Att föda barn - dödsångest?

R

Raderad medlem 6459

En kompis till mig pluggar till sjuksköterska och hon hade en föreläsning häromdagen som handlade om barn och barnafödande. Enligt hennes föreläsare så känns det för de flesta kvinnor som att de ska dö, splittas i bitar, just när barnet kommer ut ur dem. Detta gör att de, den sekunden (?) tror att de ska dö. Enligt henne så kan kvinnans man, om han står och tittar in i hennes ögon, se sin frus dödsångest.

Stämmer detta? Eller ja, var det så för er när ni födde barn?
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Nä, inte alls! Känns som en myt.

Visst gjorde det ont - men jag trodde aldrig jag skulle dö.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Usch Hoppas inte det stämmer, jag är så förlossningsrädd så jag vet inte om jag kommer att klara av det.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Det var en dramatisk föreläsare! Om din kompis nu har uppfattat det riktigt.

"De flesta" och "dödsångest".. hade varit intressant att få veta var dessa siffror och bedömningar kommer ifrån.

Skeptisk, trots att min egen förlossning var som en tortyrkammare :(
Bedövningarna funkade inte nämnvärt. Fantiserade förlossningen igenom om att få höra de förlösande orden: "Det här går inte, vi får köra upp till op"

Just när bebisen kommer ut släpper ju smärtan, så det där med att splittas itu stämmer inte på mig iaf. Värre är det när huvudet står på bäckenbotten, gör vansinnigt ont. Jag kände mig som ett skruvstäd.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Nej inte det minsta.
Jag har fött utan bedövning så det beror inte på det heller.
Nej det är nog en myt. Synd att skrämma upp redan förlossningsrädda kvinnor med sådant.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Visst kändes det typ som om blygläpparna var några km ifrån varandra när han kom ut men jag kände aldrig någon dösångest eller att jag skulle splittras i bitar.

Min förlossning gick väldigt snabbt och jag låg bara och andades (lustgas) under krystvärkarna, men när jag kände att huvudet var påväg ut så la jag ifrån mig masken, rullade över på rygg och de enda jag tänkte då var "Nu får du komma ut bebis nu orkar jag inte vänta längre" och så krystade jag 2 gånger och någon sekund senare låg han på mitt bröst :love:

Jag tänkte hela tiden "Snart gör det skit ont, snart gör det skit ont" men ont gjorde det inte först efteråt när BM hängde sig över min mage för att få loss moderkakan.

Jag kan inte förklara det man känner vid förlossningen direkt som smärta som om man skär sig, ramlar eller blir överkörd. Det är något helt annat.


Jag skulle kunna föda barn varenda dag :love: Sambon sa att jag skrek hela tiden, men inte av smärta utan för kroppen tog i så j*vligt.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Dödsångest? nej definitiv inte!
Splittras i bitar? Ja, absolut!
Det känns som om man går itu, att allt inom mig ska ramla ut. Ganska skrämmande känsla, den enda gången jag blivit rädd under förlossning och känt att jag inte haft nån kontroll över vad som händer. Fram tills dess har jag varit lugn och trött och mest velat sova mellan värkarna.
Det är verkligen inte lätt att förklara hur det känns, men värkarbetet är mer än bara smärta. Det är en slags kraft, som om du skulle bli klämd mellan, låt säga, 2 bilar. Det gör ont och det är en kraft som obarmhärtigt trycker på, som du inte kommer undan.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

När det väl var dags att krysta ut kändes det jättebra - jag minns ingen smärta alls.
Djupt tillfredställande var det närmasta jag kan beskriva känslan att få krysta ut bäbis.
Urmoderligt, otroligt, urhäftigt.
...men timmarna innan vill jag aldrig uppleva igen.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Att bajsa ut en vattenmelon är ju inte en helt fel beskrivning av förloppet:-)
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

När det väl var dags att krysta ut kändes det jättebra - jag minns ingen smärta alls.
Djupt tillfredställande var det närmasta jag kan beskriva känslan att få krysta ut bäbis.
Urmoderligt, otroligt, urhäftigt.
...men timmarna innan vill jag aldrig uppleva igen.

Du har skrivit exakt så det kändes!

Med tredje barnet kändes hela förlossningen lite åt det hållet, allt kände så mycket enklare ( med tack gode gud för lustgasen i alla fall), och någon dödsångest var det inte i alla fall.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

*KL*

Jag tyckte själv att det lät extremt generaliserande på något vis, knappast att alla kvinnor känner likadant. Men vad vet jag, jag har ju inte fött alltför många barn. Min kompis tror helt och fullt på det i alla fall, och berättade det för mig för att få mig att förstå hur fruktansvärt det är att föda barn.

Låter hemskt att det känns som att man ska splittas i bitar.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Jag tänkte att det skulle bli värre och snart gör det jätte ont, men så blev det inte. Vissa är bättre konstruerade än andra för att föda barn. men det är ju inget man vet om innan man väl har gjort det.

För sonen var det ju typ som att åka rutchkana, och då är jag ändå väldigt liten och smal. och han var inte jätte liten heller.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Nepp... Kände bara en enormt stor lättnad när Loke kom ut.
Visst var det ju mkt smärta enligt mig och min sambo var alldeles tårögd när han såg hur onte jag hade, men dödsångest? Nej, inte enligt mig. Det var den bästa upplevelsen i mitt liv.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Möjligen dödsångest för att bebisen skulle dö om något gick fel.

Direkt efter första två var jag övertygad om att jag skulle ha minst fem. Ingen ångest där inte.

Vilken idiot till föreläsare rent ut sagt.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Nej, inte en tillstymmelse till dödsångestn vid förlossningen. Däremot möjligen första gången jag blev gravid men det är en annan historia.
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Rädsla för att dö under graviditeten känner jag igen. En rädsla för vad som händer barnet om det händer mig något. När jag väntade dottern var jag mycket rädd för att dö eller för att det skulle hända mig något mest för min sons skull, inte så mycket för egen del. Men denna rädsla har inte handlat om dödsångerst. Kanske tänker man på sådant för att inte utsätta sig för onödiga risker.
 
Senast ändrad:
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Att bajsa ut en vattenmelon är ju inte en helt fel beskrivning av förloppet:-)

:rofl: Ja jösses det var bra.

Men till ämnet så, jag minns inte riktigt just ögonblicket han passerade det sista. Var på tok för trött.
Men någon dödsångest minns jag då inte och jag tycker nog att det gjorde ondare medans jag mitt lilla pucko låg och höll emot :angel:
Ja till bm sa åt mig att trycka på :o
 
Sv: Att föda barn - dödsångest?

Jag trodde jag skulle dö, alltså inte pga smärtan men jag trodde jag var på väg "mot ljuset". Var helt säker på att det var döden!
Snurrade ner i nån sorts spiral, en dörr öppnades och det var ljust som bara den och jag hörde en konstig ramsa. Har varit med om denna upplevelse en gång tidigare men vet inte när. Blev fruktansvärt rädd nu andra gången jag upplevde det. Var det absolut värsta under hela förlossningen.

Hoppas jag slipper detta vid nästa förlossning!
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 617
Senast: Enya
·
Relationer Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det...
2
Svar
23
· Visningar
4 387
Senast: pimy
·
Relationer Detta är en tråd som lika gärna kunde hamna på förälder, hund eller ÄU så blev här:p Jag och sambon har precis som många andra våra...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 806
Övr. Hund Jag har vissa problem med min hund. I stort sett är han väldigt lydig, trevlig och social, men samtidigt kan han vara väldigt strykrädd...
Svar
7
· Visningar
2 551
Senast: zabby
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp