Sv: Är så less på min kropp (gnällig)
Avundsjuka eller olyckliga människor kan bli mycket elaka.
Jag måste få säga emot dig Inte_Ung. Att vara avundsjuk är väl i viss mån en form av olycka? (bara en tanke...) Du är för övrigt rätt elak mot Francess som utnyttjar hennes sårbarhet, bara därför att det är så "intressant" att provocera människor som eldar upp sig.
Rent allmänt så har du en förmåga att reta livet ur folk, vilken du är mycket väl medveten om.
Känner du inte själv att du i vissa lägen är onödigt provokativ? Det är inte så enkelt att man måste bli en jamsig medhållar-typ bara för att man inte antar din position.
Dessutom är det inte heller nödvändigt att ifrågasätta
precis allt!
Du har vissa poänger och vissa frågor som du ställer är onekligen intressanta. Både frågan och Francess svar, men jag uppskattar inte att det blir på Francess bekostnad. Argumentet att man minsann inte skall "behöva linda in" allt håller inte - därför att det spelar ingen roll hur intressant en fråga är om den som blir utfrågad tar illa vid sig. Jag tycker att du visar prov på mycket dåligt omdöme.
Du skriver ofta att man skall tåla att diskutera. Min stilla undran är -
varför skall man tåla allt? Varför är sanningen så helbrägdagörande? Att ständigt hävda sin rättframhet och ärlighet är också att visa brist på empati och förståelse. Varför är rakryggheten mer värd än empatin? Att vara empatisk är inte per definition att vara oärlig eller en lögnhals.
Jag tycker att det är strongt att Francess att svara dig och inte förrän i slutet visar hon att hon tappar humöret. Då har du dessutom mage att ifrågasätta det. Du är inte lite klurig du...
Ditt personliga nöje i att provocera och bortse från medkänsla och empati är ganska osmakligt, tycker jag. Observera nu att det inte handlar om att du skall säga "stackars Francess - vad synd att ni inte har råd att adoptera." Visst är det en prioriteringssak, vilken Francess också skriver under på. Jag tror att jag skulle kunna ifrågasätta Francess livsval lika bra som du, men utan att hon blir arg på mig. Kanske skulle hon dessutom reflektera lite över de svar hon gav mig och någonstans kanske ompröva och fundera över sina ställningstaganden. Kanske skulle hon också ble än mer säker på sin sak, vilket också hade varit ett positivt resultat.
Men Inte_Ung, du har inte åstadkommit något i den riktningen. Det allra mest osmakliga i din framställning är att du ser dig själv som någon Jesus-gestalt som faktiskt
bryr sig om Francess.
Du bryr dig allra mest om dig själv, för hade du brytt dig om Francess så hade inte diskussionen utmynnat i att Francess anser att du "sjunkit lågt". Du har bara lyckats få ur Francess ett antal svar som du, för ditt höga nöjes skull, kan analysera och fundera på. Kanske kan du dessutom lära dig lite om dig själv. Grattis! :smirk:
Men Francess då? Var visar du att du tar henne på allvar? Hjälper du henne vidare i sina resonemang? Vill Francess öht egentligen dela med sig till dig? Nu har du lyckats reta upp henne och lyckats provocera fram en hel del svar på dina frågor (som dessutom är integritetskränkande och närgångna). Sannolikheten är inte stor att Francess på allvar funderar igenom varför hon uttrycker sig som hon gör eller att hon tar sig en extra funderare på var hon egentligen står.
Jag tycker att du är dum och plump och synnerligen självisk som ägnar dig åt detta tvivelaktiga nöje. Du sitter i en lyxig situation där du inte avslöjar någon sårbarhet eller något känsligt ämne i ditt liv. Därför är det omöjligt att låta dig smaka på egen medicin, vilket möjligen skulle hjälpa dig att få något mer av en klädsam ödmjukhet.
Men vi är olika. Vissa bjuder på sig själva och deras generositet med sina känslor borde inte missbrukas av sådana som dig. Andra gör som du själv, gömmer sig bakom stora, tunga och vattenfasta murar.
Båda sidorna är ok, men jag tycker att det är fegt att skjuta med kanoner på den som inte har något beskydd samtidigt som man själv sitter i en garanterad säkerhet.
