Att beviljas kejsarsnitt

[Ewa-Lena]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Kl

Till er alla som skrivit i denna tråd. Tack för att ni delgett era erfarenheter, funderingar, åsikter och kunskap om detta ämne.

Jag har drygt 3 månader kvar till min förlossning och jag har hela tiden varit inställd på vaginal förlossning, alla mina kvinnliga familjemedlemmar och släktingar har haft bra förlossningar, så jag utgår från att det ska gå bra för mig med. Jag går också på gravidyoga, ska gå på info på sjukhuset, och ta del av det jag behöver. På yogan får man öva på att ta emot den smärtan som kommer över en, att den är av godo och att kroppen är skapad för att ta hand om den. Det låter kanske flummigt men jag tror att förlossningen kommer gå bättre för mig när jag har ett inlärt mantra som repeterats många många gånger när smärtan väl kommer. Har någon erfarenhet av detta?

Det har varit oerhört intressant att få ta del av båda sidors upplevelser. Hur man kan uppleva ett kejsarsnitt, hur olika det är på olika sjukhus. Min oro är att få ett akutsnitt, mest beroende på att jag hörde ett radioprogram om en kvinna som inte fick korrekt smärtlindring utan kände precis allt men inte kunde förmedla sig under ingreppet. Fast det är en operationsoro jag har oavsett ingrepp.

Men jag har en undran, kan ni som fött vaginalt jämföra förlossningssmärtan med den smärta som man får uppleva under själva graviditeten? Foglossning, vadkramper, magmuskelfäste osv? Jag har haft väldigt ont i magmuskelfästet, och det är ju en smärta som ligger i länge och jag undrar om det går att jämföra med ord hur skillnaden/likheten är?

 

[Sjalen]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Fy vad hemskt, hur gick det?

Det gick bra - det var ungefär som på bilden Lottch lade in fast i övre pannan. Jag har aldrig hört talas om någon som blir allvarligt skuren men det är en grej jag alls inte tänkt på innan min dotter föddes och som jag nu vet är ganska vanlig.

Instämmer också i Mabuses inlägg om konstiga smärtor man inte riktigt vet vad de beror på men som sticker till så där som det gör med just nervrelaterade grejer. Det har jag titt som tätt (och idag är dottern alltså 11 år) även om själva såret läkte bums.

 

[Lottch]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Efter allt vi gick igenom var vi bara så glada över att Selma mådde bra, så jag kan inte säga att vi var särskilt oroliga över hennes jack. Det är först efteråt som man inser att det lika gärna hade kunnat vara ögat som fått sig ett snitt och det hade ju inte varit lika roligt...

Idag ser man inte ärret om man inte vet om att det finns och man tittar riktigt noga, det har läkt ihop jättefint.

 

[Minna86]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det beror på vilka argument man anför, vill jag påstå. Om man skriver att "smärta är inte min grej" så får det i alla fall mig att ilskna till. Tror den här personen av någon anledning att alla andra tycker att smärta är helt okej - ja, för att inte säga roligt - och att det är varje människas rätt att önska sig ett smärtfritt liv (på andras bekostnad)?

Fobier går mycket fort och framgångsrikt att behandla. Så det är jättebra att du är beredd att ta tag i det. Men Minna86 hävdar att det är poänglöst, för hon vet redan vad hon behöver veta och andra människor ska minsann inte ska bestämma över hennes kropp, typ. Det säger ingenting om hennes rädsla, men väldigt mycket om hennes inställning. Och den anser inte jag vara förenlig med föräldraskap, där man måste anpassa sig helt efter en annan individ.

Dessutom är det så att vaginala förlossningar enligt studier är bättre för mamman - rent psykiskt. Så om man nu värnar om sitt välmående efter förlossningen är det en bra idé att seriöst försöka bearbeta sin fobi.

Du behöver inte skriva den här personen...

Självklart får man önska sig ett smärtfritt liv, men vaddå på andras bekostnad?
Ska man låta bli att åka bil eftersom det finns en risk att man hamnar i en olycka och då tar upp tid från läkare som annars kunde hjälpt personer som inte utsatt sig för fara

Jag har ingen som helst erfarenhet av psykologer men du kan väl förklara för mig vad de kan säga som gör det hela bättre? Andra fobier har ofta ingen verklighetsanknytning, det finns ju t ex ingen anledning att vara livrädd för spindlar i Sverige eftersom de är ofarliga. I en sådan situation kan jag förstå att det finns något att jobba med men i mitt fall handlar det ju om något som är verkligt men som jag uppenbarligen uppfattar som fruktansvärt jämfört med andra.

Så du menar att man som förälder inte har någon egen vilja utan ska göra som ett litet barn säger/vill? Tror knappast det...

Så du menar att man ska vara smått panikslagen i nio månader och sen gå igenom en förlossning för att man eventuellt mår lite bättre efter?!

 

[Minna86]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag har ingen aning om vad du är rädd för, och du visar väl inte några direkta tecken på att vilja ta reda på det heller. Ena stunden är det sprickor, andra gånger är det smärta. Det är din inställning till problemet som vittnar om omognad, inte rädslan i sig.

Vad är det du vill veta? Jag är rädd för precis varenda detalj, allt som ingår i förlossningen (och ja, där ingår smärta men även mycket annat). Jag vet inte vart du fått det ifrån att sprickor är något jag är speciellt rädd för, det är nog det jag tänkt minst på...

Jag blir dock bättre, på senare tid har jag kunnat titta på förlossningar utan att bli lätt illamående och det är ju en förbättring

Självklart finns möjligheten att alla känslor försvinner så fort jag blir gravid och jag inget hellre vill än att föda barn men jag tvivlar ju på det.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Du behöver inte skriva den här personen...

Självklart får man önska sig ett smärtfritt liv, men vaddå på andras bekostnad?
Ska man låta bli att åka bil eftersom det finns en risk att man hamnar i en olycka och då tar upp tid från läkare som annars kunde hjälpt personer som inte utsatt sig för fara

Jag har ingen som helst erfarenhet av psykologer men du kan väl förklara för mig vad de kan säga som gör det hela bättre? Andra fobier har ofta ingen verklighetsanknytning, det finns ju t ex ingen anledning att vara livrädd för spindlar i Sverige eftersom de är ofarliga. I en sådan situation kan jag förstå att det finns något att jobba med men i mitt fall handlar det ju om något som är verkligt men som jag uppenbarligen uppfattar som fruktansvärt jämfört med andra.

Så du menar att man som förälder inte har någon egen vilja utan ska göra som ett litet barn säger/vill? Tror knappast det...

Så du menar att man ska vara smått panikslagen i nio månader och sen gå igenom en förlossning för att man eventuellt mår lite bättre efter?!

Jag menar att du inte ens har försökt, eller uttryckt en vilja att försöka. Din fobi har inte mer förankring i verkligheten än rädsla för ormar och spindlar. Ju mer du fokuserar på och undviker problemet, desto mer befäster du dina obehagskänslor. Så fungerar fobier. Till slut har dina skräckscenarion väldigt lite med den faktiska realiteten att göra.

På andras bekostnad handlar om att behandlingen kostar betydligt mer pengar, och ska vi bevilja det till alla som tycker att det är hemskt att födslar gör ont går vården rätt snart i konkurs.

Det finns behandling och hjälp att få och du är inte ens gravid. Du har lång tid på dig att bearbeta detta om du bara har viljan.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Vad är det du vill veta? Jag är rädd för precis varenda detalj, allt som ingår i förlossningen (och ja, där ingår smärta men även mycket annat). Jag vet inte vart du fått det ifrån att sprickor är något jag är speciellt rädd för, det är nog det jag tänkt minst på...

Jag blir dock bättre, på senare tid har jag kunnat titta på förlossningar utan att bli lätt illamående och det är ju en förbättring

Det är nog bättre att du får hjälp och stöd av någon som kan det här, än att du själv ska utsätta dig för experiment. Det finns flera olika sorters tekniker för att "programmera om" dina tankar kring detta, hypnos, kbt och förstås experter inom mödravården.

Men ge inte upp förrän du har gett det en chans.

jag tycker inte heller om varenda detalj kring förlossningen, jag tycker det verkar hemskt, men det är sannolikt STOR skillnad på att se det på tv och att vara i situationen själv där man har kontroll och kunskap.

 

[Minna86]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Allt som jag är rädd för gällande förlossning är något som antingen med säkerhet kommer hända eller så är risken mycket stor, risken att något "händer" med en svensk spindel är noll. Hur är det lika?

Jag kan inte tänka så, jag betalar skatt som alla andra och när jag för en gångs skulle ska utnyttja sjukvården vill jag allt ha vård. Då kan vi som sagt sluta behandla alla som satt sig själva i sin sjukdomssituation.

Det är ingen som tar en på allvar om man inte är gravid och jag har inte tid att hålla på med massa samtal nu, det känns nog stressande att behöva göra det när tiden väl kommer.

Det finns säkert massa sätt för andra och mig själv att övertala mig men jag vill inte blir övertalad. Men bara för att jag blir övertalad gör ju inte situationen annorlunda på något sätt, samma saker kommer ju fortfarande hända (jo, jag vet man känner sig lugnare bla bla bla).
Och jag tycker det är väldigt intressant att få veta vad det är för kontroll och kunskap man har vid en förlossning... Är det någon situation man inte har kontroll eller kunskap så är det väl vid en förlossning?!

 

[Mabuse]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Men jag har en undran, kan ni som fött vaginalt jämföra förlossningssmärtan med den smärta som man får uppleva under själva graviditeten? Foglossning, vadkramper, magmuskelfäste osv? Jag har haft väldigt ont i magmuskelfästet, och det är ju en smärta som ligger i länge och jag undrar om det går att jämföra med ord hur skillnaden/likheten är?

Nej, det är inte samma sorts smärta. Foglossning och vadkramper klarar man ju normalt utan att behöva smärtlindring för att stå ut, men det är extremt ovanligt att klara en förlossning helt utan smärtlindring.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Ja, man undrar ju vad man har att vänta. Trots allt tycker jag att denna tråd har avdramatiserat det hela och man får inse att min förlossningshistoria kommer bli lika unik och speciell som alla er andras. För det är ju det enda säkra, den kommer garanterat vara en unik upplevelse för mig och pappan.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Allt som jag är rädd för gällande förlossning är något som antingen med säkerhet kommer hända eller så är risken mycket stor, risken att något "händer" med en svensk spindel är noll. Hur är det lika?

Det är precis samma sak. Bara det att spindelfobikern säger att det är fullt naturligt att vara rädd för spindlar - eftersom vi biologiskt sett är programmerade för det - och att rädslan är på riktigt, oavsett vad någon annan kommer dragande med. Antingen har man inte fattat hur farligt det är, eller så tar man inte fobikerns rädsla på allvar.

Du har inte ens konkretiserat vad du är rädd för. Typiskt för personer som målar upp skräckscenarion är att man håller sig till vaga föreställningar. Spindelfobikern vet säkert inte heller vad som är så läskigt med spindlar. Det bara "är så".

Du är inte ens gravid, men har ändå bundit fast dig vid ett hypotetiskt scenario långt fram i tiden - hur sunt är det? Hur många andra i din omgivning går egentligen och oroar sig så de skakar för saker som inte är en realitet, som inte ens är aktuella, och därigenom upprätthåller denna rädsla regelbundet? Jag skulle säga att det inte är normalt alls. Men det är fullt behandlingsbart.

Om du vill ha dina nojor i fred, be my guest. Men jag tycker det verkar vara stort slöseri på energi. En förlossning är ett kort men viktigt ögonblick av våra liv. Ja, det är jobbigt, men nästan alla klarar det och jag tror att många ser bedriften som något de är stolta över. Prestationen stärker banden till barnet, något som ibland blir svårare vid snitt. Du klarar det, jag klarar det, och skulle vi inte göra det finns all kompetens tillgänglig för att lösa problemen.

Kunskap är att man förstår vad som händer i kroppen och varför, hur processen går till steg för steg, när faserna inträder och vad du kan göra för att få så optimal vård som möjligt. Kontrollen att det finns en grundtrygghet i att vad som än händer, kommer du att föda ett barn, och du är i goda händer hos människor som bryr sig om dig och lyssnar och kan sin sak.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Jag kan inte tänka så, jag betalar skatt som alla andra och när jag för en gångs skulle ska utnyttja sjukvården vill jag allt ha vård.

Det lär inte bli sista gången du använder vården. Och självmedicinering och självdiagnostisering är ingenting som jag tror på.

 

[Minna86]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det är precis samma sak. Bara det att spindelfobikern säger att det är fullt naturligt att vara rädd för spindlar - eftersom vi biologiskt sett är programmerade för det - och att rädslan är på riktigt, oavsett vad någon annan kommer dragande med. Antingen har man inte fattat hur farligt det är, eller så tar man inte fobikerns rädsla på allvar.

Du har inte ens konkretiserat vad du är rädd för. Typiskt för personer som målar upp skräckscenarion är att man håller sig till vaga föreställningar. Spindelfobikern vet säkert inte heller vad som är så läskigt med spindlar. Det bara "är så".

Du är inte ens gravid, men har ändå bundit fast dig vid ett hypotetiskt scenario långt fram i tiden - hur sunt är det? Hur många andra i din omgivning går egentligen och oroar sig så de skakar för saker som inte är en realitet, som inte ens är aktuella, och därigenom upprätthåller denna rädsla regelbundet? Jag skulle säga att det inte är normalt alls. Men det är fullt behandlingsbart.

Om du vill ha dina nojor i fred, be my guest. Men jag tycker det verkar vara stort slöseri på energi. En förlossning är ett kort men viktigt ögonblick av våra liv. Ja, det är jobbigt, men nästan alla klarar det och jag tror att många ser bedriften som något de är stolta över. Prestationen stärker banden till barnet, något som ibland blir svårare vid snitt. Du klarar det, jag klarar det, och skulle vi inte göra det finns all kompetens tillgänglig för att lösa problemen.

Kunskap är att man förstår vad som händer i kroppen och varför, hur processen går till steg för steg, när faserna inträder och vad du kan göra för att få så optimal vård som möjligt. Kontrollen att det finns en grundtrygghet i att vad som än händer, kommer du att föda ett barn, och du är i goda händer hos människor som bryr sig om dig och lyssnar och kan sin sak.

Nej, det är inte sunt men jag kan inte låta bli att tänka på det när det ploppar upp gravidmagar och bebisar överallt i umgängeskretsen.

Vaddå konkretiserat? Jag skrev ju ALLT med en förlossning, har du fått barn vet ju ju själv och annars får du läsa en bok om en förlossning så ser du vad som ingår.
De flesta människor har inte den skräcken jag har och behöver alltså inte oroa sig, dessutom går man ju inte runt om pratar om sina fobier (jag gör det inte iaf) så jag har ingen aning om någon runt mig tänkt på något som jag tänker på detta.

Mitt problem är inte om jag kommer klara det eller inte, det är väl klart man klarar det eftersom man inte har så mycket att välja på. Men det är inte samma sak som att vilja vara med om det.

Hur ska min stackars sambo knyta an till barnet då? Han genomgår ju inte en förlossning överhuvudtaget....

Jag vet vad händer i kroppen och varför, hur processen går till steg för steg, när faserna inträder och vad jag kan göra för att få så optimal vård som möjligt och det lugnar mig inte en sekund, snarare tvärt om.
Jag har inte en sekunds förtroende för barnmorskor, de matchar inte min personlighet och blir mest irriterad när jag pratar med dom. Och hur bra man upplever det på förlossningen verkar ju vara hugget som stucket, vissa har tur med personalen medan andra har otur...

Jag ska försöka lägga ner denna diskussionen nu.

 

[Mini-Me]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

*Delvis trådkap*

Du är i var fall inte ensam med att känna som du gör, jag förstår din rädsla. Därför jag jämförde med fobier då jag tror att detta kan jämföras med detta, man vet att man inte kommer att dö men ändå så känner man en sådan fruktansvärt stor obehagskänsla inför detta, betydligt mer än vad som är "normalt". Det går helt enkelt inte riktigt att sätta fingret på vad man är rädd för, men rädd är man och det bör respekteras.



Däremot håller jag inte med om att banden skulle vara starkare på grund av att man föder vaginalt. Inte ens av att man föder själv,
då banden mellan en förälder som har adopterat sitt barn är lika starka som andra mödrars.

Men om vi skall hålla det kvar mellan vaginalt och kejsarsnitt så har man ju ändå burit bebisen i magen lika länge vilket alternativ man än genomför, det är nog inte själva födandet av barnet som ger banden.

 

[Sjalen]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Nej, det är inte samma sorts smärta. Foglossning och vadkramper klarar man ju normalt utan att behöva smärtlindring för att stå ut, men det är extremt ovanligt att klara en förlossning helt utan smärtlindring.

Fast egentligen är det ju ganska vanligt att klara sig helt utan smärtlindring. Bara inte hos oss i västvärlden...

 

[rubytoo]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Fast egentligen är det ju ganska vanligt att klara sig helt utan smärtlindring. Bara inte hos oss i västvärlden...

Ja jag vet många som "kört" på endast med lustgasen

Jag själv välkomnade epiduralen

 

[Kamomilla]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Ja jag vet många som "kört" på endast med lustgasen

Jag själv välkomnade epiduralen

Jag tillhör de som har haft enbart lustgasen under båda mina förlossningar. Men det var inte helt av egen vilja, när jag tyckte det började göra för dj-a ont och bad om epiduralen så konstaterade de bara att det var för sent att sätta den.
Bara att dra en ramsa (som avbröts av en värk), hålla stenhårt i lustgasen och den blivande pappans hand och fokusera. Gjorde så oerhört ont att jag släppte gasen och bara skrek rakt ut en gång, men blev tillsagd av barnmorskan att andas och fokusera istället. Det gjorde betydligt ondare att skrika sig igenom en värk än att andas och koppla bort världen.

Första förlossningen var jag öppen 4 cm när jag kom in och store sonen var ute ca 6 timmar senare.
Andra förlossningen var jag öppen 2 cm och liten son var ute ca 3 timmar senare.

Har även haft relativt lätta graviditeter och skulle lätt gå igenom både graviditet och förlossning igen om jag skulle få den förmånen att bli gravid ytterligare en gång.

 

[Tarantino]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Nej, det är inte samma sorts smärta. Foglossning och vadkramper klarar man ju normalt utan att behöva smärtlindring för att stå ut, men det är extremt ovanligt att klara en förlossning helt utan smärtlindring.

Så ovanligt är det nog inte. Jag födde utan bedövning (Är nog långt ifrån ensam om det) då sonens huvud nästan var ute när jag kom till BB.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Det går helt enkelt inte riktigt att sätta fingret på vad man är rädd för, men rädd är man och det bör respekteras.

Det är som om jag hade svarat "allt" på frågan varför jag var rädd för hästar. Jag har väldigt svårt att tro att någon är rädd för allt - det är ett sätt att slippa sätta ner det där fingret. Och ska man övervinna sin rädsla vill det nog till att försöka återskapa de scenarion som triggar känslorna.

Däremot håller jag inte med om att banden skulle vara starkare på grund av att man föder vaginalt.

Det är dock inget som jag har hittat på, utan slutsatser från studier (har dock inte tittat på underlaget). Vi är trots allt anpassade till ett långt födelseförlopp och det har vissa terapeutiska fördelar. Barnet hinner börja andas, mamman hinner med att vara delaktig i förloppet. Kvinnor som föder med snitt upplever i högre grad att de missat födelsen och att allt inträffat plötsligt, något som tydligen kan trigga depressioner och trauman i efterhand.

Kanske (men jag vet inte) är det av liknande skäl som man brukar övertyga kvinnor som bär på döda foster att föda vaginalt. Där behöver man ju inte ta hänsyn till barnet alls, och egentligen låter det ju som tortyr att behöva gå igenom en förlossning under sådana omständigheter, men det har uppenbarligen stora fördelar i långa loppet, psykiskt såväl som fysiskt.

 

[Hiddeous]

Sv: Att beviljas kejsarsnitt

Vaddå konkretiserat? Jag skrev ju ALLT med en förlossning, har du fått barn vet ju ju själv och annars får du läsa en bok om en förlossning så ser du vad som ingår.

Precis som att vara rädd för "allt" som rör spindlar. Nej, det där tror jag inte på. Jag tror inte du är rädd för att gå in genom entrén, visa upp landstingskortet, prata med barnmorskan. Tex.

De flesta människor har inte den skräcken jag har och behöver alltså inte oroa sig, dessutom går man ju inte runt om pratar om sina fobier (jag gör det inte iaf) så jag har ingen aning om någon runt mig tänkt på något som jag tänker på detta.

Det är skillnad på att vara rädd för någonting (förlossningsrädsla är extremt vanligt) och hur man hanterar rädslan.

Hur ska min stackars sambo knyta an till barnet då? Han genomgår ju inte en förlossning överhuvudtaget....

Tyvärr tror jag att många män inte gör det på samma sätt heller. Det tar tid.

Jag har inte en sekunds förtroende för barnmorskor, de matchar inte min personlighet och blir mest irriterad när jag pratar med dom.

Nu buntar du ihop en hel yrkeskår och idiotförklarar den. Jag tror du överdriver väldigt här.