Sv: Är det hästarna eller hästägarna som har blivit sämre?
martha skrev:
Det "värsta" jag har varit med om när jag var sen ....kolsvart ute och en häst hittade jag inte....jag smög neröver i hagen och hörde nåt ljud då o då.....tillslut hittade jag hästen......han var BLOCKHALT...i mörkret kunde jag inte avvgöra vad som hänt men jag var ju tvungen att få in hästen...i 300 meter fick jag försöka DRA in honom...han hade fått en enkronas stor benbit avsparkad ur ett bakknä + 7 mindre flisor...Det var INTE kul att tvinga honom att gå när man inte ens såg om benet var AV eller inte.
Måste bara börja med en hästhistoria appropå hästar och mörker. Det värsta jag varit med om då
fast jag var inte med. Det var min mor som var på väg hem i höstmörkret på den VÄLDIGT smala landsvägen där de bor. Hursomhelst körde hon bil i sakta mak med tanke på älgar och annat vilt och vid ett backkrön uppenbarade sig plötsligt en stor svart hingst (vet inte namnet) som sprang emot henne i helljusets sken. Morsan tvärstannade och tur var nog det för efter kom tio femton hästar till galloperandes i vägens riktning rakt emot henne och förbi. De hade rivit hästhållarens stängsel, vi kallar btw gården för ryssgården ser ut som en förfallen gård på den ryska taigan eller nåt i den stilen.
Hursomhelst. Jag tror såväl hästar som ägare bär skuld. För det första finns det så oerhört många hästar nu och allt från sommarhus och små torp till villor säljs av mäklare under parollen hästgård. Finns det en hektar tomt och ett garage eller annan stall-liknande byggnad så verkar det vara grönt ljus.
Många föräldrar (kan jag tänka mig) som haft sina barn i ridskola köper nog i all välmening både "hästgård" och häst till sina barn och då kanske det i vissa fall kan problem om man får hem en häst som inte varit en skolhäst?
Sedan till hästarna då. Liksom det finns hästgårdar i snart sagt varje bygarage så föds det upp hästar vilka senare rids in av mindre vana ryttare. Så kanske även hästarna är sämre utbildade än förr? Jag vet inte! Bara en teori.
Själv har jag ridit i 22 år och är fortfarande osäker på om jag borde eller ska rida in en häst fast jag är bra sugen. Vad händer om man "misslyckas"?
Men sedan finns ju alltid parollen vilken det ligger mkt sanning i då det kommer till såväl hästar som hundar;
"Det finns inga problem hästar/hundar, bara problem förare/ryttare."
Inte sagt för det att man är någon "problem" ryttare för att man har en bångstyrig häst! Men man kanske helt enkelt inte passar ihop med sin häst och bör välja (om det nu vore så enkelt) en "lugnare", "timidare", "lydigare" häst eller vad man nu vill kalla det.
För vad som är riktigt trist är ju om man inte längre har kul med sin häst utan ständigt har något att klaga på när man talar om den. Då kommer ju både ryttaren och hästen känna av det och då går det sämre. Åandra sidan så måste det vara en otroligt skön känsla att komma över "problemen" och få glädje av sin häst och verkligen känna vilken framgång man rönt tillsammans genom det.
Mvh
Björn - som aldrig haft oturen att "få" en problemhäst.
Mvh
Björn