Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?Instämmer i den trötta kören, att klanka ned på den yngre generationen är inget nytt. Självfallet är det inte föga nytta att komma med anekdotisk bevisföring, men det är så långt ifrån den verklighet jag befinner mig i. Visst, jag rör mig i (och har alltid gjort) ideella kretsar vilket gör att engagemanget bland mina vänner är mer vanligt, men ändå. Själv är jag skitstressad över att folk ska se mig som lat under nästa år pga allt detta tjat om att 90-talister är lata, och ändå är det en imponerande lista jag ska fixa nästa år:
- Studier, heltid, 100% (masternivå)
- Arbete, 50%
- Arbete på annan ort, ca 2 veckors arbete under 1,5 månader
- Arbete på annan ort, ca 3 månaders arbete under 1 år
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 3-4h i månaden
Dock är arbetet utspritt under året med olika belastningsperioder, men ja, jag är en av de som påverkas och känner att detta är ganska lite och borde klämma in mer.
Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?
Vad skulle det där vara bra för?
Fast det var absolut inte det jag ville ha fram i inlägget, nu tolkar du in saker själv. Det jag menade var snarare att trots att jag har tagit på mig allt detta (kommer jag klara det, kanske kanske inte) så känner jag mig fortfarande inte bra nog. Jag känner mig lat och mår dåligt över att jag tackar nej till fler saker.Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?
När jag pluggade kandidaten jobbade jag minst 50% samtidigt, satt i många olika styrelser på universitetet, var sektionsordförande i studentkåren med allt vad det innebär och hade två hästar samtidigt. Jag klarade det med hjälp av psykolog på slutet, men sedan bröt jag ihop och har haft problem med depressioner sedan dess. Varit mycket sjukskriven, upprepade självmordsförsök och inläggningar på psyk i två år efteråt.Fast det var absolut inte det jag ville ha fram i inlägget, nu tolkar du in saker själv. Det jag menade var snarare att trots att jag har tagit på mig allt detta (kommer jag klara det, kanske kanske inte) så känner jag mig fortfarande inte bra nog. Jag känner mig lat och mår dåligt över att jag tackar nej till fler saker.
Bästa inlägget idag.Det är ju för att folk fortfarande inbillar sig att utmattningssyndrom kommer av att man jobbar mycket. Det gör det inte, det är mentalt och kommer av press på en själv, ofta ihop med perfektionism och en känsla av att inte räcka till. Såklart att det kan vara relaterat till jobbet, men sällan enbart. Det är väl rätt givet att den typen av känslor ökar när man ständigt har koll på alla andras ”perfekta” liv och karriärer, på en helt annan nivå än tidigare.
Så om vi kunde slå hål på myten att man blir utbränd/får utmattningssyndrom av att jobba för mycket så kanske vi på sikt även kan minska anklagelserna om lata/sköra/svaga ungdomar (galet att sånt ens används ihop med utmattningssyndrom).
Jag vet att det är dumt gjort av mig, och jag kommer antagligen hoppa av ett uppdrag för det är alldeles för stort för att inte vara arvoderat (inom universitetet), men samtidigt känner jag mig som en svikare.. Har inte ens haft uppdraget ett år, men att rodda folk från 5 länder tar så mycket extratid jag inte känner att jag harNär jag pluggade kandidaten jobbade jag minst 50% samtidigt, satt i många olika styrelser på universitetet, var sektionsordförande i studentkåren med allt vad det innebär och hade två hästar samtidigt. Jag klarade det med hjälp av psykolog på slutet, men sedan bröt jag ihop och har haft problem med depressioner sedan dess. Varit mycket sjukskriven, upprepade självmordsförsök och inläggningar på psyk i två år efteråt.
Jag tyckte då att jag hade ett normalt liv, hann ju trots allt med att sova på nätterna. Med sömnmedicin i hästdoser, men ändå.
Nu i efterhand inser jag hur sjukt det var. Det är inte så livet ska se ut, man ska ha tid till återhämtning.
Så ta det lugnt så ditt liv inte ser ut som mitt efteråt.
Jag hoppade av alla mina uppdrag efter halva sista terminen då min psykolog så åt mig att göra det om jag ville klara examensarbetet.Jag vet att det är dumt gjort av mig, och jag kommer antagligen hoppa av ett uppdrag för det är alldeles för stort för att inte vara arvoderat (inom universitetet), men samtidigt känner jag mig som en svikare.. Har inte ens haft uppdraget ett år, men att rodda folk från 5 länder tar så mycket extratid jag inte känner att jag har
Jag pallar inte med ett 8-17 jobb. Känner mig fångad i ett anställningsfängelse och mår jättedåligt av att vara sådär uppbunden. Jag har löst problemet med att jobba natt. Då är jag ledig mycket mer, har inte samma rutiner varje vecka och jag behöver aldrig se fram emot två dagars helg, för jag har massor med ledigt. Visst, det sägs att nattarbete förkortar livet med ca 10 år, men det är jag okej med så länge jag slipper må dåligt i 30 år till, vilket är den tiden jag har kvar att jobba. Är strax över 40 år gammal så jag har testat på det mesta.Tycker mina barn sköter sig bra och har saker på g hela tiden. Men till skillnad från sin pappa så har de inga större problem med gymnasiet. hur den äldsta ska jobba på ett normalt 9-5 jobb vet jag inte men det går att lösa.
Viktigt att tänka på vilken bransch det är i med, för jobbar man som väktare så är arbetstidsförkortningen 8 h/månad. En heltid ligger på 168 h/månad. Massor ledigt blir verkligen inte hela sanningen då, snarare tvärtom!Jag pallar inte med ett 8-17 jobb. Känner mig fångad i ett anställningsfängelse och mår jättedåligt av att vara sådär uppbunden. Jag har löst problemet med att jobba natt. Då är jag ledig mycket mer, har inte samma rutiner varje vecka och jag behöver aldrig se fram emot två dagars helg, för jag har massor med ledigt. Visst, det sägs att nattarbete förkortar livet med ca 10 år, men det är jag okej med så länge jag slipper må dåligt i 30 år till, vilket är den tiden jag har kvar att jobba. Är strax över 40 år gammal så jag har testat på det mesta.
Fast det är inte antalet timmar jag jobbar i sträck som stör, utan antalet tillfällen. Jag jobbar hellre 10 timmar som jag gör nu, än 8 timmars dagar. Och jag jobbar hellre oregelbundet, istället för måndag till fredag.Viktigt att tänka på vilken bransch det är i med, för jobbar man som väktare så är arbetstidsförkortningen 8 h/månad. En heltid ligger på 168 h/månad. Massor ledigt blir verkligen inte hela sanningen då, snarare tvärtom!
Ändock, jobbar man 5/2 schema som väktare så jobbar man I regel oxå färre pass.Fast det är inte antalet timmar jag jobbar i sträck som stör, utan antalet tillfällen. Jag jobbar hellre 10 timmar som jag gör nu, än 8 timmars dagar. Och jag jobbar hellre oregelbundet, istället för måndag till fredag.
Jag är ledig många fler dagar nu än vad jag var som heltidsanställd på dagtid.
Det här stämmer så himla bra. Ett annat exempel är att barn idag aldrig behöver tänka själva och planera sin vardag. Det är redan uppstyrt av vuxna. Man har planerade lekdejter, det är en självklarhet att föräldrar skjutsar med bilen, etc. Sen när de kommer upp i en ålder där de förväntas ta egna initiativ och planera och styra upp så blir de jättestressade över situationen eftersom de upplever att det är så mycket att göra.Barn lär sig inte uthållighet och det går igen i det mesta, uthållighet att läsa en hel text och fokusera på texten istället för att ta upp telefonen och kolla vad som händer kompisarna.
Hear hear!Själva tiden man jobbar/pluggar är det säkerligen ingen skillnad på och om det finns någon skillnad så jobbade man säkerligen mer förr än nu. Framför allt hårdare kroppsligt. Den stora skillnaden är ljudnivån i samhället i stort, allt piper och låter och väldigt många går ständigt med ljud i öronen från hörlurar. Det är sjukt stressande för hjärnan att aldrig få ha tystnad omkring sig och det är en av de verkligt stora orsakerna till utbrändhet generellt. Många klarar inte ens av att ha tystnad omkring sig längre för att de blir stressade utav det. Då är det verkligt illa!
Kommunikationssamhället med sitt snabba informationsflöde gör också sitt till men den stressen är nog mer likvärdig den stress som man förr utsattes för av alla rykten och skvaller. Var man en person som ville veta allt förr så är man nog en sådan person idag också fast kommunikationskanalerna är olika.
Till syvende och sist så fanns inte ens ordet utbränd förr. Att man tog slut och bröt ihop fanns förr med men då skylldes det ofta på fysiska orsaker som ryggont eller liknande och någon förståelse fanns överhuvudtaget inte. Kvinnor blev hysteriska och blev utsatta för hysterektomi mot sin vilja. Var det riktigt illa hamnade man på institution utan vare sig hjälp eller möjlighet att komma därifrån.
Folk kommer alltid att tycka att dagens unga är slöa, slappa, dumma, oansvariga osv osv i all oändlighet. Så var det även på Sokrates tid. Det är bara att släppa och när dumheterna drabbar nästa generation och man själv hamnar i den anklagande generationen får man säga ifrån.
Jag tror inte alls att man kan jämföra ryktesstressen förr mot kommunikationsstressen. Ett rykte kan färdas snabbt, men inte alls lika snabbt som via nätet.Kommunikationssamhället med sitt snabba informationsflöde gör också sitt till men den stressen är nog mer likvärdig den stress som man förr utsattes för av alla rykten och skvaller. Var man en person som ville veta allt förr så är man nog en sådan person idag också fast kommunikationskanalerna är olika.