Ångest

[Vallmo]

Jag tar en stesolid.
Väldigt konstruktivt.

Jag försöker också ägna mig åt mina hobbies, trädgård och måla möbler med chalk paint.

 

[_Taggis_]

Uppenbarligen så är du inte lika sjuk eller dålig som dom som inte arbetar då du faktiskt klarar att arbeta. Otroligt trist kommentar om dom som inte klarar att arbeta. Liksom vad vet du om dom. Var glad istället att du klarar att arbeta.

Tänk istället in dig i den stressen att ha lite pengar och inte klara att jobba och få mer trygghet ekonomiskt. Och dessutom så trots all "fritid" utan jobb så finns det ändå ingen ork att ha planer i livet.

Klanka inte ner och påstå att sjuka åker "snålskjuts" på dom som klarar av att arbeta. Var glad istället att du har orken att jobba och få en tryggare tillvaro ekonomiskt.

Väntade på det svaret, naturligtvis. Men ja, jag är helt övertygad om att det finns dom som inte går till jobbet av andra skäl än att de faktiskt inte klarar att arbeta. Det Finns faktiskt människor med dålig arbetsmoral, tro det eller ej. Men naturligtvis finns det ju dom som inte kan, orkar, bör osv arbeta. Eftersom jag suttit i den båten själv vet jag det, och naturligtvis berörs inte dessa av min irritation över de som inte jobbar. Hoppas jag nu varit tydlig nog så att ingen behöver skriva fler "inte alla"-kommentarer till mitt inlägg.

 

[_Taggis_]

Min mamma brukar kalla det energi-marginal Precis som man bör ha en marginal i sin ekonomi för oförutsedda händelser, eller saker som kostade lite mer än vad man planerat för, så bör man tänka likadant med sin tid och sin energi. Om man maximerar veckan med sysslor och planer, sådär som man tror att man faktiskt kommer orka, så kan det vara en god idé att dra ner 20% redan från början. En del saker kommer ta mer tid, eller mer energi, än vad man räknat med. Då är det bra att ha lite buffert.

Själv har jag ofta fastnat i fällan att "det alltid är något". Jag vill hinna vila och ha en hel dag för mig själv, eller jag vill orka träna flera dagar i veckan, eller jag vill hinna lägga mer tid på golfen, men det "är ALLTID något". Nu börjar jag lära mig att ja, det är ALLTID något. Med andra ord är det inte ens ofrörutsett längre utan det är så livet är. Det dyker upp oväntade saker som tar tid, energi och pengar precis hela tiden. Lika bra att planera för det redan från början, med den där marginalen, så kanske man tillslut slutar uppleva en massa hinder jämt.

Exakt så. Jag kallar det energikontot.

Min mamma, som även hon är en klok mor som din, har förklarat et där med "livet" för mig med. Exakt så tom Att i livet ingår det alltid att det alltid är något. Hoppas jag snart är lika klok att inse det själv

 

[et_flickan]

Jag hanterar den med att acceptera den, låta den komma, sysselsätter mig med något under tiden som tar bort tankarna och gör mig upptagen, till slut försvinner den. Jag har nog mer oro än ångest men ibland kommer det rejäla ångestattacker.

Sen några veckor tillbaka har jag dessutom trappat ut mediciner mot det och märker helt klart att det dyker upp mer och mer ångest och oro men nu har jag efter två års terapi verktygen att hantera den.

Häromdagen gick jag runt och pratade högt med min ångest typ försvinn, varför är du här? Bort!!
Min man trodde jag blivit knäpp.

 

[Ramona]

Häromdagen gick jag runt och pratade högt med min ångest typ försvinn, varför är du här? Bort!!
Min man trodde jag blivit knäpp.

Jag har lärt mig tvärtom att om jag välkomnar ångesten så försvinner den. Liksom prata snällt med den, inte mota bort den utan välkomna den och analysera den. En psykolog sa en gång i tiden att jag skulle tänka på det som att jag fikade med ångesten, och det hjälper bra!

 

[raggsock]

Det är svårt att hantera ångest som följeslagare i livet. Särskilt den som kommer utan orsak, för då börjar man leta orsak eller fel hos sig själv :-( Bäst är att hålla igång med något. Samt röra på sig.

 

[monster1]

Hur hanterar ni er ångest?

Vet att man kan komma fram till i vissa fall att den är ologisk men den logiska? När ni kommer till en punkt ni inte vet hur ni ska göra?
Har ni valt bort saker i livet pga ångesten?
Så ni har ork kvar till jobb etc?

Jag har märkt att jag ligger på gränsen hela tiden att orka. Just när jag gick upp 100% på jobbet fick min far en stroke. Det har varit jobbigt och är fortfarande.
Så svullnar hästen upp och jag får ångest för fång.
Har haft henne 1år och det kommer såklart och går.. mest oro för skador. Då travaren bröt griffelbenet gick det åt SÅ mycket pengar och tid och jag mådde skit. Jag har inte de pengarna nu.
Men hon ger mig glädje, jag måste dit och jag mår bra av att vara i stallet.

Jag vet inte men nu sitter jag o kollar alternativ, fråga stallet här bredvid, beställt betesreducerare och jag motionerar henne såklart.

Men frågan är mer om hur hållbart det är att när det väl dyker upp ett problem kommer ångesten skenande och tar upp nästan all ork o tankeverksamhet.

Jag kan få det för jag inte tagit hand om bilen t.ex då jag är väldigt beroende av den.
Men den är ju ett dött ting.
Då lämnade jag in den förr förra månaden för byte av en fjäder och passade på att be dem serva och kolla/byta bromsar för jag vill inte stå där med en obukbar bil.. den ska ju köra häst till klinik om det vill sig illa. Även hunden.
Så då la jag 9000:- på bilen.
Då kan jag lägga undan det ältandet runt bilen ett tag.

Jag betar typ av saker men de går om o om igen..

Vill inte ha råd hur jag ska lösa specifika funderingar utan höra mer hur ni andra hanterar er logiska ångest.
Eller är ångest aldrig logisk?

Ångest är ju ofta logisk, det är ju en signal på att något är fel. Men sen kan den ju börja leva sitt eget liv och signalera även fast inget är särskilt fel alls.

Jag tänker att du lever lite på randen för vad du orkar med mentalt och då blir larmsystemet mer aktiverat och drar igång stenhårt även på saker som är ganska små tex att hästen börjar bli tjock. Jag har GAD så jag har rätt mycket ångest, jag medicinerar med låg dos stämningshöjare vilket dämpar lite och sedan har jag ju verktyg för att resonera med mig själv kring min oro. Tex när ångest över hästen kommer så kan jag ju resonera med mig själv kring hur stort problem det egentligen är och hur stor del av min oro för detta beror på att jag är benägen att oroa mig i allmänhet. Just det här med att lista orosmoment är ju något som hjärnan gärna roar sig med när något händer. Så förutom att hantera det uppkomna problemet, ska den börja lista allsköns saker som man också kan oroa sig för. Då brukar jag försöka skuffa undan det och tänka att nu har jag det här ENDA problemet och nu fokuserar jag på att lösa det. Det andra är bara något min hjärna vill lura på mig och inget jag kan göra åt just nu ändå.

 

[nyponros]

Bra att du har hjälp av läkare och psykolog! Det tycker jag är den första änden att börja i när det tar så mycket av din tid. Jag har levt med ångest och oro stor del av mitt liv, ätit medicin och gått i terapi. Nu har jag nog den lägsta grad av ångest och oro jag någonsin haft men i perioder kommer den av mer eller mindre legitima anledningar.

Det som fungerar allra bäst för mig är motion. Att träna och bli trött i kroppen. Inte bara promenera (det är också jättehärligt och bra såklart) utan ta ut mig så att jag blir svettig och andfådd, helst minst 30 minuter. Om jag prioriterar bort min träning kommer min ångest och orosnivå att öka och bara en vecka utan motion oavsett anledning gör att jag mår sämre psykiskt. Ett träningspass ger omedelbar effekt för mig. Jag tränar inte hysteriskt mycket eller hårt utan tre gånger i veckan räcker, ibland fyra men det är inte nödvändigt. Det räcker med 30-45 minuter men jag måste få upp pulsen, så jag springer eller kör typ tabata eller intensiva styrkepass utan mycket vila emellan seten.

För mig har det också varit en lång inre process (mer eller mindre framgångsrik) där jag försökt lära mig att bromsa mina orostankar. Ibland har det fungerat bäst att tillåta mig att tänka på det som oroar jättemycket under en begränsad tid, verkligen älta och släppa fram alla tankar, orimliga som rimliga. Sen när den timmen gått eller vad det kan vara har det varit lättare att ta en paus och släppa tankarna än om jag försökt trycka undan dem under en hel dag. För mig fungerar det också att försöka tänka lösningsorienterat. Alltså om jag har katastroftankar om något tex så förbereder jag mig i tanken på hur jag isåfall skulle klara nig igenom situationen och påminner mig om att jag har nog i skarpt läge har verktyg och nätverk för att klara det mesta.

 

[Tofs]

För mig är det lite olika. Ibland låter jag den finnas där, både aktivt men oftast passivt att jag mår dåligt en hel dag istället för att ta tag i det jag mår dåligt över. Till exempel om jag har stökigt hemma. Ibland tar jag medicin. Köper cigaretter. Försöker distrahera mig genom tex någon serie, ett bad. Städar som en rusch. Men höll på att glömma det jag oftast gör, lyssnar på min favoritmusik.