G
Galathea
Är folk överlag väldigt kassa på att förstå sig på hundspråk? Eller har jag bara otur som träffar på nonchalanta och okunniga människor?
Några enkla exempel är ju rastgårdar. För mig börjar det bli riktigt jobbigt faktiskt, just för att jag är beroende av rastgårdarna här för mina hundars skull. Afghaner måste helt enkelt få springa lösa, och dom drar ju på vilt så jag är som sagt beroende av rastgårdarna i stan.
Hur som helst så är det såklart svårt för oss att uppfatta allt som händer mellan hundar. Men när en hund är hur tydlig som helst, hur kan man ändå missa?
Ex 1. Scenario: Hanhund som "ju leker så fint med tikvalpen". Ägaren kan inte alls förstå varför jag motar bort hanen eller kopplar min tik, dom har ju bara roligt. Verklighet: Hanhunden stressjagar min tik och försöker rida, men även när han inte rider småjuckar han i luften, ställer sig över henne och låter henne inte vara ifred öht.
Ex 2. Samma som ovan fast det är min hane som jagar en tik. Tikägaren tycker att jag ska låta dom vara och sluta säga åt honom, dom leker ju bara och tiken måste lära sig att säga ifrån. Verklighet: Jag vill faktiskt inte att min hane ska stressa på det viset och försöka rida, dessutom vill jag inte att tiken ska behöva utsättas för det heller.
Ex 3. "Han är faktiskt jättesnäll!" säger ägaren. Verklighet: Hela hunden nästan vibrerar av stress och negativ energi, och springer sedan bara och försöker "ställa" min hund. Säger min hund ifrån efter att ha haft en annan hane tryckt mot sidan en bra stund så flyger den på honom istället.
Ex 4. Min hane flyger på en hund och sätter den på plats med dunder och brak. Han skadar alltså inte utan trycker till den. Ägaren blir rädd och förstår inte alls varför. Verklighet. Hunden har om och om igen rammat min hund, varit bufflig och ömsom lekt, ömsom försökt dominera. Min hund i sin tur har varje gång stannat upp, vänt bort huvudet, morrat och gått iväg åt andra hållet. Han har gått undan och försökt undvika hunden ifråga, och till och med undvikit att ens titta på den. Han har helt enkelt ledsnat.
Jag kan fortsätta med hur många exempel som helst, det mesta handlar om att folk inte verkar se att deras hundar är spända, inte har roligt, vänder bort, inte läser av de andra hundarna. Och jag förstår inte detta. Jag ser direkt skillnad på mina, om Cerberus leker eller är på "tikjakt". Om han har glad svans eller arg svans (afghanen bär ju alltid svansen rakt upp, men det är ändå skillnad). Mungipor som rör sig. Öron som vinklas. Huvuden vänds bort. Det gäspas, kissas, smackas osv osv. Hundarna är många gånger väldigt tydliga faktiskt. Och ändå står så många där och ser inte.
Jag har börjat gå dit 7 på morgonen och sent på kvällen nu för jag orkar inte med det. Visst kan jag ta min hund och gå, men det är i princip alltid hundar där och är det fint väder kan det handla om 10-15 hundar. Så det är snudd på oundvikligt att träffa andra där. (T.o.m 7 på morgonen är det andra där, så helt kommer vi sällan undan.) Oftast är allt lugnt, men det dyker ändå upp folk med hundar som liksom inte har roligt eller är intresserad av att vara där egentligen. Och det dyker alltid upp nån hund som har svårt att läsa mina, som ignorerar Cerberus försök att säga att han vill vara ifred och vars ägare inte ser vad som händer.
Så, är folk helt enkelt kassa på att läsa sina egna hundar? Eller är det bara jag som tenderar att ha otur i vilka folk och hundar jag träffar?
Några enkla exempel är ju rastgårdar. För mig börjar det bli riktigt jobbigt faktiskt, just för att jag är beroende av rastgårdarna här för mina hundars skull. Afghaner måste helt enkelt få springa lösa, och dom drar ju på vilt så jag är som sagt beroende av rastgårdarna i stan.
Hur som helst så är det såklart svårt för oss att uppfatta allt som händer mellan hundar. Men när en hund är hur tydlig som helst, hur kan man ändå missa?
Ex 1. Scenario: Hanhund som "ju leker så fint med tikvalpen". Ägaren kan inte alls förstå varför jag motar bort hanen eller kopplar min tik, dom har ju bara roligt. Verklighet: Hanhunden stressjagar min tik och försöker rida, men även när han inte rider småjuckar han i luften, ställer sig över henne och låter henne inte vara ifred öht.
Ex 2. Samma som ovan fast det är min hane som jagar en tik. Tikägaren tycker att jag ska låta dom vara och sluta säga åt honom, dom leker ju bara och tiken måste lära sig att säga ifrån. Verklighet: Jag vill faktiskt inte att min hane ska stressa på det viset och försöka rida, dessutom vill jag inte att tiken ska behöva utsättas för det heller.
Ex 3. "Han är faktiskt jättesnäll!" säger ägaren. Verklighet: Hela hunden nästan vibrerar av stress och negativ energi, och springer sedan bara och försöker "ställa" min hund. Säger min hund ifrån efter att ha haft en annan hane tryckt mot sidan en bra stund så flyger den på honom istället.
Ex 4. Min hane flyger på en hund och sätter den på plats med dunder och brak. Han skadar alltså inte utan trycker till den. Ägaren blir rädd och förstår inte alls varför. Verklighet. Hunden har om och om igen rammat min hund, varit bufflig och ömsom lekt, ömsom försökt dominera. Min hund i sin tur har varje gång stannat upp, vänt bort huvudet, morrat och gått iväg åt andra hållet. Han har gått undan och försökt undvika hunden ifråga, och till och med undvikit att ens titta på den. Han har helt enkelt ledsnat.
Jag kan fortsätta med hur många exempel som helst, det mesta handlar om att folk inte verkar se att deras hundar är spända, inte har roligt, vänder bort, inte läser av de andra hundarna. Och jag förstår inte detta. Jag ser direkt skillnad på mina, om Cerberus leker eller är på "tikjakt". Om han har glad svans eller arg svans (afghanen bär ju alltid svansen rakt upp, men det är ändå skillnad). Mungipor som rör sig. Öron som vinklas. Huvuden vänds bort. Det gäspas, kissas, smackas osv osv. Hundarna är många gånger väldigt tydliga faktiskt. Och ändå står så många där och ser inte.
Jag har börjat gå dit 7 på morgonen och sent på kvällen nu för jag orkar inte med det. Visst kan jag ta min hund och gå, men det är i princip alltid hundar där och är det fint väder kan det handla om 10-15 hundar. Så det är snudd på oundvikligt att träffa andra där. (T.o.m 7 på morgonen är det andra där, så helt kommer vi sällan undan.) Oftast är allt lugnt, men det dyker ändå upp folk med hundar som liksom inte har roligt eller är intresserad av att vara där egentligen. Och det dyker alltid upp nån hund som har svårt att läsa mina, som ignorerar Cerberus försök att säga att han vill vara ifred och vars ägare inte ser vad som händer.
Så, är folk helt enkelt kassa på att läsa sina egna hundar? Eller är det bara jag som tenderar att ha otur i vilka folk och hundar jag träffar?