Med "min" metod är det hästen som lyfter sitt huvud. Ryttaren kan inidikera sin vilja/be om/kräva/tvinga hästen att lyfta huvudet. Det är alltid hästen som lyfter huvudet. Med "min" metod tränas hästen så att den vinklar bäckenet för att trampa under sig och bära mer vikt med bakbenen. Med "min" metod undviks både "stjärnkikarpostition" och bakom lod. Med "min" metod mår hästen bra, är en partner och underbar att rida. Med "min" metod skapas inga onödiga spänningar varken för häst eller ryttare. Tyvärr klarar jag inte alltid av att rida enligt "min" metod.
Den nedre bilden i den här länken
http://thebarebonesofdressage.tumblr.com/image/83725834722
visar en häst som kan ha "lyft" i sitt huvud från en LDR-position.
Den övre bilden visar en häst som har utvecklat sin muskulatur så att den bär sig och lyfter sin framdel.
Om hästen tillåts arbeta som den ska hamnar nosen framför lod. Det är ryttaren som är orsak till att nosen hamnar bakom lod antingen för att ryttaren vill det eller (ur hästens perspektiv) är för hård/oföljsam med sin hand.
Vad menar
du med bakbensaktivitet? Jag använder inte det ordet, ser inte att bakbenen skall vara mer aktiva/rörliga än frambenen. I t.ex. piaff skall bakdelen bära för att frambenen skall kunna vara aktiva. I piaff skall hästen alltså inte vara på framdelen/stå "på händerna" för att kunna ha bakbensaktivitet. Jag anser att bakbenen ska bära, skjuta på eller vara engagerade=trä under kroppen t..ex. i öppna/sluta beroende på gångart/rörelse.