Sv: Är så less på min kropp (gnällig)
Så här skrev jag:
Frivilligt barnlösa har väl oftast avstått från barn just för att de inte tycker om barn?
Jag har fetmarkerat den springande punkten i mitt uttalande...
oftast...och visst, det kanske är en fördom att frivilligt barnlösa
oftast inte är så barnkära, men jag skrev inte att det
alltid var så, eller hur?
Jag är glad för din skull! Du verkar ha hittat ett smart och trevligt umgänge som uppskattar dig för
din skull. Skulle önska att fler barnlösa (oavsett om det är frivilligt eller inte) hade såna vänner och bekanta. Själv tycker jag det är upp till var och en hur man vill göra och hur man väljer att lösa problemet, jag värderar inte människor efter deras förmåga att fortplanta sig.
Jag har några vänninor sen skoltiden som fortfarande inte kan tänka sig att "skaffa" barn. En är dessa är lärare och tycker om barn, men vill bara inte ha egna. Och det har alltid varit ok för mig.
När jag var yngre ville inte jag heller har barn. Jag tyckte det räckte med att jag fått ta hand om och i stort fått uppfostra mina två yngsta bröder (jag var 10 o sen 12 när de föddes). De trodde ju t.o.m. att jag var en av deras mammor, dvs att de hade två! De kallade både mig och mamma för mamma. När de var några år gamla förstod de att det var nån skillnad och då kallade de mig Mamma-NN (mitt namn). Efter ytterligare nåt år insåg de att jag faktiskt bara var deras syster och sen dess kallar de mig bara NN (mitt namn).
Det var faktiskt inte förrän jag träffade min man, mitt livs kärlek, som jag kände att jag vill ha egna barn!