Ja håller med dig särskilt när det i 90 procent av fallen är det enda kravet på den nya ägaren.
Tycker även det är lite skrattretande att aå många hundar kräver att ha eget hus medans rätt många människor varken har råd eller möjlighet till ett eget hus.
Jag tror det är en kombination av att "ute på landet" är automatiskt tyst och lugnt eller att hunden kommer va där och springa i timmar med nöje dag ut och dag in. Sen är det nog också ett sätt att snällt uttrycka "hunden har problematik med det sociala och är ängslig". Det är nog också en frustration för folk ute på landet eller bor på en gård i sig för "hem ute på landet" verkar behandlas lite som "här kan vi slänga in en ostabil hund"-hem.
Och ja, hus är det inte alla som har, både av val och att man inte har råd.
Håller med till 150%.
Själv hade jag Setter som jag jagade med och tävlade lydnad med, när jag bodde i lägenhet i stan
Så kan det ju absolut funka! I lägenheten äter vi, tar det lugnt, tränar inomhus lite, osv. Det är som om folk tror att man sitter inlåst i sin lägenhet dygnet runt?
Visst är det trams. Mina hundar har alltid bott i lägenhet med mig och jag skulle vilja säga att vi har legat snäppet högre i aktivitet än medelhundägaren, jag förstår verkligen inte varför det ena skulle förta det andra.
Här i landet är det en sådan etablerad fördom att det, trots att det lobbas för "adopt don't shop", i princip är omöjligt för en helt normal vardagsmänniska/familj att ta emot en hund från en rescue. Man får inte jobba (om det inte är hemifrån), inte ha barn eller andra husdjur och dessutom måste man ha en stor trädgård som är inhägnad med staket som är minst 6ft högt. Detta i princip oberoende på om du är intresserad av en kanintax, malteser eller husky, typ.
Det är en väldigt trist fördom. När jag letade efter nästa hund så kom jag över uppfödare av medelaktiva hundraser som vägrade sälja till folk i lägenhet. Oftast är det uppfödare som är äldre, men ändå. Jag bor i lägenhet själv och vi har redan börjat sätta igång smått med tre olika grenar, har nära till hundrastgårdar och natur, vi ska börja cykelträna, och det ovanpå det basala som promenader, kompisar och leksaker att underhålla sig med. Varför välja bort ett sådant hem vs. ett hem med stor trädgård men hunden kanske strosar runt uttråkat i timmar om inte fördomar?
Det ser man ju en del även här på Hundstallet. Hem ute på landet, inhängat, ha inga andra hundar, inga katter, inga småbarn, ha sällan gäster över, och någon måste vara hemma hela tiden. Dom enda hundarna jag har hittat som skulle kunna passa här enligt kraven är typ 10-åriga chihuahuas med kroniska sjukdomar, artros och är inte rumsren, vilket går också bort för jag vill ha en aktiv promenads- och träningskompis och ingen rumsrenhet går även bort. "Adopt" kan inte alltid ersätta att köpa hund från en seriös uppfödare.
Sedan kan det givetvis finnas andra anledningar för att en hund inte passar i lägenhetsboende. Det kanske har låg retningströskel för ljud eller annat, men då får man ju skriva det istället för att den gillar att springa på tomten.
Det finns absolut sådana fall där t.ex hunden är lättstressad av ljud, dock är det mer efterfrågan ett lugnt hem i ett tyst område. Ute på landet är det inte alltid så jättetyst heller om man bor t.ex vid en vältraffikerad väg.
