Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Kontraströntgen idag får utvisa hur illa det är, han skulle sövas innan kl 9 enligt vet. imorse, sen ringer dom mig under förmiddagen med besked.
Om det är en defekt där kotorna är felformade så är det ju inte så mkt att göra åt, om dom bara ligger konstigt så kan man behandla med kiropraktik och avsvällande medel. Men det är oftast efter trauma - detta har ju smygit på och blivit värre och värre.
Känns som om jag bara väntar på att dom ska ringa och säga att det är kört... förträngt den möjligheten att det kanske kan vara något som har en bättre prognos.
Kontraströntgen idag får utvisa hur illa det är, han skulle sövas innan kl 9 enligt vet. imorse, sen ringer dom mig under förmiddagen med besked.
Om det är en defekt där kotorna är felformade så är det ju inte så mkt att göra åt, om dom bara ligger konstigt så kan man behandla med kiropraktik och avsvällande medel. Men det är oftast efter trauma - detta har ju smygit på och blivit värre och värre.
Känns som om jag bara väntar på att dom ska ringa och säga att det är kört... förträngt den möjligheten att det kanske kan vara något som har en bättre prognos.
L
lasseman
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Jag känner med dig. Jag hade en valack som jag fick ta bort som åttaåring pga av slinger/ataxi/förträngning i halskotpelaren. Jag köpte honom som fyraåring, vacker som en dag var han och min första häst. Han var stor och gänglig och alla sa att det bara var unghästvinglighet som skulle växa bort. Det gjorde det aldrig. Försäljningsstallet som red till honom innan jag köpte honom berättade hur de hade hoppat med honom, 1m ung. men på ett hinder han hade "glömt" bakbenen och brakade rakt igenom. När de red på igen var det inga problem. Vi skrattade åt det som att "så tokig och barnsligt okoncentrerad han är". I själva verket hängde väl helt enkelt inte bakkärran med. Han hade ett hjärta av guld och var därför nästan alltid positiv, speciellt i körningen, vilket han älskade.
Vi gjorde aldrig någon kontraströntgen eftersom diagnosen stämde så väl med hans beteende. Han hade ingen beteendestörning som du beskriver men blev efter några månaders igångsättning (mot slutet bara några månaders intervaller, som unghäst längre och diffusare) alltid istadig i arbete. Laser, kiropraktik och massagebehandlingar fick honom fräsch för att bli likadan just när man börjat komma igång. Hans kropp kom att åldras väldigt fort. Han var alltid vinglig och hade svårt för små volter. I arbete, på tygel s.a.s. var det inga problem, då fick han hjälp med balansen. Jag kunde rida förvänd galopp och började nosa på byten. Att hoppa kändes alltid som ett vågspel, över hinder gick jättebra, hoppa kunde han, men efter... Han blev liksom lealös i kroppen, som en gummikropp. Som unghäst såg jag att han gick omkull i hagen vid halt underlag ett flertal gånger.
Att besluta sig för att ta bort honom var det svåraste beslutet i mitt liv. Han var alltid så glad... men jag kände att något var fel. I perioder, f.a. på mörka hösten, blev han lätt deprimerad. Jag hade just fått barn och hade haft honom utlånad, också fått lite distans till problemet. När jag tog hem honom hann jag rida i tre månader, i de första två gick han fantastiskt (han hade skrittvilat hela sommaren). Men snart började istadigheten. Min equiterapeut sa att visst kunde han fixa honom med antiinflammatoriskt m.m. men han var nog inte mycket att ha till ridhäst. Han hade spänningar och överansträngningar i hela kroppen. Min häst krävde en uppgift i livet och jag orkade inte heller längre med att hela tiden tänka på speciallösningar angående foder, skoning m.m. Nybliven morsa som jag dessutom var. Det var alltid massa bekymmer med den hästen. Han hade ingen motstånd för annat skit som drabbade honom. Han fick somna in på gården där han då stod, på vägen till sommarhagen och jag har aldrig ångrat mitt beslut! Han var för god för den här världen.
Det här blev långt men jag fick sån flashback. Tänkte också att min historia kanske kan ge något stöd. Det gäller i sådana här situationer se hela verkligheten. Hästen, sig själv och förutsättningarna. Att somna in tror inte jag nödvändigtvis behöver vara det sämsta alternativet för en häst. Men så har jag blivit lite krass med åren...
Jag skickar de varmaste kramar och lyckönskningar.
Jag känner med dig. Jag hade en valack som jag fick ta bort som åttaåring pga av slinger/ataxi/förträngning i halskotpelaren. Jag köpte honom som fyraåring, vacker som en dag var han och min första häst. Han var stor och gänglig och alla sa att det bara var unghästvinglighet som skulle växa bort. Det gjorde det aldrig. Försäljningsstallet som red till honom innan jag köpte honom berättade hur de hade hoppat med honom, 1m ung. men på ett hinder han hade "glömt" bakbenen och brakade rakt igenom. När de red på igen var det inga problem. Vi skrattade åt det som att "så tokig och barnsligt okoncentrerad han är". I själva verket hängde väl helt enkelt inte bakkärran med. Han hade ett hjärta av guld och var därför nästan alltid positiv, speciellt i körningen, vilket han älskade.
Vi gjorde aldrig någon kontraströntgen eftersom diagnosen stämde så väl med hans beteende. Han hade ingen beteendestörning som du beskriver men blev efter några månaders igångsättning (mot slutet bara några månaders intervaller, som unghäst längre och diffusare) alltid istadig i arbete. Laser, kiropraktik och massagebehandlingar fick honom fräsch för att bli likadan just när man börjat komma igång. Hans kropp kom att åldras väldigt fort. Han var alltid vinglig och hade svårt för små volter. I arbete, på tygel s.a.s. var det inga problem, då fick han hjälp med balansen. Jag kunde rida förvänd galopp och började nosa på byten. Att hoppa kändes alltid som ett vågspel, över hinder gick jättebra, hoppa kunde han, men efter... Han blev liksom lealös i kroppen, som en gummikropp. Som unghäst såg jag att han gick omkull i hagen vid halt underlag ett flertal gånger.
Att besluta sig för att ta bort honom var det svåraste beslutet i mitt liv. Han var alltid så glad... men jag kände att något var fel. I perioder, f.a. på mörka hösten, blev han lätt deprimerad. Jag hade just fått barn och hade haft honom utlånad, också fått lite distans till problemet. När jag tog hem honom hann jag rida i tre månader, i de första två gick han fantastiskt (han hade skrittvilat hela sommaren). Men snart började istadigheten. Min equiterapeut sa att visst kunde han fixa honom med antiinflammatoriskt m.m. men han var nog inte mycket att ha till ridhäst. Han hade spänningar och överansträngningar i hela kroppen. Min häst krävde en uppgift i livet och jag orkade inte heller längre med att hela tiden tänka på speciallösningar angående foder, skoning m.m. Nybliven morsa som jag dessutom var. Det var alltid massa bekymmer med den hästen. Han hade ingen motstånd för annat skit som drabbade honom. Han fick somna in på gården där han då stod, på vägen till sommarhagen och jag har aldrig ångrat mitt beslut! Han var för god för den här världen.
Det här blev långt men jag fick sån flashback. Tänkte också att min historia kanske kan ge något stöd. Det gäller i sådana här situationer se hela verkligheten. Hästen, sig själv och förutsättningarna. Att somna in tror inte jag nödvändigtvis behöver vara det sämsta alternativet för en häst. Men så har jag blivit lite krass med åren...
Jag skickar de varmaste kramar och lyckönskningar.
Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Nu är han avlivad under narkosen, dom hittade en ovanlig defekt mellan den 6-7:e halskotan som tryckte på ryggmärgskanalen. Det var inget som kunde behandlas, och hästen skulle aldrig kunna bli bättre.
Trist på en häst som inte ens blev fem år, men ändå skönt att veta vad som har varit problemet.
Nu är han avlivad under narkosen, dom hittade en ovanlig defekt mellan den 6-7:e halskotan som tryckte på ryggmärgskanalen. Det var inget som kunde behandlas, och hästen skulle aldrig kunna bli bättre.
Trist på en häst som inte ens blev fem år, men ändå skönt att veta vad som har varit problemet.
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Huvva, vad hemskt. Men det måste ju vara skönt att du fick reda på problemet!!!
Tröstkramar!!!!
Huvva, vad hemskt. Men det måste ju vara skönt att du fick reda på problemet!!!
Tröstkramar!!!!
Z
zhildania
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Beklagar denna tragiska utgång.
Tycker dina hästar är otroligt lyckligt lottade som har en en sådan omtanksam ägare som dig.
Önskar dig all lycka.
Beklagar denna tragiska utgång.
Tycker dina hästar är otroligt lyckligt lottade som har en en sådan omtanksam ägare som dig.
Önskar dig all lycka.
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
...Nej.. vad ledsamt!
Men nu slipper han ha ont mer och har det kanske bättre där han är nu.. Jag gissar på att hela hans personlighet präglades på detta.
Just att du beskrev honom som väldigt osocial.. Jag tror att han hade så ont.
Hästar får ju i naturen inte visa smärta..
Men du, ...hur mår du nu då?
Det måste kännas hemskt ändå.
Trots att det var mest humant.
Han var ju ändå hästen du haft ganska länge och jobbat så mkt med och som har gett dig så mycket huvudbry..
*stora tröst-kramen*
...Nej.. vad ledsamt!
Men nu slipper han ha ont mer och har det kanske bättre där han är nu.. Jag gissar på att hela hans personlighet präglades på detta.
Just att du beskrev honom som väldigt osocial.. Jag tror att han hade så ont.
Hästar får ju i naturen inte visa smärta..
Men du, ...hur mår du nu då?
Det måste kännas hemskt ändå.
Trots att det var mest humant.
Han var ju ändå hästen du haft ganska länge och jobbat så mkt med och som har gett dig så mycket huvudbry..
*stora tröst-kramen*
Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Tack alla ni som har skrivit.
Jag mår faktiskt bättre än vad jag tycker borde vara möjligt. Visst är man ledsen, men det är ändå en lättnad att till slut få klarhet i det hela. Och det var skönt att dom kunde avliva honom under narkosen så han slapp det kala betongrummet med den stora golvbrunnen...
Detta är den andra hästen jag har som reagerar såhär konstigt för smärta. Eller vi vet ju inte om denna hästen har haft ont, vi vet bara att han har haft balansproblem och känselbortfall.
Den förra hästen jag hade red jag oskodd på grusväg utan hälta dagen innan han fick diagnosen hovbensrotation med två mm innan hovbenet gick ut igenom sulan... honom kollade jag upp hos vet. bara för att han var bökig att hantera från marken och befarade borelia. Vilket han hade det också
Nä, nu blir det inga mer hästar för mig på ett bra tag. Har avlivat 4 hästar på tre år, varav 3 av dom var under 7 år. Håller mig till mina ponnyer och hoppas att alla blir minst 30.
Tack alla ni som har skrivit.
Jag mår faktiskt bättre än vad jag tycker borde vara möjligt. Visst är man ledsen, men det är ändå en lättnad att till slut få klarhet i det hela. Och det var skönt att dom kunde avliva honom under narkosen så han slapp det kala betongrummet med den stora golvbrunnen...
Detta är den andra hästen jag har som reagerar såhär konstigt för smärta. Eller vi vet ju inte om denna hästen har haft ont, vi vet bara att han har haft balansproblem och känselbortfall.
Den förra hästen jag hade red jag oskodd på grusväg utan hälta dagen innan han fick diagnosen hovbensrotation med två mm innan hovbenet gick ut igenom sulan... honom kollade jag upp hos vet. bara för att han var bökig att hantera från marken och befarade borelia. Vilket han hade det också
Nä, nu blir det inga mer hästar för mig på ett bra tag. Har avlivat 4 hästar på tre år, varav 3 av dom var under 7 år. Håller mig till mina ponnyer och hoppas att alla blir minst 30.
L
lasseman
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Jag vill också skicka en tröstande kram. Skönt ändå att höra att du inte är helt körd i botten. Ofta är det jobbigast innan tycker jag, när det är svåra beslut som ska tas eller man väntar på olika besked. Ovissheten... När det väl är gjort handlar det om att vänja sig vid den nya situationen, vilket kan vara nog så svårt men på ett annat sätt.
Efter jag tagit bort min ägnade jag några år åt mina egna småbebisar. När det var dags att skaffa ny häst tänkte jag att hälsan är nummer ett! Den första jag tog hem hade en pågående nervinflammation eller något och blev efter ett par dagar lam i svansen. En fantastiskt fin häst, bara att skicka tillbaka. Den andra visade sig vara hetare än het men otroligt ambitiös med fantastiskt steg så henne bestämde jag mig för att sälja till någon satsande dressyrryttare efter några månader. Då visade sig lösa benbitar i tre ben, bara att skicka tillbaka. i somras hittat jag en liten prickig donna på fyra år som hittills bara(...) visat sig ha patellaupphakning. Känns som piece of cake i sammanhanget.
Otur verkar man kunna ha i hur stora doser som helst, speciellt i den här sporten. Jag undrar ofta om det finns människor som har tur i samma doser som andra har otur? Å andra sidan har jag två underbara barn, en fantastisk man, en frisk familj, en hygglig ekonomi och en ganska glassig situation överlag om man jämför med många andra tvåbenta varelser på den här planeten.
Gråt och sörj ordentligt och kom sedan ut sugen på nya tag på andra sidan!
Jag vill också skicka en tröstande kram. Skönt ändå att höra att du inte är helt körd i botten. Ofta är det jobbigast innan tycker jag, när det är svåra beslut som ska tas eller man väntar på olika besked. Ovissheten... När det väl är gjort handlar det om att vänja sig vid den nya situationen, vilket kan vara nog så svårt men på ett annat sätt.
Efter jag tagit bort min ägnade jag några år åt mina egna småbebisar. När det var dags att skaffa ny häst tänkte jag att hälsan är nummer ett! Den första jag tog hem hade en pågående nervinflammation eller något och blev efter ett par dagar lam i svansen. En fantastiskt fin häst, bara att skicka tillbaka. Den andra visade sig vara hetare än het men otroligt ambitiös med fantastiskt steg så henne bestämde jag mig för att sälja till någon satsande dressyrryttare efter några månader. Då visade sig lösa benbitar i tre ben, bara att skicka tillbaka. i somras hittat jag en liten prickig donna på fyra år som hittills bara(...) visat sig ha patellaupphakning. Känns som piece of cake i sammanhanget.
Otur verkar man kunna ha i hur stora doser som helst, speciellt i den här sporten. Jag undrar ofta om det finns människor som har tur i samma doser som andra har otur? Å andra sidan har jag två underbara barn, en fantastisk man, en frisk familj, en hygglig ekonomi och en ganska glassig situation överlag om man jämför med många andra tvåbenta varelser på den här planeten.
Gråt och sörj ordentligt och kom sedan ut sugen på nya tag på andra sidan!
Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
För att göra saken ytterligare mer deprimerande berättade mitt försäkringsbolag idag att dom inte ersätter mig varken för veterinärvården eller betalar ut livförsäkringen.... allt pga när jag gick över till dom för ett år sedan så blev det ett glapp i försäkringen på en månad från tidigare bolag. Dom räknar hästen som helt nyförsäkrad då och ersätter inte skador som anses vara medfödda trots att hästen ej har visat direkta symptom på skadan innan.
Underbart. Inget livförsäkring och en faktura på 18 000. Precis vad man behöver.
För att göra saken ytterligare mer deprimerande berättade mitt försäkringsbolag idag att dom inte ersätter mig varken för veterinärvården eller betalar ut livförsäkringen.... allt pga när jag gick över till dom för ett år sedan så blev det ett glapp i försäkringen på en månad från tidigare bolag. Dom räknar hästen som helt nyförsäkrad då och ersätter inte skador som anses vara medfödda trots att hästen ej har visat direkta symptom på skadan innan.
Underbart. Inget livförsäkring och en faktura på 18 000. Precis vad man behöver.
Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Jag känner mig så avtrubbad nu så jag inte längre förvånas över sånthär. Jag förstår att dom har sina regler, men vad får dom att tro att jag skulle ha misstänkt en så pass stor skada som denna under den korta tiden han var oförsäkrad mellan bolagen, teckna en försäkring hos dom och sen vänta 18 månader med att ta honom till veterinär? Är det inte det som karenstiden är till för? Jag tycker att det är var och ens rättighet att välja om djuret ska vara försäkrat eller inte - utan att behöva få det i ryggen ett par år senare.
Känns bittert att betala många hundralappar i månaden i fyra år och så får man detta i ryggen.
Jag känner mig så avtrubbad nu så jag inte längre förvånas över sånthär. Jag förstår att dom har sina regler, men vad får dom att tro att jag skulle ha misstänkt en så pass stor skada som denna under den korta tiden han var oförsäkrad mellan bolagen, teckna en försäkring hos dom och sen vänta 18 månader med att ta honom till veterinär? Är det inte det som karenstiden är till för? Jag tycker att det är var och ens rättighet att välja om djuret ska vara försäkrat eller inte - utan att behöva få det i ryggen ett par år senare.
Känns bittert att betala många hundralappar i månaden i fyra år och så får man detta i ryggen.
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Håller helt med dig..
Man ska väl inte behöva vara orolig för att nåt ska hända sin häst och om då försäkringen man har ska gälla eller inte..
Oroväckande tycker jag..
Kan du inte överklaga deras beslut och skriftligt begära ytterligare genomkoll på dinförsäkring?
Det måste ju finnas nån man kan vända sig till som är på försäkringstagarens sida.
Annars kan de ju hitta små kryphål och undanflykter och komma undan miljonbelopp i slutänden?
De kan ju hävda brister i försäkringarna som inte ens är relevanta i sammanhanget..
Och borde du inte få ut nån livförsäkring på hästen?
Nån slags försäkring måste man ju ha gällande trots att det funnits dolda fel på hästen som faktiskt ingen kunnat erinra sig om.
Önskar just nu att jag varit mer haj på detta med försäkringar..
Ingen som vet?
Håller helt med dig..
Man ska väl inte behöva vara orolig för att nåt ska hända sin häst och om då försäkringen man har ska gälla eller inte..
Oroväckande tycker jag..
Kan du inte överklaga deras beslut och skriftligt begära ytterligare genomkoll på dinförsäkring?
Det måste ju finnas nån man kan vända sig till som är på försäkringstagarens sida.
Annars kan de ju hitta små kryphål och undanflykter och komma undan miljonbelopp i slutänden?
De kan ju hävda brister i försäkringarna som inte ens är relevanta i sammanhanget..
Och borde du inte få ut nån livförsäkring på hästen?
Nån slags försäkring måste man ju ha gällande trots att det funnits dolda fel på hästen som faktiskt ingen kunnat erinra sig om.
Önskar just nu att jag varit mer haj på detta med försäkringar..
Ingen som vet?
Mli
Trådstartare
Sv: Är det verkligen lönt? (långt)
Idag ringde försäkringsbolaget och meddelade att dom hade ändrat sig efter att ha pratat med veterinären. Livdelen ska betalas ut och dom tar även fakturan! Jippie!
Dom upptäckte kanske att jag har 17 andra försäkringar och att jag betalar in en hel del varje månad. Inte kul att tappa såna kunder kan jag tro.
Idag ringde försäkringsbolaget och meddelade att dom hade ändrat sig efter att ha pratat med veterinären. Livdelen ska betalas ut och dom tar även fakturan! Jippie!
Dom upptäckte kanske att jag har 17 andra försäkringar och att jag betalar in en hel del varje månad. Inte kul att tappa såna kunder kan jag tro.
Liknande trådar
Senast: the_connemara
·
Senast: Elendil
·
Hästmänniskan
Hej! Jag har köpt en supersnäll 7 åring för 2 veckor sedan (24/8).
7 år, valack och importerad från Holland som 5 åring. Tidigare...
Senast: Ronja Karlsson
·
Senast: Crossline
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Kritiken mot Skatteverket – efter beslutet om systrarna Ramel- Hästnyheter De största kostnaderna lär vara inköp av hästar, de har ju köpt flera fina tävlingshästar till sig själv under dessa sju år.
- Piaff
- Svar: 16
- Visningar: 1 240
- Hästnyheter
-
Vildsvinsjägare sköt ihjäl två hästar – människor fanns i närheten
- Hästnyheter Det håller jag med om. Alltför få klarar av att hålla ordentliga avstånd.
- Lingon
- Svar: 101
- Visningar: 4 549
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Att lämna i smyg- Juridik & Ekonomi Intressant med vilka olika infallsvinklar man kan ha om samma sak. Jag har lyssnat på många utsatt kvinnor och hur de haft det. För mig...
- Nebraska
- Svar: 72
- Visningar: 6 323
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Hönstråden II- Lantbruksdjur Men erfarenhet är att det är storleken på kläckaren som bestämmer om den är bra eller inte. De större, som ser ut som kylskåp, är de som...
- Efwa
- Svar: 1 843
- Visningar: 176 465
- Djur
