Är det bara jag?

[PopcornPlayer]

Jag har haft en lätt graviditet, jämnfört med många andra. Har inte haft några problem med foglossningar, inget överdrivet problem med illamående (v 14-20 mådde jag visserligen ganska illa, men har spytt sammanlagt två gånger under min graviditet, och ena gången berodde det def på maten).

Fick en urinvägsinfektion i början som gick upp i njurarna, men försvann efter ett par dagar på sjukhus. Även om humöret har gått upp och ner, så har jag ändå haft den där lilla lyckokänslan i kroppen större delen av tiden, men nu har den def försvunnit (i v. 38).

Jag trivs så inåthelvete dåligt med att vara tjock och otymplig. Även om alla i min omgivning försöker intala mig att jag inte är tjock, utan bara gravid. Jag är lika liten som jag alltid varit, med undantag för en något större rumpa och en jättefotboll till mage. Har klarat mig utan en enda bristning på magen, har lite på båda sidorna under höfterna och några korta små på brösten. Jag klarar ändå inte riktigt av det här med stora magen. Jag kan inte på några sätt trivas med den. Undviker speglar, undviker att försöka låtsas om att den är där. Det har väl fungerat ganska bra hittils, jag får ju trots allt tillbaka min mage (och navel!) snart. Däremot verkar det vara ett problem för omgivningen, att jag inte är tillfreds med att se ut som ett klot.

Hur känner ni andra? Trivs ni med att rulla fram?

 

[turbofling]

Sv: Är det bara jag?

Jag är bara i v.26 än så egentligen ska jag kanske inte säga något än men kan ju säga hur jag mår hitills.

Jag har inte mått illa alls någon gång (eller lite, lite i början), humöret är som vanligt, lite känsligare än annars bara. Jag är överviktig sen innan och ett tag när magen bara var svullen och lite smårund kände jag mig bara stor och äcklig. Nu syns det att det är en riktig bebismage och jag älskar den, förra veckan köpte jag min första klänning på flera år, äntligen kan jag försöka framhäva min mage istället för att dölja den.

Det jag har jobbigast med nu är vikten, viktuppgången så här långt är helt ok men jag mår ändå dåligt av att se vågen peka uppåt, det ger mig en enorm ångest.

 

[Mammadutt]

Sv: Är det bara jag?

jag hade alla krämpor som fanns och gick ändå omkring i en rosa bubbla.... jag hade jävligt ont men har aldrig mått så bra som då.... alltså mentalt..... (dock gör jag inte om det om vi säger så)

 

[doglover]

Sv: Är det bara jag?

Det enda jag had problem med var att jag hade jättelågt järnvärde, trög mage, kramp och halsbränna. Kanske låter som en del, men halsbrännan gick ju att återgärda och lika dant med den tröga magen. Järntabletter slutade jag med pga magen.

Hade inga foglossningar eller humörsvängningar och mådde inte illa alls. Inte ens under förlossningen.

Men, en massa trevliga ränder på magen fick jag.

Det gick bra på förlossningen förutom att jag sprack på 4 punkter utav 6 i journalen, fick opereras och hade svårt att gå.

 

[doglover]

Sv: Är det bara jag?

Kan tillägga att jag mer än gärna går igenom allt det där igen inom en snar framtid. Vill så gärna ha ett syskon till loke, så skulle det bli plus igen har vi inget emot det.

 

[Calazirya]

Sv: Är det bara jag?

Just nu njuter jag av min graviditet, magen är lagom stor och inte i vägen och jag mår inte illa, ryggen gör inte alls ont och jag har inte lagt på mig en massa och samlar inte på mig vatten än...

Så på det stora hela så är jag så himla nöjd just nu

( och innan någon påpekar det så, ja jag vet det kommer säkert tyngre tider )

 

[doglover]

Sv: Är det bara jag?

Jag hade i stort sett alltid tröjor och stora tshirts på mig. Jag blev gravid i slutet av december så under vintern var det ju inga problem. Men när jag var höggravid under sommaren så var det lite svettigt.

Ville inte att folk skulle glo helt enkelt.

 

[Minta]

Sv: Är det bara jag?

De två första månaderna av min graviditet var jag i stort sett helt utslagen. Dels pga att jag mådde illa, men framför allt för att jag var tvungen att avbryta min medicinering så tvärt. Kräktes gjorde jag inte alls.
Men efter det hade jag tidigt foglossningar, men jag har haft problem med ryggen så länge, så lite mer smärta bekom mig inte så mycket. Jag hade mycket sammandragningar också, men de antog jag berodde på att jag rörde mig så mycket.
Jag har aldrig varit piggare än när jag var gravid. Mådde nästan oförskämt bra.

Men den jobbiga, otympliga magen som alltid var ivägen. Den kan jag skriva upp på.
Nånstans mellan v. 30-35 tröttnade jag på att vara gravid. Kände att nu hade jag varit gravid, nu vet jag hur det är och nu är det inte roligt längre.
I v. 38 var det jag, som sen tonåren haft univerums absolut värsta förlossningsfobi, som mest såg fram emot förlossningen.

Men vi vill ha en liten till och jag har inget emot att gå igenom det en gång till.

 

[taccotad]

Sv: Är det bara jag?

Min första graviditet var det inget alls att klaga på. Jobbade och stod i in i det sista. Kände av lite foglossning mot slutet men jag vill ändå påstå att jag mådde BRA.
Nu denna graviditeten känns det som min kropp tar mer stryk, den orkar inte riktigt så mkt som förra gången. Men jag anser att jag mår rätt bra nu med. Inget särskilt att klaga på.

Jag tror man hör mest om gravida kvinnor som har problem för det är ju sånt som ofta måste ventileras på såna här forum. Man vill diskutera olika problem och hitta lösningar. Alla som mår bra mår ju bra och då rullar det på utan att man tänker på det.

 

[Lupino]

Sv: Är det bara jag?

Min förra graviditet var i princip helt okomplicerad (kände av fogarna något, t.ex efter dammsugning, men inte mycket. Värre var det efter förlossningen!). Jag mådde inte illa det minsta. Trots det tyckte jag inte om att vara gravid, gillade inte att bli tjock (vägde 58 kg till 176 cm innan. Gick upp 17 kg).

Jag är gravid för andra gången nu i ca v8 och mår illa! Hela dagarna och det är verkligen inte roligt! Som sagt gillade jag inte graviditeten förra gången och detta lär ju knappast bli en bättre upplevelse denna gången. Får hoppas illamåendet går över om några veckor (min syrra har mått illa ända till v30 så man vet aldrig).

Jag tror du ska strunta i att andra bekymrar sig över att du inte trivs med din graviditet och mage! Jag tror de gör det för att många mår just bättre än någonsin som gravida. Jag har dock arbetskamrater som tycker att det är skönt att höra att alla inte tycker det är rosenrött (troligtvis har deras fruar inte heller levt på små moln).

 

[saltahajen]

Sv: Är det bara jag?

Åh vad underbart att ha en lättsam graviditet!

Själv så känner jag att så fort jag börjat må bra så kommer något nytt!
Först kräktes jag minst 2 gånger om dagen till ca v. 13! Dödstrött och slut på!
Sedan fick jag hemska problem med gallsten och detta är verkligen inte att leka med har jag konstaterat!
Nu i vecka 24 har magen börjat växa (äntligen trodde jag då det inte synts ett dugg att jag varit gravid) jag vad kommer då... jo besvär med ryggen, även lite spökande med fogarna börjar!
Nu börjar även den kalla tiden då jag har lätt för att få urinvägsinfektion, skulle väl gissa att jag snart ryker på en sådan med!
Känns som att jag bara går runt nu och väntar på att allt skall bli olidligt och jag blir sjukskriven (har ett tugnt jobb). Usch, är inte riktigt sugen på att skaffa en till på direkten just nu...

 

[tinissen]

Sv: Är det bara jag?

är i v 24 och har inte haft några problem hittils, möjligtvis nu när magen växt en del och jag legat länge på rygg kan vara lite jobbigt men thats it. men det kanske vänder imorgon vem vet??

 

[vansinnet]

Sv: Är det bara jag?

kl

Jag känner igen mig precis i det du skriver.
Jag vantrivdes också med min graviditetskropp, och även fast alla sa att jag var vackrare än någonsin, så kunde jag inte se det.
Vist tyckte jag om magen just för dess innehåls skull, men jag trivdes aldrig med att vara så stor.

Men snart är det över.

 

[Fanskap]

Sv: Är det bara jag?

Jag har än så länge en 'lätt' graviditet.
Mådde illa fram till v 13, hade rejäla foglossningar 2-3 veckor i början, sen dess har jag mått prima!
Inte ens nu*peppar,peppar* har jag ont,även om det är tungt ibland, har precis gått in i v 39, och känner mig fortfarande rätt så rörlig. Men visst, endel saker tar lite längre tid, stallet tex tar 15-30min extra beroende på vad som behövs göras men det är för att jag själv känner att jag kan ta de lugnt.

Gravidmagen har jag bara ont av när jag ska ta på mig strumporna eller när jag behöver spendera lite längre tid på golvet.

Ja, ska jag vara ärlig har jag inte mått så här bra och trivts med mig själv så här fantastiskt som jag gör nu de senaste 5 åren..

Tycker tiden har gått för fort!

 

[citron]

Sv: Är det bara jag?

Jag är ganska glad över mina graviditeter när jag läser om andras...

På fyra graviditeter har jag inte haft besvär med någonting,inget illamående,ingen foglossning eller några andra graviditetssymtom...Har mått oförskämt bra med andra ord.

 

[Freyja_bus]

Sv: Är det bara jag?

kl

Jag är jättenöjd med min graviditet och mår toppen. Jag hade ju ett helvete i början pga illamåendet, men efter v 15 har allt varit strålande. Det är först nu de sista två-tre veckorna som jag har börjat få en massa sammandragningar på kvällarna, och flera nätter har jag vaknat av att jag har världens molvärk i magen som inte riktigt vill ge med sig. Ibland ilar det till neråt också, och det är inte speciellt trevligt! Bortsett från det mår jag alltså toppen! Är fortfarande igång som vanligt även om jag kanske borde varva ner nu med tanke på att jag får så mycket sammandragningar. Känner mig hyfsat rörlig även om magen är ivägen i vissa moment.. Jag har inte heller gått upp något speciellt förutom magen, har liksom bara en rejäl kula. Men jag ÄLSKAR den! Jag känner mig jättefin, magen är sammetsmjuk och helt underbar =)

Så PopcornPlayer; tyvärr kan jag inte leva mig in i hur du känner dig, men jag är övertygad om att du inte är ensam! Och tänk, snart är lilla underverket ute (hade inte din slempropp gått?)!!

//Julia

 

[Hot Shot]

Sv: Är det bara jag?

Jag hade en ganska så enkel graviditet men gnällde ändå!

Fick sluta rida lite tidigare än jag hade planerat då jag fick ont i ljumskarna och så hade jag en del humörsvängningar och så men annars så fanns det inget att klaga på direkt, Led en del av värmen också iof och hade dåliga järnvärden.

Dock trivdes jag inte alls med att vara så tjock och otymplig och inte kunna göra sådant som jag kunde när jag var smal. Ändå var jag rätt så "rörlig", promenerade mkt och mådde inte illa eller så.

Många kvinnor säger ju att de kände sig som vackrast när de var gravida vilket jag inte alls kan förstå!

 

[bananabambi]

Sv: Är det bara jag?

Såhär efter mina båda graviditeter kan jag säga att jag inte mådde så bra. Men då, under tiden, var jag så lycklig Att jag var sjuk kom liksom i andra hand. Och det båda gångerna.

Första gången hade jag havandeskapsförgiftning, blev inlagd i v. 35 och igångsatt pga av superdåliga värden i v. 36. Under hela graviditeten hade jag skyhögt blodtryck, en rejäl vattenansamling och total viktuppgång på +30kg. Därutöver var jag grymt svullen, trött och hade en halsbränna som inte var av denna värld. Foglossning hade jag också.

Andra gången var allt likadant, men i lightversion. Högt blodtryck, svullen och gick på extrakontroller, men ingen inläggning eller igångsättning.

Jag skulle utan tvekan kunna bli gravid på studs om sambon nu bara ville. Men jag måste ha hans 100%-iga stöd om jag ska orka, eftersom jag vet att jag blir sjuk måste han avlasta väldigt mycket. Under den första graviditeten fick jag i princip ingen avlastning, men blev då riktigt dålig. Andra gången satte jag mer press på honom, vilket gjorde att jag mådde bättre. Men jag hade en grinigare sambo. Nu vet vi båda vad som gäller. Ska jag klara mig utan att bli sjuk måste han avlasta i mängder, och just nu skulle det aldrig gå. Vi har för mycket att göra med vårt hus vi renoverar.

 

[bananabambi]

Sv: Är det bara jag?

Jag som var överviktig innan graviditeterna kan säga att det var rätt skönt att vara gravid, för då fick man framhäva magen och formerna Så JAG kände mig ganska fin som gravid. Dock ska jag aldrig genomgå det igen. Att vara tjock är jobbigt, att vara gravid är jobbigt. De båda i kombination är en enorm påfrestning för kroppen som jag absolut vill undvika.

 

[angel76]

Sv: Är det bara jag?

Har inte haft några problem med foglossningar och sånt (tack & lov)!

Man har istället fått dras med halsbränna och illamående och kräkningar genom hela graviditeten, och jag kan säga att det är ingen höjdare att sitta på huk över toastolen och kräkas när man är i 8e månaden...

Men visst är det mysigt med den stora magen, och känna livet där inne!