok.

Flummigt det här men jag vill bara få ur mig lite tankar och funderingar, kanske ni vill berätta helt ärligt om hur det verkligen är första 2-3 åren med barn, särskilt ni med egna företag.

Varken jag eller maken är egen företagare men han är jättesugen på att starta eget. Så det kommer nog bli eget om några år. Min pappa har drivit eget företag under hela mitt liv.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Låter som ni har löst det väldigt bra!

Ja dagmamma hade varit det bästa, jag är uppväxt med min mamma som är dagmamma och har jobbat på dagis sista åren och har sett skillnaderna. Visst, det finns fördelar med dagis jämfört med dagmamma också man framförallt är tempot betydligt lugnare och jag själv hade föredragit en dagmamma.

Att sambon vill ta ut pappaledighet lika är inget jag tvivlar över, jag tror han vill ha barn mer än mig och han skulle utan tvekan ta lika mycket ansvar som mig också. Problemet är väl att han har bra mycket bättre lön än mig men jag håller fortfarande hoppet uppe att företaget ska börja ge bättre lön snart så det blir en möjlighet att låta honom jobba färre procent också.

 

[gadriel]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Tack för ditt svar

Ja precis, vi har flera barn som varit på dagis från 6 till 17 samt de enda barnen som är alla veckorna på sommaren och alla dagar vid jul. Jag vill inte vara en sån förälder, då avstår jag hellre.

Samma här, liten håla och många olika religioner och kulturer som slåss mot varandra, samt föräldrar som inte så mycket som höjer på rösten när ungaran pucklar på andra barn eller spottar på golvet Ja de var nog inte bättre förr Även om man vill tro det.

Va härligt med bröllopet Jag tror att vi är väldigt stabila i vår relation, vi har hållt ihop i över 7 år och vi bråkar aldrig med varandra och saknar varandra på dagarna när vi inte ses. Är man medveten om att det kommer bli tufft kanske man lättare kan klara av det när det väl kommer.

Jag tror sambon kommer dra med barnet i både traktorn och överallt om han får chansen. Så är han bara hemma så lär jag väl inte få se röken av någon av dom. Vi har ju hästarna utanför dörren så det är inte så omständigt att sköta om dom, jag är ju i närheten om det skulle vara något.

Jag tror att de är bättre på att ställa in sig på att inte jobba när man är hemma, då kan jag nog ta till vara på tiden bäst och så jobba när sambon kommer hem.

Däremot kan man ju iaf mata djuren och promenera med hunden med barnet, så får man det gjort iaf. Man måste ju hjärntvätta från början så djurintresset finns där

Fungerar det sen att jobba lite grann så får man se det som ett plus.

 

[jerseyko]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Jobbar du när sambon kommer hem så får ju han verkligen egen tid med barnet oxå. Jag åkte ju till stallet direkt när maken kom hem, var borta 3-4 timmar. Det var verkligen jätteviktigt för deras relation, innan var de bara mamma som gällde och de vart ju jobbigt för oss alla 3.

Mellan Rasmus var 8 månader - strax före sin 2 årsdag var han i princip med mig till stallet varje dag utom på helgen. Stod i kollektiv så han fick följa med upp och släppa ut hästarna på morgonen. Sen hjälpa till och sopa, mocka, göra iordning foder. Jag red även när han var med.
De andra i stallet påstod att jag gav honom valium i gröten innan vi åkte till stallet för han kunde, otroligt nog, sitta i vagnen i 2-3 timmar! Mindre sen när han börja kunna gå då ville han mer hjälpa till och utforska, men han har ju vetat redan från dag 1 att är det hästar i stallet är det vagnen som gäller. (Om han inte hjälper till med min häst)


Och fast han vart med mig i stallet jämt, så kan han peka och säga häst om vi ser en eller om någon rider förbi oss. Kommer det där emot en jänkare, en lastbil eller flyger förbi ett flygplan blir ungen helt till sig.

 

[Björk]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Rasmus accepterar t.ex. inte att jag sitter vid datorn eller tv'n när han är vaken, korta stunder går bra men inte längre. Men skulle jag däremot dammsuga, torka, vika tvätt och skura golvet så sitter han på sitt rum och leker hela tiden. Kommer ibland och vill ha hjälp med något eller att jag ska bygga tågbana, sjunga eller läsa en bok.

Är det något med den åldern?

PRECIS så är det hos oss också. Om jag/vi vill "slöa" en stund så får vi INTE det. Om vi däremot pular med hushållsgöromål och förklarar "mamma/pappa ska bara...." så går det faktiskt riktigt bra att leka själv en stund.

 

[Smulu]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Är det något med den åldern?

PRECIS så är det hos oss också. Om jag/vi vill "slöa" en stund så får vi INTE det. Om vi däremot pular med hushållsgöromål och förklarar "mamma/pappa ska bara...." så går det faktiskt riktigt bra att leka själv en stund.

Haha, det kan nog ligga något i det :-)

 

[_Viva_]

Sv: Att ha småbarn - hur är det?

Det finnns ju andra alternativ till dagis/sluta jobba heltid.

Vi har en tjej som jobbar som Au Pair hos oss. An sa lange ar jag hemma heltid med men jag kommer att borja jobba snart. Det ar guld vart att ha henne har.
Passar kanske bra om man har eget foretag? Man behover inte passa dagistider och kan vara flexibel.