Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag måste få höra era åsikter om det här. En god vän och hennes två barn blev medbjudna till mitt och min mans sommarställe för några veckor sedan. Innan hon kom frågade hon om hon skulle ta med sig något men vi svarade att det inte behövdes. Första dagen sa hon att vi skulle räkna ihop alla utgifter och säga till henne hur mycket hon blev skyldig så skulle hon swisha. Vi sa typ ”det ordnar sig” eftersom det inte är vår stil att vare sig säga ”ta med en flaska vin, ett paket kaffe, ett paket pasta och 2 kakor mörk choklad” eller be våra gäster att betala.
De stannade i sex dagar. Vi hämtade och lämnade dem på flygplatsen 2 mil bort. Vi var på flera utflykter 3 mil bort. Vi åt god mat, godis, glass, jordgubbar och drack vin varje dag. Min man var iväg med de två stora barnen på museum och betalade då hennes dotters lunch som vår kompis inte betalade tillbaka fast hon sa att hon skulle (hennes eget initiativ).
Vi delade hyfsat lika på disk osv. När det gäller mat, dryck, bensin, etc bidrog hon med… ingenting. Hon hade inte med sig en flaska vin ens eller betalade för jordgubbarna vi flera gånger stannade och köpte vid vägkanten.
En kväll kom en annan familj vi känner förbi på middag och då sprang de (de som kom på middag alltså) ut och köpte glass från glassbilen och bjöd på alla till efterrätt. Det hade de absolut inte behövt men det var ju en trevlig gest.
Jag gillar verkligen att bjuda men det hade ju varit lite kul om det inte tagits för givet. Hade jag varit hon hade jag tagit med några flaskor vin och swishat en femhundring, eller följt med vid en handling och då betalat. Eller kanske glass av glassbilen eller vad som helst.
Som ni säkert läser mellan raderna så tycker jag ju att det är hon som är snål och känner mig besviken eftersom jag tycker väldigt mycket om henne.
Jag tror att jag stör mig lite extra eftersom vi det senaste 1,5 året har bjudit hem henne och barnen på middag i snitt kanske en gång i veckan. Vi bjuder på god mat, inte mamma scans eller liknande, alltid vin, och fredagsmys till barn och vuxna om det är på en fredag. Hon kan på grund av sin man som är kroniskt sjuk inte bjuda hem oss, men hon har heller aldrig tagit med någonting hem till oss när hon varit hembjuden. Inte ens en påse chips.
Hur tänker ni?
Hon har väldigt god ekonomi, och hon är inte deprimerad eller liknande utan mår bra.
Vilket jag också gladeligen har gjort. Men det är nu, mer än 1,5 år senare som jag börjat bli lite irriterad.
Tror de bjudit på middagar i 1.5 år utan att väninnan haft vett att fatta att hon ska betala när hon "bjuds".Är det 1,5 år sedan dom var hos er?
Tror de bjudit på middagar i 1.5 år utan att väninnan haft vett att fatta att hon ska betala när hon "bjuds".
Jag tycker det är lite märkligt att förutsätta väninnans ekonomi som god med en sjuk man och att hon är snål som inte tankeläser?
Alltså, vi är bra vänner, vi pratat t ex om vår ekonomi. Jag vet. Om hon inte ljuger, oklart dock varför hon skulle göra det. Är inte riktigt med på hur du menar med flygresan.Jag kan iofs tycka att det är lite småsnålt att inte erbjuda sig att betala något om man bor hos någon en vecka men gästen betalade ju flygresa för tre personer när hon besökte TS, hon kanske tyckte att det kompenserade?
Sedan är jag lite allergisk mot uttryck som att "hon har minsann råd" eller "det drabbar ju ingen fattig". Hur sjutton kan man veta det egentligen?
Jag kan iofs tycka att det är lite småsnålt att inte erbjuda sig att betala något om man bor hos någon en vecka men gästen betalade ju flygresa för tre personer när hon besökte TS, hon kanske tyckte att det kompenserade?
Vad exakt är det du undrar? Jag her bjudit henne och hennes två barn på middag en gång i veckan i ca 1,5 år utan att lägga någon vikt vid huruvida hon visar någon materiell uppskattning förrän nu.Jag får ingen rätsida på det hela...
Allt är bara underligt
Nu var det ju sju glasstokiga barn närvarande.Men hon har ju redan frågat hur mycket hon är skyldig? Be henne skicka en typ 150kr per dag, eller nått. Tja ca 1000kr är inte det en ok summa?
Detta med att springa till glassbilen skulle jag se som märkligt då jag själv aldrig köper glass där och skulle nog snarare bli förnärmad.
Vin hade däremot varit fint att få och tycker det är trevligt både att ge bort och få när folk kommer. Men säger man att man inte ska ta med sig något tolkar en del det ordagrant. Så ibland har jag bett dem ta med dricka. I undantagsfall. Beror på vem det gäller.
Resan är ju en förutsättning för att de ska kunna träffas. Tycker det är en ganska vanlig uppdelning när man har långväga gäster som kanske lagt ut tusenlappar för resan att man bjuder på mat.Fast hur kan en flygresa för henne och hennes barn kompensera TS utgifter?
Tror du jag menar att hon ska betala när jag bjuder henne på middag? Var har jag skrivit det?Tror de bjudit på middagar i 1.5 år utan att väninnan haft vett att fatta att hon ska betala när hon "bjuds".
Resan kostade exakt 1000 kronor för alla tre tur och retur, jag var med när hon bokade. I övrigt håller jag inte riktigt med.Resan är ju en förutsättning för att de ska kunna träffas. Tycker det är en ganska vanlig uppdelning när man har långväga gäster som kanske lagt ut tusenlappar för resan att man bjuder på mat.
Ang god ekonomi så påpekade jag det i startinlägget för att slippa kommentarer om huruvida hon hade råd med t ex vin, chips eller jordgubbar.Jag kan iofs tycka att det är lite småsnålt att inte erbjuda sig att betala något om man bor hos någon en vecka men gästen betalade ju flygresa för tre personer när hon besökte TS, hon kanske tyckte att det kompenserade?
Sedan är jag lite allergisk mot uttryck som att "hon har minsann råd" eller "det drabbar ju ingen fattig". Hur sjutton kan man veta det egentligen?
Du kanske skall läsa ursprungsinlägget en gång till, ordentligt?Jag kan iofs tycka att det är lite småsnålt att inte erbjuda sig att betala något om man bor hos någon en vecka men gästen betalade ju flygresa för tre personer när hon besökte TS, hon kanske tyckte att det kompenserade?
Sedan är jag lite allergisk mot uttryck som att "hon har minsann råd" eller "det drabbar ju ingen fattig". Hur sjutton kan man veta det egentligen?
OK vad har jag missat?Du kanske skall läsa ursprungsinlägget en gång till, ordentligt?
Att vännen inte mindre än två gånger erbjudit sig att betala men att TS avböjt med kommentarer typ "det ordnar sig"OK vad har jag missat?
Instämmer. Jag uppskattar ärlig och rak kommunikation, vilket jag även "varnar" andra för om jag misstänker att de hoppas på några tankeläsarförmågor hos mig. Säger någon att jag inte behöver ta med något när de bjuder på middag eller liknande, då tar jag inte med något.Jag är en sån där jobbig person som litar på att folk menar vad de säger. Så om jag någonsin blir hembjuden till en bukefalist(igen ) så kan jag redan nu förvarna om att jag inte kommer att spela något slags artighetsspel där jag tjatar om att få göra rätt för mig trots att jag blir nekad upprepade gånger. Att komma överens om att jag skulle swisha en summa skulle jag tycka var en jättebra lösning, men om jag aldrig hörde något om vilket belopp som gällde är risken att jag skulle glömma bort det. Det beror dock på att jag är glömsk, inte på att jag sitter och gnuggar händerna över att jag kunnat spara några kronor på att utnyttja mina vänner igen.