Är ni jämställda?

[coolia]

Nej vi var inte jämnställda. Inte alls. Han jobbade jämt och jag skötte hem och barn. Försökte jobba deltid men kroppen sa ifrån. Jag orkade helt enkelt inte. Innan vi blev föräldrar trodde jag att det skulle fungera någorlunda jämnställt men vad gör man när partnern inte ens kommer hem pga av jobb...
Numera är vi skilda.

 

[lil-sis]

Inte alls.
Barnet ammas och är trött och gnällig på kvällarna så jag kommer inte ifrån till hästarna

Kör gör vi ungefär lika mycket och på helgerna fixar han barnet förutom matning (och många blöjbyten).

De första månaderna var bebis nöjdare och då var jag iväg och tränade med hästen osv.

Vi lär inte dela lika på FP men pappan kommer ta all vab för jag kommer plugga.

Jag är och lär förbli projektledare.

Blir galen ibland.

 

[Klara]

Jag anser att vi är jämställda. Även om vi inte delade lika på föräldraledigheten. Han har dock tagit nästan all VAB efter att jag började jobba.

Han ansvarar för disken, jag för tvätten. Vi hjälps åt med städningen. Bilarna lämnar vi på verkstad för service, betalar hälften var. Däcken hjälps vi åt att byta. Han tvättar och städar sin bil, jag min. Är vi ute och åker kör den ena åt ena hållet, den andra hem. Gräset klipper vi varannan gång, ungefär.

Han är den som har mest koll på barnen och bad dom ska med till skolan (tonåringen får sköta sådant själv såklart) eftersom han är den som ser till att dom kommer upp på morgonen och iväg. Jag åker till jobbet innan någon vaknar.

Vi planerar mat och handlar tillsammans. Han lagar den mesta maten på vardagar eftersom han kommer hem först. Jag skjutsar till aktiviteter eftersom det passar bäst så. Jag ska ju ändå till stallet när ungarna ska dit. Lillungens friidrott krockar med hans träning så jag skjutsar dit också.

Vi gör vad vi vill på vår fritid. Jag har häst, han sysslar med annat. Men våra barn börjar bli stora, det är lättare då. Jag hade inte häst när barnen var små, men hade ändå tid att få göra det jag ville då.

 

[purity_666]

Jag har inga barn själv, men har 2 småbarnsföräldrar i närheten som jag kan använda som exempel. De får heta A och B helt enkelt.



Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
A Har tagit lika mycket
B Hon har tagit mycket mer då hon varit studerande och han har egen firma


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
A Ingen som gått ner i tid
B Ingen som gått ner i tid


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
A Mamma är mestadels projektledare, men pappa ser också saker som ska göras. Mamma har stort kontrollbehov. Båda reparerar och renoverar på huset. De gör mycket själva.
B Lite båda delarna. Mamma har nog koll på sociala saker, förbereder inför resor och sånt. Pappa ser saker som ska göras på gården och gör sånt självständigt. Han ser också när det behövs städas. De har gård och båda hjälper till med byggprojekt, reparationer och renoveringar.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan
A Nej. Mamma är usel bilförare. Jag blir nästan rädd när hon kör.
B Jag har ingen aning. Pappan kör nog oftast kortare sträckor iaf.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
A Jag tror mamma är den som startar de flesta diskussioner överhuvudtaget, men pappa är fullt engagerad och delaktig
B Vet inte om de har såna diskussioner, tror de har alldeles för fullt upp med gården och alla måsten.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen
A Japp. Tror mamman är den som är ute på mest "ensamtid" just nu.
B Japp. Fast mamma får lite extra eftersom dottern också har häst som fritidsintresse.

 

[Lingon]

Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
Ja, vi var hemma lika länge med vårt barn. Min man vabbar mer än jag.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
Ett tag gick vi båda ner i arbetstid men nu är det jag som jobbar lite mindre än heltid. Men inte mycket mindre.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
Vi håller koll på våra egna familjers födelsedagar. han får hålla koll på sina och jag på mina. Han köper presenter till sin sida och jag till min. Ingen av oss har nåt bilintresse men det är jag som åker på att boka verkstad och köra dit bilen och så eftersom det är jag som använder bilen allra mest, jag skulle nästa vilja säga att jag har bilen 95% av tiden.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan
Ja, när vi båda är ute och åker tillsammans så kör vi lika mycket även om jag försöker få honom att köra mer då jag har bilen till jobbet och han cyklar. Så när vi åker båda två tycker jag att det är skönt att slippa. Men han vill att vi delar lika.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
Vi har aldrig diskuterat det utan gör det som känns naturligt för oss. Min man skulle aldrig tillåta mig att ta mer f-ledigt än honom så det har aldrig varit en diskussion. Jag skulle aldrig vilja ta mer än honom.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen
Mitt fritids intresse (ridningen) tar mer tid än hans och mitt kommer oftast först då han ser hur bra jag mår av det. Han kan hålla på med sitt intresse när han vill (hemma) och är flexibel.

 

[ako]

Hej Buke…. I helgen träffade jag en barnfamilj som jag alltid sett som jämställda. Efter en diskussion blev jag lite uppgiven. När jag ser mig omkring ser jag nog bara någon enstaka barnfamilj som är jämställda enligt hur jag ser på jämställdhet. Jag tänker att en jämställd relation är ungefär enligt nedan enligt min önskan;



Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.

Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen


Hur många familjer med mindre barn i er omgivning lever enligt ovan? Jag är lite uppgiven,,,,


Jag vet att folk kommer säga att de inte gjort si eller så pga ekonomi så den diskussionen behöver vi inte ta nu. Utan jag är bara intresserad av att höra om det finns några familjer som lever enligt ovan.

Vi själva ryker på projektlederi / reparationsbiten då jag är rätt styrig och om mig och kring mig vad det gäller att planera och fixa och översocial och därför håller kontakt med en massa folk men å andra sidan är jag helt ohändig och ointresserad av att både snickra och sy etc. Som tur är är min sambo bättre på båda och sköter sålunda typ allt händigt - även blommor och saker som lagas med nål och tråd som traditionellt är "mer kvinnligt". Som tur är är jag i alla fall tillräckligt händig för att städa, tvätta och laga mat etc så det gör vi typ lika mkt.

I övrigt kan jag faktiskt säga att jag kan skriva under på resten av punkterna.

 

[Imogen]

Vi är nog inte helt jämställda i vad som anses vara det nej. Ser inte direkt något egenvärde i det heller. Vi kommer aldrig byta två hjul var på bilen för sakens skull. Har ett barn som är drygt två och väntar syskon i höst.


Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
I tid har vi tagit ut nästan lika mycket, diffar ett par veckor. Vabb ungefär lika mycket, vi brukar vabba varannan gång om inte någon har något väldigt speciellt på jobbet.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
Jag jobbar 90 % och maken 100 %, det är för att jag har längre restid till arbetet och sonen ska kunna gå lika långa dagar på dagis oavsett vem som hämtar. Vet inte om det är godkänt eller inte


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
Jag är definitivt projektledare för större projekt som att renovera huset eller större resor. När det gäller vardagslivet är det uppdelat beroende på vad det är. Maken har definitivt större koll på förskolan, vad som behöver tas med osv. Jag har mer koll "sociala kontakterna" men när det gäller födelsedagar är det beroende på vems sida det är. Bilen är ingen projektledare för, vi lejer bort allt förutom själva körandet


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan
Korta resor kör maken i 99 fall av hundra. Långa resor delar vi tiden mellan oss. Köra bil är typ det tråkigaste jag vet. Som kompensation är det jag som klipper gräsmattan i 99 fall av hundra


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
Vi har inga sådana diskussioner. I den bemärkelsen att vi nämner ordet jämställdhet. Vi har till exempel väldigt uttalat att vi diskar varannan dag. Men det är för att båda hatar att diska, inte för att det ska vara jämställt.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen
Ja det skulle jag säga. Men det är väldigt lättlöst eftersom de tidskrävande intressen vi har (skidåkning och vandringar) är sånt vi gör tillsammans. Vi skulle nog båda behöva bli bättre på aktiviteter utanför familjen.

Min uppfattning är att vi kanske är mer jämställda än folk i vår närhet. Min man är uppvuxen med en pappa som av olika anledningar i perioder har varit "hemmapappa" och den som gjort absolut mest i hushållet. Tror att det har haft väldigt stor påverkan på honom när det gäller hur man "ska" leva familjeliv.

Sen är vi absolut inte jämställda i allt, så jag hade kanske lite tur med frågorna också

 

[Badger]

Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.

Tror det, om inte så är det målsnöre. Jag tog 8 månader först (skulle tagit 6), sedan han 5, men då maj o ingen förskola så blandat dagar semester, mormor osv täckte upp till aug och mannen skolade in. (Det var liten majoritet pappor som skolade in). Vabbar strikt varannan dag, brukar bli en/ två var oftast. Farmor vid längre förkylning.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.

Ingen gått ned i tid.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.

Vi har inte så mycket projekt. Men om projekt så projekterar jag jumpa o ridning o han scouter. Båda hjälps åt med frukt o så, men jag fick vacciner. Den vars släkt/vän fyller år kör det. Sociala kontakter okomplicerade och privata. Jag kör mina, han sina. Vi har våra gamla vänner inkl singlar o barnlösa par inte bytt till "familjmedbarnvänner".

Man köper tex spontant själv kläder till barn i motsvarande omfattning som jag. Oftast handlar vi tillsammans och båda har åsikter om barnkläder o heminredning från pläd till tavla o bord.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan.

Bara jag kör, eftersom jag har körkortet. Jag kör gärna, (för) mycket och långt! (Jag "ansvarar" för bilen och köp av, men ser det som ett icke jobb.)


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.

Han är feminist.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen

Ja båda har fritidsintressen och vi delar ungefär lika på veckans dagar. Jag tar lite mer på sommaren-rider mer då. Han på vintern.

Hur många familjer med mindre barn i er omgivning lever enligt ovan? Jag är lite uppgiven,,,,

Osäker, skulle tro ganska många men har ju egentligen bara koll på beteende i sociala situationer och hur de tog ledighet. (Bedövande övervikt mot lika till i alla fall minst pappamånaderna, på riktigt)

"Jag vet att folk kommer säga att de inte gjort si eller så pga ekonomi så den diskussionen behöver vi inte ta nu. Utan jag är bara intresserad av att höra om det finns några familjer som lever enligt ovan."

Det gick åt nästan hela bufferten. Men då fick vi bonus och tillbaka delar.

 

[Badger]

Tack!



Men jag undrar varför det bara är om man delar på VARJE syssla som man är jämställd. Varför tycker du och många så? Eller är det just att mannen gör klassiska manliga sysslor och kvinnan gör klassiskt kvinnliga sysslor som stör? Om en familj byter så att kvinnan sköter bilen och mannen barnen - är det lika problematiskt?

Vore en lösning att ha ett system med sysslor att göra med poäng för varje syssla. Man sätter upp sig på sysslor och i slutet av månaden ska det summera jämnt, vore inte det jämlikt?

Jag känner väl mest lite att bor man i lägenhet kan jag inte komma på några "manliga" sysslor för mannen att utföra. Så om man uppdelar strikt då får han fritid i stor omfattning eller så måste han låtsas att det är nödvändigt att ägna energi åt bilen eller vad han nu kan hitta på. (Vuxit upp med ensamstående mamma mest, i lägenhet och upptäckte aldrig några manliga sysslor som behövde utföras. Dessutom har jag ohändig pappa som då aldrig gjort något med bilar o skruvmicklar och det är tydligt att det inte saknades.)

I villa får han väl fälla träd vartannat år och måla om vart femte? Det räcker inte långt. Låtsas att verandan behövs byggas om är ju inte en hushållssyssla utan en hobby

 

[Rhinos]

Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
Ja, vi har delat dagarna hyfsat jämnt. Jag var ledig i 9 månader med sonen och sambon i 8. Sambon har kvar lite fler av sina dagar än vad jag har. Vabb har vi delat rätt lika, förra hösten tog han ut några dagar mer iom att jag veckopendlade under en period och hade svårt att vabba mitt i veckan. Därför har jag vabbat något mer under våren iställlet,


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
Sambon gick ner i tid när jag veckopendlade, men efter årsskiftet har vi båda gått ner lika mycket i arbetstid.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
Jag kanske tenderar att vara lite mer projektledare över vissa saker, och sambon tar mer ansvar över bilen. Jag tycker det är svintråkigt, men skulle såklart göra det om jag måste.

När det gäller dagis så har vi båda koll på vad som behövs på dagis och när det är planeringsdagar osv. Även BVC-besök och sådant har vi båda koll på.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan
Sambon kör oftare än mig när vi ska köra kortare sträckor, men längre sträckor ser vi till att byta av varandra med jämna mellanrum.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
Vi pratar inte så mycket om det, men har tagit upp att sambon t.ex. tar mer ansvar över bilen. Vi kom då fram till att ingen har något emot att vi har den fördelningen.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen
Ja, det skulle jag säga att vi har. Det mesta gör vi dock tillsammans. Sambon tränar två till tre gånger i veckan. Jag gör ingenting. Mitt största intresse är ridning, men av olika anledningar gör jag inte det för tillfället. Skulle jag däremot vilja börja igen så har jag absolut möjlighet att göra det vilken dag som helst, det löser vi.

 

[Badger]

Jag känner väl mest lite att bor man i lägenhet kan jag inte komma på några "manliga" sysslor för mannen att utföra. Så om man uppdelar strikt då får han fritid i stor omfattning eller så måste han låtsas att det är nödvändigt att ägna energi åt bilen eller vad han nu kan hitta på. (Vuxit upp med ensamstående mamma mest, i lägenhet och upptäckte aldrig några manliga sysslor som behövde utföras. Dessutom har jag ohändig pappa som då aldrig gjort något med bilar o skruvmicklar och det är tydligt att det inte saknades.)

I villa får han väl fälla träd vartannat år och måla om vart femte? Det räcker inte långt. Låtsas att verandan behövs byggas om är ju inte en hushållssyssla utan en hobby

Däremot är vi kanske väl klassiska på hobbies är jag rädd. Men svårt att åtgärda. Jag gillar att sy (händer kanske inte jätteofta iofs) nen hobbysyr dvs klänningar till mig själv tex . Bakar gärna, surdeg osv, paj. Han lagar mat fixar med datorer och sådant (vilket jag fräckt räknar som hobby, för om han inte byggde min skulle jag ju köpa färdigbyggd... har ju köpt o ägt dator själv tidigare. Vi har varsin dator.) Han lagar mat eller jag bakar om det är knytis, inte tvärtom.

 

[Luff]

Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.
Jag var arbetslös så jag tog mest. Barnen har dock varit mycket hemma med oss dagtid innan skolåldern då vi bägge jobbar 2-3 kvällar i veckan.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.
Ingen gick ner i tid. Barnen var som mest 25 timmar/vecka hos dagmamma så det kändes inte nödvändigt.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.
Köpa presenter gör jag. Maken är urdålig på detta. Har han nog ärvt av sin mor. Han och hans syskon fick underkläder i julklapp till dom var 35 år gamla. Sen började hon köpa udda dyra porslinskoppar.
I övrigt delar vi på att göra så lite som möjligt.
Ingen vill greja med bil eller hus så vi drar på det till vi måste och då gör vi ihop. Disken är barnens och makens. Jag tvättar men stryka det får man göra själv.
Jag möblerar och tapetserar, maken är helt ointresserad.
Maken sköter räkningarna men jag har också koll på vår ekonomi.


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan.
Jag kör nog lite oftare, maken tycker inte om att köra alls.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.
Vi diskuterar det inte. Pratar om det gör vi. Sen jobbar vi ju med jämställdhet.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen.
Ja, men maken tvingar sig själv att göra saker. Det gör inte jag. Så då gör han ju mer.

 

[tuaphua]

Vi har inga barn ihop. Han har vuxna barn sen tidigare. Då har han varit den som skött barn och hem pga sjuk partner.

Vi är nog lite smått stereotypa.

Killen tycker det är avkopplande och kul att mecka, bygga, köra allt som brummar etc. Så han får gärna sköta det.
Han tycker också om att laga mat. Så det gör han ofta.

Jag assisterar i köket. Men är bättre på att duka, diska, städa, tvätta kläder etc.

Klippa gräs delar vi på. Jag pysslar oftare med blommor/plockar ogräs etc.
Killen är stor och pga fysiskt jobb stark. Jag är rangligare byggd och har diverse skador(som han måste behandla om jag misssköter mig). Så han gör gärna fysiskt tyngre jobb, bär tunga saker etc.

Planerar saker gör vi ihop.
Båda gillar inredning och kläder etc. Men han frågar ofta mig om klädinköp. Jag gör det inte när jag köper.

Hobbytid har jag mer iom att jag dels jobbar mindre och att jag har hund och häst som kräver sitt.
Killen har hobbys som måste planeras mer och inte sker dagligen.

 

[Lindon]

Nej vi är inte jämlika. Jag är hemma med sonen och mannen jobbar. Oftast i ett annat land så han är borta någon/några v i sträck. Nu då han har semester bygger han på huset och jag sköter hemmet. Jag vill vara hemma så det är självvalt.
När vi var barnlösa och han jobbade i hemtraktrerna skötte vi matlagning,städning och dyl varannan gång eller gjorde det tillsammans.

Bilen har han alltid skött pga intresse. Gårdssysslor gör vi tillsammans. Han klipper gräs och jag trimmar.

Jag är projektledaren och har alltid varit. Det är väl det enda jag stör mig på. Men det är iof mitt eget fel då jag självmant tagit på mig rollen och är ngt av ett kontrollfreak.

 

[SaraMara]

Absolut jämställdhet tror jag är lika omöjligt som alla andra absolutismer, oavsett samlevnadform. Något absolut jämställt förhållande känner jag därför inte till, oavsett hetero- eller homosexuell parbildning. Jag tycker dock faktiskt att jag ser många bra exempel som krasst och öppensinnat faktiskt arbetar med jämställd maktbalans i relationen, också då det inte passar in i normer eller ekonomisk optimering. För egen del är jag oerhört medveten och noga med att inte skapa en kvinnofälla genom att sättas i avel, vilket just nu gjort att vårt förhållande kantrat över ännu mer mot ojämställdhet (men då på så sätt att jag tar mig betydligt större friheter än min sambo, på hans bekostnad). Vi har lite att jobba på alltså, eller ja, jag har lite att jobba på.



Tagit ut lika mkt föräldraledighet/ vabb.

I tid hemma har vi tagit ut lika mkt när hon börjar på förskola i höst (som i sex månader hemma var). I dagar sett har min sambo dock tagit ut dubbelt så mkt, jag har så bra villkor från min arbetsgivare att jag försörjdes så bra ändå att jag inte behövde ta ut så många fl-dagar. Vi skulle egentligen varit hemma varsina tre månader till i höst, för inskolning i vinter, men pga mitt jobb så fick vi ändra på det, jag kunde inte med att vara hemma på heltid, istället blir det ngn form av halvtidslösning för iaf mig (vilket ju typ ger en normal heltid) under första delen av hösten, men då kommer jag inte heller ta ut några dagar så kommer inte ens ikapp då...
Vab vet vi inget om än, men jag som har ett flexibelt jobb och lättare kan jobba hemifrån kommer ha lättare att sköta den delen utan att för den delen behöva vabba.


Inte automatiskt mamman som går ner i arbetstid.

Absolut inte.


Mamman är inte projektledare över barn och familj (födelsedagar, familjens sociala kontakter)och den som talar om för pappan vad som ska göras och inte automatiskt pappa som är ansvarig för bil, reparationer på hus etc.

Här får jag aktivt arbeta för att släppa den rollen - i alla relationer, oavsett arbete, kärleksrelation, vänskap eller familj. Jag är en typisk projektledare som tar stort ansvar för att saker och ting blir gjorda. Hemma har jag nog blivit lite för bra på att släppa kontrollen, har just nu ingen aning om när nästa bvc-besök är, inför årets semester jobbade jag nästan dygnet runt fram till avfärd och gled in på en räkmacka med hjälp att tom packa och tvätta mina egna kläder... Däremot hade jag bokat biljetterna, så vi delade nog ganska lika på ansvaret. Typ...


När familjen ska ut och åka tillsammans så kör mamman bilen lika ofta som pappan

Jag blir lätt åksjuk så nästan alltid jag som kör. På bilsemestern senast körde nog min sambo totalt 70 av typ 800 mil.


Inte alltid mamman som är den som tar upp diskussioner om hur man ska göra för att vara jämställda.

Vi diskuterade mkt inför barnskaffande, och den diskussionen initierade jag, eftersom jag var livrädd för effekten på jämställdheten och hellre hade avstått barn än hamnat i en typisk kvinnofälla. F.ö diskuterar vi inte så mkt, jag är inte så teoretiskt intresserad av jämställdhet så att vi diskuterar det till vardags. För mig är jämställdheten i det dagliga livet, min upplevda kontroll och frihet över mitt liv osv. Rätt egoistiskt tänkt inser jag.


Lika stora möjligheter till fritidsintressen

Också här haltar vi, jag har mkt större möjligheter till mina hobbies än min sambo, både av ekonomiska och tidsmässiga skäl. Jag är i stallet nästan varje dag osv. Det finns inte utrymme för en lika tidskrävande hobby för min sambo om inte jag ska backa av och sälja i vart fall en häst, alternativt hyra in en nanny. På semestrar försöker vi därför se till att klämma in så mkt som möjligt av hans primära intressen, så att vi kompenserar i någon mån.

 

[Petruska]

Jag hakar på @SaraMara lite.

Jag tänker att väldigt många saker motarbetar att par lever jämställt hemma. Det gäller allt från lönestrukturen på arbetsmarknaden till hur vi är uppfostrade och vad vi är vana vid.

Att förhålla sig medvetet till det, och kritiskt observera det egna familjelivet, tror jag är grunden för att man ens ska närma sig en jämställd familjestruktur. Att ta för givet att Oh, ja, vi är så jämställda så, eller att säga Vi är nöjda, tror jag bromsar jämställdhet.

Dvs, ju mer självklart någon får det att LÅTA som att de lever jämställt, desto mindre tror jag på att det är sant.

Jämställdhet existerar nästan inte, därför är det svårt. Påstår någon att det är lätt, tror jag dem därför inte.

Nöjdhet är sedan en helt annan sak.

 

[Gnist]

Jag hakar på @SaraMara lite.

Jag tänker att väldigt många saker motarbetar att par lever jämställt hemma. Det gäller allt från lönestrukturen på arbetsmarknaden till hur vi är uppfostrade och vad vi är vana vid.

För att inte tala om vad för intressen man har. Om ena parten -oavsett kön- är en fena på att laga mat och den andre avskyr det, inte vill lära sig av totalt ointresse och resultatet blir oätligt, ska då båda ändå turas om med att laga maten enbart för att det "ska vara jämställt"?

Det känns ju inte så produktivt för någon. Kan jag tycka.

Var och en gör nog mer av vad de kan, vad de är duktiga på och där man är lika kunnig/intresserad/okunnig/ointresserad delar man också mer lika och gör tillsammans.

Att vara jämställd "bara för att" i allt och inget utan att ta hänsyn till vad var och en vill och kan göra ser jag inte direkt som något att sträva efter. Känns som upplagt för fail.

 

[Petruska]

För att inte tala om vad för intressen man har. Om ena parten -oavsett kön- är en fena på att laga mat och den andre avskyr det, inte vill lära sig av totalt ointresse och resultatet blir oätligt, ska då båda ändå turas om med att laga maten enbart för att det "ska vara jämställt"?

Det känns ju inte så produktivt för någon. Kan jag tycka.

Var och en gör nog mer av vad de kan, vad de är duktiga på och där man är lika kunnig/intresserad/okunnig/ointresserad delar man också mer lika och gör tillsammans.

Att vara jämställd "bara för att" i allt och inget utan att ta hänsyn till vad var och en vill och kan göra ser jag inte direkt som något att sträva efter. Känns som upplagt för fail.

Jag kanske missförstår, men i ditt inläg ser jag argument mot att aktivt förhålla sig till jämställdhet i familjerna. Själv vill jag snarare resonera i motsatt riktning, så att säga.

 

[Gnist]

Jag kanske missförstår, men i ditt inläg ser jag argument mot att aktivt förhålla sig till jämställdhet i familjerna. Själv vill jag snarare resonera i motsatt riktning, så att säga.

Då ser du fel, jag är för jämställdhet men realistiskt sett så kan man inte leva jämställt till vilket pris som helst, "bara för att". Att ta med individerna i ekvationen gör att det inte är så enkelt med den totala milimeterjämställdheten som vissa strävar efter, som det kanske framstår i teorin.

Jag skulle inte vilja leva så, att min kunskap/mina skills ska stå tillbaka för att allt på hemmaplan ska delas exakt lika eller vice versa och där resultatet blir smärre katastrof eller inte blir gjort alls pga okunskap/ointresse från min/den andres sida.

 

[MiniLi]

Då ser du fel, jag är för jämställdhet men realistiskt sett så kan man inte leva jämställt till vilket pris som helst, "bara för att". Att ta med individerna i ekvationen gör att det inte är så enkelt med den totala milimeterjämställdheten som vissa strävar efter, som det kanske framstår i teorin.

Jag skulle inte vilja leva så, att min kunskap/mina skills ska stå tillbaka för att allt på hemmaplan ska delas exakt lika eller vice versa och där resultatet blir smärre katastrof eller inte blir gjort alls pga okunskap/ointresse från min/den andres sida.

Jag tror hon menade att det såg konstigt ut när du skrev som om du höll med/spann vidare när du i själva verket förmedlade något som var helt tvärt om.