Hmm, jag tror inte att markbundenhet har med balansen att göra, det är snarare en avelsfråga. Quarterhästen är ju inte avlad för "gång", dom har dessutom enormt starka muskler som faktiskt ibland försvårar rörelser/övningar om/när dom spänner sig, vilket dom ju som alla hästar kan göra när dom inte riktigt förstår och/eller inte har övat in motoriken och balansen och känslan i rörelsen än. Så självklart att det kan förbättras, ju säkrare hästen blir och känner sig i övningen/rörelsen, desto bättre blir balansen och därmed även takten, då kan hästen slappna av dom starka muskler som annars stretar emot. Det var ju inget färdigt resultat som visades, utan en process i utveckling och ryttaren troligtvis inget proffs.
Meningen är ju inte att fokusera på det fysiska när man lägger den absoluta grunden, det är en mental balans man är ute efter då. Har man den balansen i grunden och är noga med att den hela tiden finns kvar, så kommer man inte att behöva kontrollera energin eller farten med tyglar och/eller huvudposition i framtiden heller, då finns "kontrollen" där mentalt, i samförståndet och samspelet med hästen. Det är ju övningar och gymnastik sen som hjälper hästen till fysisk balans. Hur mycket bättre skulle inte en naturbegåvning vad gäller "gång" bli då? Om den inte behöver hållas tillbaka av ryttaren, utan den håller sig själv tillbaka. Om den inte behöver "manövreras" i övningarna, den hittar dit själv med lite guidening från ryttaren. Varför skulle en sån grund skapa markbundenhet?
Nej underhalsen spänns inte när huvudet är upp, rent biomekaniskt är det muskler i ovanpå halsen som spänns då. Och nej jag funderar inte över hur det påverkar frambenen. Men rent teoretiskt så om underhalsens muskler är utstäckta, som i huvudet upp och nosen fram, så borde frambenen få mer utrymme att lyftas i det läget, inte tvärtom.
Energi och fart är ju inte samma sak. Energi kan vara väldigt långsam. Visst att mer fart ibland kan underlätta iom att dom lättar fram då per automatik, men bara några steg just i "spurten", sen blir det kanske framtungt igen, trots farten, och då kan man undra varför man ska fortstätta med farten så att man måste be hästen hålla in nosen för att den inte ska bli framtung (om det nu blir mindre framtungt), när det bara är att sakta av och börja om, upprepa "spurten" istället då om det är den energin man behöver.
Jag förstår ju såklart att tanken är god oavsett metod, men precis som du så vill jag att folk ska börja fundera, bli lite självkritiska, se att det finns olika vägar. Att inte du (och några andra) köper det är helt ok för mig. Men jag kommer inte att ändra uppfattning bara för det.
Jag har ju ridit en hel del quarters och andra raser som inte är avlade för lyft i gången. Fullblod tex är ju avlade att springa fort. Då kan man inte förlora tid på att vara i luften. Polohästar tex kan inte heller förlora tiden i att vara i luften så som man vill i dressyrhästar.
Alltså avlar man på det man vill ha i dem.
Som du förstår är ju quarters då iom sitt iaf traditionella användningsområde avlat på både snabbhet och förmåga att vända fort, samt att orka arbeta hela dagarna. Utöver annat så klart..
Men man tränar dem ju också enligt det man ska syssla med.
Och de som är bäst inom sina grenar vet vad de bör lägga energi på.
Det finns ingen cowboy i världens som skulle anse att det vore toppen om hans arbetshäst lärde sig luftiga och långsamma steg som drog energi ngt så in i helsikes just för att det är sånt konstant muskeljobb. Och för att det tar sån tid att lära in och kanske även gör hästen mer sårbar i vissa lägen i jobbet om man inte låter den svara med de responser man måste ha för att den ska kunna jobba väl.
De kan inte ha den höga tyngdpunkten i ranchjobb. De kan inte vara så balanskänsliga i ranchjobb.
Ju högre utbildad en dressyrhäst är, desto känsligare blir den i balansen.
Just för att man är så mm-noga med den(linjen och balansen i sidled och balansen fram/bak). Likna det vid den balans som krävs för att gå på lina.
Att få sitta på en sån häst och antingen bara ha för dålig sits eller få order om att göra fel och känna hur hästen reagerar är väldigt intressant.
Vissa blir riktigt förbannade. Andra blir stressade. Andra bara stryper gången och tar över.
Tänk dig en så känslig häst på ranchjobb. Det vore ju ett övergrepp många, många gånger per dag när man i det försvarslösa läget utsatte den för att inte hjälpa den ha så bra balans.
Nu kommer många inte dit, främst för att man inte ens försöker eller har kunskap i hur man når dit.
Men just när man kan påverka hästens balans så kan man ändra deras rörelsemönster och få markbundna bli luftigare.
Men för att nå dit måste de söka kontakt med handen. Och då menar jag kontakt som i sträckt tygel.
Får man dem luftigare får man dem sviktigare. Svikt är viktigt!
Hur ska man få luft i en häst anser du?
Jag tycker absolut vi avlat fram hästar som inte är lika tåliga som tex en del raser med kortare, grövre ben och mindre gång.
Vissa hästar tål mer felridning fysiskt än andra.
Red folk bara ut och var nöjda med det kunde nog fler hålla.
Men nu vill folk göra annat än bara rida offroad i skogen på tåliga hästar.
Och har man köpt en häst rider man oftast den och har inte råd att köpa ett drös och avliva de man inte grejar.
Det mentala är klart underskattat håller jag med om.
Men det blir absolut också svårare då man i dressyr vill ha mycket energi utan att den ska få gå fort fram eller fort åt sidorna.
Det finns mig veterligen inte mycket i western där energin ska vara på max utan att hästen får komma fram/sidan. Det är mer av och på.
Vilket jag håller med om att de flesta dressyrfolk kunde träna mer på.
