Ångest

[Nepenthe]

Hur hanterar ni er ångest?

Vet att man kan komma fram till i vissa fall att den är ologisk men den logiska? När ni kommer till en punkt ni inte vet hur ni ska göra?
Har ni valt bort saker i livet pga ångesten?
Så ni har ork kvar till jobb etc?

Jag har märkt att jag ligger på gränsen hela tiden att orka. Just när jag gick upp 100% på jobbet fick min far en stroke. Det har varit jobbigt och är fortfarande.
Så svullnar hästen upp och jag får ångest för fång.
Har haft henne 1år och det kommer såklart och går.. mest oro för skador. Då travaren bröt griffelbenet gick det åt SÅ mycket pengar och tid och jag mådde skit. Jag har inte de pengarna nu.
Men hon ger mig glädje, jag måste dit och jag mår bra av att vara i stallet.

Jag vet inte men nu sitter jag o kollar alternativ, fråga stallet här bredvid, beställt betesreducerare och jag motionerar henne såklart.

Men frågan är mer om hur hållbart det är att när det väl dyker upp ett problem kommer ångesten skenande och tar upp nästan all ork o tankeverksamhet.

Jag kan få det för jag inte tagit hand om bilen t.ex då jag är väldigt beroende av den.
Men den är ju ett dött ting.
Då lämnade jag in den förr förra månaden för byte av en fjäder och passade på att be dem serva och kolla/byta bromsar för jag vill inte stå där med en obukbar bil.. den ska ju köra häst till klinik om det vill sig illa. Även hunden.
Så då la jag 9000:- på bilen.
Då kan jag lägga undan det ältandet runt bilen ett tag.

Jag betar typ av saker men de går om o om igen..

Vill inte ha råd hur jag ska lösa specifika funderingar utan höra mer hur ni andra hanterar er logiska ångest.
Eller är ångest aldrig logisk?

 

[tott]

Hur hanterar ni er ångest?

Vet att man kan komma fram till i vissa fall att den är ologisk men den logiska? När ni kommer till en punkt ni inte vet hur ni ska göra?
Har ni valt bort saker i livet pga ångesten?
Så ni har ork kvar till jobb etc?

Jag har märkt att jag ligger på gränsen hela tiden att orka. Just när jag gick upp 100% på jobbet fick min far en stroke. Det har varit jobbigt och är fortfarande.
Så svullnar hästen upp och jag får ångest för fång.
Har haft henne 1år och det kommer såklart och går.. mest oro för skador. Då travaren bröt griffelbenet gick det åt SÅ mycket pengar och tid och jag mådde skit. Jag har inte de pengarna nu.
Men hon ger mig glädje, jag måste dit och jag mår bra av att vara i stallet.

Jag vet inte men nu sitter jag o kollar alternativ, fråga stallet här bredvid, beställt betesreducerare och jag motionerar henne såklart.

Men frågan är mer om hur hållbart det är att när det väl dyker upp ett problem kommer ångesten skenande och tar upp nästan all ork o tankeverksamhet.

Jag kan få det för jag inte tagit hand om bilen t.ex då jag är väldigt beroende av den.
Men den är ju ett dött ting.
Då lämnade jag in den förr förra månaden för byte av en fjäder och passade på att be dem serva och kolla/byta bromsar för jag vill inte stå där med en obukbar bil.. den ska ju köra häst till klinik om det vill sig illa. Även hunden.
Så då la jag 9000:- på bilen.
Då kan jag lägga undan det ältandet runt bilen ett tag.

Jag betar typ av saker men de går om o om igen..

Vill inte ha råd hur jag ska lösa specifika funderingar utan höra mer hur ni andra hanterar er logiska ångest.
Eller är ångest aldrig logisk?

Oklart vad du vill ha svar på.

 

[parellikusken]

Andas. Ta problemen när de kommer och har inte ångest för det i förväg.

 

[iNHALE]

Jag har ångest över en massa saker, både logiska och ologiska. Istället för att se ångesten som något dåligt så ser jag den som ett sätt att inse att jag tänker fel, får jag ångest så tänker jag fel kring det jag har ångest över. Jag försöker resonera med mig själv på samma sätt som jag skulle resonera om det var en annan person som hade ångest på samma sätt. Försöker bena i ångesten, sortera, resonera och skapa ordning i huvudet. Det är inte alltid det går att få bort det onda sas men ofta lyckas jag hitta någon slags väg igenom som gör problemet överskådligt och hanterbart på ett sätt som gör att jag inte går omkring och känner okontrollerad ångest. Ibland går det inte öht och ibland funkar det en kort period för att sen bli okontrollerat igen. Den senaste tiden har jag haft ångest av det senare slaget som är oerhört svår att resonera sig ur själv. Skulle egentligen behöva en riktig person att resonera med kring allt men det blir liksom inte av.

 

[Nepenthe]

Oklart vad du vill ha svar på.

Hur andra hanterar sin ångest?
Det står högst upp.
Framförallt om det gjort att man valt bort saker i livet som häst, hund, bil, barn mm pga av ångest.

 

[Nepenthe]

Jag har ångest över en massa saker, både logiska och ologiska. Istället för att se ångesten som något dåligt så ser jag den som ett sätt att inse att jag tänker fel, får jag ångest så tänker jag fel kring det jag har ångest över. Jag försöker resonera med mig själv på samma sätt som jag skulle resonera om det var en annan person som hade ångest på samma sätt. Försöker bena i ångesten, sortera, resonera och skapa ordning i huvudet. Det är inte alltid det går att få bort det onda sas men ofta lyckas jag hitta någon slags väg igenom som gör problemet överskådligt och hanterbart på ett sätt som gör att jag inte går omkring och känner okontrollerad ångest. Ibland går det inte öht och ibland funkar det en kort period för att sen bli okontrollerat igen. Den senaste tiden har jag haft ångest av det senare slaget som är oerhört svår att resonera sig ur själv. Skulle egentligen behöva en riktig person att resonera med kring allt men det blir liksom inte av.

Tack för svar!
Jag har någon inre dialog med mig själv och även hjälp av vården så försöker hantera den.
Det är hemskt när den håller i sig länge...

Har du valt bort saker i livet du kanske velat ha pga av ångest?

 

[Nepenthe]

Andas. Ta problemen när de kommer och har inte ångest för det i förväg.

Det jag är rädd för just nu (fång) är inte så bra att ta när det kommer så där måste jag lösa situationen nu. Det är den jobbiga typen när jag inte bara kan andas ur och försöka fokusera på annat. Som att bilen går sönder t.ex.. de kan ju hända imorgon eller om flera månader

 

[CarEr]

Höll på att välja bort egen häst pga panikångest. Hade hittat en jättefin häst men klappade ihop totalt, blev förbannad på mig själv för att jag lät ångesten styra mitt liv och sökte upp en KBT terapeut. Det bästa jag gjort någonsin.

 

[tott]

Hur andra hanterar sin ångest?
Det står högst upp.
Framförallt om det gjort att man valt bort saker i livet som häst, hund, bil, barn mm pga av ångest.

Jag hanterar inte ångest (riktig ångest), jag går och får kinesisk akupunktur som botar ångestsymptomen på 1-2 gånger.
Oro däremot, försöker jag lära mig att acceptera att den finns men att jag ska fokusera på det som för mitt liv framåt, vilket onödig oro och ältande verkligen inte gör.
Får hjälp av kbt sedan ca 2 månader. Jättebra!

 

[iNHALE]

Tack för svar!
Jag har någon inre dialog med mig själv och även hjälp av vården så försöker hantera den.
Det är hemskt när den håller i sig länge...

Har du valt bort saker i livet du kanske velat ha pga av ångest?

Just pga själva ångesten kan jag inte säga att jag valt bort något, däremot har det funnits perioder i livet som jag inte orkat göra saker jag normalt tycket är roligt pga att jag känt mig orkeslös och omotiverad. Det hänger ihop med ångesten på ett sätt men ångesten är inte den huvudsakliga faktorn utan det bottnar snarare i varierande vågor av depression som kommit och gått.

 

[Gry]

Ligger vaken och ältar, tankarna snurrar. Tar sömntabletter. Dricker vin. Förtränger. Håller mig sjukt upptagen med saker. Jag hanterar inte ångest på ett bra sätt.

 

[Fruentimber]

Jag levde ett halvt liv pga ångest i flera år. Både logisk och ologisk ångest, men framför allt ologisk. Ångest över saker jag inte kunde kontrollera. Det gjorde att jag både medvetet och omedvetet valde bort saker. Nu går jag i terapi sedan september -19, och kämpar för att aldrig låta ångest och oro styra mig på det sättet igen.

 

[liasa]

Jag försöker se ångesten som något separat från mitt jag. Jag är inte min ångest.

Saker som att äta bra, motionera och prata om det är väldigt viktigt för mig för att hålla den i schack. Att säga ångesttankarna högt (ofta till någon annan) hjälper mig att höra hur ologiskt något är. Det blir lättare att släppa.

Ångesten har bl.a. hindrat mig från att skapa nya relationer. För att ta mig över det har jag satt upp små mål. Fått hjälp av terapi.

 

[TinyWiny]

Jag planerar för det värsta men räknar med det bästa.

Dvs. Jag förebygger så långt det går på de sätt jag kan. Jag sparar t ex. så mycket pengar jag kan istället för att konsumera upp dem.
Jag låter t ex. inte mina hästar bli feta eller gå på kraftigt gräs. Jag ser till att alla deras behov är uppfyllda, att deras hovar sköts osv. osv. för att förhindra att de blir sjuka. Jag lär dem att människor är veklingar och att de måste vara försiktiga runt oss för annars går vi sönder. Jag lär dem att jag respekterar och lyssnar på dem och får detsamma tillbaka. Det här gör jag dels för att jag gillar relationen men också av säkerhetsskäl. En häst som vet och kan är ett bättre skydd mot olyckor än alla säkerhetsvästar och hjälmar i världen men lika självklart som att jag använder bilbälte även om världens bästa förare kör så använder jag skyddsutrustning ändå.
Jag har tydliga instruktioner nedskrivna om något skulle hända mig (hamna på sjukhus eller så) så att någon annan enkelt kan ta hand om mina djur.

Det här gör att när jag har gjort en plan, ekonomisk, praktisk eller vad det nu är så släpper jag det. Jag vet att jag har gjort allt i min makt och inte kan göra mer och då kan jag också släppa det. Som ung förföljdes jag av katastroftankar och det tog enorma mängder energi. När jag slutade tänka så och istället planerade för hur saker och ting skulle lösas om det värsta faktiskt hände så kunde jag också sluta tänka i katastrofscenarion. Det var såklart inte gjort på en dag eller två utan tog tid och mycket arbete men jag är så glad för att jag la den tiden så att jag nu kan lägga energin på bättre och framförallt roligare saker än ångest och oro.

 

[Grazing]

Hur hanterar ni er ångest?

Vet att man kan komma fram till i vissa fall att den är ologisk men den logiska? När ni kommer till en punkt ni inte vet hur ni ska göra?
Har ni valt bort saker i livet pga ångesten?
Så ni har ork kvar till jobb etc?

Jag har märkt att jag ligger på gränsen hela tiden att orka. Just när jag gick upp 100% på jobbet fick min far en stroke. Det har varit jobbigt och är fortfarande.
Så svullnar hästen upp och jag får ångest för fång.
Har haft henne 1år och det kommer såklart och går.. mest oro för skador. Då travaren bröt griffelbenet gick det åt SÅ mycket pengar och tid och jag mådde skit. Jag har inte de pengarna nu.
Men hon ger mig glädje, jag måste dit och jag mår bra av att vara i stallet.

Jag vet inte men nu sitter jag o kollar alternativ, fråga stallet här bredvid, beställt betesreducerare och jag motionerar henne såklart.

Men frågan är mer om hur hållbart det är att när det väl dyker upp ett problem kommer ångesten skenande och tar upp nästan all ork o tankeverksamhet.

Jag kan få det för jag inte tagit hand om bilen t.ex då jag är väldigt beroende av den.
Men den är ju ett dött ting.
Då lämnade jag in den förr förra månaden för byte av en fjäder och passade på att be dem serva och kolla/byta bromsar för jag vill inte stå där med en obukbar bil.. den ska ju köra häst till klinik om det vill sig illa. Även hunden.
Så då la jag 9000:- på bilen.
Då kan jag lägga undan det ältandet runt bilen ett tag.

Jag betar typ av saker men de går om o om igen..

Vill inte ha råd hur jag ska lösa specifika funderingar utan höra mer hur ni andra hanterar er logiska ångest.
Eller är ångest aldrig logisk?

Jag tycker inte det är logisk ångest du har, ångest ingår ju i livet och är en livsviktig funktion men det är inte normalt när kroppen går och är i flyktläge hela tiden såpass att man blir utbränd. Det är liksom bortom logisk rationell ångest.

Man måste lära sig att se på saker på ett annat sätt, det är mycket jobb med sig själv som gäller där, att ha styrkan att leda bort den faktiskt orationella ångesten som tar så mycket energi. Man får lära sig att inte ta ut saker i förväg och att inte oroa sig för någonting som inte har hänt än. Det är nog det enda sättet egentligen mot sådan ångest tror jag.

Om ångesten hindrar livet såpass att det blir ett problem så är det inte normalt och det finns hjälp att få.

 

[Scar]

Hur hanterar ni er ångest?

Vet att man kan komma fram till i vissa fall att den är ologisk men den logiska? När ni kommer till en punkt ni inte vet hur ni ska göra?
Har ni valt bort saker i livet pga ångesten?
Så ni har ork kvar till jobb etc?

Jag har märkt att jag ligger på gränsen hela tiden att orka. Just när jag gick upp 100% på jobbet fick min far en stroke. Det har varit jobbigt och är fortfarande.
Så svullnar hästen upp och jag får ångest för fång.
Har haft henne 1år och det kommer såklart och går.. mest oro för skador. Då travaren bröt griffelbenet gick det åt SÅ mycket pengar och tid och jag mådde skit. Jag har inte de pengarna nu.
Men hon ger mig glädje, jag måste dit och jag mår bra av att vara i stallet.

Jag vet inte men nu sitter jag o kollar alternativ, fråga stallet här bredvid, beställt betesreducerare och jag motionerar henne såklart.

Men frågan är mer om hur hållbart det är att när det väl dyker upp ett problem kommer ångesten skenande och tar upp nästan all ork o tankeverksamhet.

Jag kan få det för jag inte tagit hand om bilen t.ex då jag är väldigt beroende av den.
Men den är ju ett dött ting.
Då lämnade jag in den förr förra månaden för byte av en fjäder och passade på att be dem serva och kolla/byta bromsar för jag vill inte stå där med en obukbar bil.. den ska ju köra häst till klinik om det vill sig illa. Även hunden.
Så då la jag 9000:- på bilen.
Då kan jag lägga undan det ältandet runt bilen ett tag.

Jag betar typ av saker men de går om o om igen..

Vill inte ha råd hur jag ska lösa specifika funderingar utan höra mer hur ni andra hanterar er logiska ångest.
Eller är ångest aldrig logisk?

Gör det du måste även om det känns jobbigt kortsiktigt. Det klassiska misstaget är att man undviker det som är jobbigt men nödvändigt och sakta gräver man sig en grop man faller ner i.

I det här fallet låter hästen som din drog som tar dina pengar och får din hjärna att inte ta tag i det du behöver.

I ditt fall skulle jag sälja hästen så du får mer tid och pengar för dig själv och dina närmaste.

 

[Nepenthe]

Ligger vaken och ältar, tankarna snurrar. Tar sömntabletter. Dricker vin. Förtränger. Håller mig sjukt upptagen med saker. Jag hanterar inte ångest på ett bra sätt.

Samma här..

 

[Nepenthe]

Jag planerar för det värsta men räknar med det bästa.

Dvs. Jag förebygger så långt det går på de sätt jag kan. Jag sparar t ex. så mycket pengar jag kan istället för att konsumera upp dem.
Jag låter t ex. inte mina hästar bli feta eller gå på kraftigt gräs. Jag ser till att alla deras behov är uppfyllda, att deras hovar sköts osv. osv. för att förhindra att de blir sjuka. Jag lär dem att människor är veklingar och att de måste vara försiktiga runt oss för annars går vi sönder. Jag lär dem att jag respekterar och lyssnar på dem och får detsamma tillbaka. Det här gör jag dels för att jag gillar relationen men också av säkerhetsskäl. En häst som vet och kan är ett bättre skydd mot olyckor än alla säkerhetsvästar och hjälmar i världen men lika självklart som att jag använder bilbälte även om världens bästa förare kör så använder jag skyddsutrustning ändå.
Jag har tydliga instruktioner nedskrivna om något skulle hända mig (hamna på sjukhus eller så) så att någon annan enkelt kan ta hand om mina djur.

Det här gör att när jag har gjort en plan, ekonomisk, praktisk eller vad det nu är så släpper jag det. Jag vet att jag har gjort allt i min makt och inte kan göra mer och då kan jag också släppa det. Som ung förföljdes jag av katastroftankar och det tog enorma mängder energi. När jag slutade tänka så och istället planerade för hur saker och ting skulle lösas om det värsta faktiskt hände så kunde jag också sluta tänka i katastrofscenarion. Det var såklart inte gjort på en dag eller två utan tog tid och mycket arbete men jag är så glad för att jag la den tiden så att jag nu kan lägga energin på bättre och framförallt roligare saker än ångest och oro.

Så funkar jag med, försöker alltid tänka worst case scenario.
Sen har det hänt för mycket saker jag inte har räknat med eller kunnat. Ekonomin har lidit pga sjukskrivning pga mitt ex. Mycket oro pga sjukdommar i familjen, min fars stroke.
Stallet hade jag tänkt på allt trodde jag.. har även valt att bo nära även om jobb, vänner mm inte bor här. Men ja, är tyvärr bara människa.
Har också lättare att släppa det när jag tänkt på ”allt” som du skriver

 

[Nepenthe]

Jag tycker inte det är logisk ångest du har, ångest ingår ju i livet och är en livsviktig funktion men det är inte normalt när kroppen går och är i flyktläge hela tiden såpass att man blir utbränd. Det är liksom bortom logisk rationell ångest.

Man måste lära sig att se på saker på ett annat sätt, det är mycket jobb med sig själv som gäller där, att ha styrkan att leda bort den faktiskt orationella ångesten som tar så mycket energi. Man får lära sig att inte ta ut saker i förväg och att inte oroa sig för någonting som inte har hänt än. Det är nog det enda sättet egentligen mot sådan ångest tror jag.

Om ångesten hindrar livet såpass att det blir ett problem så är det inte normalt och det finns hjälp att få.

Jag har redan hjälp av läkare och psykolog

 

[Nepenthe]

Gör det du måste även om det känns jobbigt kortsiktigt. Det klassiska misstaget är att man undviker det som är jobbigt men nödvändigt och sakta gräver man sig en grop man faller ner i.

I det här fallet låter hästen som din drog som tar dina pengar och får din hjärna att inte ta tag i det du behöver.

I ditt fall skulle jag sälja hästen så du får mer tid och pengar för dig själv och dina närmaste.

Har funderat mycket på detta men det är även hästen som får mig att komma ut, hon ger mig mycket när det går bra!
Men jo, jag håller med