Är inte riktat till någon speciell, men kan det vara så att man ursäktar och inte vill se sitt eget ojämställda liv med att man gör saker " för att man vill" och inte för att man (?) är kvinna?
Kanske för att man inte vill känna sig misslyckad, inte vet jag.
Jag hade själv kunnat göra det för ett par år sedan för att slippa se hur mycket jämställdhetsfrågan hade gått åt helvete efter barnen kommit.
Nu har jag tappat lusten att försöka upprätthålla någon slags fasad om att vi skulle vara så jämlika för det är vi inte.
Vi var det innan vi fick barn men efter barnens ankomst så har det blivit sämre ställt. Jag trodde först i början att det skulle bli bättre när barnen blev äldre, men nej det blev det inte heller. Snarare tvärtom.
Jag städar, tvättar, syr, inreder, sköter barnens hygien, handlar, lagar riktig mat och är projektledare (bokar semesterarrangemang, alla sociala kontakter osv).
Sambon sköter datorer, telefoner, elektronik och lagar halvfabrikat till barnen.
Allt är väldigt könsnormativt förutom att jag är den som dessutom tvättar och dammsuger bilen, sköter trädgården, underhåller huset (målar, högtryckstvättar, kontaktar hantverkare mm).
Fritidsintressen har jag inga för det har jag inte tid med.
Där är sambon och jag dock lite oense. Han anser att trädgårdsarbetet och målning är mina fritidsintressen.
Sambons fritidsintressen är att sova, titta på dator, sova igen, titta på tennis och att fotografera fåglar och blommor i trädgården. Det gör han den största delen av tiden när han är ledig.
Det är tur att jag har planterat så mycket så det finns blommor, bin och fåglar i överflöd så han har något att fota.
Visst ja, jag går på keramik en gång i veckan och så jobbar jag. Det är mina fritidsintressen.
Och ja, hela mitt inlägg är skämtsamt och ironiskt men tyvärr också alldeles sant.
