Om ni läst ngn av mina tidigare trådar så har jag hur mycket trassel som helst med min 19 åriga fullblodsval.
Har nu börjat fundera på om det är för hans skull som vi fortsätter kämpa eller om det är för jag hoppas på ett under.
Han är ju sliten i sina framkotor och framknän men de går att skritta honom, men han tar sig inte i muskler och är enormt svårfödd.
Kräver en hovslagare med enormt kunnande och måste alltid gå helskodd även när han går i hage och har känslig mage..
Har tidigare varit väldigt vanvårdad och därför är hans kropp inte riktigt så bra skick som den borde vara..
Men sen å andra sidan har han så himla mycket personlighet och är ofta väldigt glad och full i fan och pigg.
Men när vet man att det är dags att ta ett slutgiltigt beslut?
Jag har liksom funderat och funderat men jag blir inte klokare, mår skit bara jag tänker på det och läser andras trådar...
Usch.. ska börja med frimärken istället...
Har nu börjat fundera på om det är för hans skull som vi fortsätter kämpa eller om det är för jag hoppas på ett under.
Han är ju sliten i sina framkotor och framknän men de går att skritta honom, men han tar sig inte i muskler och är enormt svårfödd.
Kräver en hovslagare med enormt kunnande och måste alltid gå helskodd även när han går i hage och har känslig mage..
Har tidigare varit väldigt vanvårdad och därför är hans kropp inte riktigt så bra skick som den borde vara..
Men sen å andra sidan har han så himla mycket personlighet och är ofta väldigt glad och full i fan och pigg.
Men när vet man att det är dags att ta ett slutgiltigt beslut?
Jag har liksom funderat och funderat men jag blir inte klokare, mår skit bara jag tänker på det och läser andras trådar...
Usch.. ska börja med frimärken istället...