Anledningar till att skaffa barn

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag menar inte att man ska försöka bli någon annan för barnets skull, mer att man nog bör försöka tänka igenom hur man faktiskt är och hur man tänker om saker. Jag menar till exempel när man sitter i skolan är det väldigt lätt att glömma bort det tycker jag, man sitter och lyssnar och nickar när man hör läraren berätta "såhär och såhär tycker Piaget, Dewey m.fl bla bla bla", men man lyssnar och sväljer bara, utan att tänka på hur man faktiskt tycker själv, vad man tycker verkar vettigt och vad man faktiskt inte håller med om.

Ibland tycker jag man kan svälja saker, bara för att det är skrivet av någpn känd person. Sen när man till exempel får en uppgift som går ut på att man ska ta fram sitt eget tänkande i en fråga, upptäcker man att "oj, nämen hur tror jag egentligen att det är?". Då är det inte så enkelt längre.
Det är lite det jag menar, att man ÄR hela tiden på ett sätt, men det gäller att ta fram det i ljuset. Hoppas du förstår hur jag menar?

Fast det där har ju inte så mycket med barn att göra egentligen, utan om hur du förhåller dig till din utbildning. Det är ju detsamma oavsett vad man läser, att man förhåller sig till det man hör och bildar sig en egen uppfattning. Nu råkar jag ha läst lite Piaget och Dewey av yrkesmässiga skäl, men det ser jag definitivt inte som ett måste för att bli förälder. Du går ju ingen föräldrautbildning, utan en utbildning för att bli förskolelärare, det är inte samma sak. Som förälder kommer du ju inte få i uppgift att skriva vad du tycker om Piaget, utan det är ju en del av en akademisk utbildning, att lära sig att kritiskt reflektera över texter man läser. Jag tror inte man behöver kunna det för att vara en bra förälder, däremot behöver man kunna det för att vara akademiker.

Funderingar om hur man själv är och vad man tycker i olika frågor kan man ju ha oberoende av om man är förälder. Det handlar ju mer om att komma till insikt om sig själv.

Där håller jag med, att det måste få visa sig i praktiken. Fast samtidigt menar jag lite mer täckande frågor också, som värderingar som gäller t ex att alla människor är lika mycket värda och sådana saker, hur ska jag få fram det till mitt barn? Och tycker min partner likadant? Det är nog den viktigaste frågan. Samt; Hur tänker han göra för att förmedla det till vårt barn? T ex såna saker. Sedan handlar det ju givetvis också om frågor som läggtider, vad man gör om barnet säger emot, sätta gränser osv, fast att aldrig bli arg och skrika håller jag ju med om att det känns "romantiserat" och något man kan vilja ha som princip, men som nog inte kan infrias alla dagar i veckan år ut och år in.
Typ lite så menar jag, fast jag inser nu att det nog blev lite rörigt, men det är det som är intressant när man diskuterar med andra ju, vad man kommer fram till hos sig själv, lika mycket som hos andra, vad vill jag egentligen få fram, haha.

Fast det där med gränser och vad man ska göra om barnet inte vill gå och lägga sig tror jag knappast man kan bestämma innan barnet är ens är fött, det får man väl se då och anpassa efter situationen? När det gäller värderingar, t ex om alla människor är lika värda, så är det ju inte heller kopplat till förälderskap, alla har ju värderingar oavsett om de är föräldrar eller inte. Dessutom, läser man lite sociologi så inser man att man inte precis behöver slå knut på sig för att överföra sina värderingar till barnet - det är liksom defaultläget. Det svåra, för att inte säga omöjliga, är att INTE överföra sina värderingar till barnet. Och de måste inte vara medvetna för att överföras, alltså spelar det inget roll om jag vet vad jag står i alla frågor, jag kommer överföra mina åsikter till barnet oavsett.

 

[strawberrysylt]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Nu råkar jag ha läst lite Piaget och Dewey av yrkesmässiga skäl, men det ser jag definitivt inte som ett måste för att bli förälder.

Nej, det menar jag inte heller, absolut inte. Det var bara ett exempel. Det jag menar är att jag t ex vill att min partner (och jag själv) bör ha tänkt ut vad hen själv faktiskt tycker är viktigt när det gäller barnets uppfostran och inte bara vill ha barn "för att man ska" eller för att "alla andra" eller "den och den" tycker man ska det, eller "tycker så och så" för att någon annan tycker det.
Visst, det är som du säger, det handlar inte bara om barn, men det är ju troligtvis ett av de allra största och viktigaste besluten man kommer ta i sitt liv iallafall och det handlar ju trots allt till stor del om ens egen person först och främst.

Du går ju ingen föräldrautbildning, utan en utbildning för att bli förskolelärare, det är inte samma sak.

Jo, det vet jag. Men vad är det egentligen för skillnad där i? Jag ska ha hand om flera barn, och behöver väl mer omfattande kunskaper än föräldrar kanske, men mer? Jag ska dessutom som förskollärare bara ha barnen i en viss ålder, sen går de ju vidare i skolan. Föräldrar har dem i alla åldrar, faser och utvecklingssteg. Jag är för en utbildning för föräldrar (och då menar jag inte bara en utbildning om spädbarn typ utan högre upp i åldrarna också, mycket högre). Jag tycker att vi alldeles för enkelt kan bestämma "jag vill ha barn, kom så skaffar vi ett!" Fast hur man skulle kunna gå till väga för att få fler att tänka efter vet jag inte riktigt, det är ju en väldigt svår fråga..

Fast det där med gränser och vad man ska göra om barnet inte vill gå och lägga sig tror jag knappast man kan bestämma innan barnet är ens är fött, det får man väl se då och anpassa efter situationen? .

Jo, fast nog vill iallafall jag ha pratat igenom en sådan sak med min partner innan eventuella barn, så att jag vet att hen överhuvudtaget kan/vill sätta gränser och det hela inte behöver bli mycket jobbigare än det behöver bli iom att det blir "men pappa/mamma sa att jag fick! buhu buhu" Jag menar inte specifika situationer, utan bara ett övergripande synsätt på det hela, det kanske inte låter så, men det är så jag menar.

När det gäller värderingar, t ex om alla människor är lika värda, så är det ju inte heller kopplat till förälderskap, alla har ju värderingar oavsett om de är föräldrar eller inte. Dessutom, läser man lite sociologi så inser man att man inte precis behöver slå knut på sig för att överföra sina värderingar till barnet - det är liksom defaultläget. Det svåra, för att inte säga omöjliga, är att INTE överföra sina värderingar till barnet. Och de måste inte vara medvetna för att överföras, alltså spelar det inget roll om jag vet vad jag står i alla frågor, jag kommer överföra mina åsikter till barnet oavsett.

Nej, det är enbart kopplat till föräldraskap, men iallafall jag tycker att det har med föräldraskap att göra. Blir man en helt annan person för att man blir föräldrar? Måste det delas upp i hör till föräldraskap - hör inte till föräldraskap?
Okej, det förstår jag och det är väl egentligen lite sånt jag menar också.. att vill jag lära ut till mitt barn att alla människor är lika värda och att inte göra skillnader på t ex mörkhyade och ljushyade, så kan jag inte gå över till andra sidan gatan när det kommer t ex en mörkhyad kvinna på gatan. Eller om jag vill lära mitt barn värdet av pengar och att när pengarna är slut så är de slut, duger det inte med att jag sticker till det pengar igen och igen när de "är slut". Jag tror att det är lätt att bli duperad av kärleken och välviljan man känner, så att man ibland gör sina barn en björntjänst istället.
Tänker man då efter lite mer behöver man kanske inte göra det?

Jag vet att man kan medföra egenskaper man inte ens är medveten om att man har, men man kan ju iallafall försöka tänka igenom vad man skulle vilja föra över på dem och inte. =) Sen går det ju inte åt pipsvängen automatiskt bara för att man inte gjort det förstås heller, men ändå.

//r

 

[Kattennizze]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Intresanta funderingar, men jag skulle gärna vilja säga att man skaffar inte barn, utan man har den det otroliga gåvan att få barn. Alla kan ju inte få barn, fast de inte önskar något hellre. Jag vill inte verka näsvis, men det är så vanligt med ofrivillig barnlöshet, och så mycket smärta och sorg som finns bakom.
Nog om det. Vi fick vänta 7 år innan vårt väldigt efterlängtade barn kom. Och ja, barn är liksom livet för mig. Men det finns det så mycket som annat är också, jag hade kunna leva ett jättebra liv utan barn med resor och vänner och kul jobb etc. , men nu när jag fick barn så är det såklart hela meningen med mitt liv. Jag ville ha barn med min man, jag ville följa barnets utveckling till en egen individ. Sen när jag är gammal hoppas jag få barnbarn och få följa utvecklingen i nästa generation.

 

[Kattennizze]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Sen en annan väldigt viktig aspekt tycker jag är att man utvecklas som människa av att ha barn! Det kan man såklart göra av en massa andra grejer också i livet, men för mig ville jag utvecklas med mitt barn, dvs bli en bättre människa, tror jag. Låter fånigt när jag skriver det, men så är det. jag ville bli mindre egoistisk och självupptagen och få närmare till mina känslor, och det tycker jag att min lille son hjälper mig med. (bör understryka att det såklart inte är mitt barns ansvar så ingen tror det!).

 

[Minta]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har inte några barn, av just den anledningen. Jag kan inte motivera varför jag ska skaffa barn. Vad ska jag ha dem till liksom? Jag har hört massor med argument varför folk skaffar barn, men jag tycker inte att jag har fått något bra svar på den frågan.

Vem man skaffar barn med är jätteviktigt tycker jag. Barn är ett stort ansvar och det är viktigt att utgångspunkten är rätt.

Jag kunde inte heller motivera varför jag skulle skaffa barn och undrade också vad jag skulle ha dom till.
Konstaterade att får jag barn så är det väl kul, men jag kommer inte gråta blod om jag aldrig skulle få några.
Jag har aldrig haft någon direkt längtan efter barn och visste knappt vad som var upp och ner på en bebis. När jag fick hålla en blev jag stel som en pinne och lämnade tillbaka bebisen till föräldrarna fortast möjligt.

Nu har jag två och jag vet fortfarande inte vad jag skall ha dom till. Men de är mina och alldeles underbara.
Andra barn har jag dock fortfarande inte så mycket till övers för. De är liksom nödvändiga för att våra barn skall ha kompisar.

Och jag blir inte provocerad av att folk inte vill ha barn. Det är ett val man måste få ta själv utan att få en massa kommentarer om det.
Jag fick också höra alla de klassiska kommentarerna som att du kommer ångra dig när du blir äldre etc, etc. Jag gjorde aldrig det utan blev oplanerat gravid och jag och sambon, numera maken, fick ta beslutet där och då. Vi hade pratat lite löst om barn innan men inte mer.
Tvåan var lite mer planerad.

 

[escodobe]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag tänker ibland att det vore trevligt att ha barn. Ur ren studiesynpunkt alltså. Och att de faktiskt kan vara rätt trevliga att umgås med när de blir äldre och man kan göra saker med dom som tex att gå på museum.

Men det vore ju inte riktigt praktiskt att skaffa barn för att man är intresserad av utvecklingsfaser och sociala experiment.

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Intresanta funderingar, men jag skulle gärna vilja säga att man skaffar inte barn, utan man har den det otroliga gåvan att få barn. Alla kan ju inte få barn, fast de inte önskar något hellre. Jag vill inte verka näsvis, men det är så vanligt med ofrivillig barnlöshet, och så mycket smärta och sorg som finns bakom.
Nog om det. Vi fick vänta 7 år innan vårt väldigt efterlängtade barn kom. Och ja, barn är liksom livet för mig. Men det finns det så mycket som annat är också, jag hade kunna leva ett jättebra liv utan barn med resor och vänner och kul jobb etc. , men nu när jag fick barn så är det såklart hela meningen med mitt liv. Jag ville ha barn med min man, jag ville följa barnets utveckling till en egen individ. Sen när jag är gammal hoppas jag få barnbarn och få följa utvecklingen i nästa generation.

Jag förstår att du känner så när ni fått vänta och längta så länge och det är hemskt med ofrivillig barnlöshet. Men barn är inte en gåva eller ett mirakel utan en självklarhet för att människan skall överleva som art. Och att man säger att man "skaffar" barn är ju för att man tar ett medvetet beslut att bli en till. Och ett medvetet beslut kan aldrig vara en gåva.
Men detta är förståss min syn på gåvor och fortplantningssystemet. Jag tycker min sambo är helt underbar men inte är han en gåva (från vem undrar jag då?).

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag förstår att du känner så när ni fått vänta och längta så länge och det är hemskt med ofrivillig barnlöshet. Men barn är inte en gåva eller ett mirakel utan en självklarhet för att människan skall överleva som art. Och att man säger att man "skaffar" barn är ju för att man tar ett medvetet beslut att bli en till. Och ett medvetet beslut kan aldrig vara en gåva.
Men detta är förståss min syn på gåvor och fortplantningssystemet. Jag tycker min sambo är helt underbar men inte är han en gåva (från vem undrar jag då?).

En självklarhet för rasen, men inte för individen.

Min dotter är mitt mirakel och min gåva, och jag uttrycker mig så inte för att jag är troende eller så utan för att det illustrerar min tacksamhet och ödmjukhet inför att hon faktiskt existerar. Jag skattar mig lycklig som får ha henne. Jag kan känna samma om min man, och den ödmjukheten får mig kanske att ta hand om min lilla familj lite extra .

 

[strawberrysylt]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Intresanta funderingar, men jag skulle gärna vilja säga att man skaffar inte barn, utan man har den det otroliga gåvan att få barn. Alla kan ju inte få barn, fast de inte önskar något hellre. Jag vill inte verka näsvis, men det är så vanligt med ofrivillig barnlöshet, och så mycket smärta och sorg som finns bakom.

Jag håller med, jag borde ha uttryckt mig så. Det är kanske däri det ligger det här med att få fler att tänka ett extra varv innan de skaffar barn - att betrakta dem som en gåva, istället för en självklarhet som infinner sig bara man vill. Tänkvärt, och sant.


escodobe
Haha, intressanta tankar, tycker jag. Fast då kan du ju "låna" någon annans barn istället ibland eller arbeta/praktisera inom skolan istället kanske =)

Sen det här med åldern tycker jag var intressant!

"Och att de faktiskt kan vara rätt trevliga att umgås med när de blir äldre och man kan göra saker med dom..."

Vilken ålder (om man nu tänker på någon ålder eller tid) tänker man oftast på när man tänker att man vill ha barn? Spädbarnet, för att det är gulligt och oo, jag vill ha ett sånt, eller på barn i 3-4 årsåldern som är gulliga eller tänker man på dem när de är en sådär 14-18 år och verkligen blommar ut till egna individer? Alltså det gör de ju innan också, självklart, men ännu mer, eller "växer upp" helt enkelt, de kan bo själva, ta eget ansvar osv..
Jag tror att överväldigande stor del tänker på spädbarnsfasen, men det är ju absolut inget jag vet, så det vore jätteintressant att höra från er som har barn Och hur tänker man då om dem sen när de blir äldre?


//r

 

[Hyacinth]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Men det vore ju inte riktigt praktiskt att skaffa barn för att man är intresserad av utvecklingsfaser och sociala experiment.

Som min bästa vän uttryckte det:

Vad skönt att du fick barn, för nu slipper jag

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

En självklarhet för rasen, men inte för individen.

Min dotter är mitt mirakel och min gåva, och jag uttrycker mig så inte för att jag är troende eller så utan för att det illustrerar min tacksamhet och ödmjukhet inför att hon faktiskt existerar. Jag skattar mig lycklig som får ha henne. Jag kan känna samma om min man, och den ödmjukheten får mig kanske att ta hand om min lilla familj lite extra .

Jag förstår att du (och många med dig) känner så och jag kan oxå vara enormt tacksam över personer i min närhet även om jag inte skulle stäcka mig till att kalla dom gåvor eller mirakel.

Men det är ofta man ser folk som gnäller på just frasen "skaffa barn" och då säger att man inte skaffar barn utan att de är gåvor och mirakel och jag tycker det är närmare sanningen att man skaffar barn än att de är mirakel. Jag skaffade hund och det var inte ett mirakel att han blev till utan högst väntat eftersom man parade hans mamma och pappa.

Så jag är helt med på att det kan kännas som ett mirakel och en gåva för individen men det är inte samma sak som att det ÄR så för det är det inte om man ser sakligt på det.

 

[vindvissla]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag tänker ibland att det vore trevligt att ha barn. Ur ren studiesynpunkt alltså. Och att de faktiskt kan vara rätt trevliga att umgås med när de blir äldre och man kan göra saker med dom som tex att gå på museum.

Men det vore ju inte riktigt praktiskt att skaffa barn för att man är intresserad av utvecklingsfaser och sociala experiment.

Fast sådär tänker jag nog också! Rent biologiskt skrek min kropp efter ett barn men mentalt tänkte jag "Gud vad häftigt, att få vara med och forma en människa och se vad det blir för en!" Sen att man kan gå på barnfilmer på bio, åka karuseller och gå på museer är liksom bara bonus! Jag tycker det är superintressant att försöka tyda vad mitt barn tänker och varför han reagerar som han gör, och jag får även tänka på vad jag gör och vad jag säger och varför jag gör det, för allt påverkar ju min son. Men som sagt, en sjukt häftig resa, från början till nu och antagligen i framtiden också!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Fast man kan ju inte vara säker på att man kommer att kunna få barn eller att allt går bra när man är med barn. När jag var yngre tänkte jag som du, att vill man ha barn så skaffar man sig det bara helt enkelt. Nu är jag lite mer ödmjuk inför det faktum att det kanske inte går alls eller som det ska och skulle nog därför vara otroligt tacksam om jag faktiskt föder fram en levande liten individ.

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag förstår att du (och många med dig) känner så och jag kan oxå vara enormt tacksam över personer i min närhet även om jag inte skulle stäcka mig till att kalla dom gåvor eller mirakel.

Men det är ofta man ser folk som gnäller på just frasen "skaffa barn" och då säger att man inte skaffar barn utan att de är gåvor och mirakel och jag tycker det är närmare sanningen att man skaffar barn än att de är mirakel. Jag skaffade hund och det var inte ett mirakel att han blev till utan högst väntat eftersom man parade hans mamma och pappa.

Så jag är helt med på att det kan kännas som ett mirakel och en gåva för individen men det är inte samma sak som att det ÄR så för det är det inte om man ser sakligt på det.

Jag lägger inga värderingar i frasen 'skaffa barn' men jag kan tycka att det är ett mirakel att just JAG lyckades med 'barnskaffandet'. Och vaddå att det logiskt inte är ett mirakel? Vad är definitionen för mirakel? Jag tycker inte det går att se sakligt ( = "min tolkning är rätt") eftersom vad som är ett mirakel för en individ är subjektivt. 10% av alla par måste få någon hjälp på traven (enligt fertilitetsläkare jag pratade med) för att det skall bli något, och andra får aldrig till det. Jag trodde att det inte skulle gå, hade en läkare som sa att det inte skulle gå, och ändå fick vi till det och hon föddes. Mot oddsen. För mig är det mitt egna lilla mirakel. Precis som om någon överlever en hemsk sjukdom, kan inte det vara ett mirakel också?

Om man skall vara sådan är NEs definition på mirakel :
mira´kel, underbar, uppseendeväckande händelse, oförklarlig och därför vanligen uppfattad som övernaturlig.

För mig är min dotter en underbar, uppseendeväckande händelse.

Sedan tycker JAG att 'skaffa' barn bara är ord och jag lägger ingen alls värdering i det, jag har säkert sagt det själv. Och jag tycker inte att det finns rätt/fel ord för att beskriva känslor.

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Fast man kan ju inte vara säker på att man kommer att kunna få barn eller att allt går bra när man är med barn. När jag var yngre tänkte jag som du, att vill man ha barn så skaffar man sig det bara helt enkelt. Nu är jag lite mer ödmjuk inför det faktum att det kanske inte går alls eller som det ska och skulle nog därför vara otroligt tacksam om jag faktiskt föder fram en levande liten individ.

Ja, men det är ju som sagt för individen som de känslorna gäller.

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag lägger inga värderingar i frasen 'skaffa barn' men jag kan tycka att det är ett mirakel att just JAG lyckades med 'barnskaffandet'. Och vaddå att det logiskt inte är ett mirakel? Vad är definitionen för mirakel? Jag tycker inte det går att se sakligt ( = "min tolkning är rätt") eftersom vad som är ett mirakel för en individ är subjektivt. 10% av alla par måste få någon hjälp på traven (enligt fertilitetsläkare jag pratade med) för att det skall bli något, och andra får aldrig till det. Jag trodde att det inte skulle gå, hade en läkare som sa att det inte skulle gå, och ändå fick vi till det och hon föddes. Mot oddsen. För mig är det mitt egna lilla mirakel. Precis som om någon överlever en hemsk sjukdom, kan inte det vara ett mirakel också?

Om man skall vara sådan är NEs definition på mirakel :
mira´kel, underbar, uppseendeväckande händelse, oförklarlig och därför vanligen uppfattad som övernaturlig.

För mig är min dotter en underbar, uppseendeväckande händelse.

Sedan tycker JAG att 'skaffa' barn bara är ord och jag lägger ingen alls värdering i det, jag har säkert sagt det själv. Och jag tycker inte att det finns rätt/fel ord för att beskriva känslor.

Det är just det att man lägger sådan värdering i 'skaffa barn' som jag motsätter mig eftersom (precis som du skriver) många använder det utan att lägga någon värdering i det och att då bli ordentligt tillrättavisad för att man tydligen har fel tycker jag är konstigt.

Ja, precis så är det ett mirakel att DU fick barn men att se på fortplantningen som ett mirakel är lite skevt (menar inte att du gör det utan att vissa gör det). Jag tolkar mirakel som NE men jag sätter inte förmågan att fortplanta sig i den kategorin.

Vi menar samma sak

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Det är just det att man lägger sådan värdering i 'skaffa barn' som jag motsätter mig eftersom (precis som du skriver) många använder det utan att lägga någon värdering i det och att då bli ordentligt tillrättavisad för att man tydligen har fel tycker jag är konstigt.

Ja, precis så är det ett mirakel att DU fick barn men att se på fortplantningen som ett mirakel är lite skevt (menar inte att du gör det utan att vissa gör det). Jag tolkar mirakel som NE men jag sätter inte förmågan att fortplanta sig i den kategorin.

Vi menar samma sak

Jag sa inte att fortplantningen var ett mirakel, utan att just jag fick just min dotter . Det enda jag protesterade mot i ditt inlägg var att du skrev att
"det är inte samma sak som att det ÄR så för det är det inte om man ser sakligt på det". Och jag menade att man inte kan se sakligt på en sån sak.

Jaja, oviktigt egentligen! Jag förstår hur du menar också. Så det är ingen diskussion eg .

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Vilken ålder (om man nu tänker på någon ålder eller tid) tänker man oftast på när man tänker att man vill ha barn? Spädbarnet, för att det är gulligt och oo, jag vill ha ett sånt, eller på barn i 3-4 årsåldern som är gulliga eller tänker man på dem när de är en sådär 14-18 år och verkligen blommar ut till egna individer? Alltså det gör de ju innan också, självklart, men ännu mer, eller "växer upp" helt enkelt, de kan bo själva, ta eget ansvar osv..
Jag tror att överväldigande stor del tänker på spädbarnsfasen, men det är ju absolut inget jag vet, så det vore jätteintressant att höra från er som har barn Och hur tänker man då om dem sen när de blir äldre?


//r

Jag tänkte bebistiden som en transportsträcka Jag har alltid föreställt mig mitt barn äldre, som en person. Men när hon väl kom var ju bebistiden superviktig just då, nu är det småbarnstiden... så nu ändras det med hennes ålder, och tänker jag bakåt var det väl lite mysigt med bebis men ju äldre hon blir ju underbarare känns det.

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Fast man kan ju inte vara säker på att man kommer att kunna få barn eller att allt går bra när man är med barn. När jag var yngre tänkte jag som du, att vill man ha barn så skaffar man sig det bara helt enkelt. Nu är jag lite mer ödmjuk inför det faktum att det kanske inte går alls eller som det ska och skulle nog därför vara otroligt tacksam om jag faktiskt föder fram en levande liten individ.

Jag vet inte, jag är inte yngre, vi har inte haft lätt att skaffa barn, utan väntat bägge två länge och väl, men barnet vi väntar är inget mirakel eller underverk för det. Och jag säger att vi skaffar barn, inte att vi är ödmjukt tacksamma (till vem? Slumpen? Läkarna?) att jag är gravid. Vi hade tur, helt enkelt, vet inte om man behöver vara tacksam för att man har tur.

Få skulle ju kalla alla vuxna för mirakel och underverk, så jag förstår inte varför barn är det. Barn är ju inte finare eller mer värdefulla än vuxna, bara yngre.

Vad gäller vilken ålder man tänker sig barnen, så skulle jag säga alla åldrar. Det är ju poängen med att föda ett barn, att man får se hur det är i alla åldrar. Däremot har jag lite svårt att leva mig in i att just spädbarn skule vara så gulligt, enligt in åsikt är kattungar och hundvalpar betydligt gulligare och näpnare än spädbarn.

 

[Emmah.S]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Hej alla!

Jag är 23 år och går andra terminen på lärarutbildningen för att bli förskollärare. Något som jag då börjat fundera på är av vilken/vilka anledning/ar man skaffar barn och hur genomtänkt det är att göra det.

För att du ska ha nåt jobb sen när du är färdigutbildad

Nää, skämt å sido!

Jag och sambon väntar vårt första barn nu. Han var rätt planerad och varför vi valde att skaffa barn nu var mycket för att gå ett steg till i vårt förhållande. Har varit tillsammans i 6½ år och det kändes som det var dax helt enkelt. Många har undrat varför vi inte skaffat tidigare men mkt har vart att vi inte känt oss beredda helt enkelt. Men nu känns allt väldigt bra och superspännande. Vi har förberett oss så gott det går på hur allt kommer bli när lillen kommer. Så nu är det bara att vänta!