Är telefonnummret privat för er?

[cewe]

Har bara jobbtelefon och inget privatnummer, så nej det är inte privat i dubbel bemärkelse

 

[Tranan]

Folk ringer på min privata telefon hela tiden i jobb och privat. Så om jag vill vara privat så stänger jag av ljudet

 

[tanten]

Jag är egenföretagare... dvs inget är speciellt anonymt. Sedan hör jag också till "telefonkatalog-generationen" så att lämna ut mitt telefonnummer är inte speciellt dramatiskt.

Kan det ha att göra med att vi bär med oss vår telefon på kroppen och att därför har många svårt med att lämna ut telefonnumret? Att det faktiskt blir mer fysiskt intimt jämfört med en gammal fast telefon? En tanke bara.

Ja, det är säkert bidragande. Min telefon är oftast inte i min ficka utan lätt nåbar nånstans i huset eller i en väska.
Blir extremt sällan utsatt för bluff eller försäljare i telefonen.`Och är inte det minsta försiktig med mitt nummer.

Påminns om vad en veterinär med liten klinik på stan sa. Att råttor var de djur som orsakade mest känslor vid avlivning. Även stora buttra karlar grät.. Hennes teori var att det berodde på att man bar den på kroppen, oftast nära ansiktet.

Har man telefonen "på kroppen" så blir den på nåt sätt intimare än att bara vara random kommunikationsverkstyg

 

[MidnightSoul]

Jag har inge problem med att ge ut mitt nummer när jag säljer saker.

Däremot uppskattar jag inte om vänner ger ut mitt nummer till folk som frågar efter det. Där ska man kolla med mig först.

 

[Ainon]

Jag är sökbar och lämnar ut mitt telefonnummer om det finns anledning för det.

Hade problem i början efter examen att folk ringde/smsade allsköns tider och frågade om sina mer eller mindre sjuka djur men är så snarstucken i mina svar när det inte är respektfullt (alt ignorerar helt) så det förekommer inte så ofta längre

 

[nullo-modo]

Går folk med på det om ni ska köpa saker begagnat?
Jag säljer själv endast till folk som kan swisha, säger nej till alla andra.

Senaste bilen betalade jag kontant för då säljaren inte hade swish. Detta var i höstas.

 

[tanten]

Senaste bilen betalade jag kontant för då säljaren inte hade swish. Detta var i höstas.

Man undrar hur banken löste det.
Vännen företagaren hade kvitto på kontanterna hon fått. Banken vägrade ändå. Skälet - hon hade köpt mat med en del av pengarna, så de "saknades". Hon kunde visa kvitto på maten också. Men nix.

 

[Nahar]

Jag är egenföretagare... dvs inget är speciellt anonymt. Sedan hör jag också till "telefonkatalog-generationen" så att lämna ut mitt telefonnummer är inte speciellt dramatiskt.

Kan det ha att göra med att vi bär med oss vår telefon på kroppen och att därför har många svårt med att lämna ut telefonnumret? Att det faktiskt blir mer fysiskt intimt jämfört med en gammal fast telefon? En tanke bara.

För mig handlar det om hur lätt det kan vara att genom mitt nummer få reda på massor av information som innan internet inte var tillgängligt på samma sätt. Även om mitt nummer inte är sökbart är det koppat till swish, sen kan personen genom mitt namn försöka leta upp/begära ut andra uppgifter, googla etc.

 

[skiesabove]

Lite fortsättning på spontanbesöktråden
Jag kom att tänka på den tråden nu ikväll om jag tex annonserar om någonting och människor frågar efter mitt telefonnummer vill jag absolut inte ge ut det.
För mig är mitt telefonnummer privat och bara dom närmaste har och får det.

Kontakt med främlingar får ske via mejl facebook och liknande.

Hur tänker ni?

Jag lägger inte ut mitt mobilnummer i annonser, men jag kan ge ut det när vi väl börjat skriva privat. Anledningen är för att jag är less på att min data blir trålad och såld, överväger att byta nummer snart.

På internet har jag lärt mig att vara noga med att inte ge ut fullt namn, adress, telefonnummer till folk jag inte träffat i verkligheten. Det är faktiskt skitläskigt att bli stalkad.

Men om vi träffas fysiskt byter jag gärna nummer, inget problem . Jag föredrar chatt-kontakt för dagligt snack, men någon gång i veckan med rätt person kan jag gilla ett längre telefonsamtal. Jag blir så uppsugen i telefonsamtal, det går mycket energi åt att höra och processa det som sägs och fundera ut ett svar och få ut ett svar i rätt tid. I verkligheten läser jag mycket läppar, och lyssnar mer än jag pratar. Jag har fysiskt bra hörsel men antagligen en nedsättning i just hörsel-till-språkförståelse-delen av hjärnan. Jag kan få afasi också om jag blir riktigt stressad, och pushar någon mig då så börjar jag gråta utan att jag kan stoppa det.

 

[nullo-modo]

Man undrar hur banken löste det.
Vännen företagaren hade kvitto på kontanterna hon fått. Banken vägrade ändå. Skälet - hon hade köpt mat med en del av pengarna, så de "saknades". Hon kunde visa kvitto på maten också. Men nix.

Tragiskt att skriva det men är inte förvånad tyvärr.
I detta fallet så skulle pengarna för bilen gå till dottern som skulle gifta sig i Albanien och min gissning är att det inte är lika mycket byråkrati att växla pengarna där.