Amerikanska tränaren George Morris hade clinic nu i helgen och det var väldigt intressant att titta på!
Han är ju känd för att absolut inte gilla overflexion och handridning. Han visade själv jättefint hur han med kort tygel och kontakt- men ridning bakifrån fick hästarna att ta en lätt men stadig kontakt och bli kortare bakom sadeln och i bättre balans. Men när han längde tygeln och lät hästarna slappna av och stretcha kom näsan bakom lod och jag vet att något vi diskuterat mkt är just det faktum att när man lägger ner hästen i formen kan nosen vara bakom lod utan att det är ngt fel. Finns till och med de som menar att det är fördelaktigt i just den formen.
Han gav hästen all tygel och nosen var bakom- inte mkt men ... Självklart kräver det en viss anspänning i hästen men man kan vara avspänd och anspänd på samma gång. Och det var verkligen inte någon handridning som fick nosen bakom.
Det som slog mig var oxå att han i sin undervisning inte så mycket poängterade var nosen var varken som något bra eller dåligt. Han fokuserade på kontakten- och balansen i hela hästen. En parentes var att han menade att handridning inte är typiskt svensk utan är det vanliga i alla länder- även USA :-)
Kl
Jag tycker man måste skilja på handridning och handridning.
Det finns tekniker att via bettet göra hästen längre och även lossa låsningar i dem.
Om det inte gick att endast via bettet göra diverse bra saker i formgivning och utbildning av häst skulle inte arbete för hand i träns tex kunna fungera så bra som det gör i både rehab- och utbildnings-syfte.
Men då måste man ha annat och större signalsystem än det som traditionellt används i Sverige.
Sen finns det handridning som kommer sig av att man i brist på fina, snabba, tydliga signaler måste använda styrka och ha en "tung" kontakt med mycket tryck hela tiden. Det är något helt annat. Och tyvärr uppmärksammas det inte så mycket som iaf jag skulle vilja.
Jag tycker
@mackan la in en bra film. Men som med allt som ska förenklas för att man ska få med mycket på kort tid och även göras förståeligt för även de som fattar minst blir det lite väl förenklat.
Det stämmer fint att det med de allra flesta hästar går bra att rida dem a la filmen för att få resultat a la filmen.
Men det går också att gör annat och få bättre resultat snabbare. Men för det krävs givetvis mer utbildning.
Sen upplever jag att man på många hästar inte får särskilt bra resultat om man sas ger mer tygel än de tar. Om man släpper kontakten på dem och blir glappig så blir de antingen markbundna eller om man inte rider på rejält framåt eller tom om man gör det drar sig undan kontakt.
På vissa hästar hittar man först den kontakten bakom lod, ibland rejält. Felridna spanjorer, araber etc är det inte ovanligt på.
För att snabbast hjälpa dem rider man dem där de tar kontakten och länger dem allt eftersom de vågar och orkar.
Jag anser att en GP-häst kan vara mycket längre än en outbildad. Just iom att den outbildade inte orkar hålla ihop kroppen lika mycket med högre hals och längre hals. Och då menar jag hålla ihop buken.
Däremot tror jag inte på att dra ihop hästar. Men från det till att de ska gå hur långa som helst är det långt. Det finns mellanting!
För mig är det också så att TR är just tävlingsreglemente. Det beskriver hur rörelserna ska utföras när de är färdiga. Jag vet inga andra sporter där man anser tävlingsreglerna vara träningsplaner.
Att man tränar något lite annat än det man har som mål eller som ska visas upp ser ju jag som helt normalt. Alltså rider jag inte i försök till GP-form direkt. Jag har en plan kring vad jag tror kommer ta hästen dit.
Och då gäller det stärkande OCH stretchande övningar. Dvs även att jag rider en utbildad häst som är klar i rund och låg ibland i stretchande syfte. Jag kan böja hästen mer än vad skolor tex kräver, tvära mer än på banan etc..
Och då medvetet ta att jag får negativa avvikeler i form av att de kanske inte kan bjuda fram korrekt, kanske inte lyfter fram maximalt etc etc.. Men jag tycker att jag får med mig positiva saker som överväger det negativa som ju just är bara för stunden.
Sen an att hålla näbben bakom lod och att det ger spänningar: Man kan vara aktiv i muskulatur utan att vara statisk. Kolla på dansare. De är ju inga slappa, ihopramlande högar direkt. Har man dansat pardans med någon som är stel vs någon som är följsam och lyhörd kan man nog förstå skillnaden.
Så ska ju en dressyrhäst vara med, mjuk och följsam. Och rids den korrekt kommer näbben fram och ner om man länger tygeln.
Jag vill ha underhalsen uppsugen i lägre form. Jag har tidigare nämt exakt namn på exakta muskler jag pratar om i tidigare diskussioner.
Har man ridit en häst utbildad att inte aktivera de musklerna för att hålla balansen tex utan istället svikta bak så känner man rejäl skillnad.
Det syns också skillnad efter att de ridits så ett tag iom att de blir högre i manken även utan ryttare. Den musklen är ju fästad så att den drar ner hästen i framdelen om den används.
Utöver att man ser att underhalsen är uppsugen i en rundad form där om man har lång form nog ganashvinkeln öppnas. Känner man på underhalsen då är den mjuk och dallrig.
Det finns fler muskler de kan lyfta frambenen med än de som drar ner dem i desamma.