Är så less på min kropp (gnällig)

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Min mans familj är nog väldigt konservativ, även om de försöker framstå som moderna.


.... När vi samlas allihop i deras stuga i skogen så är det alltid kvinnorna som ska städa, diska, duka, laga mat etc etc. Männen sitter i sofforna och päser eller möjligen hugger lite ved till en mysbrasa (el indraget och jämt för varmt inomhus...). Männen ska tydligen inte behöva slita ihjäl sig! Jag vägrar bestämt passa upp på någon annans man eller pojkvän, det är inte därför jag åker till stugan. Men uppenbarligen är det bara gubbarna som ska ta det lugnt och få allt serverat. Jag får eksem!!!

Som tur är verkar ju det där vara ett utdöende beteende i er släkt - om du och din man kan ha ett bättre mönster att bära vidare

Här har du en förklaring till att jag ofta känner mig mer hemma hos yngre generationer än min egen - de är som tur är inte så ofta lika rigida/försoffade.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Hans bror är dock gift med en mycket konservativ kvinna (och vi går inte alls ihop...någon som är förvånad? hihi). Så det ligger på mig och min man att föra hans släkt in i 2000-talet! Hehe.

 

[Sunshine]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Fast jag har for mig att infertilitet numera klassas som en sjukdom. Man har ju ocksa ratt till ett (eller flera?) fria IVF genom allmansjukvarden, sedan att manga valjer privat for att korta ner vantetiden ar ju en annan sak.

Jag tror att manga kvinnor som aldrig upplevt svarigheter att bli gravid, missfall osv helt enkelt inte klarar av att satta sig in i situationen. Jag forsoker ha overseende men ibland ar det svart, sarskilt nar man precis oppnat sig och berattat om sin stora sorg - det ar verkligen markligt hur manga som genast kanner ett skriande behov av att framhava sig i det laget!
Och manga mammor verkar inte forsta att bara for att man inte lyckats skapa ett barn sjalv sa kan man anda forsta och framforallt sympatisera med trotthet pga vaknatter, ont efter forlossning, maste ga hem tidigt pga barnen osv.

Jag har ett fatal vanner med barn som "stannat kvar" och ar precis som forut men manga (som fatt barn) har tyvarr forsvunnit. Och jag har fatt hora att den framsta orsaken ar att jag valt att vara oppen om var infertilitet och de vet helt enkelt inte hur de ska hantera det/vad de ska saga till mig for plotsligt lever jag i ett parallellt universum som de helst inte vill befatta sig med

Jag har lite svart att forsta det for jag VILL ju jattegarna ha barn, det ar bara det att det inte har tagit sig annu! Vad hander om jag valjer att adoptera, raknas jag inte da heller eftersom jag inte sjalv burit och fott fram mitt barn...

 

[Halloy]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Hej Silverkedjan!
Vi går på Sophiahemmet och doktorn har föreslagit insemination innan vi går vidare med IVF. Han tycker att vi har goda chanser att lyckas med insemination och att det är mindre påfrestande både psykiskt och fysiskt. Jag fick göra ett PCT-test då de kollade sekretet innan ägglossning och sekretet var inte bra. Om det berodde på att testet gjordes på fel dag (ÄL 3 dagar senare än beräknat) eller om det är Pergotimet som orsakat det dåliga sekretet, kunde doktorn inte svara på. Så då tyckte han att med inseminationer så slipper spermierna tampas med eventuellt dåligt sekret.

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Har du fått Bisolvon för sekretet? Kan göra underverk

Visst kan man pröva semination, men då under kö-tiden till IVF så man inte förlorar dyrbar tid.

Beroende på grad av tidsnöd (dvs din ålder) kan man förstås ge seminationen ett par chanser. Du slipper ju risken att få komplikationer av hormonbehandlingen inför IVF:en. (det fick jag och det var INTE roligt )

 

[Halloy]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Hej igen!
Jag fyller 35 i april så jag känner lite panik. Jag har ätit Pergotime i 6 månader utan resultat (vilket ju kan bero på att det gett dåligt sekret) och känner att jag vill låta kroppen vila lite från Pergo. Så jag tror att det kommer bli insemination i nästa cykel (mitten av november). Kanske gör vi 2 inseminationer till, men sedan vill jag definitivt gå på IVF och jag hoppas kunna få göra det utan föregående nedreglering.
Dessvärre är det 1,5 års kö genom landstinget och eftersom vi hade tur och fick lite pengar över när vi sålde lägenheten, så tänkte vi använda dom till att försöka på Sophiahemmet.
Vad gäller Bisolvon så, jo då, har försökt med det under 5 Pergotimecykler men det har dessvärre inte gjort nån skillnad.
Kram Halloy

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tycker du har en bra plan

Pröva först det billigaste medan ni betalar själva och sedan om det inte funkar gå på så ni hinner med privata IVF i kötiden till landstingets IVF-försök.

Usch vad arg jag blir på att det är så olika spelregler i olika landsting, väntetiden försämrar ju prognosen för många

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Varför är det så lätt att skylla på kvinnan? Som Mandalaki tex gjorde...sa rent ut att jag projicerade (o inte bara jag!) och inte alls blev behandlad som jag (och många med mig!) upplevde det. Att det var fantasifoster från min (vår!) sida (min tolkning av det hon skrev). För själv hade hon aldrig stött på det.

Var snäll och skriv inte mina inlägg, det gör jag själv.

Vad jag skrev var det här: För mig låter det som en projicering osv.

För mig, alltså. Och jag vidhåller att ingen, mig veterligt, ifrågasatt min kvinnlighet för att jag inte har barn. Ej heller har jag hört någon annan kvinnas barnlöshet ifrågasättas på det sättet.

Det är mina erfarenheter.

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Det du skriver när lite likt, tycker jag - att kvinnligheten ligger på individplanet och att omgivningen inte buntar ihop kvinnorna och säger vad som är rätt och fel.

Det enda jag redogjort för är mina erfarenheter. En annan erfarenhet jag har är att när man känner sig fördömd av omgivningen är det ofta nyttigt att reflektera över om ens egna känslor av otillräcklighet, skuld eller skam påverkar ens uppfattning. Det gäller även frågan om barnlöshet.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Ber verkligen om ursäkt om jag trampade dig på tårna. Inte meningen att skriva dina inlägg, såklart. Men jag skrev utifrån hur jag upplevde och tolkade ditt inlägg. Och jag var visst inte ensam om att tolka det du skrev på ett likartat sätt!

Och vi har redogjort för *våra* erfarenheter. Det känns som att du tycker de är mindre värda än dina egna just för att de är annorlunda och sånt du aldrig upplevt själv. Det är ju bara att gratulera i så fall...eller så lever du kanske i skyddad verkstad?

JAG känner mig inte otillräcklig som människa! Du missförstår visst det hela tiden, eller projicerar du? :-) Jag känner heller varken skuld eller skam för att vi inte har fått barn. Varför skulle jag det? Jag börjar nästan undra över varför du hela tiden vill få till det så? Vad ligger egentligen bakom? Det *jag* känner är en stark frustration över att bli bemött, av andra kvinnor, som om jag vore mindre värd som kvinna pga barnlösheten. Själv har jag inga problem i min vardag med det, förutom sorgen att inte ha fått barn (ännu). Jag har heller inga som helst problem med att känna äkta glädje för andra som får barn, deras lycka gör ju inte min "olycka" större eller värre. Man måste kunna skilja på sakerna. Jag missunnar ingen deras babylycka, men jag vägrar bli behandlad som andra klass bara för att jag i min ålder inte har egna småttingar!

Men vårt race är långt ifrån över! Vi har ju inte ens kört det fullt ut...nästa steg lär bli IVF, eller liknande. Först när alla metoder och all hjälp som finns att få är uttömd utan att vi lyckats bli med barn, först då vill jag kalla oss barnlösa. Men inte förrän allt hopp är ute. Tills dess försöker vi och kämpar på. Man ska kanske börja kalla sig "tillfälligt barnlös" istället? Precis som de som inte ser sig som arbetslösa utan "mellan jobb".

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Skyddad verkstad? Varför skulle min erfarenhet vara mindre värd än din?

Min kvinnlighet har aldrig ifrågasatts för att jag inte har barn, jag har inte hört nån annan ifrågasätta någon annan barnlös kvinnas kvinnlighet, ingen barnlös kvinna har heller sagt till mig att hennes kvinnlighet ifrågasatts.

Därmed inte sagt att omgivningen inte lägger sig i min barnlöshet. Det har hänt och det händer. Men det tolkar jag inte som ifrågasättande av min kvinnlighet, det tolkar jag som nyfikenhet. Och jag svarar on a need to know-basis.

Hade någon av dessa nyfikna ens antytt att jag borde skaffa barn för att vara kvinna, då hade jag märkt det. Det kan jag garantera

 

[alazzi]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Hade någon av dessa nyfikna ens antytt att jag borde skaffa barn för att vara kvinna, då hade jag märkt det. Det kan jag garantera

Jag ruttnar fortfarande på uttrycket "SKAFFA" barn. Särskilt i en tråd om ofrivillig barnlöshet

Det är inte bara att gå till Konsum och SKAFFA barn.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Äsch, nu blir det ju bara rundgång. Lite meningslöst att bråka om vems erfarenheter är minst eller mest värda. Men det lät som att du varken trodde på eller värderade våra erfarenheter som var annorlunda än dina. Min slutsats var att antingen har du en "bättre" omgivning eller så lever du i skyddad verkstad (sagt med glimten i ögat).

Jag säger inte heller att ALLA bemöter mig på ett visst sätt, men så gott som alla i tex i min mans familj och det är urjobbigt. Tack o lov är inte min egen familj sådan. Och det finns naturligtvis fler som inte har den här negativa inställningen! MEN, det jag vill ha fram är, att de som har en märkbart nedvärderande attityd hitintills alltid har varit andra kvinnor! Aldrig män. Och jag tycker det är sorgligt att kvinnor över lag är så otroligt dåliga på att stötta andra kvinnor, utan hellre framhäver sig själva och sätter likhetstecken mellan barnalstring och kvinnlighet. DET om något tycker jag tyder på dåligt självvärde och självkänsla etc.

Det är en helt annan sak när någon är uppriktigt nyfiken. Skillnaden märks tydligt, tro mig!

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tyvärr är det många som har den inställningen, att barn är något man "skaffar". Precis som en hund. Att det är både en självklarhet och en rättighet. Nåt som tas för givet. Tyvärr är det ju så för många (de flesta) att de bestämmer sig och sen så "skaffar" de sig barn, utan att reflektera närmare över det.

För oss som får vänta flera år (ibland förgäves) är barn nog mer som en gåva!

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag ruttnar fortfarande på uttrycket "SKAFFA" barn. Särskilt i en tråd om ofrivillig barnlöshet

Det är inte bara att gå till Konsum och SKAFFA barn.

Icke desto mindre, alazzi, den frågan har jag mött och möter: "Varför har du aldrig skaffat barn?"

Utifrån det drar jag slutsatsen att påståendet "du borde skaffa barn för att vara kvinna fullt ut" inte är orimligt.

Därför formulerade jag mig som jag gjorde.

 

[alazzi]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag vet att folk säjer så.

Jag vill bara få dig att tänka efter lite. Det går att omformulera frågan till "Varför har du inte FÅTT barn"?

 

[Inte_Ung]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag ruttnar fortfarande på uttrycket "SKAFFA" barn. Särskilt i en tråd om ofrivillig barnlöshet

Det är inte bara att gå till Konsum och SKAFFA barn.

Barn är en gåva och ett lån, inte något som man vare sig "Skaffar" eller har någon rätt till vare sig att få eller sedan att äga.

I sådana här diskussioner få jag alltid en känsla av att det inte handlar om människor utan om hundvalpar.

"Var kommer barnen in?" Hansson de Wolf United.
Här verkar det bara handla om föräldrar och föräldra-wannabees.
D.v.s. vuxnas behov av barn, inte om barnens behov.

Och då mest vuxnas behov av att vara "riktiga" kvinnor och "riktiga" män.
Det är man väl ändå, riktig alltså.
Riktig människa då.

Jag har aldrig förstått vikten av att vara manlig respektive kvinnlig.
Däremot vikten av att vara mänsklig.

Eftersom jag har en hög ungar, så har jag ju svårt att umgås med dem som inte tycker om barn.
Men inte med dem som inga barn har, det är ju inte direkt samma sak.
Ofta så är frivilligt barnlösa också mycket avogt inställda till barn.
Det är ju liksom därför som de inga vill ha, de vill slippa dem.
Undantag finnes dock, men de är sällsynta.
Ofrivilligt barnlösa, reagerar däremot mycket olika.
Vissa passar på att gulla med mina, och andra orkar bara inte se barn.
Singlar som är ofrivilligt barnlösa p.g.a. brist på lämplig livskamrat, de gullar gärna.

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Det är en helt annan sak när någon är uppriktigt nyfiken. Skillnaden märks tydligt, tro mig!

Jo, det finns en motsvarande skillnad i hur jag blir bemött också. Det är det jag menar med att jag svarar on a need to know-basis.

Några situationer som har ägt rum:

Jag sitter och dricker vin med en väninna som har tre barn och hon frågar "Känner du sorg över att du inte har barn?". Det svarar jag naturligtvis fullt sanningsenligt på. Hon frågar av äkta intresse och jag delar gärna med mig.

Jag pratar med kollegor, föräldrar, som jag inte umgås privat med, men ändå pratar om privatare saker än jobbet med: "Är det konstigt att inte ha barn?" Det svarar jag också sanningsenligt på, eftersom frågan är så rakt ställd. Och helt adekvat, utifrån deras föräldraperspektiv.

Jag är på firmafest och en bladig perifer kollega säger "Jag tycker lite synd om dig ibland, varför har du inga barn?". Då svarar jag nåt på Det ska du inte bry din lilla hjärna med-nivån. Naturligtvis blir jag förbannad för att han inbillar sig att jag över huvud taget ska svara på nåt så korkat.

MEN: inte ens i hans fall tolkade jag det som att han ansåg att en kvinna absolut måste ha barn för att vara kvinna. Han har ju barn själv, han kan lika gärna mena att alla vuxna, män som kvinnor, måste ha barn för annars är det synd om dem.

Jag tyckte att han var så värdelöst puckad att hans kommentar sa mer om honom än om mig. Därför brydde jag mig heller inte nämnvärt.

 

[mandalaki]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag vill bara få dig att tänka efter lite. Det går att omformulera frågan till "Varför har du inte FÅTT barn"?

Jag tycker faktiskt att "Varför har du inte barn?" är bättre.

Säger man "fått" så läser jag in en värdering i det. Något man "får" är en gåva, något man ska vara tacksam för att det skänktes just mig - så som Inte_Ung beskriver det, ungefär.

Där reser jag lite ragg. För det jag hör är "Stackars dig, varför har du inte fått barn?" Och jag blir inte glad när folk går och tycker synd om mig för något jag inte lider av.

(För övrigt är jag mycket förtjust i barn, vill jag för säkerhets skull inflika).

 

[alazzi]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag tycker faktiskt att "Varför har du inte barn?" är bättre.

Säger man "fått" så läser jag in en värdering i det. Något man "får" är en gåva, något man ska vara tacksam för att det skänktes just mig - så som Inte_Ung beskriver det, ungefär.

Visst har du rätt!
Jag hade lite för bråttom med att skriva ett svar som vanligt.