Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

[Ankan]

Vet inte om ni kommer ihåg men för lääääänge sen skrev jag en mer eller mindre desperat tråd om min son. Har haft (eller har även om det är bättre) stora problem med utbrott, överaktivitet osv...

Iallafall har vi ÄNTLIGEN fått komma in och påbörja en utredning (har "bara" väntat tre år ) och dom vi har träffat så här långt är helt underbara och har fått samma uppfattning om vem min pojke är, vad han har för fördelar och problem (skräcken var ju att som inte alls skulle se vad vi och skolan ser).

Nu är iallafall första steget klart med begåvningstest ("intelligenstest") och bedömning hur han bemöter det han ställs inför klart. Psykologens "utlåtande" ännu så länge är att han är en EXTREMT smart unge och att med hans resurser skulle han kunna komma hur långt som helst om vi bara hittar rätt väg... hon funderade också högt om att längre fram ev prata om att flytta upp honom en klass för att hon sa att det dom gör i hans årskull är alldeles för lätt för honom.

Men förstås såg hon hans problem också och jag uppfattade det som att hon såg vad vi såg men kunde sätta lättare ord på det (förklara så folk förstår *S*)... hennes uppfattning var att han (av det dom sett ännu... utredningen är ju inte klar) behöver någon hos sig under de lektioner som kräver extra focus som hjälper honom "tillbaka" till det han ska göra. Hon sa också att av vad hon sett nu är hon i princip säker på att det blir en diagnos på honom... hon är bara inte säker på vilken (just nu lutar hon åt ADHD/asperger).

Så ni som har "varit med"... hur stor är chansen att man får igenom den extra resurser i skolan? Vi hade lite förra året men eftersom han blev bättre anser dom (inte läraren utan dom som delar ut resurserna) att han fungerar i klassmiljö... dvs inte stör dom andra :smirk: ... så nu har han inget... vilket verkligen märks på honom.

Jag har läst lite om båda diagnoserna men känner att jag gärna skulle vilja få veta mer av människor som "varit med" så berätta gärna om era erfarenheter


/Ankan

 

[Snurrfian]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Jag är inte så insatt, men jag vet att det ska vara lättare att få assistent om man har en diagnos, för då har man på papper exakt vad problemet är och hur man kan hjälpa det. Sen kommer ni nog att få slåss en hel del ialla fall...
Men vad skönt att ni har fått börja utreda och kan få rätt hjälp!
*kram* till er allihopa!

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Jo slåss har vi fått gjort och tänker fortsätta göra om det behövs.

Är helt otroligt skönt att det äntligen händer något (och att dom inblandade faktiskt är bra)

 

[ujent96]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Håller med föregående, om du har en diagnos ställd av psykolog tex, så måste skolan ta hänsyn till det! Det är därmed fastställt att din son har behov av särskilt stöd, vilket är lagstadgat i skollagen.
Sen e det ju frågan om man får resurser till precis alla lektioner som kräver extra fokus....men det hade ju åtminstone underlättat en hel del om man får hjälp den största delen av dessa lektioner.
Har precis i våras "släppt ut" en av mina elever med en diagnos, och jag vet att det är mycket jobb både hemma och i skolan för att det ska fungera!!!
Lycka till!

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Efter vad jag lärt mig (av prykologerna på BUP där vi var på föräldrarträffar innan utredningen började) ska diagnos eg inte behövas utan alla barn har rätt till den hjälp dom behöver för att klara skolan bra... diagnos eller inte (vi hade ju hjälp innan men nu får vår klasslärare klara sig själv)

Som tur är har vi iallafall världens underbaraste och mest engagerade lärare och även ledaren på hans fritisavdelning är totalt underbar och med superengagerad. Vet inte vad vi skulle gjort utan dom

 

[ujent96]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Det är jag fullt medveten om att alla har rätt till- men så fungerar det ju tyvärr inte i verkligheten, för i så fall hade ju er son fortfarande haft hjälpen eller hur?!
Vad jag menar är att det är svårare för skolan att slingra sig ur sitt ansvar om man har en diagnos.

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Det är jag fullt medveten om att alla har rätt till- men så fungerar det ju tyvärr inte i verkligheten, för i så fall hade ju er son fortfarande haft hjälpen eller hur?!
Vad jag menar är att det är svårare för skolan att slingra sig ur sitt ansvar om man har en diagnos.

Ja men då är vi "överens"

Vi får väl "bråka" mer på dom med... denhär terminen har med all önskvärd tydlighet visat att det inte fungerat särskilt bra utan hjälpen Tyvärr är det ju dom andra barnen i klassen som blir drabbade (förutom han själv förstås)... dom förstår ju inte hans reaktioner alls. Dom är underbara med honom men risken är ju att dom tröttnar

 

[ujent96]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Risken är nog ganska stor att de andra tröttnar om inget görs.
För att öka förståelsen och kanske tålamodet, kan det ibland hjälpa om man pratar i gruppen om att alla är olika, t ex att "Någon är jätteduktig i idrott men tycker matten kan vara jobbig, en annan är superduktig på att stava rätt men tycker det är svårt att t ex gå balansgång..... X är jätteduktig på att spela fotboll, men har svårare att kontrollera sig i vissa situationer......"

Se ovan som ett exempel/ förslag hur man kan prata i barngruppen- kanske redan är gjort??!

 

[Djurjouren]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Jag har som med autism och har genom detta kommit i kontakt med en massa mammor med barn som har olika diagnoser, främst ADHD och autism och aspbergers och mitt råd är att om man inte skriker så får man ingen hjälp.
Var inte söt och trevlig och artig utan skrik, bråka kräv och gorma så får man den hjälp man vill ha.

Vissa komuner har dåliga resurser att hjälpa och vissa har bättre.
Ett hett tips är att om det är möjligt så flytta till en kommun med bra resurser för de ungdommar och deras mammor som jag följt som inet har fått hjälp är kriminella redan som 13 åringar
Speciellt de med ADHD har svårt att utan hjälp fixa det.

Min som fick resurs på dagis redan som 3 åring vilket jag är tacksam för. Han ska som tur är få behålla hjälpen även upp i skolan.

 

[break_a_leg]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Det är inte alltid helt lätt att få assistent vid neuropsykiatriska diagnoser, lättare är det dock om man har diagnos "på papper". Sedan är det inte alltid att assistent är den rätta lösningen, de som arbetar som assistenter är ofta "outbildade", i bästa fall kan de ha barnskötarutbildning, men är sällan utbildade för att arbeta med funktionshindrade barn.

Din son verkar ju ha en bra lärare, kanske hon + skolan kan komma till en lösning med speciallärare/specialpedagog och att din son får hjälp på de lektioner där hjälpen behövs? Du ska iaf ta kontakt med skolans specialpedagog, den personen är den som har utbildning i detta med barn i behov av särskilt stöd.

Om inte din son redan har åtgärdsprogram skrivna, se till att det blir gjort. Då har du svart på vitt vad som åligger skolan/föräldrar etc. Dessa ska ju även ha uppföljning...

Som förälder till barn med funktionshinder får man ofta kämpa för att få vad barnet har rätt till, det är bra att vara påläst vad som står i skollag, läroplaner etc.

 

[mimmipigg]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Oavsett diagnos eller inte (lite lättare med diagnos) är det vassa armbågare och en slängd käft som gäller.
Skolan skall sätta in resurser för att hjälpa barn med särskilda behov, det är bara det att det är skolan själv som bestämmer vad som behövs...
Låt inte de "vackra" åtgärdsprogrammen lura dig de är bara kosmetika i sammanhanget.
Bråka med rektorerna, skriv skrivelser till ansvarig nämnd och ge dig aldrig. Just dessa situationer är mycket vanliga som långbänkar i skolan.

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Risken är nog ganska stor att de andra tröttnar om inget görs.
För att öka förståelsen och kanske tålamodet, kan det ibland hjälpa om man pratar i gruppen om att alla är olika, t ex att "Någon är jätteduktig i idrott men tycker matten kan vara jobbig, en annan är superduktig på att stava rätt men tycker det är svårt att t ex gå balansgång..... X är jätteduktig på att spela fotboll, men har svårare att kontrollera sig i vissa situationer......"

Se ovan som ett exempel/ förslag hur man kan prata i barngruppen- kanske redan är gjort??!

Ja fröken har pratat med resten av gruppen och förklarat att han har svårt att hantera när han blir arg osv... men det är klart att barnan ändå tycker det är underligt när dom kan få en smäll när domgår förbi hans bänk vid fel tillfälle (när han är arg på någon helt annat) och liknande saker.´

Jag har funderat på att ev prata med dom andra föräldrarna på ett föräldrarmöte eller liknande... men jag vet inte om det är "för mycket" eller en bra. Fast först får utredningen bli klar så jag har mer information och så...

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Jag har som med autism och har genom detta kommit i kontakt med en massa mammor med barn som har olika diagnoser, främst ADHD och autism och aspbergers och mitt råd är att om man inte skriker så får man ingen hjälp.
Var inte söt och trevlig och artig utan skrik, bråka kräv och gorma så får man den hjälp man vill ha.

Vissa komuner har dåliga resurser att hjälpa och vissa har bättre.
Ett hett tips är att om det är möjligt så flytta till en kommun med bra resurser för de ungdommar och deras mammor som jag följt som inet har fått hjälp är kriminella redan som 13 åringar
Speciellt de med ADHD har svårt att utan hjälp fixa det.

Min som fick resurs på dagis redan som 3 åring vilket jag är tacksam för. Han ska som tur är få behålla hjälpen även upp i skolan.

Jo jag börjar inse det. Vi har som tur är en superlärare som gör det bästa av situationen (även om hon är för snäll för att hjälpa till att "bråka" på dom som delar ut resurserna). Har ju varit på otaliga möten med skolan... får väl bli tuffare är skit att man ska behöva vara så tuff för att få det man har rätt till. Tänk alla dom som inte fixar att göra det.

Skönt att du fått hjälp tidigt. Min pojke fungerade rätt bra som liten... i sig själv i grunden eg super snäll och vill alla bra väl (även omd et sällan blir så) och har alltid gått hos dagmamma eller i små grupper på dagis så det har inte kommit fram innan skolan.

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Det är inte alltid helt lätt att få assistent vid neuropsykiatriska diagnoser, lättare är det dock om man har diagnos "på papper". Sedan är det inte alltid att assistent är den rätta lösningen, de som arbetar som assistenter är ofta "outbildade", i bästa fall kan de ha barnskötarutbildning, men är sällan utbildade för att arbeta med funktionshindrade barn.

Din son verkar ju ha en bra lärare, kanske hon + skolan kan komma till en lösning med speciallärare/specialpedagog och att din son får hjälp på de lektioner där hjälpen behövs? Du ska iaf ta kontakt med skolans specialpedagog, den personen är den som har utbildning i detta med barn i behov av särskilt stöd.

Om inte din son redan har åtgärdsprogram skrivna, se till att det blir gjort. Då har du svart på vitt vad som åligger skolan/föräldrar etc. Dessa ska ju även ha uppföljning...

Som förälder till barn med funktionshinder får man ofta kämpa för att få vad barnet har rätt till, det är bra att vara påläst vad som står i skollag, läroplaner etc.

Tidigare hade han hjälp genom att dom lektionerna som är svårast (som kräver mer att han sitter stilla och focusrar) och fick då hjälp just med att hålla kvar tankarna på rätt ställe och hade möjlighet att komma från klassrummet när det var för stökit. Fungerade jättebra men just eftersom han då fixade det bra tyckte dom att han nu hade mognat så mycket att han skulle fixa det själv *suckar* så den här terminen har bara gått utför. Tur han är smart annars hade han legat hjälplöst bakom nu.

Alla barn i vår skola har ett eget åtgärdsprogram.. men det är rätt luddigt tyvärr

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Oavsett diagnos eller inte (lite lättare med diagnos) är det vassa armbågare och en slängd käft som gäller.
Skolan skall sätta in resurser för att hjälpa barn med särskilda behov, det är bara det att det är skolan själv som bestämmer vad som behövs...
Låt inte de "vackra" åtgärdsprogrammen lura dig de är bara kosmetika i sammanhanget.
Bråka med rektorerna, skriv skrivelser till ansvarig nämnd och ge dig aldrig. Just dessa situationer är mycket vanliga som långbänkar i skolan.

Har också förstått genom psykologerna på BUP (som vi tjatat ihjäl på telefonen) att reglerna är så.

Har "bara" bråkat på skolan, inte tänkt på att skriva till ansvariga högre upp. Ska jag ta tag i

 

[break_a_leg]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Dom har nog individuella utvecklingsplaner, vilket är obligatoriskt enligt lag...Men man kan lägga till ett åtgärdsprogram till detta om man vill med sådant man vill trycka hårdare på och som man vill följa upp oftare.

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Dom har nog individuella utvecklingsplaner, vilket är obligatoriskt enligt lag...Men man kan lägga till ett åtgärdsprogram till detta om man vill med sådant man vill trycka hårdare på och som man vill följa upp oftare.

Oki men då är det nog vad han har då.

Vet inte om jag ska vänta på att utredningen blir klar innan jag "bråkar" för mycket med skolan eller hur jag ska göra

 

[break_a_leg]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Om du tycker att din son får för lite hjälp, då kan du ju bråka utifrån vad som stor i alla styrdokument, dvs att alla elever har rätt till den hjälp de behöver oavsett om de har diagnos eller inte.

 

[Ankan]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Om du tycker att din son får för lite hjälp, då kan du ju bråka utifrån vad som stor i alla styrdokument, dvs att alla elever har rätt till den hjälp de behöver oavsett om de har diagnos eller inte.

Är det vi gjort fram tills nu. Ska se om jag kan få möte (igen) med hon som delar ut resurserna nu när skolan börjar... en till "sån här" termin känns inte så lockande

Tack för råden (till er alla)

 

[mimmipigg]

Sv: Ang. diagnoser, utredning osv *långt*

Ett barn som haft insatser tidigare måste ha haft ett åtgärdsprogram och borde rimligen fortfarande ha det.
IUP:en är så allmänt skriven och ofta utifrån vad barnet själv anser om sin skolsituation att den inte har någon som helst tyngd.
Min son har haft åtgärdsprogram i åtta år, det är först nu som skolan fått upp ögonen för att han inte kan läsa så att han kan följa undervisningen i 8:an. Jag har 17 st åtgärdsprogram som tar upp att han behöver extra resurser och extra hjälp, i januari ska det skrivas ett nytt...men denna gång tänker jag som vårdnadshavare INTE skriva under!
17 st väl författade åtgärdsprogram som bara är hyllvärmare, man kan bli cynisk för mindre.
Jag är dessutom pga av mitt yrke väl inläst på alla styrdokument och har förmodligen gått fram tuffare än en "vanlig" förälder.
För den trista sanningen är att resurserna ÄR begränsade, oavsett vad styrdokumenten säger.
Skolans ledningspersonal styr dessa åtgärdsprogram med järnhand och avgör själva om insatta resurser är tillräckliga.