Jag har själv samma problematik, orkar helt enkelt inte ta tag i det. Det är knappast perfekt som det är nu men det här har jag gjort för att kunna hålla det på en lagom nivå:
1. Det kanske viktigaste är att inse att det finns en balans mellan i hur bra jag mår när det är städat och snyggt och hur bra jag mår när jag slipper hålla på med det. Jag tror alla kanske egentligen trivs bäst i ett kliniskt rent hem men sedan har alla en sorts personlig smärtgräns åt båda hållen, dvs för långt åt ena hållet för för jobbigt på grund av oreda, åt det andra hållet för jobbigt på grund av arbetsinsatsen det kräver. Här måste man hitta balansen.
Det tog mig orimligt lång tid att inse att det faktiskt är okej för mig att det inte är skinande rent jämt. Kanske låter dumt men jag är liksom uppväxt med att att det aldrig ska vara damm, aldrig oreda och det fanns liksom inte i min värld att det inte nödvändigtvis är misär om inte allt är rent.
2. Mitt största problem är dammsugningen då jag (som ett djur
) avskyr ljudet. Lösningen på detta har varit en robotdammsugare. Jag minns inte ens när jag dammsög golven utanför badrummet sist, och ändå är det inte en dammtuss så långt ögat kan nå. Dessutom kan man sätta den på ett schema så man behöver inte heller orka starta den utan det sköter sig självt.
3. Det är viktigt att ha en plan. Detta finns det forskningsstöd i så vitt jag vet, att det är viktigt att vi har mål att jobba emot och inte bara gör saker planlöst. Jag bestämmer alltid dagen innan EN sak jag måste göra imorgon. Det är aldrig något stort så att det är ångestframkallande utan det kan vara att plocka i och ur diskmaskinen, vika den rena tvätten och stoppa undan, byta lakan i sängen eller att dammtorka ytorna i ett rum. En liten grej som tar relativt kort tid, inte är fysiskt ansträngande. Det är då det enda kravet jag har på mig själv, resten kan jag skjuta på om jag inte orkar.
När det sen kommer till att utföra den här enda grejen så handlar det ibland om att bara göra. Hjärnan är ens egen värsta fiende i det här läget så det gäller att försöka stänga av den. Vanligtvis är det så att jag kommer till en punkt under dagen då jag börjar tänka väldigt mycket på den här enda saken jag lovade mig själv att göra eftersom jag bara sitter och skjuter upp det. Försöker komma på ursäkter till varför jag inte kan, eller orkar osv. Då säger jag högt till mig själv att nu gör vi bara, så kopplar jag bort hjärnan och bara gör.
Det hjälper att vara medveten om att du faktiskt styr din egen kropp. Du kan kontrollera dina armar och ben och få dem att röra sig, även om hjärnan skriker åt dig att sluta. I början är det nästan omöjligt men med tiden blir det lite lättare.
Ibland om jag behöver extra motivation att ta tag i något (oftast köket..) så kan jag ge mig själv lite extra motivation genom att blanda in någon annan. Ibland kan jag t.ex ta en bild på all disk och skicka till en vän och skriva typ, titta här hur det ser ut. Brukar då få lite svar om att det är jag minsann inte ensam om, och lite pepp om att städa upp. Det ger en extra morot att göra fint om man kan visa upp sitt resultat för någon, vi är alla bekräftelsesökande varelser och det ska man se till att utnyttja! Du kanske kan testa? Har du inget att skicka meddelande till kanske du kan posta bilder här? Tro mig det är inget att skämmas för. Det är också något jag insett, att jag verkligen inte är ensam om att ibland leva i en svinstia, även om mina föräldrar försökte få mig att tro annorlunda..
Det här blev långt, jag ber om ursäkt. Jag vet att det är är en ytterst personlig process och du måste hitta något som fungerar för just dig, men kanske om du läser tillräckligt om hur andra gjort och hur de hittade en lösning så kommer du ibland se en liten grej och tänka att ja men det kanske skulle ha en effekt och prova.
Mitt motto som jag säger till mig själv nästan dagligen är "Jag behöver inte göra allt, men jag måste göra något". Det är okej att inte orka, det är okej att vara långsam och det är okej att göra väldigt lite, men det är inte okej att göra inget och bara flyta med. Vissa dagar t.ex när jag ser disken så känner jag bara att jag orkar inte plocka i och ur diskmaskinen, jag orkar verkligen inte. Nej men då räcker det att jag plockar ur. Få bort den rena disken så är det förberett sedan, så kan jag ta resten lite senare.
Jag städar aldrig köket genom att gå dit och hålla på i över en halvtimme utan jag går och plockar undan lite, "tar rast", sen kanske diskar en kastrull, tar rast osv. Sakta men säkert gör skillnad i längden.
Nu fortsatte jag trots att det blev långt. Jag bara önskar så TS att du liksom orkar hitta din metod, för den finns där någonstans. Jag känner igen mig så mycket i hur du beskriver dina svårigheter och jag vill liksom att du ska veta att det finns en väg ut, inte till att bli en perfekt individ men till att bli något du kan trivas med!
Nu ska jag sluta
