Tycker det är tydligt att känslan inte har så mycket med verklighet att göra.Känner lite samma ang att inte ha åstadkommit nåt. I min släkt är jag verkligen den där eviga ungdomen, som bara lever som jag har lust dvs har inga barn eller partner att ta hänsyn till. Det var väl ok när man var ungdomen, men jag är ju snart 40. Då känns det mst bara tragiskt.
Samtidigt är frågan - vad är det man ska ha åstadkommit egentligen? Rent konkret. Om man då inte vill ha barn och familjelivet så vad exakt är det? För mig är känslan stark men jag vet inte riktigt vad det skulle vara.
Kanske är det att ha lyckats med den sport jag vigt livet åt och som omöjliggjort mkt annat? Det har jag bevisligen inte gjort, har bara omöjliggjort saker men inte lyckats ändå. Jag har heller inte hittat hem nånstans, och är evigt rotlös. Jag känner att man borde ha rest och sett världen, men har ju alltid haft djur som inte medgett detta. Jag vill gärna se saker men hatar ju att vara ute och resa mkt pga mina kostproblem. Svårt att se nya saker men inte vara på resande fot Karriär - ptja jag är rätt nöjd och bra på det jag gör även om det inte är akademiskt och flådigt.
Jag har familj nu och känner likadant. Har svårt att vara nöjd helt enkelt.