Är så less på min kropp (gnällig)

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tro mig, det handlar inte om projiceringar! Själv har jag aldrig ens tänkt tanken att en kvinna är mindre värd för att hon inte kan, eller vill, få barn. Den första kategorin har mina djupaste sympatier och den andra min respekt, det är ett val var och en måste göra själv. Jag utgår bara från sånt jag upplevt och erfarit. Dock ej från min egen familj (om man inte räknar ingifta kvinnor). Tack och lov har aldrig mina föräldrar ställt sådana krav på mig, kanske därför jag själv har samma inställning...utan främst från min mans. Och andra utomstående kvinnor!

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tack snälla söta! Busbra med insider-info! Jag hoppas dock att min man och jag hamnar lite före i kön eftersom vi försökt så pass länge och vi är så "gamla" (jag nyss fyllda 35 och min man blir 40 om ett halvår). Låter intressant med direkt-remittering. Tror vi har närmast till Malmö, men så himla långt är det inte heller till Göteborg. Tack än en gång!

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jo, men det är ju allmänt känt sen tidernas begynnelse, att Kvinnan är roten till allt Ont.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag kommer att ha nått målvikt långt innan dess. Det tar mindre än ett år för de flesta att gå ner all övervikten efter operationen. Somliga klarar det på 8 månader...men det känns lite kort för mig. Jag gissar på att jag är "färdig" strax före ettårsdagen (26/4).

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Åh, du anar inte vad JAG fått höra! Eller jo, det gör du nog. ;-)

Som klassikern, makens moster uttalade en tvärsäker sanning vid en familjesammankomst, naturligtvis enbart riktat mot mig och i "enrum": Vi skulle ställa oss i kö för adoption, för det hjäpte mot "sånt"! Jag hade nyss (några månader tidigare) fått missfall = "sånt"...sen när hjälper adoptioner mot missfall? Plus att vi säkerligen skulle bli med barn direkt. Jaha, tyckte jag, och då ska man avbryta adoptionsplanerna omgående? Snacka om cyniskt!

Numera blir jag vansinnig när någon talar om för mig att de minsann VET att man blir med barn om man skaffar hund (vi har skaffat hund, fyra stallkatter, 25 höns, en mindre flock getter och ett varierande antal hästar - ft har vi tre...och allt detta utan att bli med barn!). Eller om man slutar tänka på det. Eller slutar stressa. Eller om man bara blir lite gladare och mår lite bättre.

Jättegulligt att folk bryr sig och engagerar sig...men har något av ovanstående någonsin fått fart på spermer som utsatts för kemikalier i avsevärd omfattning??? Varför inte bara trolla med knäna på en gång?!

 

[Sunshine]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)



Och ar det isafall inte mycket markligt att dessa "huskurer" inte rekommenderas av lakare? Min fertilitetsdoktor har da aldrig sagt at mig att stalla mig i Adoptionsko eller skaffa hund for att losa problemen

(vi har tre hastar och tva katter och annu har ingenting hant, men nasta ar blir det en hund ocksa - DA kanske det tar fart!)



Ibland undrar man hur folk ar funtade egentligen :smirk:

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Åh, du anar inte vad JAG fått höra! Eller jo, det gör du nog. ;-)

Som klassikern, makens moster uttalade en tvärsäker sanning vid en familjesammankomst, naturligtvis enbart riktat mot mig och i "enrum": Vi skulle ställa oss i kö för adoption, för det hjäpte mot "sånt"! Jag hade nyss (några månader tidigare) fått missfall = "sånt"...sen när hjälper adoptioner mot missfall? Plus att vi säkerligen skulle bli med barn direkt. Jaha, tyckte jag, och då ska man avbryta adoptionsplanerna omgående? Snacka om cyniskt!

Numera blir jag vansinnig när någon talar om för mig att de minsann VET att man blir med barn om man skaffar hund (vi har skaffat hund, fyra stallkatter, 25 höns, en mindre flock getter och ett varierande antal hästar - ft har vi tre...och allt detta utan att bli med barn!). Eller om man slutar tänka på det. Eller slutar stressa. Eller om man bara blir lite gladare och mår lite bättre.

Jättegulligt att folk bryr sig och engagerar sig...men har något av ovanstående någonsin fått fart på spermer som utsatts för kemikalier i avsevärd omfattning??? Varför inte bara trolla med knäna på en gång?!

Men det är inte lätt för omgivningen heller! Du går ju EMOT normen! Det stör livet ur en del. Ännu värre hade det varit, tror jag, om du hade deklarerat att du inga barn ville ha - trots fast sällskap.

På tal om hund, jag hade en väninna på brukshundklubben en gång tidernas begynnelse, som berättade att hon och hennes man hade försökt att bli gravida i 16 år!

Hon var vid det tillfället 36 och jag med mina knappa 20, hade förstås svårt att förstå även om jag kände med henne så klart.

Hon berättade att det värsta var inte eviga misslyckanden och grusade förhoppningar utan att just OMGIVNINGEN kunde vara så plump och dum. Hon menade att folk "inte förstår bättre", men att hon till slut tröttnade. Hon hade två hundar och en dag sade hon till familjen (egna föräldrar, kusiner, svärföräldrar etc) att "den dagen jag skaffar en tredje hund, så behöver ni inte fråga mer - då har vi gett upp och det får bli hundar för hela slanten".

Kort därpå skaffade hon sig en hund till och familjen tystnade märkligt nog. Ingen föreslog huskurer eller annat mer. Hon bekräftade det du säger - att det var mer fokus på henne än på mannen. Kanske för att det var lättare att prata "kvinnor emellan", men jag vet ärligt talat inte vem det var fel på - eller om det fanns något fel. Jag har för mig att de inga fel hade hittat på vare sig henne eller maken.

Oavsett vilket, så fick de nog båda sin beskärda del av "trist uppmärksamhet" och "välmenta, icke-fungerande råd" - men min väninna upplevde ändå att det som sades var mer riktat till "stackars henne som inga barn kunde få". Det var väl lika synd om mannen?! I och med att intresset var så stort för henne så upplevde hon det också som kritik - även om det kanske inte var menat så.

Numera har hon faktiskt barn, de adopterade ett barn till sist, men det är en annan historia.

Så jag tror att Mandalaki har lite fel. Den krassa verkligheten är säkert sådan att man som kvinna får höra mer för att många har svårare för att närma sig männen och diskutera mannens eventuella biologiska könsbrister. Kvinnans inre könsdelar är på något sätt mer allmän egendom och att hon har brister, det vet vi ju redan...

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jättegulligt att folk bryr sig och engagerar sig...men har något av ovanstående någonsin fått fart på spermer som utsatts för kemikalier i avsevärd omfattning??? Varför inte bara trolla med knäna på en gång?!

Det är exakt det man ska göra. OM ni får två dåliga spermaprov på rad så ska ni direkt i ilfart till ICSI - det är bara onödigt med omvägar runt den problematiken.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Jag är så himla glad för dina råd! Utan din insats hade jag inte haft en aning om det här med tillvägagångsätt etc! Jag är rörd av tacksamhet ska du veta! *pussar*

 

[Sunshine]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Bor man gora det aven om makens spermaprov bara var lite halvdaliga? Bara precis godkand mangd och rorlighet. Min menscykel ar (var) for kort, bara 22-25 dagar men detta har avhjalpts med Pergo. Den ar nu 28 dagar. Borde vi ocksa skynda oss till ICSI nu, eller borde vi fortsatta med Pergo?

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Undrar om du tänkte på det du skrev...att JAG går emot normen...när det förmodligen är min mans spermer som inte vill vara med och leka. Går inte HAN emot normen lika mycket? Eller VI tillsammans, för vi är ju ändå TVÅ om det här. Ett faktum som ofta glöms bort.

Varför är det så lätt att skylla på kvinnan? Som Mandalaki tex gjorde...sa rent ut att jag projicerade (o inte bara jag!) och inte alls blev behandlad som jag (och många med mig!) upplevde det. Att det var fantasifoster från min (vår!) sida (min tolkning av det hon skrev). För själv hade hon aldrig stött på det.

Nu vet jag inte varför just Mandalaki inte har några barn, men jag tolkar det som att hon inte är ofrivilligt barnlös i alla fall. Det är stor skillnad mellan att inte ha några barn *ännu* och att inte kunna få några. Man räknas ju som Kvinna ända tills man bevisligen inte producerar några barn...oavsett om "felet" ligger hos mannen eller kvinnan. Och det är ju snällt *ironi*.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Undrar om du tänkte på det du skrev...att JAG går emot normen...när det förmodligen är min mans spermer som inte vill vara med och leka. Går inte HAN emot normen lika mycket? Eller VI tillsammans, för vi är ju ändå TVÅ om det här. Ett faktum som ofta glöms bort.

Nej, jag tänkte mig inte för. Jag antar att du just nu är jättekänslig (vem hade inte varit det? ), men jag syftade mest på att det är du och jag som diskuterar. Ibland känns det fel att säga "ni" när bara en av er är med i diskussionen. Förlåt att du tog illa upp! Det var inte meningen!

Men du har rätt, visst är det så att ni båda går emot normen. Ni har inga barn - vilket är ovanligt vid er ålder.

 

[Halloy]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Hej Allesammanas!

Jag blev bara lite konfunderad över denna tråd, över att nick efter nick berättar om hur otroligt lätt dom hade för att bli med barn i en tråd som handlar om hur jobbigt det är att inte bli gravid. Jag har förstått att det inte handlar om elakhet men obetänksamhet kan göra lika ont, där av min vädjan.

Vad infertilitet så tror jag att kvinnor "ser ner" på infertila kvinnor och män "ser ner" på infertila män. Sedan verkar (enligt min erfarenhet) kvinnor bli betydligt mer provocerade av barnlösa kvinnor än män blir. Generellt verkar oxå kvinnor med barn betydligt mer ointresserade av barnlösa kvinnor och män, än vad män med barn är.

Silverkedjan: Aha, det var en infektion jag fick efter röntgen. Det förklarar de "läskigheter" jag hade i brallan dagarna efter det som jag först trodde var en konstig mens. Vi har bara gjort ett spermaprov. Doktorn tyckte det räckte eftersom provet var bra och vi snart skulle köra igång med insemination. Just nu känner jag för att bara strunta i ägglossningar och inseminationer och gå på IVF direkt. Inseminationer verkar ju inte vara så där supereffektiva resultatmässigt. Kram till dig med och tack för all information du sprider.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Men VEM dömer ? Vi lever i Sverige på 2000-talet. Jag har inga barn, men tanken har aldrig föresvävat mig att nån skulle tvivla på att jag kvinna för det. Jag har aldrig hört någon ens antyda nåt sånt om varken mig eller nån annan kvinna utan barn.

För mig låter det som en projicering: man ifrågasätter själv sin kvinnlighet men applicerar sitt ifrågasättande på omgivningen i stället.

Det är klart att man är kvinna även om man inte har barn. Man är kvinna, men saknar bara en erfarenhet som de allra flesta kvinnor har. Sen kan det faktum att man inte har barn innebära en stor sorg för vissa och vara ett medvetet val av andra - men alldeles äkta kvinnor är de allihop, ändå.

Hmm... antar att du är i en situation där din kvinnlighet aldrig har ifrågasatts.

Dina tankegångar i den här frågan är faktiskt inte helt olika Pollifaxens när det gäller hur hon upplever att hon ses som kvinna. Hon har samma möjligheter som män på arbetsmarknaden för det handlar om individen och inget annat.

Det du skriver när lite likt, tycker jag - att kvinnligheten ligger på individplanet och att omgivningen inte buntar ihop kvinnorna och säger vad som är rätt och fel.

Svårigheten med att bevisa vad Francess skriver är ju att detta med värderingar är så subtilt. Inom arbetslivet kan man mäta löner, antal kvinnor på viktiga poster osv. Men vad mäter man när det gäller barnlöshet?

Sedan kan det säkert bero på kulturella skillnader. Vissa familjer är mer konservativa och det där med barn och börd är oerhört viktigt. Jag tycker själv att jag har relativt (nåja ) svärföräldar, ÄNDÅ fick jag en kommentar om att dottern ju inte skulle bära namnet vidare... *host host*

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Nej, nej, nej, jag tog inte illa upp! Det var bara en betraktelse från min sida! Jag la märke till det och undrade om du också gjorde det! Absolut inget med överkänslighet att göra, tyckte det var intressant hur du formulerade dig. Det är så rotat det där, uppenbarligen, även hos "såna som du" med all vilja att förstå. Än en gång, för säkerhets skull, jag tog inte illa upp!

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Min mans familj är nog väldigt konservativ, även om de försöker framstå som moderna. Trots att vi äger gården tillsammans, likaså bilarna, och jag äger de flesta djuren, så säger de alltid "NNs gård" eller "NNs" hästar etc. Väldigt irriterande. Och för några månader sen skulle vi på middag hos svärmor och då berättade hon att även makens bror + hans döttrar skulle komma. Jag undrade då, naturligvis, om inte svägerskan skulle med och fick till svar att jo, såklart. Men hon räknades inte in direkt! Det viktigaste var sonen + barnbarnen. Vi andra är tydligen bara de som föder barnbarnen. Männen (sönerna) är så mycket mer värda. Likadant om vi ska köra efter besöken...då ska man "vinka hejdå till NN"...men inte till mig! Eller om de ska hit...då ska de "hem till NN"...och vem är jag då? Hembiträdet?

En annan sak som retar gallfeber på mig, ang konservativa åsikter. När vi samlas allihop i deras stuga i skogen så är det alltid kvinnorna som ska städa, diska, duka, laga mat etc etc. Männen sitter i sofforna och päser eller möjligen hugger lite ved till en mysbrasa (el indraget och jämt för varmt inomhus...). Männen ska tydligen inte behöva slita ihjäl sig! Jag vägrar bestämt passa upp på någon annans man eller pojkvän, det är inte därför jag åker till stugan. Men uppenbarligen är det bara gubbarna som ska ta det lugnt och få allt serverat. Jag får eksem!!!

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Bor man gora det aven om makens spermaprov bara var lite halvdaliga? Bara precis godkand mangd och rorlighet. Min menscykel ar (var) for kort, bara 22-25 dagar men detta har avhjalpts med Pergo. Den ar nu 28 dagar. Borde vi ocksa skynda oss till ICSI nu, eller borde vi fortsatta med Pergo?

Fortsätt med pergo medan ni köar till ICSI/IVF

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Vad infertilitet så tror jag att kvinnor "ser ner" på infertila kvinnor och män "ser ner" på infertila män. Sedan verkar (enligt min erfarenhet) kvinnor bli betydligt mer provocerade av barnlösa kvinnor än män blir. Generellt verkar oxå kvinnor med barn betydligt mer ointresserade av barnlösa kvinnor och män, än vad män med barn är.

Sunshines "vän" visar med all önskvärd tydlighet att du i viss mån har rätt. Personligen umgås jag med vänner som både har och inte har barn. Ibland får jag kommentarer från mina barnlösa (frivilligt) vänner att det är "ovanligt lätt" att umgås med mig "fastän jag har barn!" Då funderar jag ibland på hur andra kvinnor med barn är gentemot sina barnlösa medsystrar?

Det är så svårt och faktiskt också så fel att generalisera. Jag tror tex inte att jag är "ovanlig", utan att anledningen till att jag och mina barnlösa vänner umgås beror på att vi har gemensamma intressen som inte berör barn.

Men jag tror att du har rätt i att infertila män och kvinnor ses över axeln. Ingen vill givetvis erkänna det och ingen vill tillstå att han eller hon "ser ned" på någon. Men jag tror att djupt därinne, så är fertiltet räknad som en tillgång. Har man inte den tillgången, ja då är man lite sämre.

Usch, nu känner jag att jag är ute på djupt vatten, för jag vill absolut inte heller kännas vid att JAG skulle se ned på någon som inte är fertil. Men kanske är det inte en indivuell grej, utan något kollektivt. Vi människor har tendenser att kollektivt tycka en massa som man som individ inte anser sig kännas vid. Ändå lever vi efter dessa normer och värderingar utan att aktivt ifrågasätta dem.

Jag tänker närmast på att en del anser att man INTE skall få hjälp vid infertilitet för det är "ingen sjukdom". Att skattepengar skall användas till andra, sjukare personer osv. Jag tycker personligen att hela den debatten är hemsk, när man ställer människor mot varandra.

Kansks kan man genom att analysera politiska beslut se vad folk egentligen tycker...


Hoppsan nu kom jag nu från ämnet lite.

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Vi har bara gjort ett spermaprov. Doktorn tyckte det räckte eftersom provet var bra och vi snart skulle köra igång med insemination. Just nu känner jag för att bara strunta i ägglossningar och inseminationer och gå på IVF direkt. Inseminationer verkar ju inte vara så där supereffektiva resultatmässigt. Kram till dig med och tack för all information du sprider.

Varför skulle ni få insemination? Den enda anledningen jag kan se till det är om man har problem med att själva få in spermierna i livmodern, tex vid impotens. Eller om man ska använda sig av donatorsperma. Kan det vara så att man inte gör IVF på "er" klinik men kan göra inseminationer??

Även "oförklarad" barnlöshet har hyfsad prognos vid IVF. I mitt landsting går de nästan alltid direkt på det eftersom det ger störst utdelning.

Ett bra spermieprov räcker oftast. Men ett dåligt måste kontrolleras så man vet att det inte var tillfälligt.

Lycka till

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Intressant inlägg och fick mig att tänka på en sak. Jag har märkt att vissa vänner med barn blir osäkra på om de ska ta med barnen eller inte eftersom vi inte har själv. För att vi på nåt sätt skulle kräva saker som inte folk med barn gör...tex att det inte ska stökas en massa eller lekas hejvilt. Varför skulle vi vara annorlunda mot andra människor? Somliga vill ha ordning fast de har barn! Jag bryr mig inte om ifall barn leker vilt, så länge de inte har sönder nåt viktigt, oavsett om vi har egna barn eller inte. Det är inget som magiskt kommer att ändra sig den dagen vi får en egen kotte. Får vi egna barn så inte tusan kommer de att få härja ohämmat vare sig hemma hos oss eller någon annan!