Anledningar till att skaffa barn

[Kattennizze]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Och världens roligaste jobb med andra fördelar, för att väga upp. Jag tycker inte man behöver vara mer tacksam mot forskare än mot skådespelare, t ex. De har ännu färre fasta anställningar och är ännu sämre betalda.

Dessutom är det inte så dåligt betalt att vara forskare, åtminstone inte om man är disputerad. En lön över 25 000 i månaden är ju inte dålig, det är ju mer än genomsnittet i Sverige. Alltså inte dålig.
QUOTE]

Mitt sista inlägg angående forskare, nja, jag tycker nog det är rätt dåligt betalt, i jämförelse med de som jobbar inom industrin inom min mans ämne, så tjänar han mycket mycket mindre även om han inte tjänar dåligt heller.

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Åh tack för det här inlägget!
Det finns INGET som gör mig så obekväm i arbetet som vårdbiträde eller personlig assistent, som när folk är så förbannat tacksamma! "Åhh du är så snäll" "Jag är såååååååååå tacksam" och annat.
Jag är inte snäll eller god, jag gör mitt JOBB.
Nu råkar jag tycka om arbetet men det gör mig inte till någon slags bättre människa värd tacksamhet.

Men man kan väl vara tacksam mot någon som gör sitt jobb bra? Det är jag mot mina kollegor, och mot den busschaufför t ex som stannar en minut extra för min skull om jag halkar i snön, eller till en sjuksköterska som är lite extramån om mig.
Att vara lite tacksam och säga det till människor omkring mig gör mig lite extra glad, och jag har alltid trott att de som fick 'ta emot' tacksamheten också blir glada. Jag blir jätteglad när nån är tacksam över mitt jobb .

Lite OT, sorry, men jag blev så paff

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Och världens roligaste jobb med andra fördelar, för att väga upp. Jag tycker inte man behöver vara mer tacksam mot forskare än mot skådespelare, t ex. De har ännu färre fasta anställningar och är ännu sämre betalda.

Dessutom är det inte så dåligt betalt att vara forskare, åtminstone inte om man är disputerad. En lön över 25 000 i månaden är ju inte dålig, det är ju mer än genomsnittet i Sverige. Alltså inte dålig.
QUOTE]

Mitt sista inlägg angående forskare, nja, jag tycker nog det är rätt dåligt betalt, i jämförelse med de som jobbar inom industrin inom min mans ämne, så tjänar han mycket mycket mindre även om han inte tjänar dåligt heller.

Ja, det är klart man tjänar (mycket) mindre än praktikerna, men å andra sidan har man ju ett roligare och friare jobb också. Tycker han inte att forskningen är roligare och friare så står det honom ju fritt att sluta forska och börja i industrin, om han hellre vill ha pengarna. Varför ska andra vara tacksamma för att han "offrar" sig för att jobba med nåt han tycker är kul, särskilt när han har valt det själv?

Det är ju knappast lönen som gör att man väljer forskarbanan framför industrin, gör man det är man ju mer än lovligt korkad - och borde kanske inte forska av den anledningen.

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Men man kan väl vara tacksam mot någon som gör sitt jobb bra? Det är jag mot mina kollegor, och mot den busschaufför t ex som stannar en minut extra för min skull om jag halkar i snön, eller till en sjuksköterska som är lite extramån om mig.
Att vara lite tacksam och säga det till människor omkring mig gör mig lite extra glad, och jag har alltid trott att de som fick 'ta emot' tacksamheten också blir glada. Jag blir jätteglad när nån är tacksam över mitt jobb .

Lite OT, sorry, men jag blev så paff

Fast här handlade det ju inte om att vara tacksam för att nån gör sitt jobb bra, utan att man ska vara tacksam för att någon gör sitt jobb alls. Och det tycker jag inte man behöver vara.

Forskare har valt att vara forskare av egen fri vilja, vanligtvis för att de tycker forskning är bland det roligaste man kan göra och ändå få betalt för det. Vi behöver inte vara tacksammare mot dem, än vi behöver vara tacksamma för alla som arbetar. Särskilt med den stenhårda konkurrensen om forskningsmedel som råder idag tycker jag tanken att folk "offrar sig" och jobbar med forskning känns extremt knepigt. Det är ju fler som vill forska än som får möjlighet att göra det, så det är ju inte precis att några offrar sig och forskar lite grann fast de hellre skulle vilja göra annat.

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Sant - kanske är det inte mot forskarna i sig utan alla de som hjälper till att betala forskningen kanske . Alla som skänker pengar till hjärt/lungfonden så att de kan forska fram botemedel och som kan rädda mig en dag, till exempel.

Tacksamhet är kanske ett konstigt begrepp i sammanhanget.

 

[Brandgul]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Ja jag uppskattar min kollega något oerhört! Allt går så smidigt och enkelt när vi jobbar ihop. Jag är tacksam över att vi jobbar ihop. Det märks när jag jobbar med andra

 

[Björk]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Något som jag då börjat fundera på är av vilken/vilka anledning/ar man skaffar barn och hur genomtänkt det är att göra det. Vilka frågor ställer man sig innan och hur tänker man om uppfostran osv? Vad tänker man om den man väljer att skaffa barn med? Hur mycket talar man med sin partner om framtiden gällande barnet och hur viktigt är det vem man skaffar barnen med? Hur tänker man att barnen ska berika ens liv, varför skaffar man barn helt enkelt?

Mina helt personliga svar utifrån MIG som människa:

För mig och sambon var det väldigt genomtänkt. Jag har alltid sedan tonåren vetat att jag någon gång i livet vill ha barn. Det har dock inte varit någon brådska med det; jag var 38 år när vår lilla kom till världen (drygt 2 år gammal nu). Jag har alltid haft åsikter om uppfostran, föräldrarollen osv. Och jag tycker mig ha en väldigt bra bas hemifrån gällande det. Så som min mamma varit som förälder önskar jag också vara!

Gällande värderingar så har det varit viktigt för mig att den jag ska ha barn med har någorlunda samma grundvärderingar; vissa områden är viktigare än andra. För mig är det viktigt med humanism, jämställdhet och sådana saker. Men det är överlag viktigt för mig gällande den jag vill DELA livet med (oavsett barnfrågan). Frågan om föräldraledighet och rollen som mamma kontra pappa pratade vi mycket om innan jag ens var gravid. Vi var överens om att vi vill dela och för oss är det väldigt viktigt att BÅDA är primärföräldrar.

Varför skaffade jag barn? Ja... det är en jättesvår fråga egentligen. Jag är inte överdrivet barnförtjust sådär allmänt, men jag har ändå alltid vetat att jag någon gång vill ha barn. Jag har alltid insett att det är en HELT annan grej att ha barn själv jämfört med andras barn. Jag ville ha barn för att jag inte ville missa den "grejen" i livet. Jag vill få uppleva att vara förälder. Känslan av att få vara med "från början" och ge en liten människa det JAG känner är viktigt av livet.... det är också väldigt utvecklande för mig som person (även om jag tror att den mesta utvecklingen man gör som människa handlar om en själv, själva barnanskaffandet är ingen "kur" som man MÅSTE igenom för att bli mogen eller utvecklas. Och långtifrån alla föräldrar blir mer "mogna" i och med det heller).

Jag känner dock att det finns många som INTE har någon genomtänkt tanke alls med sitt föräldraskap. De tar det som det kommer liksom... vilket också verkar fungera för många! Men för dem där det INTE fungerar kan jag ibland undra varför de inte väljer att göra annorlunda... antingen tänker igenom "vad vill jag ge mitt barn i livet" mer konkret och agerar därefter eller varför de inte funderade över om barn verkligen är "nödvändigt" för just dem (i de värsta fallen).

 

[Björk]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Man skaffar väl barn för att man vill ha dem, vill man inte ha dem så skaffar man dem inte. Det handlar ju om vad man vill, så man kan ju inte logiskt härleda att man borde eller inte borde ha barn.

.....

 

[Björk]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Okej, det förstår jag och det är väl egentligen lite sånt jag menar också.. att vill jag lära ut till mitt barn att alla människor är lika värda och att inte göra skillnader på t ex mörkhyade och ljushyade, så kan jag inte gå över till andra sidan gatan när det kommer t ex en mörkhyad kvinna på gatan. Eller om jag vill lära mitt barn värdet av pengar och att när pengarna är slut så är de slut, duger det inte med att jag sticker till det pengar igen och igen när de "är slut". Jag tror att det är lätt att bli duperad av kärleken och välviljan man känner, så att man ibland gör sina barn en björntjänst istället.
Tänker man då efter lite mer behöver man kanske inte göra det?

Du har en viktig poäng här! Det är DET jag menar när jag skriver om såna som inte verkar ha något genomtänkt alls. (Alltså egentligen har jag ett verklighetsexempel som alltid dyker upp i huvudet här... ) Om man vill lära sitt barn att fungera i sociala sammanhang så kanske man måste tänka efter lite gällande "bortskämdhet" med att ständigt stå i centrum. Om man vet med sig att man är "hönsig" så kanske man medvetet måste släppa efter lite när barnet vill prova saker för att inte medverka till att "skapa" ett förskrämt barn som inte vågar ta för sig i världen. Vill man ha ett barn med god självkänsla så kan man inte göra som mamma/pappa alltid gjorde; ta över uppgiften och säga "nej, det är bäst jag gör det... du kan inte".
Vill man att ens barn städar rummet så måste man lägga lite krut på att uppmuntra och lära dem det. Och vara (hyfsat) konsekvent i sina krav.

Så; jo, visst måste man tänka efter ibland.... när man har en 2åring hemma så måste man t ex tänka igenom sitt språkbruk lite om man nu inte tycker det är så fint att använda k_k som svärord på dagis....

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

*raderat****