ångest över mat

[Sofie_B]

Sv: ångest över mat

Vänta nu, ger du en person som sökt till ätstörningsklinik för hjälp av lidande av ångest över mat TIPS om att börja räkna kalorier?! Hoppas verkligen jag förstått allt fruktansvärt helt fel!!!

Ja, det gör jag. Nu har jag aldrig haft en ätstörning, så nej, jag vet inte exakt vilket helvete det är, men jag har haft störda tankar kring mat. Jag tycker att det är lätt att hamna i ett mönster där man (jag) bara drar ner på maten mer och mer och mer och tillslut knappt äter något (vilket låter som TS fall).

För mig hjälper det då jättemycket att se att såhär mycket mat SKA min kropp ha för att gå runt. Om jag gör hälsosamma val så kan jag äta si och så mycket. Om jag äter mycket snask så får jag svårt att må bra på "min pott" kalorier.

Och om jag rör på mig och gör lite smartare val den dagen - då finns det rum för pizza! Om jag inte gör det, ja, då måste jag hålla igen en annan dag.

Som sagt, jag vet bara vad som fungerar för mig, och jag där ett hälsosammare tänk när jag räknar. Jag tänker att om TS nu verkligen är rädd att äta en måltid över 500 kcal skulle hon se att hon behöver ungefär 1000 kcal mer om dagen (tänker att hon äter frukost, lunch, middag och rör på sig) bara för att stå still. Det är mycket mat bara på en dag.

 

[Amha]

Sv: ångest över mat

Det är väl egentligen så den ska användas kan jag tänka mig men det är nog himla enkelt att använda den på fel sätt.

 

[_saga_]

Sv: ångest över mat

Har du varit på en ätstörningsklinik någon gång? det har jag. 80% av alla där är överviktiga till kraftigt överviktiga.
Att tro att man "borde" "måste" "ska" vara smal för att platsa på en ätstörningsklinik ÄR FEL.

Diagnosen som förknippas med ätstörningen nr 1, anorexia, är den diagnosen med minst antal sjuka.

Att ha en ätstörning är bra mycket mer än anorexia eller bullimi. 2% av alla med ätstörning har anorexia, 4% bullimi och resterande sk "övrig" diagnos.
(nån procent kan diffa, men ungefärligt. Jag hittar ingen internetkällkritik utan det är från en kurs jag gick på sthlms ätstörningsklinik i början av året)

på ätstörningsklinik finns hjälp att få och den är individuell, baserad på vad du behöver hjälp med.

Varför leva ett liv i ångest? sök hjälp istället för att skjuta upp det och slösa med din egna tid, när du egentligen skulle kunna må bättre och ha ett normalt tänkande kring mat

 

[sockergryn]

Sv: ångest över mat

Jag kan bara tala utifrån mig och kaloriräknande har aldrig gett mig något betydande mer än ångest och åter ångest. Tillslut såg jag siffror, inte mat, näring och det som kroppen BEHÖVER. Plötsligt handlade det om matteräkning och inte om att lyssna till kroppen. Helt fel och ur banan, enligt mig. (Och många andra hoppas jag!) Visserligen var jag sjuk och hade redan skev syn på mat, men jag tycker ingen ska behöva räkna ÅT sin kropp. Lyssna på dess signaler istället! Den är unik och vet ju exakt vad den behöver Inget jag skulle rekommendera någon! Vare sig i gå-ner-i-vikt-synpunkt eller allmänt.

Men om det har hjälpt dig är det ju bara en annan upplevelse än vad jag fick!

_saga_ : Intressanta siffror! Håller med dig helt om att varför leva i ångest? Livet är värt så mycket mer.

matmissbrukaren: Tack eller nåt! Såklart du ska bli frisk (om jag förstått dig rätt har du lite mat-problematik?) INGET är omöjligt! Allt går. Man måste bara vara modig, stark och ha viljan och längtan!

 

[MM]

Sv: ångest över mat

matmissbrukaren: Tack eller nåt! Såklart du ska bli frisk (om jag förstått dig rätt har du lite mat-problematik?) INGET är omöjligt! Allt går. Man måste bara vara modig, stark och ha viljan och längtan!

Fick diagnosen uns mot det bulimiska hållet för några år sedan. Är fortfarande fast i träsket men kämpar på. Har inte spytt på 1 1/2 år nu och bara hetsat en gång detta året. Så det går framåt. Kämpar dock fortfarande med att inte svälta mig och göra som du säger, se maten som siffror. Men lätt är det inte. Folk har ingen aning om hur hårt man måste kämpa sig ur sånt här. Så att höra att du är frisk numera är låter underbart

 

[sockergryn]

Sv: ångest över mat

Otroligt starkt gjort utav dig!! Det är ett kämpande, man får verkligen slita som ett djur för att komma ut ur gamla vanor, tankar och beteenden. Men det går! Jag är starkare nu än nånsin, och det känns så tryggt nu när jag vet att jag kan hantera alla mina problem utan att svälta mig själv eller på annat vis straffa mig själv. Fortsätt att kämpa och våga aldrig ge upp hoppet på ett fritt, friskt liv. Det är så värt att kämpa för!

För jag har lärt mig att jag är den största tryggheten jag har, och jag är så lycklig över att för första gången i mitt liv känna mig "sammansvetsad" med mig själv! Att jag finns där för mig själv, jämt. Att jag duger, precis som jag är. Att jag kan lita på mig själv. Sådan otrolig befrielse! Känner mig i sådan harmoni med mig själv, som jag kanske inte hade känt på samma vis utan min historia.

Det är och kommer alltid vara otroligt svårt för folk att förstå. Vissa kan slänga ur sig "men det är väl bara att äta?" men det är inte så lätt. Men jag förstår att det är svårt för andra att förstå, att kunna sätta sig in i det. Men oftast räcker det med en kram ifrån dem. Ibland är ord överflöd.

TS: Sorry för trådkap

 

[Manji]

Sv: ångest över mat

Men va?... Kroppen vet inte alls vad den behöver alla gånger och det är inte bara att lyssna. Jag kan väl också tycka att kaloriräkning inte är något för en person med en ätstörning, men jag ser inget negativt med det för psykiskt friska individer som använder kaloriräkning för att hålla, öka eller minska sin vikt.

Ibland leker man med väldigt små marginaler, speciellt om man har vissa fysiska mål med sin kropp, då funkar det inte att bara "lyssna på sin kropp". Och min kropp skulle gärna vilja få älgstek, beasås och delicarobollar varje dag.

 

[Lillagoajag]

Sv: ångest över mat

Men va?... Kroppen vet inte alls vad den behöver alla gånger och det är inte bara att lyssna. Jag kan väl också tycka att kaloriräkning inte är något för en person med en ätstörning, men jag ser inget negativt med det för psykiskt friska individer som använder kaloriräkning för att hålla, öka eller minska sin vikt.

Ibland leker man med väldigt små marginaler, speciellt om man har vissa fysiska mål med sin kropp, då funkar det inte att bara "lyssna på sin kropp". Och min kropp skulle gärna vilja få älgstek, beasås och delicarobollar varje dag.

Något ot, men; när någon säger "lyssna på sin kropp" tänker jag inte att jag ska lyssna på min sockerberoende hjärna som säger ÄT CHOKLAD, CHOKLAD ÄR BRA, utan mer på att äta tills man är mätt (varken mer eller mindre) osv. För det behöver man inte några siffror. (Sedan kan man, om man har krånglat med maten innan, behöva lära sig känna igen hunger/mättnadskänslor ex. men det är en annan sak.) Sedan måste man ju så klart också se till att äta BRA mat, men det hjälper ju inte kaloriräkningen dig med heller. Du kan ju mycket väl äta älgstek, bea och delocatobollar och hålla dig inom ditt kalori-mål (men troligtvis inte må bra). För jag hoppas verkligen att det år 2013 är mer eller mindre allmänt känt att lite kalorier = bra mat INTE stämmer. Enligt mig är kaloriräkning ett sätt att både krånga till (genom att blanda in siffror och massa matematik) och förenkla (eftersom kaloriantalet inte talar om om maten är bra eller dålig) mat.

Och med denna definitionen fungerar "att lyssna på sin kropp" även för de som har höga mål.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: ångest över mat

Men det beror ju jättemycket på vad man äter också! Jag äter ofta rätt kalorisnål mat, mycket grönsaker och magert protein som fisk, kyckling och vilt. Då får man mycket mat för sina kalorier. Tycker jag.

Så kanske det är men du skrev faktiskt att så länge man inte lever på [nämnde all junk food som finns] så blir man förvånad över hur mycket man kan äta (nåt sånt) och det håller jag inte med om. Bara en "vanlig" frukost; yoghurt och flingor, ett par mackor och ett glas juice, är rätt mycket kalorier om du inte valt väldigt smart. "Vanlig" mat till middag och lunch (nån pasta, nån sås och nåt till) är ofta väldigt kaloririkt.

Alltså finns risken att TS äter precis som många gör, dvs utan att välja kalorismart (bara för att man inte äter pizza äter man ju inte automatiskt nyttigt) och bara blir stressad. Precis som jag blev.

 

[Lillagoajag]

Sv: ångest över mat

Så kanske det är men du skrev faktiskt att så länge man inte lever på [nämnde all junk food som finns] så blir man förvånad över hur mycket man kan äta (nåt sånt) och det håller jag inte med om. Bara en "vanlig" frukost; yoghurt och flingor, ett par mackor och ett glas juice, är rätt mycket kalorier om du inte valt väldigt smart. "Vanlig" mat till middag och lunch (nån pasta, nån sås och nåt till) är ofta väldigt kaloririkt.

Alltså finns risken att TS äter precis som många gör, dvs utan att välja kalorismart (bara för att man inte äter pizza äter man ju inte automatiskt nyttigt) och bara blir stressad. Precis som jag blev.

Det beror ju också på vad man har för "förväntningar". Om man tror att man äter 3500 kalorier en vanlig dag - då kan man ju bli väldigt positivt överraskad om man bara äter 2000, vill man äta 1000 kalorier blir det ju snålare

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: ångest över mat

Absolut, det är sant Jag ska äta 1500-2000 tror jag för att hålla vikten och jag brukade få panik direkt efter lunchen när jag insåg att min middag fick halveras om jag inte orkade träna...

 

[Sofie_B]

Sv: ångest över mat

Så kanske det är men du skrev faktiskt att så länge man inte lever på [nämnde all junk food som finns] så blir man förvånad över hur mycket man kan äta (nåt sånt) och det håller jag inte med om. Bara en "vanlig" frukost; yoghurt och flingor, ett par mackor och ett glas juice, är rätt mycket kalorier om du inte valt väldigt smart. "Vanlig" mat till middag och lunch (nån pasta, nån sås och nåt till) är ofta väldigt kaloririkt.

Alltså finns risken att TS äter precis som många gör, dvs utan att välja kalorismart (bara för att man inte äter pizza äter man ju inte automatiskt nyttigt) och bara blir stressad. Precis som jag blev.

Jag ser din poäng, och som så många gånger annars hamnar man i vad man utgår ifrån som "vanligt". För mig är inte det du listar vanlig mat, för mig är en frukost bestående av tex havregrynsgröt eller en grov smörgås med skinka och en skål kvarg m. bär och nötter en vanlig frukost (inte en dietfrukost utan en helg vanlig) och en middag bestående av fisk, kyckling eller fläskkött med en sallad, lite potatis eller rotfrukter och lite sås vanlig mat. Då får man rum med mycket.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: ångest över mat

Om du tittar på vad folk generellt äter så tror jag att jag är mer rätt ute än du är

Överhuvudtaget tror jag att man ska akta sig för att ge råd över internet till människor med matångest. Risken är så stor att det blir fel.

 

[Manji]

Sv: ångest över mat

Men att "äta tills man är mätt" är ju knappast ett fungerade mått om man har specifika fysiska mål. Vill man gå ner/upp ett bestämt antal kilo i en bestämd takt så vill jag nog påstå att man måste räkna kalorier för att lyckas med det. Man kan inte höfta på mått och äta på känsla. Och ibland får man gå lite hungrig, eller riktigt spymätt - beroende på vad ens mål är. Det funkar helt enkelt inte att "bara lyssna", "äta tills man är mätt", "äta bra mat".

Och precis som du säger själv är inte bra mat alltid = lite kalorier. Det innebär att en helt normal lunch med korvstroganoff motsvarar 600 kcal, en middag med pasta carbonara likaså. 1200 kcal sammanlagt. En frukost som, niphredil skriver, är betydligt mer kalorität än vad många kan ana. Bara en normalstor fralla med smör och ost och det har tickat iväg ca 200-300 kcal.

När jag bantade och ville göra det effektivt, låg jag på 1500 kcal/dag. Ser du själv hur snabbt man kan överskrida den nivån när man "lyssnar på kroppen" och "äter sig mätt" på "bra mat"?

Och om jag vill öka i vikt på ett bra sätt, bör jag ligga kring 3000 kcal/dag. Råkar jag äta kokt torsk till lunch och morotsbiffar till middag på samma dag, får jag äta som en demon på kvällen för att komma ihop i rätt mängd kalorier. Hur ska jag lyckas med det om jag har "lyssnat på min kropp" och "ätit mig mätt" på "bra mat"?

Kaloriräkning är ett sätt att enkelt få kontroll på sitt intag. Precis som man har en hastighetsmätare på bilen för att veta hur fort man kör, kan man mäta vad man äter för att se hur mycket kalorier man får i sig. Det är inte konstigare än så.

 

[Lillagoajag]

Sv: ångest över mat

Men att "äta tills man är mätt" är ju knappast ett fungerade mått om man har specifika fysiska mål. Vill man gå ner/upp ett bestämt antal kilo i en bestämd takt så vill jag nog påstå att man måste räkna kalorier för att lyckas med det. Man kan inte höfta på mått och äta på känsla. Och ibland får man gå lite hungrig, eller riktigt spymätt - beroende på vad ens mål är. Det funkar helt enkelt inte att "bara lyssna", "äta tills man är mätt", "äta bra mat".

Och precis som du säger själv är inte bra mat alltid = lite kalorier. Det innebär att en helt normal lunch med korvstroganoff motsvarar 600 kcal, en middag med pasta carbonara likaså. 1200 kcal sammanlagt. En frukost som, niphredil skriver, är betydligt mer kalorität än vad många kan ana. Bara en normalstor fralla med smör och ost och det har tickat iväg ca 200-300 kcal.

När jag bantade och ville göra det effektivt, låg jag på 1500 kcal/dag. Ser du själv hur snabbt man kan överskrida den nivån när man "lyssnar på kroppen" och "äter sig mätt" på "bra mat"?

Och om jag vill öka i vikt på ett bra sätt, bör jag ligga kring 3000 kcal/dag. Råkar jag äta kokt torsk till lunch och morotsbiffar till middag på samma dag, får jag äta som en demon på kvällen för att komma ihop i rätt mängd kalorier. Hur ska jag lyckas med det om jag har "lyssnat på min kropp" och "ätit mig mätt" på "bra mat"?

Kaloriräkning är ett sätt att enkelt få kontroll på sitt intag. Precis som man har en hastighetsmätare på bilen för att veta hur fort man kör, kan man mäta vad man äter för att se hur mycket kalorier man får i sig. Det är inte konstigare än så.

Det fetade: menar du då att det inte finns någon som har lyckats gå upp/ner i vikt utan att ha räknat kalorier?

Jag vet inte om det finns så mycket idé i att fortsätta diskutera?
Vi har nog väldigt olika syn på både livet, hälsa och vad som är bra mat.

 

[Lillagoajag]

Sv: ångest över mat

Jag ser din poäng, och som så många gånger annars hamnar man i vad man utgår ifrån som "vanligt". För mig är inte det du listar vanlig mat, för mig är en frukost bestående av tex havregrynsgröt eller en grov smörgås med skinka och en skål kvarg m. bär och nötter en vanlig frukost (inte en dietfrukost utan en helg vanlig) och en middag bestående av fisk, kyckling eller fläskkött med en sallad, lite potatis eller rotfrukter och lite sås vanlig mat. Då får man rum med mycket.

Jag tror det niphredil listar är ganska vanlig mat, dock inte vad jag skulle kalla "bra" mat. Det du listar är nog vanlig mat inom "dina kretsar" (mina med - för mig är det ingen konstig mat, men för gemene man är det nog, tyvärr, ganska konstig mat...)

*KL*

Nu har den här tråden gjort mig sugen på havregrynsgröt också.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: ångest över mat

Vill bara förtydliga att jag inte tycker att Sofie_B:s mat är märklig på något vis men jag menar bara att det nog inte är vad de flesta äter dagligen. Själv äter jag i princip ingen middag alls så det var alltså inte mina matvanor jag beskrev.

 

[Manji]

Sv: ångest över mat

Men nej, jag är inte dum i huvudet. Har man som mål att gå ner ett visst antal kilo i en viss takt, behöver man räkna kalorier. Du kunde ha fetar hela meningen istället för att plocka ut saker ur dess mening...

Det är otroligt svårt, om inte helt omöjligt, att tex lägga sig 500-1000 kcal i över eller underskott och kunna hålla det så utan att faktiskt räkna. Höftar man lite här och där blir lätt ett par hundra kcal fel, och det räcker gott.

Hur många säger inte "ingenting händer, jag har räknat kalorier i fyra veckor och inte gått något" och efter ett tag kryper det fram att livsmedel har vägts på fel sätt, eller så räknade man inte med den där halva näven nötter, och en dag var det fika på jobbet osv. Har man väldigt specifika mål krävs del lite extra.

 

[VLMF]

Sv: ångest över mat

Ingen jag känner äter kvarg, utom de som högst medvetet vill minska kaloriintag och vikt. Kvarg till frukost skulle jag inte räkna som "normal" frukost. (Däremot allt som kan hittas på en hotellfrukost är en normal frukost )

 

[Lillagoajag]

Sv: ångest över mat

Men nej, jag är inte dum i huvudet. Har man som mål att gå ner ett visst antal kilo i en viss takt, behöver man räkna kalorier. Du kunde ha fetar hela meningen istället för att plocka ut saker ur dess mening...

Det är otroligt svårt, om inte helt omöjligt, att tex lägga sig 500-1000 kcal i över eller underskott och kunna hålla det så utan att faktiskt räkna. Höftar man lite här och där blir lätt ett par hundra kcal fel, och det räcker gott.

Hur många säger inte "ingenting händer, jag har räknat kalorier i fyra veckor och inte gått något" och efter ett tag kryper det fram att livsmedel har vägts på fel sätt, eller så räknade man inte med den där halva näven nötter, och en dag var det fika på jobbet osv. Har man väldigt specifika mål krävs del lite extra.

Det är ju inte som att jag bara läste det fetade, jag kan absolut feta hela meningen - Vill man gå ner/upp ett bestämt antal kilo i en bestämd takt så vill jag nog påstå att man måste räkna kalorier för att lyckas med det - , mitt svar blir desamma. Det var så jag uppfattade din text, om det var fel får du ju gärna förklara det.

Som sagt så har vi nog väldigt olika syn på liv, hälsa, och mat. Jag är ett levande exempel på att det går att göra på andra sätt än ditt sätt, och jag känner en rad andra också.