Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?
Det finns så klart alltid skillnad mellan individer, men i stort så är det inte särskilt vanligt, inte enligt min erfarenhet i alla fall. Men då refererar jag till hästar som arbeter lite mer än någon/några timmar om dagen. Just nu arbetar inte mina hästar heller särskilt mycket iof, men dom håller inte på och bockar och brallar särskilt mycket ändå.
Sen angående tryck, jag vill nog påstå att hästen måste acceptera och klara av tryck om den ska kunna stå uppbunden, det betyder inte att den drar och sliter i grimskaftet hela tiden, bara att den klarar av lösa problemet just då när (om) det uppstår tryck, dvs ger sig själv eftergift. Den erfarenheten kan dom bara få genom att först känna tryck, känna och acceptera utan att "tappa huvudet".
Mina hästar står inte heller och drar och trycker i grimskaftet, dom är mycket väl medvetna om "ramen", dvs hur mycket man kan vrida och vända sig utan att det blir tryck, men dom börjar heller inte att dra och slita om det råkar uppstå tryck eller får panik (kan ju hända att hästen rycker till om någon plötsligt dyker upp utan förvarning). I dessa situationer så vill jag verkligen att mina hästar ska kunna hantera det tryck och obehag som kanske uppstår, dom ska inte tro att dom kommer loss då, dom måste veta och behärska att dom sitter fast, för det gör dom ju faktiskt om jag bundit upp dom. Även om jag står i närheten.
Det är därför jag undrar hur man i jösse namn vågar binda upp en häst som tror/vet att den kan komma loss...vad gör en sån häst när blir skrämd och repet tar slut och det uppstår tryck (eller tom ett ryck)?
Fast den lär sig snabbt att den ska hålla sig inom radien som grimskaftet ger. Det lär den sig, eftersom jag lär den det.
Vad jag däremot inte gör är att låta det gå så långt att den hänger bakåt och kämpar emot trycket i nacken.
Hästen som backade, (den som "inte gick att ha uppbunden") var rädd för just det trycket. Så fort den kände att den tog emot på kastade den sig. Inte långt, men tillräckligt för att grimskaft/grimma skulle ryka i två delar. Men så fort jag tog bort trycket, så försvann också orsaken att kasta sig, den hade ingenting att kämpa emot. Jag smackade fram den, och berömde. Samma sak igen om den började backa. Smacka fram. Beröm. Du tar bort hela stressmomentet, och den kunde lära om.
Ok - nu ska vi stå still här och det händer ingenting otäckt.
Sedan, när den varvat ned såpass att den kunde processa information och inte bara kasta sig handlöst, så kunde jag också lägga till ett
lätt drag-släpp i grimman, så att den kunde känna trycket i nacken och associera till smackningen + beröm. Gå fram. Duktig. Godis. Fortfarande inget statiskt hållande, bara en signal för fram.
Det gick som sagt väldigt fort att få den hästen lugn.
Igen - jag har säkerhetssnöre på
alla uppbindningsplatser. Hästen ska givetvis vara tränad och lugn, men om olyckan är framme, om den blir rädd och rycker så SKA den komma loss. Den ska INTE bli hängande i nacken.
Exempel, min coole gamle står uppbunden (utan säkerhetssnöre) ute och tuggar hösilage i dåvarande stallet, jag är fem meter bort och kommer gående med sadeln. En annan hästägare kommer plötsligt runt hörnet och viftar i luften med en grep som swischar förbi 3 dm från min hästs huvud (h*n såg inte att hästen var där förrän h*n kommit hela vägen runt hörnan). Hästen tänker
WTF!?! och kastar sig tre meter bakåt. Stannar sedan och glor på grepen. Grimskaftet gick av, men häst och grimma var hela. Hade jag haft säkerhetssnöret så hade han inte fått ett sådant hårt ryck i nacken, och jag haft haft ett helt grimskaft. Hade han däremot varit "fastbultad" med kedja så hade han kunnat skada sig ordentligt.
Det har hänt mig två gånger de senaste fem-sex åren att en häst kommit lös. Trots att jag inte tränar med tryck-mottryck så har det aldrig varit några problem att få hästar att stå snällt uppbundna i min värld. Även med havrestinna hobbyhästar.