Andreas Helgstrand (utbruten från Dressyrsnack 16)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Många av oss i stallet har sett dokumentären och har diskuterat innehållet. Det vi flesta var överrens om var att ingen rider perfekt hela tiden. Vi är ju dessutom glada amatörer, liksom.

Men vi mådde väldigt dåligt, allihop, av den systematiska djurmisshandeln som visades.

Och visst är det konstigt att ingen av våra amatörhästar - ridna av amatörer- har sår efter varesig sporrar, bett eller spön?
 
Sällan mig till gänget som tycker dokumentären var bra och sevärd. Också skrämmande att se hur anställdas perspektiv förflyttas - jag kan på ett sätt förstå att gränserna för vad som är ok förflyttas sig i en sådan miljö, men HUR kan man någonsin tycka att piska tills det blir märken eller fortsätta med en sporr- och betthantering som ger öppna sår är normalt?
Å andra sidan är det väl en del i grunden helt normala människor som ägnar sig åt avrättningar och tortyr i krigszoner också. Faran med slutna grupper där destruktiva ideal får flöda fritt är väl att "vem som helst" kan förvandlas till ett monster mycket snabbare än man vill tro.
 
Många av oss i stallet har sett dokumentären och har diskuterat innehållet. Det vi flesta var överrens om var att ingen rider perfekt hela tiden. Vi är ju dessutom glada amatörer, liksom.

Men vi mådde väldigt dåligt, allihop, av den systematiska djurmisshandeln som visades.

Och visst är det konstigt att ingen av våra amatörhästar - ridna av amatörer- har sår efter varesig sporrar, bett eller spön?

Har en bekant som jobbat i flera proffsstall och som självklart också har sett dokumentären. Enligt hen så var det rent hyckleri då flera saker som visas även förekommer här i dressyr-Sverige, bland annat blödande munnar. Man blir så jävla ledsen alltså 😭
 
Hästar som går låga klasser* (om de tävlar alls)

Vad tror du att jag menar?

Finns en hel del skador dokumenterade ( alltså fotade) och inlämnade till förbundet. Sedan slinker såklart en del förbi. Långt ifrån allt kommer inte dit utan ( enligt förbundets önskan) klaras upp på plats. Och antagligen åker de flest inte ens ut på tävling eftersom de får åka hem om det upptäkts.
 
Så det du skrev: Och visst är det konstigt att ingen av våra amatörhästar - ridna av amatörer- har sår efter varesig sporrar, bett eller spön? stämmer verkligen INTE.
 
Så det du skrev: Och visst är det konstigt att ingen av våra amatörhästar - ridna av amatörer- har sår efter varesig sporrar, bett eller spön? stämmer verkligen INTE.

Precis som andra sagt. Jag pratade om hästarna i vårat specifika stall. Eftersom jag mkt kort sammanfattade tankarna som väckts hos oss som står där.

(och jag kan intyga att ingen av hästarna här har denna sortens skador)
 
Tycker dock det är sorgligt att nivån rent allmänt för djurplågeri går vid blodvite. Tyvärr tycker JAG väldigt mycket inom hästvärlden som accepteras och uppmuntras är djurplågeri, bara att folk inte vill se det eftersom de älskar sina hästar och skulle absoluuuut inte göra de illa. Jag vet själv hur jag red och hanterade hästar som barn och ungdom, och även om jag älskade hästarna mer än allt, så kan jag idag se att det mesta jag fick lära mig från ridskolan och hästägare var riktigt ruttet. Jag behandlade verkligen inte hästarna med den kärlek jag trodde, och lyssnade verkligen inte på vad hästen försökte säga, för det hade jag aldrig lärt mig. Det skulle vara respekt (åt ett håll), hästar som var dumma bara för att och visa vem som bestämmer. Var man för snäll fick man en farlig häst osv. Sa ja, jag tycker alla bör rannsaka sig och sin relation till hästar. Vi borde se de som individer med känslor och egna viljor, och faktiskt respektera dess röst. Hur många har ens gett hästen en möjlighet att godkänna/ avbryta att ha en ryttare på ryggen? Kanske kan vi då inse att dessa extrema hjälpmedel som används allt för hårt och allt för flitigt faktiskt inte är något mer än tvångsmedel.
 
Sällan mig till gänget som tycker dokumentären var bra och sevärd. Också skrämmande att se hur anställdas perspektiv förflyttas - jag kan på ett sätt förstå att gränserna för vad som är ok förflyttas sig i en sådan miljö, men HUR kan man någonsin tycka att piska tills det blir märken eller fortsätta med en sporr- och betthantering som ger öppna sår är normalt?
Å andra sidan är det väl en del i grunden helt normala människor som ägnar sig åt avrättningar och tortyr i krigszoner också. Faran med slutna grupper där destruktiva ideal får flöda fritt är väl att "vem som helst" kan förvandlas till ett monster mycket snabbare än man vill tro.

Tycker dock det är sorgligt att nivån rent allmänt för djurplågeri går vid blodvite. Tyvärr tycker JAG väldigt mycket inom hästvärlden som accepteras och uppmuntras är djurplågeri, bara att folk inte vill se det eftersom de älskar sina hästar och skulle absoluuuut inte göra de illa. Jag vet själv hur jag red och hanterade hästar som barn och ungdom, och även om jag älskade hästarna mer än allt, så kan jag idag se att det mesta jag fick lära mig från ridskolan och hästägare var riktigt ruttet. Jag behandlade verkligen inte hästarna med den kärlek jag trodde, och lyssnade verkligen inte på vad hästen försökte säga, för det hade jag aldrig lärt mig. Det skulle vara respekt (åt ett håll), hästar som var dumma bara för att och visa vem som bestämmer. Var man för snäll fick man en farlig häst osv. Sa ja, jag tycker alla bör rannsaka sig och sin relation till hästar. Vi borde se de som individer med känslor och egna viljor, och faktiskt respektera dess röst. Hur många har ens gett hästen en möjlighet att godkänna/ avbryta att ha en ryttare på ryggen? Kanske kan vi då inse att dessa extrema hjälpmedel som används allt för hårt och allt för flitigt faktiskt inte är något mer än tvångsmedel.

Tycker båda dessa inläggen är så bra och tydligt beskriver hur lätt det är att vi människor (som också känner stort behov av acceptans från och tillhörighet till en grupp) får våra gränser flyttade.

Så ja, jag håller med om när proffsen säger "vi behöver alla rannsaka oss själva" nu. Men som någon tidigare i tråden skrev så blir det ju knasigt om det sägs av de som uttalar sig för att egentligen peka på att de tycker en annan grupp är sämre och själv är ofelbara (bara för att de inte konstant rider med nosen i bringan och hackar hål i sidorna som i dokumentären).

Problemet för mig är att nog ingen i hästvärlden är "oskyldig" just pga att hästvärlden innehåller normaliserat förtryck och våld. Bra beskrivet @Askvind
 
Funderar på vad köparna av Helgestrands hästar nu tänker. De har ju faktiskt blivit bedragna på stora pengar eftersom hästen måste gå ner i pris efter ärr och med förstörda munnar. Och med den ridning som föregått försäljningen. Det skulle liksom inte förvåna om hästen sedan inte uppfyller förväntningarna och går sönder.
 
Intressant att Helgstrands ställe i Wellington såldes så väldigt nyligen. Det handlar verkligen 100% om pengar vilket så klart inte är förvånande men indikerar att expansionen till USA kanske inte var så extremt lönsam som man förväntat sig. Meningen var ju att kunna sälja väldigt dyra, redan-i-USA hästar till rika amatörer som av någon anledning inte vill importera på egen hand.

Å andra sidan så är Wellington ett getingbo gällande developments så att inte vilja sitta fast när fastighetsmarknaden svänger så extremt precis hela tiden är ju bara smart.

https://dressage-news.com/2023/10/11/helgstrand-usa-sales-center-in-wellington-being-sold/
 
Många av oss i stallet har sett dokumentären och har diskuterat innehållet. Det vi flesta var överrens om var att ingen rider perfekt hela tiden. Vi är ju dessutom glada amatörer, liksom.

Men vi mådde väldigt dåligt, allihop, av den systematiska djurmisshandeln som visades.

Och visst är det konstigt att ingen av våra amatörhästar - ridna av amatörer- har sår efter varesig sporrar, bett eller spön?
Verkligen! Jag har aldrig sett några skador på någon häst i mitt umgänge pga ridning. Aldrig.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp