Är så less på min kropp (gnällig)

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Ingen fara. Jag överlever. Hade inte tänkt gå djupare in på problematiken, trodde ju inte att någon skulle ta det hela på "fel" sätt!

Makens spermaprov var inte som det skulle, alldeles för höga värden och enl läk troligtvis ett kommatecken som hamnat fel. Och i så fall blev det väldigt dåliga värden istället. Men det gjordes aldrig nåt nytt test. Sen dess har vi flyttat (skaffade gården för 2,5 år sen) och nu när jag gått ner i vikt tänker vi ta tag i det igen, till våren. Förhoppningsvis är det inget som man inte kan komma till rätta med via IVF, makens spermer behöver nog bara en knuff i rätt riktning *hoppas, hoppas*.

Samtidigt är det ju inte omöjligt att min övervikt spelat in dessutom. Som kraftigt överviktig kan man tydligen få PCO-symptom (dvs ofrv barnlöshet) utan att ha själva sjukdomen och jag har def inte PCO.

Hoppet är det sista som överger en, vi är båda trots allt spända på om det kanske, kanske gått vägen den här gången, men som sagt det är en promille-chans som bäst enl vår statistik.

 

[ameo]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Ärligt talat Francess, jag hoppas verkligen att du ÄR gravid den här gången, just bara därför att det har strulat så in i bängen tidigare.
(sen är det ju iofs inte utan att det är liiite kul att tetas lite eftersom du är så bombis på att det inte kan vara... )

Min kära svärmor hade förträngningar i äggledarna, visade det sig när de undersökte henne. De hade försökt bli gravida sen 16-17-årsåldern (tiidigt, men de ville ju så gärna gifta sig ju) och helt plötsligt BLEV hon gravid. Hon var då ungefär 25... Och när maken min var född så tog det några månader så var hon gravid IGEN! Lillasyster kom till världen. Och sen blev det inte fler gånger...

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Du är för rar du!

Och att tetas lite är okej, jag tar inte illa upp. Kände mig lite dum när jag inte förstod vad du menade med att vädra makens kallingar bara!

Men jag känner ju min kropp och jag vet att jag inte är gravid. Även om det kändes nåt konstigt direkt efter att vi älskat, så är det inget jag tar på allvar. Det var nog bara lite gaser.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Man kan ju bara hoppas, men som sagt chansen är minimal. Eftersom makens spermer inte är riktigt 100 så hjälper det ev inte om jag blir mer fertil. Det finns ju en part till, förutom kvinnan, som ska fungera.

Jag säger som Jane, förlåt!

Nu verkar du ta det ganska bra, men jag vet att det där med barnlöshet både är en stor sorg och ett känsligt kapitel.

Jag skall ändå våga mig på att hoppas lite extra att jag har rätt! Det vore så roligt om du bar en liten pytte-mini-Francess!

Men om maken också har problem så är kanske inte chansen så stor, men nog måste den väl ändå finnas? Vad jag förstår så har du ägglossning och sådär?

(Du behöver inte svara om du inte vill bli för personlig. jag menar inte att vara framfusig )

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Ni är såklart förlåtna allihopa, jag förstod ju att ni bara menade väl.

Det ÄR en stor sorg och ganska känsligt. Men sånt är livet liksom. Och jag svarar gärna på frågor.

Jag har hela tiden haft regelbunden mens och ägglossning. Jag har bl.a. blivit undersökt med nån slags ultraljudsröntgen(?) av livmorder och äggledare och äggstockar efter att först ha sprutats full av saltvatten (salpinografi har jag för mig att det hette). Allt är tiptop! Kunde inte se bättre ut i alla de vitala delarna. Hormonproverna var normala. Ägglossningsproverna positiva.

Tyvärr har maken haft ett jobb på en arbetsplats (i stort sett hela sitt vuxna liv, fram till för 2,5 år sen då de lar ner flottiljen) som var överrepresenterade på barnlöshet och missfall. Detta troligtvis pga av att de stundtals bokstavligen vadat i flygbränsle mfl kemikalier. De är också överrepresenterade i olika former av cancer hos rel unga personer.

Det ska bli intressant att göra om spermaprovet nästa år. Jag har mina förhoppningar om att vi kan bli med barn med IVF utan större problem. Men de tittar ju inte ens på en om man har en viss övervikt. Men den biten har vi snart klarat av! Viktminskningsoperationen på Sophiahemmet i Stockholm (den 26/4) är nåt av det absolut bästa jag har gjort!

Jag misstänker att min kropp valde *just nu* att spela mig spratt av lättförståeliga orsaker. Min äldsta lillebror har precis fått barn tillsammans med sin sambo (d 30/9) och strax därefter berättade min mellersta lillebror att han och hans fru är med barn och ska få i april nästa år! Jag är överlycklig för allas skull och min lilla brorsdotter är något av det sötaste och näpnaste man kan finna! Men det sätter ju klart igång längtan igen, även om jag inte visar nåt utåt.

Det dumma är att jag inte vill bli med barn just nu pga viktminskningen. Jag är livrädd att fostret skulle bli påverkat av alla gifterna som lagrats i fettet och som frigörs nu när jag går ner så kraftigt i vikt. Plus att jag har svårt som det är att få i mig tillräckligt med näring för min egen del. Därför bannar jag mig själv varje dag över att jag inte kontrollräknade dagarna själv innan vi förlustade oss! Just därför skulle det var så förbenat ironiskt om jag blev med barn nu.

 

[gejsa]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Annars finns det ju något som heter Adoption!! Vi har nämligen adopterat en flicka från Korea för 15 år sedan. Hon var bara 4 mån och 4 dagar när hon kom till oss på Arlanda flygplats. Vi åkte inte och hämtade henne i Korea vi hämtade henne på flygplatsen i stället. Det är inte dumt det heller efter ca 16 års ofrivillig barnlöshet. Vi blev inte ens med barn när vi fick göra provrörsbefruktning.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Adoption är inte nåt som passar alla. Och det är inget jag vill diskutera så här heller.

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Min ex-makes spermier simmade inte. Vilket betydde att man i princip inte utredde min fertilitet alls (mer än konstatera att jag hade bra ägglossningar) utan vi fick gå direkt på ICSI, alltså en IVF där man injicerar spermien i ägget.

Jag blev gravid direkt, men snedtände på hormonbehandlingen och blev jättesjuk. Fast det är en annan historia - bebis blev det i alla fall

ETT spermaprov är heller inte något att lita på. Spermakvaliteten går alltid upp och ner. Det räcker med en förkylning med feber så kan ett prov vara kass ett tag efteråt. Man behöver lämna flera innan man vet prognosen!

För övrigt var det ingen som diskuterade min vikt vid IVF:n och då vägde jag ändå över 80 kg. (167 cm)

Lycka till!

Tim

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Dryga 80 kg är ju inte så mycket egentligen. Och varför de inte tog fler spermaprover förstod vi aldrig, läkaren nöjde sig med det enda och med kommentaren "jamen det räcker ju ändå med EN sperma för att få till det".

Jo, jag vet hur kvaliteten går upp och ner. Vi hade gärna gjort om det fler gånger och vad jag kan förstå så är det alltid omedelbart nya tester om det första är väldigt lågt. Men här brydde läk sig inte mer. H*n t.o.m. krävde att jag skulle äta PergoTime trots egen ÄL! Snacka om att jag mådde kass. Vill inte ens tänka på hormonbehandlingen vid en IVF/ICSI.

Gratulerar till det lyckade försöket föresten! Skönt att det räckte med en omgång va?

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Så länge det FINNS spermier så är nog ändå förstahandsmetoden att man försöker som vanligt, med tillägg med pergo ifall man kan misstänka lite dålig kvalitet på ÄL som man kan få vid övervikt.

Det gjorde vi också i väntan på att få komma till fertilitetsenheten. (3 mån) Men sedan gick det fort eftersom jag närmade mig åldersgränsen beslutades om ICSI direkt vid andra spermieprovet.

Vilket sjukhus tillhör du? Är det på en riktig fertilitetsklinik du varit?

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Den här läk misstänkte INTE dålig kval på ÄL...h*n sa att h*n inte visste vad h*n skulle göra så jag kunde ju alltid äta PergoTime eftersom det inte var nåt skadligt i alla fall. Det är själva godtyckligheten jag vänder mig emot.

Vi var på Helsingborgs KK och hade en tvättäkta fertilitetsforskare som läk. Problemet var nog att personen i fråga var mer intresserad av sin forskning än av sina patienter. Tex tog det flera månader (4-5) innan vi ens fick reda på resultatet av spermaprovet (som vi åkte ner och lämnade i Malmö)! Vi ledsnade till slut på det urdåliga bemötandet och la allt på hyllan.

Nu tillhör vi Halmstad och ska vända oss dit inom det snaraste, eftersom det förmodligen är kö där med.

A pro pos spermer så har jag läst att det krävs x antal miljoner för att mannen ens ska räknas som fertil. Det räcker alltså inte med EN simmare, som läk påstod. De behöver tydligen gruppstödet hehe.

 

[gejsa]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Adoption är inte nåt som passar alla. Och det är inget jag vill diskutera så här heller.

Oj då!
Ursäkta att jag skrev här. Ska inte upprepas. Trodde inte att det var så farligt att prata om adoption när du skriver så uppriktigt om allt annat här. Ville bara vara snäll och berätta om oss.

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Läs gärna på "vår" hemsida http://www.orebroll.se/uso/vanligklinik____2414.aspx så ni vet hur det "ska" gå till inför nästa besök. OBS att det inte är någon vanlig KK ni ska söka till utan just en fertilitetsenhet där de utför IVF. Det finns bara i Malmö (privata kliniker) och Göteborg http://www.sahlgrenska.se/templates/Page____23074.aspx i dina trakter vad jag kan se! Ta reda på vilken ni tillhör! Helsingborg eller Halmstad har ingen fertilitetsklinik, men ibland betalar landstingen försök hos privatklinikerna.

Och vänta inte en vecka längre!! Såg i din profil att du är född -69, då gäller det ändå att lägga på en rem så ni inte faller för åldersstrecket till slut om det drar ut på tiden.

Ni kan ju börja utreda (=fler spermaprov och progesteronprov på dig för att bedöma kvaliteten på ÄL) och sedan köa för behandling medan du går ner i vikt. Det tar minst ett halvår så det är inget att vänta på !!

Be bara att få dina journaler överförda till det nya sjukhuset och ring sedan dit direkt för att se om ny remiss krävs eller om ni kan ta upp tråden där ni slutade sist.

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Du behöver inte bli sur. Det är trevligt om ni är nöjda med er adoption. Men som jag skrev är det inget som passar alla, av olika orsaker och inget jag vill diskutera. Det är ett privat ställningstagande som jag inte tycker jag ska behöva förklara.

Det är inte farligt att prata om adoption...men av erfarenhet vet jag att det lätt blir väldigt omfattande och jag är inte intresserad av att diskutera för och emot! Så enkelt är det! Som du ser blev du ju själv sur och högg till direkt och jag orkar inte med nån sån diskussion. Okej? Det är inget personligt mot dig mao. Hoppas du kan respektera den biten och i övrigt är det fritt fram att skriva!

Förtydligar än en gång, jag vill inte att det här ska bli nån adoptions-tråd! Men du får hemskt gärna starta en egen om de himmelska fröjderna med att adoptera istf för att leva barnlösa!

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Såvitt jag vet vänder man sig först och främst till sitt hemmasjukhus/kk/f-klinik, eller vad de nu har, för utredning? Eller? Ska man vända sig till nån speciell f-klinik direkt menar du? I Helsingborg gör de allt i alla fall och jag har uppfattat det som att de har hand om hela biten i Halmstad med?

Vi hade tänkt kontakta och sätta upp oss i kölistan för utredning nu och så räknar jag inte med att få träffa någon förrän till våren ungefär. Eller åtminstone inte förrän efter julhelgerna.

Var hittar man info om olika fertilitetskliniker då? Ska man inte gå via hemlasarettet för att länet ska bekosta det man har rätt till? Vi har def inte råd att göra sånt här privat till att börja med!

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Du måste ju göra ICSI:n på en fertilitetsklinik - det finns ingen på småsjukhusen som kan odla embryon

Du förlorar tid på att utredas på ett litet ställe till - det enda du behöver ditt hemsjukhus för är för att få en remiss till fertilitetskliniken (och få reda på vilken sådan de använder sig av)

Har du utretts i ett landsting ska du inte behöva göra om det (och riskera att träffa ett annat pucko som inte vet vad h*n pratar om :smirk: ) , utan du/ni borde kunna remitteras direkt till rätt fertilitetsklinik, det kostar inget om det går den vägen. Antingen blir det Sahlgrenska i Gbg eller så har ditt landsting avtal med en privatklinik så du får behandlingen där mot vanlig patientavgift. (Detta om man uppfyller landstingets villkor om tex maxålder och inga gemensamma barn)

Mer info (och länkar till alla fertilitetskliniker i Sverige) hittar du på http://www.iris.y.se/

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Tack vare dig har jag nu suttit och kollat upp lite saker! Tack för länkarna förresten! På länssjukhuset i Halmstad (dit jag hade tänkt vända mig) har de en infertilitetsklinik och jag har naturligtvis missat dagens teltid, men man kan även ringa onsd o fred. Gissa vad jag ska göra på onsd!

Jag kunde bl.a. läsa om hur de går tillväga på undersökningen i Halmstad och insåg då än en gång hur urdåligt bemött vi blev i Helsingborg. Under all kritik!!! Vi har öht inte blivit utredda på korrekt sätt.

Jag kommer naturligtvis att låta de i Halmstad ta del av våra gamla journaler, sen får ju de bestämma om vi kan hoppa över nåt led eller om vi ska göra allt från början. Det är ju ett tag sen så de vill säkert göra om allt, för säkerhets skull. Man blir ju inte yngre heller.

Länssjukhuset i Halmstad är inget litet ställe. De ligger dessutom i topp (tvåa tror jag?) på mödravården i Sverige! Men vi får väl se vad de säger när jag ringer på onsdag. Vet inte om de tar hand om hela köret där eller remitterar? Men de kan säkert svara på mina frågor! Vi har inga barn öht, vare sig med varandra eller någon annan.

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Fråga då varför de inte står med på några listor över fertilitetskliniker i Sverige om de verkligen gör själva IVF:n själva Förhoppningsvis för att de är nya och entusiastiska

Jag tycker inte man behöver göra om din undersökning av äggledarna, de växer inte igen bara så där om du inte varit sjuk i tex äggledarinflammation eller blindtarmsinflammation sedan du gjorde det sist. Den springande punkten just nu är ju upprepade spermaprov!

Lycka till

Tim (läkare som både jobbar med ultraljud och kontraströntgen av äggledare...)

 

[Francess]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

Aha! Visste inte att du är läkare! Jag ska försöka komma ihåg att fråga, om det nu är så att de utför IVF etc själva. Men jag får vänta till på onsdag fm.

Har varken haft ÄL-infl eller blindtarmen på de här dryga två åren sen vi gjorde undersökningen. Däremot har jag ju gjort en Gastric Bypass i våras och det pratas ju en hel del om att man kan få sammanväxningar lite här och där efteråt...låter så jädrans läskigt. Men jag vet inte om sammanväxningarna kan drabba även de reproduktiva organen??

 

[Silverkedjan]

Sv: Är så less på min kropp (gnällig)

I det här läget är dina ev sammanväxta äggledare ointressanta - om makens spermaprov är dåligt behöver ni ju ICSI ändå Så just nu står upprepade sådana först på programmet.