Arabiska fullblod del 2

Bara för att man inte har rätt att kassera hingstarna betyder inte att man inte kan uttala sig om generella rekommendationer att SAHF/ARAB backar testade o certifierade hingstar för att föra en hälsosam ras vidare?

Det går utmärkt att göra så, och görs i andra länder. Använd en testad hingst så vet du att du får en hållbar produkt.

En testad hingst till ett konkurrensmässigt ok pris kommer i mina ögon alltid gå före en icke-testad dito.

Och att de premierade/testade hingstarna får rabatt på annonsering på hemsida/tidning kan väl inte vara WAHOs sak? Alla har samma premisser men de testade får ett certifieringsmärke o rabatt på marknadsföring.

Man måste motivera o på något sätt premiera de som gör sig besväret att träna o visa o testa så utförligt, det ger ju merkostnader som måste få löna sig - men det ger oss alla bättre hästar på sikt!


Jaaa finns det ingen morot och ingen piska heller så blir det ju lite dött lopp, speciellt om man inte fattar vitsen..
Sen är det ju också oerhört svårt om man inte högst uppe i ledningen strävar åt samma håll och om alla som frågar råd bara kan få vaga svar av diverse olika personer eftersom det inte uttryckligen finns någon klar linje att gå efter.

I drömmarnas värld så skulle man ju gärna ha en förening där medlemmarna känner sig delaktiga och uppskattade. Avelsmålen skulle vara klara och tydliga och det skulle finnas rikligt med kunskap när "nytt folk" kommer in och frågar råd. Show och prestation skulle kunna samsas och folk skulle vara stolta över den andras kunskap och framgång. Utbildning och spridandet av kunnig kunskap skulle vara en självklarhet och nya medlemmar skulle tas emot med öppna armar.
Kvalitetsbedömningar av hingstar, ston och unghästar skulle vara en självklarhet och folk utifrån med andra raser skulle stå med gapande mun över hur denna arabförening kan ha utvecklats.

Något som asvh har som inte har med hingstar att göra som jag endå tycker är bra så är kurserna dom har.. till exempel "lär dig träna och bedöma unghäst" Där syftet är att man själv skall lära sig att bedöma unga hästar och öka förståelsen för varför just unghästtester är viktiga för deras avelsarbete. De vill att flera unghästar skall visas på 3 års och kvalitetsbedömningar och att hästarna skall visas på ett bra sätt.
Jag tror personligen att det behövs mera utbildning.. mera liv..
 
Sen.. vill man ha förändring måste man nog engagera sig på ett eller annat sätt.. Brinna för sina mål.. leva för sina mål.. leva som man lär..
Sen tror jag tyvärr inte på att peka ut folk heller eller anklaga folk, det tror jag inte leder till någon bra förändring i längden..
Sen är ensam sällan stark..
 
Sen en lite obekväm fråga.. hur är det med vissa av de utländska hingstarna som används, är de nödvändigtvis alltid bättre än dom svenska?
Är det så att man alltid bara tar in bättre blod i landet som förstärker aveln? Jag hoppas ju att det är så men jag frågar endå.. Jag har en mentor som jag ibland frågar råd av när det gäller avelsråd. Hon föder inte upp arabiska fullblod utan förstklassiga New Forest ponnyer och har ett stuterinamn som är ganska välkänt i Finland. Hon råkar bo nästan granne med oss och det är alltid ett nöje att besöka deras stuteri och se deras fina poinnyer.
Hon brukar säga åt mig att köp aldrig eller avla aldrig på något utländskt som inte är bättre än det vi redan har i landet.. annars gynnar man inte aveln på ett seriöst sätt.. Sen är hon också av åsikten om att alla hingstar som inte håller måttet mår så mycket bättre av att kastreras, varför avla på mediokra hingstar när det finns en hel del som är så mycket bättre.
 
Se det som om du letar en bil.
En stor investering vilket val av bil kan göra hela skillnaden.
Du som bilspekulant är duktig på att köra bil, men kan ingenting om hur du testar och jämför. Du vill ha en säker, fyrhjulsdriven kombi-thats it.

Motormännen gör sina tester och delar ut betyg. De vet. De kan bilar och se på sånt du själv aldrig skulle komma på.
Motormännens betyg är bara en riktlinje till dig som kund. Men du får en fin hjälp. Av de som kan och vet.

Självklart vill alla seriösa bilmärken få sina fem stjärnor av fem möjliga.
Alla vill hamna på den listan: de vill sälja bilar!
Men... tänk om... de bara får EN stjärna? Då säljer de betydligt mindre bilar trots mångmiljardinvestering.

Resonemang från biltillverkaren:
Kanske bättre skita i att testa bilen?
Eller kanske låta ICA testköra den och skriva utlåtandet i senaste Buffé?
De kan ju inte så mycket om bilar och ändå får vi reklam....
Nja....
Beslut:
Vi låter Motormännen köra och får vi bara EN stjärna får vi jobba på modellen och återkomma: vi vill vara BÄST och överlämna det bästa till kunden. De ska kunna köra så säkert det bara går!

Så slutsats VS arab:
Ang kvalitet på araberna anser jag att det finns inget viktigare.
Är det de finaste ni har, den ras ni vill slåss för och ni kommer lägga av först då kistlocket stängs: jobba för kvalitén!
Inte en champion, en frisk, sund ras!
Jag förstår inte hur många bortförklaringar det finns i ämnet.
Hur många....som helst.

Detta är en PRIO ettfråga!
Skit i alla andra sidoaktiviteter.
Den enda rosetten som ska riktigt räknas är KLASS 1 och UTAN ANMÄRKNING!

Och alla ska vilja hamna på "Motormännens femstjärniga lista".
 
Det kommer fram så mycket klokskap och vettiga funderingar här! Det som du har skrivit Aliah, och du Waldorff, borde verkligen vara så självklart.
Men det är det inte.
Varför??

Jag tror på flera orsaker.

Det är vattentäta skott mellan styrelsen och medlemmarna. Jag tror att få styrelsemedlemmar sätter sig in i vad medlemmarna vill och tycker.

Det är som om SAHF är en förening för showhästuppfödare, vilket är mycket beklagligt eftersom de flesta arabhästägare inte har show som huvudgren.

Det kräver ett mycket stort engagemang för att få till en förändring. Den tiden och det engagemanget har de flesta inte.

Det vore :banana::banana::banana: om föreningen nu lade mycket krut på att få till en hingstbedömning av klass. Tänk vilken start på ett nytänk!!! :bump:
 
Jag har exakt samma teorier som du Cornelia.
Det, och jag tror man skjuter på fel piltavla och har HELT tappat "bullseye", hänger ihop med showinriktningen.

Jag tror alla ser till sitt eget. Det är problemet.
 
AHIS har väl försökt att vara en motvikt till showinriktningen, men det har inte funkat. AHIS är ju en ren sportförening och ingen avelsförening, och det verkar vara svårt att få till ett enat tänk i de två föreningarna.

Hur kom det sig att SAHF blev så inriktat på show? Har det alltid varit så? Hur funkar det i andra länder?

Det är ju ett fåtal som ägnar sig åt utställning på hög nivå i landet. Som föder upp showvinnare, åker ut i världen och tävlar och har fina framgångar. En liten grupp som egentligen inte alls representerar den vanlige arabhästägaren.

Sen finns det ett antal som är som jag. Är med på en och annan utställning i Sverige, vinner aldrig men tycker det är kul och spännande att vara med ibland. Inga intentioner att föda upp en showvinnare. Tror många arabhästägare tänker så. Ser helst att ens hästar kommer ut och tävlar i andra discipliner och lägger krut på det. Jag är t ex mycket stolt över min uppfödning Varenne som har fina framgångar i distans. Det smäller i min värld mycket högre än framgångar i showringen.

Och så finns det de som aldrig åker på en show med sina araber.

Men även om vi inte har som mål att föda upp eller äga en showvinnare så vill vi ju ha araber som är rastypiska, hållbara och kan prestera. Och det borde väl vara avelsföreningens främsta mål, att verka för det?
 
Jag har tänkt skicka in motioner till årsmötet, dels om hingstbedömning och dels om att det finns stort behov av ett öppnare sätt mot medlemmarna från styrelsens sida.
Någon som har förslag på ordalydelse eller vill bolla tankar med mig? Skicka gärna meddelande till mig i så fall! :)
 
När det gäller behovet av att styrelsen visar större öppenhet utåt har jag en egen erfarenhet som är ganska betecknande.

Jag valdes in i styrelsen för några år sedan. Jag blev kvar i knappt ett år.

Jag är inte ny inom arabhästvärlden, har fött upp araber i liten skala sedan början av 90- talet. Har aldrig tillhört den lilla grupp som föder upp framförallt för utställning. Trodde lite naivt att jag skulle kunna bidra i styrelsen med "folkets röst", om ni förstår vad jag menar.

I en av motionerna som jag hade lämnat in till årsmötet det år jag kom med i styrelsen hade jag skrivit att det behövs ett öppnare klimat i styrelsen, att man söker sig utåt mot medlemmarna så att den inte blir "en klubb för inbördes beundran". När motionen lästes upp skämdes jag lite och tyckte att jag hade tagit i för mycket....

Så kom det första större styrelsemöte som jag skulle vara med på.

Jag kände de flesta i styrelsen, fast ytligt eller bara till namnet. Tänkte att jag skulle introduceras på ett bra sätt, att det skulle visas lite intresse för vem jag var och vad jag hade för intentioner med min avel och vad jag ville uträtta i föreningen. Det är ju en avelsförening....

Nope, därav blev intet. Visst pratade folk lite med mig, de allra flesta är ju artiga och socialt kompetenta människor, men det fanns liksom inget möjlighet att bryta igenom "vi har hållit på med detta sedan föreningens start och vi kan detta" eller "vi har fött upp så och så många champions och har en historia av fantastiska hästar och är inte intresserade av att tänka på ett annorlunda sätt". Naturligtvis sas inte detta rakt ut utan var underförstått, och naturligtvis borde jag hanterat det på ett bättre sätt. Men det är ursvårt att bryta igenom något så kompakt, åtminstone för mig som är ganska timid i gruppsituationer.

Under lunchen samlades alla runt den/de som hade modehingstarna för året eller skulle/ hade varit på show i Europa. Jag kände mig verkligen som en betydelselös person som inte skulle kunna tillföra något, ungefär "komma här och tro att hon vet något om arabhästar...!"

Så jag åkte hem med insikten om att jag inte alls hade tagit i för mycket när jag skrev i min motion att det är en klubb för inbördes beundran......

Jag insåg att det var fel av mig att tänka så efter endast ett styrelsemöte, så jag försökte ett tag till. Och återigen, jag hade kunnat hantera det bättre. Men det hade de andra styrelsemedlemmarna också kunnat göra. Och när det inte blev bättre, utan sämre, så sa jag upp mig så att säga.

Jag hade detta emot mig att jag var kvinna, jag var ingen kändis inom arabvärlden och jag var inte rik. Alltså kunde jag inte bidra med något. Så kändes det.

Det är min absoluta åsikt att styrelsen är föreningen. Att styrelsens inställning speglar av sig utåt och skapar antingen en uppåtgående eller en nedåtgående spiral.
 
Cornelia: mycket tragiskt och det berättar kanske inte allt- men en hel del varför antalet numera är ca 300.

och en förening SKA inte vara styrelsen. Självklart ingår detta i en förening, men en förening är medlemmarna!
Annars är det en klubb för inbördes, som du säger.

Jag vet ju att många av dem läser det här, och informerar varandra.
Så hoppas de även informerar varandra om hur allvarligt läget är.
Och ställer sig frågan: varför lämnar så många skutan? Sjunker vi månne?!
 
När det gäller behovet av att styrelsen visar större öppenhet utåt har jag en egen erfarenhet som är ganska betecknande.

Jag valdes in i styrelsen för några år sedan. Jag blev kvar i knappt ett år.

Jag är inte ny inom arabhästvärlden, har fött upp araber i liten skala sedan början av 90- talet. Har aldrig tillhört den lilla grupp som föder upp framförallt för utställning. Trodde lite naivt att jag skulle kunna bidra i styrelsen med "folkets röst", om ni förstår vad jag menar.

I en av motionerna som jag hade lämnat in till årsmötet det år jag kom med i styrelsen hade jag skrivit att det behövs ett öppnare klimat i styrelsen, att man söker sig utåt mot medlemmarna så att den inte blir "en klubb för inbördes beundran". När motionen lästes upp skämdes jag lite och tyckte att jag hade tagit i för mycket....

Så kom det första större styrelsemöte som jag skulle vara med på.

Jag kände de flesta i styrelsen, fast ytligt eller bara till namnet. Tänkte att jag skulle introduceras på ett bra sätt, att det skulle visas lite intresse för vem jag var och vad jag hade för intentioner med min avel och vad jag ville uträtta i föreningen. Det är ju en avelsförening....

Nope, därav blev intet. Visst pratade folk lite med mig, de allra flesta är ju artiga och socialt kompetenta människor, men det fanns liksom inget möjlighet att bryta igenom "vi har hållit på med detta sedan föreningens start och vi kan detta" eller "vi har fött upp så och så många champions och har en historia av fantastiska hästar och är inte intresserade av att tänka på ett annorlunda sätt". Naturligtvis sas inte detta rakt ut utan var underförstått, och naturligtvis borde jag hanterat det på ett bättre sätt. Men det är ursvårt att bryta igenom något så kompakt, åtminstone för mig som är ganska timid i gruppsituationer.

Under lunchen samlades alla runt den/de som hade modehingstarna för året eller skulle/ hade varit på show i Europa. Jag kände mig verkligen som en betydelselös person som inte skulle kunna tillföra något, ungefär "komma här och tro att hon vet något om arabhästar...!"

Så jag åkte hem med insikten om att jag inte alls hade tagit i för mycket när jag skrev i min motion att det är en klubb för inbördes beundran......

Jag insåg att det var fel av mig att tänka så efter endast ett styrelsemöte, så jag försökte ett tag till. Och återigen, jag hade kunnat hantera det bättre. Men det hade de andra styrelsemedlemmarna också kunnat göra. Och när det inte blev bättre, utan sämre, så sa jag upp mig så att säga.

Jag hade detta emot mig att jag var kvinna, jag var ingen kändis inom arabvärlden och jag var inte rik. Alltså kunde jag inte bidra med något. Så kändes det.

Det är min absoluta åsikt att styrelsen är föreningen. Att styrelsens inställning speglar av sig utåt och skapar antingen en uppåtgående eller en nedåtgående spiral.

Hemsk historia :(
 
Som sagt, jag kunde säkert hanterat det annorlunda, men det var exakt så jag upplevde det. Det har gått några år och jag har fått distans till det, och nu kan jag sätta det på pränt. Ofta funkar det bäst för mig att göra så. Då far jag inte iväg i affekt som jag kan göra om jag inte låter mig få lite distans.
 
Uppdatering.

Denna vecka har världens bästa arabprinsessa gått dressyrlektion, WE-lektion och imorgon är det långritt till golfbanan igen. Nemisen sköter sig så himla bra och jag blir bara kärare och kärare för varje dag. Jag har också ridit min stallkompis häst några dagar och är så sjukt glad i att ha en häst som går fram alldeles av sig själv:-)

/Lavinia
 
Ett försa
Jag har tänkt skicka in motioner till årsmötet, dels om hingstbedömning och dels om att det finns stort behov av ett öppnare sätt mot medlemmarna från styrelsens sida.
Någon som har förslag på ordalydelse eller vill bolla tankar med mig? Skicka gärna meddelande till mig i så fall! :)

Ett förslag sådär spontant skulle väl kunna vara att styrelsen skulle fixa ihop ett frågeformulär till alla som är medlemmar i tex forum för det arabiska fullblodet" Där medlemmar skulle få svara på frågor vad de vill få ut av föreningen, vad de är intresserade av, vad de tycker saknas, vad medlemmarna tycker är bra, vad som inte fungerar osv? Finska arabhästföreningen skickade just ut ett sådant för att lite kolla deras medlemmars intresse.. :)
 
Mycket bra ide.
Jag tycker den akuta frågan är: varför har vi tappat 2/3 av medlemmarna?
Och hur kan vi reparera skadorna?

Uppenbarligen lyckas inte föreningen leva upp till sina stadgar, de tillvaratar inte medlemmarnas intressen så därför överges föreningen av medlemmen. Man vill alltså inte längre STÖDJA föreningen.

För mig är det oerhört beklagligt och jag är rätt säker på att grundarna till sahf skulle vända sig i graven om de visste hur det ser ut.
 
Jag har nu satt ihop ett par motioner till styrelsen. De handlar om hingstcertifieringen och att det behövs större öppenhet från styrelsen gentemot medlemmarna.
Jag har inte skickat in dem ännu, så om någon är intresserad av att komma med synpunkter så går det bra att skicka pm.
Ditt förslag Aliah var jättebra och ska tas med!
Snor sista knappen ☺
Ett tips för er som bor nära Strömsholm!

Dags för treårstest i maj? Då har vi något för dig
http://www.stromsholm.com/blog/2016/02/02/12887/
Man kan ju hoppas över testet och bara delta i träningen. ☺
//Kristina
 
Usch vad trött jag blir på folk som måste säga "HU VILKET HEMSK..." oavsett vad det gäller. Jag tycker halvblod kan se ut som enfaldiga tapirer, men det behöver jag kanske inte gapa om. Och som tidigare nämnts, Pepita är inte en stjärna på grund av extremt huvud. Jag kan också berätta att domarna på årets Arab-Riks tyckte att det var mycket roligt att komma till sverige för vi har fokus på annat än extrema skallar. Dessa domare belönade INTE hästar med söta skallar endast.

Jag håller med dig här.. Jag tycker det är väldigt ofint att spy ut ord som missfoster.. gräslig.. snorklande sjöhäst.. tycker jag bara är onödigt och leder nästan aldrig till något gott.. givetvis får man tycka olika.. skönheten ligger ju i betraktarens ögon men vissa kommentarer är inte uppbyggande what so ever.. Sen tycker jag absolut man får vara ifrågasättande.. undra över vinklar.. undra över användbarhet.. men att bara spy ur sig onödiga kommentarer utan fakta så är jag lite allergisk mot.. Sällan man får till en bra diskussion om man börjar med att din häst är den äckligaste vildsvinsliknande varelse som någon gång satt sin hov på denna planet :D
 
Nu vill jag höra era synpunkter....det finns ju erfarna uppfödare här så jag vill höra era erfarenheter av att ta föl på någon annans sto mm.

Det är såhär att jag har fått frågan av en uppfödare om hon får "hyra mage" o ta föl på Moona (jag kanske har nämnt detta förut). Moona är nu 17 år så ska det bli ett försök måste det nog bli i år. Och det känns som om det skulle passa mig nu, ta ytterligare en tränings/tävlingssäsong med henne o sen låta henne bli mamma, koncentrera mig på dottern + hennes ponny ett tag sen kanske sälja ponnyn, låta Moona bli mor/dotter häst o leta en annan arab som jag kan komma ut o tävla med så småningom.

En sak som har varit svår i det hela är att jag förstår att jag inte skulle fixa att skicka iväg Moona på foder rent känslomässigt, samtidigt har jag själv ingen erfarenhet av fölning mm o jobbar borta, så att det skulle kännas lite svårt att behålla henne hemma. Men nu finns det ev. möjlighet att ställa henne hos en mkt kunnig person som bor 3 mil bort, dvs såpass nära att jag skulle kunna hälsa på lilla M så mycket jag vill. O uppfödaren skulle kunna vara trygg med att Moona står under kunnig vård o uppsikt.

Men jag vet inget om detta med att låna ut mage. Självklart ska jag höra med "den berörda" men jag ville ha lite neutrala röster från er som kan om vad som är bäst. Alternativen som jag ser det är att det antingen blir någon sorts kontrakt där uppfödaren väljer hingst o betalar alla kostnader o får fölet, eller att vi väljer hingst i samråd o jag helt enkelt tar ett föl o betalar alla Moonas kostnader och uppfödaren har första tjing på att köpa fölet.

Kan ni hjälpa mig med lite info o synpunkter? Inte "17 år är lite sent det kanske inte blir något" mm för det vet jag, och det tar jag i samråd med vetten, utan om hela det här med hur man gör/bör göra med att ta föl ihop med någon annan?

Vad det känns stort det här :eek: Att fråga här är mitt första steg...
 
@Tussinussen: Nu är ju jag inte uppfödare men tar mig friheten att svara ändå (jag har ju varit i avelssvängen länge ;)).

Fundera på om det verkligen är värt risken. Även om hon är uppstallad hos någon kunnig och övervakas efter konstens alla regler så kan det gå åt helvete ändå. Hur långt är det till ett djursjukhus med operationsmöjligheter och nattjour? Finns det veterinär som kan åka ut omedelbart, även på natten?

Är det fråga om naturlig betäckning finns det också risk för betäckningsskador, speciellt om det är en oerfaren hingsthållare och/eller oerfaren hingst.

För din del är det ju inte så kinkigt ifall hon inte blir dräktig, det drabbar ju den som lånar magen om ni har ett sådant avtal. Efter 16 års ålder blir det oftast svårare för dem att bli dräktiga. Ska man avla anser jag också att man ska ta en rejäl funderare på vad ens häst kommer att tillföra rasen och vilka brister den har, om de är acceptabla eller inte.

Personligen hade jag inte riskerat min ögonsten när hon är i den åldern.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Random bildtråd med text V
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Göra i Danmark

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Barmarksdrag/canicross

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp