Sv: Är vi hästvärldens "hippies" ?
Många stall har sånna hästar. Stressade hästar som går i småhagar som blir hysteriska vid insläpp och hysteriska vid utsläpp, som tränger en såfort man öppnar boxdörren etc.
Jag tänker inte hantera andras hästar om dessa hästar beter sig illa. Klarar ägaren inte att uppfostra den så får hen snällt sköta sin häst själv.
Men som jag skrev så möter jag faktiskt sådana hästar enormt sällan i min vardag. Är ändå ute och far runt relativt mycket i olika stall.
Den senaste "hysterikern" var flera år sedan, en bred jäkel på klubben som lärt sig skrämma små elever och knuffa undan dem när han skulle ut ur boxen -
Freedom! Han fick ett grimskaft i näsan. Snabbt och effektivt. Sedan promenerade han snällt.
Har även en sådann häst på lösdriftet, stort kallblod som verkligen bara går rätt över en om man inte flyttar på sig, som sticker iväg i full galopp såfort den ser en backe och det går verkligen inte att stoppa den och ägaren låter hästen bete sig precis som den vill. Totalt livsfarligt speciellt med tanke på att det ofta går folk med barnvagnar etc på dom vägarna. Lite dressyr och lite uppfostran att man faktiskt inte går över folk hade inte skadat där. Den hästen saknar verkligen respekt för människor. Den gör precis som den vill.
Håller med rent generellt.
Däremot ser jag inte riktigt likhetstecknen mellan NH och normal hästuppfostran som den lärs ut på ridskolor, för att inte tala om lydnad under ryttare. Jag tänker icke bli påsprungen, sparkad, nonchalerad, eller sitta på en häst som helt plötsligt kan dra iväg åt vilket håll som helst - och att få igenom sådana basic grejer i uppförande har heller aldrig varit några problem. Det behövs inga specialmetoder för det.
Däremot är det inte min sak att uppfostra andras hästar.
Och jag är för övrigt också fullkomligt medveten om att hästar inte mår bra i stallen med små grushagar och manegeridning och att dom är smått hysteriska såfort det händer nåt är inte konstigt. Majoriteten av dom hästarna hade nog lugnat sig betydligt om dom kom till ett stall med större hagar och längre utevistelse.
Agreed. Men då blir det också lite orättvist att börja i änden "hästen ska lära sig". Istället för i änden "hästen ska må mentalt och fysiskt bra".
Jag ställer inte min häst i ett stall där jag vet att han kommer må dåligt, hetsa upp sig, börja krubbbita (igen), börja hota folk (igen)... etc etc. Och måste jag hantera en häst som uppenbart har brister i sitt vardagsliv så har jag också viss förståelse för den. Det betyder inte att jag accepterar att tuggas på.
Det är inte fel att uppfostra hästar till ett normalt liv.
Och igen, om du läser vad jag skrivit så har jag inte skrivit någonstans att man ska hålla på med en massa övningar och träna på massa saker. Men uppfostra hästarna måste man göra, man får inte låta dom göra precis vad dom vill när dom vill.
Uppfostran är för mig enkelt och tydligt. Hästen får regler på samma sätt som hunden, eller för all del barn. Det är inget särskilt med det. Vid inridning lär man den vad ryttarens olika signaler betyder, lilla fölet lärs att ha grimma på och unghästen lärs att gå fint i grimskaft. Den lär sig hela livet, och vid varje nyinlärning kommer det efter ett tag en kravfas då jag förväntar mig att hästen förstår.
Nej - du får inte galoppera iväg på E4:an även om det ser roligt ut.
Sedan måste jag anpassa mig efter hästen, se till att den mår bra, äter bra foder, rids vettigt, får hovarna skötta, etc etc. Det är i vardagen som hästens välmående märks. Är den glad och positiv vid ridning? Vågar den ta initiativ själv?
Är den olydig (det vill säga, den förstår men väljer aktivt att strunta i något jag ber den om) så löser man det i situationen där det uppstår. Sedan tar man reda på varför den gjorde som den gjorde, och åtgärdar eventuellt problem. En häst börjar inte helt plötsligt med ett beteende utan orsak.
