Jag har haft väldiga problem med att komma igång med saker. När jag bodde själv, fick jag ibland en spark i baken av boendestöd, men även av min snälla mor. Hon kom någon gång ibland och så lagade vi (mest hon, men jag hjälpte till så mycket jag orkade just den dagen) flera olika maträtter och fyllde frysen med matlådor. Då hade jag att ta av de dagarna jag inte orkade ett skit. Du kanske har en snäll vän (eller någon bukefalist som bor nära?) som kan hjälpa dig med ett litet matlåderace? Då får du ju mat du vill äta och lite variation från färdigrätter.
Nu har jag en pedant till sambo och vi har båda fått kompromissa lite med hur vi vill/orkar ha det hemma. Jag har fått mitt "pysselrum" där det är ok om det är rörigt. Dit kan vi stänga dörren och jag kan plocka lite när jag orkar eller behöver städa för att kunna göra något där inne.
Övriga utrymmen hjälps vi åt att hålla ordning på. Han är t ex inte bra på att laga mat och tycker det är riktigt tråkigt. Jag tycker det är roligare att laga mat när det är till någon mer än mig själv och lagar därför nästan all mat. Han sköter nästan all disk och undanplock efter maten, eftersom det är svårare för mig att komma igång med och han får panik om det inte görs på en gång.
Innan vi träffades, lagade han mat en gång i veckan och åt sedan samma sak både till lunch och middag alla dagar.
Lite svammel, men ja... Även en person som levt i kaos, kan få lite ordning i livet. Som många andra skrivit så får man försöka hitta en nivå som är acceptabel för en själv och inte sätta upp för höga krav och ha små mål på vägen. I mitt fall kan det vara att jag vill sy något. Då kanske kan behöver städa lite för att hitta rätt mönster/tyg/få plats att klippa ut etc. Belöningen blir då att jag får sätta mig och skapa något en stund. Men jag skulle inte orka städa hela rummet på en gång, så jag får ha små delmål. Nu gjorde jag detta. Då får jag sy. Sen kanske jag behöver plocka bort ett par saker efteråt. Sen får jag vila. T ex.